Sista skälvande dygnet av 2013 blev det så dags att skapa en egen tråd. För att markera den förändring jag inlett tidigare i höst med att reda ut och förstå mig själv och alkoholen, vi två som var så bra men som blivit så fel. Jag är Nike, är nära de 40, och har nog haft alkoholproblem i ca 15 år. Först i termer av kopiöst festande då jag rörde mig i musiksvängen och gav mig sjutton på att bräcka de flesta andra (män) i såväl musicerande som drickande, och därefter pimplande av fin-vin i stadigt stigande mängd och frekvens i takt med ju högre akademiska grader som nåddes. För några månader sedan fick jag nog, jag känner liksom att jag är färdig nu, att jag druckit klart. Därmed inte sagt att jag kunnat eller velat(? vågat?) sluta helt. Jag har börjat en förändring men vet inte riktigt vart det bär, bara att jag inte vill mer, jag vill inte leva såhär.

Mammy Blue

och ojämlik. Hände ofta att jag blev tagen för groupie när vi var ute och spelade...

Bra att ha en egen tråd att häcka i, jag vet att tillexempel Santorini inte tycker som jag, men jag tycker att en egen tråd är bäst, för där kan man samla ihop sin ångest, sina misstag, sina felsteg. Kort sagt ett ställe att gå tillbaka till när man börjar glömma varför man ville sluta...

Gott nytt år!
/MB

Nossan

Jag har letat efter dig på forumet dvs om det fanns något samlat ställe där du berättar din historia. Vi har nog en hel del gemensamt. Både åldern och det tidiga behovet av att "bräcka" andra med vårt drickande. Vad kommer det ifrån? Man tävlar ju knappast så med mat...
Jag tror 2014 kommer att bli ett underbart år för dig! Och min hand finns här om du behöver någon att hålla i...

Nike

Eller hur - både Nossan och Mammy Blue! Detdär med att alltid bräcka andra, kanske chockera och förvåna, jag vet inte vad det är för konstigt behov! Var också liten och söt (och såg kanske lite korkad ut) och gillade väl att chocka folk genom att vara "oväntat" bäst på att dricka, svära, vara smartast, bäst på obskyra band och musikutrustning etc etc etc.... På senare år har jag lugnat mig lite vad gäller den biten men tror att jag ibland fortfarande har ngt slags komplex att till varje pris inte vara NormalSvensson, även om det har blivit mkt bättre med åren.

Även om jag inte utfäst ngt löfte om helvitt år 2014 så dricker jag iaf inte nu. Inte igår och inte idag. Har sedan jag började försöka bryta beroendet i höstas njutit mindre och mindre av alkoholen när jag väl druckit. De senaste gångerna jag druckit har jag, även om det ibland bara varit ett enda futtigt glas vin, ärligt talat inte tyckt om effekten. Att bli seg, pratig, "off", få halsbränna och ångest. Nä, det har inte kännts nåt vidare, vilket jag försöker påminna mig om när suget eller vanorna pockar på.

Idag är jag och minstingen lediga, och ägnar dagen åt kramkalas, böcker och tv-spel i soffan. Sånt jag i ångestdimmorna aldrig hade ro för tidigara, då det gällde att göra bot, vara effektiv och kompensera för ännu en bortdrucken kväll.

Önskar er alla en fin årsstart!

/N

Spes

Jag ligger också i startgroparna och önskar dig en lyckad årsstart med mycket mys med minstingen.

Spes

Nike

Tankarna maler och ryggen värker. Ingen A igår eller idag, det känns som att jag är på banan igen så som det var innan jul då jag hade varit övervägande nykter sedan 4 nov. Jag har sedan dess ett väldigt behov av att tänka, fundera och ha det lugnt omkring mig. Och vilken skillnad det har blivit, bara på dessa korta månader av inte ens helnykterhet. Jag känner mig lugnare och mer "jordad", inte så orolig och inte fullt så extremrastlös och flyktbenägen (allt tankesnurr i stil med: köpa sommarstuga? åka på charter? gifta sig? flytta till ny stad? bli vegan? byta jobb? skilja sig? åka och kolla coolt band i nån cool stad? minisemester? flytta ihop? osv osv) Och jag har börjat prata med min man igen. Inte så mkt om alkohol och nykterhet men mer PRATA, ärligare och innerligare och inte lika ...jagat och uppvarvat, rastlöst och oroligt som innan. Inte några långa helkvällssamtal (mannen har finskt påbrå gubevars!) men bättre. Vi säger mer fast pratar mindre, ja så är det nog precis.

En sak jag är orolig för är mitt dåliga minne. Jag minns inte ens att jag skrev här i min tråd för några kvällar sedan, eller vad jag skrev - trots att jag vet att jag var spiknykter. Det känns läskigt och jag hoppas det blir bättre. Kanske har också en del av mina problem att göra med att jag under senaste tre åren nästan jobbat ihjäl mig? Fram tills slutet av nu i somras jobbade jag i princip 7 dagar i veckan, året om, sov 4-5 timmar per natt, försökte bolla min situation som nyseparerad med litet barn och bisarrt stort jobbprojekt där det inte fanns någon återvändo annat än att slutföra - och såklart vara närvarande härliga mamman och vassaste på jobbet. Tro fan att jag behövde alkohol för att "koppla av". Och jag har börjat förstå att det jag nu gör är att lära mig att varva ner, vara ledig och stressa av utan den effektiva hjälpen jag så länge fått av en flaska vin.

När jag tänker på det nu så kan jag ganska tydligt se att jag nånstans där runt 2006 gick från festa-hela-dygnet till att istället dricka mer och mer för att hantera stress och ångest och kunna koppla av eller iaf hantera vad som då utvecklade sig till en väldigt tuff jobbsituation. Men nu är den över! Högre lön och en alkoholproblematik är vad den prestationen gav mig - HA! Det är så sjukt skönt att stanna upp nu. Ta mig tid att prata med andra, tänka i min ensamhet, vara med minstingen, laga mat, springa, läsa. MEN det känns skitläskigt samtidigt, lite som att mitt liv kommer rasa om jag inte bara kör på, säger ja, hoppar på, avancerar. Konstigt nog verkar det dock inte göra det, och jag står handfallen inför detta faktum.

Nu kom detta visst inte att handla så mkt om alkohol, men som för många här är det bara en del av den förändringsprocess som sätts igång av valet att förändra sitt drickande. Har jag börjat förstå efter att ha läst här i flera år. Ej så snabb i den tanken tydligen :-D

/N

Nike

Ingen alkohol på ytterligare två dagar, och inte myclet till sug senaste tiden heller MEN precis NU är jag sugen. Hemma från jobb och förskolehämtning, lite stressad att jag inte hunnit förbereda allt inför morgondagens uppsatshandledningar, maten ska strax lagas och maken kommer över senare ikväll......... I samma ögonblick jag sjönk ner i soffan för en liten paus bara slog det till VINSUGET.

Så ja, det är nog rätt uppenbart att detta är en av situationerna jag måste lära om, pusta-ut-stunden när jag kommer hem eller när jag lagt minstingen. Nåja, jag har härligt sträv och syrlig granatäppeljuice i kylen, ska ta ett sådant glas och kanske äta något. Och försöka hålla ut en kväll till.

/n

FylleFia

Hej Nike! Jag känner igen känslan. Belöningssystemet som vill "unna" sig efter en jobbig dag. Men ett kallt glas granatäppeljuice låter inte helt fel det heller. Minstingen tycker nog att godnattpussen smakar bättre då.

Jag är glad över att du startade en egen tråd. Dels kan jag följa dig. Dels tror jag att det är nyttigt.

Fia

m-m

Ja, suget slår verkligen till snabbt. Har inte haft något sug alls sedan nyår eller jul kanske, men igår efter första jobbdagen slog det till... När allt som varit liggande på skrivbordet ramlar tillbaka över en igen, planering och förberedelser som inte är helt klara. Vinet har varit en synnerligen effektiv metod att hålla sådana tankar borta på kvällen, när man kommit så långt som till soffläge, eller matlagningen.

Jag har laddat ner Mindfulnessappen som Buzz tipsade om, tänkte lära mig att vara närvarande här och nu. Tycker de är bra, men det kräver nog övning att vara närvarande här och nu. Det är ju dessutom motsatsen till vad vi ägnat oss åt med vindrickandet. Hoppas i alla fall att du klarade att stå emot. Det blir lättare ju längre tiden går, men funderingar och undringar finns ju om och när suget kan tänkas upphöra helt.
/m

Nossan

Haha hög igenkänningsfaktor för många på det inlägget, NIKE.
Har också min kritiska period vardagar 17-19. När stressen släpper - jag hann till fritids/dagis idag också och överlevde kön på ICA... Klart hjärnan tycker att man förtjänar en belöning. Jag satsar också på sura drycker för att dämpa vinsuget. Mitt Tips: Rosies Lime blandat med bubbelvatten.
Sov gott!

Nike

Tack Fia, m-m och Nossan, på nåt skevt sätt så blir en ju glad att höra att är fler som känner igen samma jobbiga situationer - då blir de konstigt nog lite lite mindre "bara mitt eget unika problem" och jag kan avfärda suget lättare. Jag är inte helt på det klara med ifall det är stress och oro eller trötthet/lättnad efter avklarad dag och belöning för denna som utlöser suget. MEn det kanske inte är så viktigt, och inte heller meningsfullt att separera de aspekterna?

Det gick iaf bra igår - hade inget vin hemma men hade lätt kunnat be maken ta med en flaska när han skulle komma över. Och igår hade jag fan behövt vin för att kunna umgås, få bort irritationen över att inte vara förberedd inför idag osv. SÅ - jag gjorde helt sonika så att jag drack en noll-öl, avbokade makens visit, och satte mig med dedär uppsatserna som stressade mig så direkt efter mat och barnläggning. Hade det varit tidigare så hade jag ju druckit bort det hela, fortsatt vara orolig och oförberedd och dessutom bakis idag - så jag är skitnöjd och känner verkligen hur bra nykterheten är på många plan. Handlingskraft har ju varit totalt nonexistent på kvällarna annars (har ett hem som börjar liknar ngt från "Hoarders" snart).

När det gäller dryck som lite stillar suget så gillar jag sånt som är dels friskt och lite syrligt - men jag villgärna ha lite stträvhet eller torrhet eller vad man nu ska kalla det. T ex tranbärsjuice eller druvjuice. En av mina favoriter är Pauluns Blåbär-Acai-Röd druva - den är fyllig, söt och lite torr.

Funderar över flyktkänslorna och rastlösheten jag har, de är ständigt närvarande och märks lite mer när de inte dövas med alkohol - finns ingen "ventil" för dem längre, även om jag nog tycker jag överlag blivit lite lugnare. Får återkomma tilll det.

Ha det fint idag och må kraften vara med er!

/N

Askan

alla.

För mig så har vinet också fungerat som en belöning eller kanske mer som en markör. En markör för att nu är det fest, eller nu är det min stund att få vara i fred eller nu dukar jag snart under av stress. Ett flyktmedel och en stark markör att nu tar jag ur mig själv ur den här trista situationen.
Vad jag funderar mycket på nu är varför jag behöver en yttre markör, varför det inte räcker med själva situationen i sig eller att jag, JAG, säger att nu räcker det. Varför behöver jag kryckan (som i mitt fall oftast varit iskall Chardonnay) för att visa för mig själv att nu är det okej att sluta städa/jobba/tvätta/förhöra läxor/ringa viktiga samtal/neurotiskt planera veckan. Om jag känner mig överväldigad av vardagen, varför räcker inte det?
Mitt svar nu involverar låg självkänsla och en stark övertygelse om att man är sina prestationer (vilket för den delen har gjort det så mycket lättare att hata sig själv för drickandet, för om jag dricker då är det ju en sån jag är).
Jag läste i någon annan tråd om den villkorslösa kärleken till sig själv som barn har och någon skrev att hen ville hitta tillbaka till det. Jag undrar om jag någonsin upplevt den. En stillsam förnöjsamhet hade räckt och blivit över för min del.
Är det någon annan som upplevt samma sak, att det kanske handlar om att bara en själv är inte gott nog, den rösten håller inte för att få lov att slippa alla måsten, man behöver något utifrån som signalerar att nu slutar jag, nu blir det paus.

m-m

Hej Askan!
Jag känner definitivt igen mig i att jag måste ha något som talar om för mig att det är ok att sätta mig och bara koppla av. T.ex. vin. Det är liksom inte ok att bara sätta sig för sin egen del. Eller det har i alla fall inte varit, jag jobbar med det nu, att sätta mig och bara sitt med en kopp te, eller bara jag och jag.
Det var jag som skrev om att hitta tillbaka till känslan av att älska sig själv, och att jag undrar om det går att hitta en förbehållslös kärlek till sig själv som inte är prestationsinriktad. Vi verkar vara många med duktighetskomplex, med bra jobb och utbildningar och examina både här och där, men som ändå tror att vi är en bluff, som ska bli avslöjade när som helst. Det är i alla fall så jag känner det, men jag försöker jobba på att känslan att duga och vara nöjd med mig själv ska kunna komma inifrån. Tänker att jag är "bara" drygt 40 så det är tid ännu att hitta den jag är och vara och leva som JAG vill och vara nöjd med mig själv.
/m

Nike

Så himla tröööögt.... Huvudet är proppfullt av tankar men det har suttit långt inne att få ut dem. Ett slags mental förstoppning där jag ätit massor men nada output whatsoever. Så, nu blir väl detta inlägg ett verbalt resultat av ett slags ...lavemang (kamomillteet kanske?).

Jag läser här flera gånger varje dag, läser och tänker. Och läser om, för mitt minne är fortfarande skitdåligt - jag minns verkligen inget, särskilt inte av mina egna inlägg. Och jag kan fortfarande få samma typ av minnesluckor efter en helt vit middag ute som jag alltid fick när jag drack (räckte med 3 glas för att jag inte skulle ha sammanhängande minne av kvällen). Är det ngt slags hjärnskada jag dragit på mig tror ni? Verkligen bra jobbat isåfall. Go Nike! Jag dricker iaffortfarande väldigt lite, kanske det har blivit 0-2 ggr/vecka sedan jul, och oftast max ett glas. Fick ju nog i början av nov och undantaget en kaosfylla på lucia har jag pendlat mellan helvitt och 1-2ggr per vecka. Men jag känner ju hur lätt det skulle kunna eskalera och att jag BORDE ta ett beslut om nykterhet - men jag ORKAR inte ta det beslutet fastän jag kanske eg. skulle må bra av det.

Nä hörrni jag är trött och bitter och sliten, det är för mycket av allt. Jag försöker jobba mindre (=klara mitt krävande heltidsjobb på 6 istf 8 timmar) ffa under mina barnveckor så det inte blir så långa dagar på fsk, och under självveckorna för att få mer tid till mig själv. OCH samtidigt försöker jag vara ledig på kvällarna (hinna läsa och göra avkopplande saker som jag ju ändå blir rastlös av) OCH klämma in promenader eller löprundor på luncherna. OCH komma ikapp med några projekt jag ligger efter med. OCH få ordning på min ekonomi. OCH gå ner i vikt. OCH ha mer sex. OCH få till ett beslut om alkoholen. OCH få ordning på sömnen. OCH träffa mina vänner mer, efter 2 år av dygnetruntjobb (heltidsjobb + doktorsavhandling + separerad småbarnsmorsa=ej så mkt socialt liv) Men, när jag radar upp allt såhär så ser jag ju att det ju inte går, såklart. Inte allt på en gång.

Det är så konstigt - jag har alltid sett mig själv som en rätt bekväm typ som inte gillar att städa, inte har ambitionen att vara perfekt förälder eller gillar familjeliv sådär jättemycket, gillar bo i hyresrätt (själv), inte bryr mig om jag dejtar män el kvinnor, inte är hispig över jobbet, gillar att spela, göra och lyssna på musik över allt annat, att chilla, dricka vin och liggga i soffan eller i solen nånstans. Men, den bilden verkar inte stämma längre - inte när jag läser vad jag skriver ovan. Och det är ju inte konstigt om jag känner mig misslyckad och otillräcklig hela tiden när det ju inte på ngt sätt GÅR att lyckas med allt jag försöker på en gång.

Att inte dricka A känns ju som nyckeln till orken, ekonomin, vikten, sömnen, och säkert det mesta av det andra, så det var ju också en av anledningarna till att jag försökte börja nysta i den änden när jag började skriva här tror jag. Men jag är så himla trött fortfarande, trots att det nu närmar sig 3 månader av mycket låg alkoholkonsumtion. Kanske räcker det inte med lågkonsumtion månne?

Jag har tidigare gillat att meditera, vara i nuet, men jag orkar inte det nu - och jag är skitskraj tror jag. Att det liksom ska vara tomt där, tomt och tråkigt, och inte finnas ngt lugn längre. Hjärnan kokar av planer på att flytta, söka nya jobb, resa, optimera scheman, handlarlistor, månadsbudget, införa köpstopp - bli helnykter osv osv osv.

Under barnveckorna funkar det skitbra utan A - en nollöl när jag kommer hem tar bort suget resten av kvällen. Under barnveckorna, that is. Värre under självveckorna då jag ofta jobbar sent, är trött och hungrig och det är så sjukt lätt att ta ett glas - jag bor bokstavligen ovanpå en kvarterskrog, så det är liksom bara att pipa ner en våning, behöver inte ens gå ut utomhus om jag inte vill. Suget är starkare de veckorna, och kanske 2ggr/vecka sätter jag mig där en stund med ett glas vin eller en öl. Och fastän det i sig är en FANTASTISK förbättring jämfört med mitt konstanta drickande av 1-2 flaskor varje kväll fram tills i höstas - så känns det som att jag misslyckas även där, att jag borde "lyckas" med helnykterhet trots att jag ju inte velat ta ett sånt beslut, just för att det inte ska bli ännu en jävla prestation.

Nu ska jag avsluta denna klagosång - gå och lägga mig och vakna med tuppen/barnet imorgon och tillbringa förmiddagen på biblioteket - DÄR brukar vi finna ro efter en lång vecka.

Varm kram till alla ni som kämpar, som skriver, som läser här <3

Nike

Saknad och lite tomhet känner jag. Inte att jag saknar alkoholen eller ens allt detdär jag trodde jag skulle sakna - som t ex långa kvällar med musik, prat och vin med maken, för det har vi ändå fast utan vin. Det mesta ÄR mkt bättre MEN det är lite tomt på något sätt, livet. Trots att jag har så mkt att göra känns det tomt, som att jag går och väntar på att ngt ska hända... Transportsträcka mot vad? Önskar mig också lite ork att ta tag i saker utöver det mest akuta, t ex få ordning på mitt hem. Tänk TV-serien Hoarders, inte så illa i praktiken men det är känslan jag har.

Försöker fokusera på det som är bra och bättre än innan. Som t ex idag, att vakna en söndagmorgon efter mer än en veckas helvithet, och MÅ BRA med en kopp kaffe under täcket i soffan.

kram kram

Minz

Vad bra du är! Känner igen tomheten, men tycker att det blivit bättre, så länge jag försöker fylla den med bra saker som inte stjäl min energi. Fast jag förstår om du lever i en press just nu, med avhandling o allt annat på det. Min man disputerade när äldsta barnet var bebis, så han var otroligt stressad/pressad (jag med :/) och då fick han ändå göra det på heltid utan annat jobb än undervisningen som ingick.
//Minz

Nike

Tack Minz - tänk att det alltid är ngn här som förstår :-) Jag är faktiskt lyckligt klar med avhandlingen, ca 6 månader sedan - men det är nog nu jag måste ta tag i all stress på allvar - DÅ handlade det bara om att överleva och vinet var ett sätt att hantera det tror jag. Och visst påverkar ett sådant jobb hela familjen, jag och min man separerade nånstans mitt i, det blev för mycket med avhandling och småbarn.... Kanske inte konstigt att det känns tomt nu.

Försöker också fylla tiden med saker som borde vara bra för mig och som jag borde gilla, men blir så himla uttråkad på nåt sätt, det är konstigt nog bara när jag presterar det känns bra. Hra iaf lovat mig att INTE dra iväg på charter, flytta eller byta jobb på ett tag. Lugn och ro, läka och vila är mantrat. Kram /N

Nike

Förra veckan var tung, jag isolerade mig hemma, vände på dygnet och var allmänt håglös och nere. Var nära att återfalla i gamla vanor men lyckades ta mig i kragen och vända skutan rätt i tid (efter 2 glas vin 2 kvällar i rad) - vilket jag är mycket stolt över nu. Styrde även upp dyngsrytm och lite bättre rutiner för vardagen med bestämda rutiner för att sova, mat, tvätt, träning och sånt. Inte i termer av ambitiösa program, men mer hur jag på enklast sätt får en bra och skön vardag utan stress. Och det gjorde underverk! Senaste veckan har bara blivit bättre och bättre och alkoholsuget minskar i takt med att rutinerna sätter sig och att jag blir mindre stressad. Och när jag faktiskt tar hand om saker här hemma, jobbar mina 8 timmar och sover 7 tim per natt etc så finns det inte riktigt lika mkt tid att sitta och tjura över att livet är tomt och händelselöst. För inte hjälpte dedär 2x2 glasen förra veckan mot den känslan - det blev uppenbart att A inte var svaret utan bara gav ångest och dålig sömn. Och jag ska försöka komma ihåg det.

kram på er

/N

konstnären

Kanonstarkt av dig att vända skutan. Det hade jag aldrig klarat jag bara vet det.
Rutiner är viktiga för mig numera eftersom jag på grund av all alkohol som åkt genom
strupen har en låg stressnivå. Går upp som vanligt lägger mig numera ungefär samma tid.
Förut kunde jag sitta hela nätter och pimpla vin. Fast jag kan kliva utanför mina rutiner.
Det får inte bli för inrutat. Lagom mår jag bäst av. Har faktiskt inte tänkt på alkohol
denna veckan som en lösning. Men garden ligger i min ficka så jag snabbt kan ta fram den
om jag hamnar i svår situation.
INGET FÖRSTA GLAS FÖR MIG IDAG.
Ha det ra
Konstnären

Nike

Marken gungar under mina fötter, inte på grund av alkohol utan en kris i min relation. Ett dumt gammalt misstag jag gjorde för fler år sedan har kommit upp och jag är ledsen, förkrossad och så himla rädd att förlora min fine fine make som jag sårat så. Helt klart ett läge att inte ta till flaskan så tårarna får istället droppa i en kopp kamomillte. Helt handfallen och så väldigt ledsen och rädd. Men dricka ska jag iaf inte.

/N