Hej jag har druckit för mycket i flera år men ändå "ganska " kontrollerat. I våras blev jag av med jobbet och började dricka allt mer. Min man reste mycket i arbetet och jag gömde mitt drickande för barnen 9 o 14 år. När semestern kom var jag så djupt nere att jag inte orkade göra någonting min man fick ta hand om barnen och jag lurade alla att det var för jag hade ångest o var depprimerad. I början på hösten tog min svägerska med mig till läkaren de förstod att jag drack för mycket. Jag ville till varje pris fortsätta att hålla det hemligt. Läkaren tog prover o jag var nykter i 5 veckor sedan tog jag ett återfall. Jag har under en tid tömmt barskåpet och förra Söndagen upptäckte min man allt jag druckigt upp allt bla flera flaskor wiskey. Han blev galen o ringde AA o boka in ett möte och till mina föräldrar som kom dagen efter. Alla var helt chockade jag hade lyckats lura alla bra. Sen fortsatte han att prata med sin mamma AA mina föräldrar o min läkare. Han visar så stark avsky mot mig och pratar inte med mig o tittar mig inte i ögonen. Jag känner nu själv till 100% att jag vill ha hjälp med att sluta dricka. Men min man pratar redan om skillsmässa och tror inte att han kommer att kunna lita på mig igen vi har varit tillsamman i 20 år och har varit lyckliga fram till nu. Jag älskar honom och vill inte att vi ska skiljas men vad ska jag göra förutan att hålla mig nykter ??

Det är bra att din man reagerar men jag tycket det är lite väl drastiskt. Visst det är bra att du får hjälp. Ni norde försöka att sätta er ned och prata som vuxna människor. Han känner sig bedragen, lurad och bortgjord. Det ska han få göra också. Sätt er ned. Du är inte en sämre människa bara för att du har ett missbruk.

Hej och välkommen hit!

Förstår din totala ångest... För det första så är det bra att din man reagerar. Det kan hjälpa dig i det långa loppet. Reaktion är mycket bättre för dig än medberoende, om du förstår hur jag menar. Men jag måste säga att jag tycker att han överreagerar. Du måste ju få en chans att komma på fötter igen. Han verkar väldigt 'kränkt' och känna sig förd bakom ljuset. Det kan ta hårt på förtroendet. Men att från det vilja ta ut skilsmässa känns som en överreaktion. Eller så har det knakat tidigare och han nu ser en, utifrån sett, legitim anledning till skilsmässa.

Hur eller hur, så önskar jag dig lycka till. Fortsätt gärna och skriv här. Läs. Det hjälper.

Kram till dig

carinal

Tack för att ni välkommnar mig det känns skönt. Jag förstår att han måste känna sig lurad och sviken. Jag vet inte om han verkligen vill ha skillsmässa jag vet att han älskade mig innan detta kom fram iallafall. Vi har bara haft 2 stora bråk på dessa år även då överreagerade han tyckte jag. När jag kom hem från aa i går kväll kände jag mig så upplyft och vi satte oss alla i soffan så att jag skulle förklara för barnen (detta hade vi bestämt innan ) jag förklara sakligt och hoppfullt om min sjukdom och om vad som kommer att hända och att jag har valt att jag vill bli frisk. Barnen var nöjda men då säger min man upprört - Ja men detta är inget val det är ett KRAV jag vill aldrig se en flaska i detta huset igen. Jag som innan hade känt mig hoppfull o tyckt att samtalet med barnen gick bra blev bara så ledsen och nedtryckt igen. Men jag vägrar att ta emot skit så jag blev arg tillbaka och sa att det finns inget krav det är bara jag som kan välja att bli frisk och att han kan sluta att vara så arrogant.Rätt eller fel ?

Kram till er

så förstår jag hans reaktion helt och fullt.Det är så vi ofta reagerar när sanningen blir oss övermäktig och vi känner oss just lurade och bedragna.Om du tänker att han skulle ha en uppblåsbar Barbara eller en väldigt god väninna som han bara måste få besöka ibland för att känna sig nöjd.Det är ibland känslan vi medberoende har inför detta.Något annat dvs spriten är viktigare än jag och därför måste jag få sätta ned foten och ställa krav.Annars klarar jag inte av detta livet med partnern längre.Sen kanske man kommer lite vidare i sitt tänk och tar in hela sjukdomsbilden och förstår att det inte handlar om ett medvetet val utan ett tvång att dricka och att det gör hela situationen så svår för både den som dricker och den anhöriga.Så försök se hans sida av saken precis som han nu måste se vad du gjort hittills och vad du faktiskt idag lovar att göra,dvs sluta.

LenaNyman

... gav sin syn på saken också. Det här med rätt och fel... Skulle man gå in i en människas tankar och känslor så skulle man förstå varför den personen säger eller agerar som den gör. Så rätt för henne är fel för någon annan och vice versa. Det som hände, Carina, var väl att du kände dig påhoppad och "slog tillbaka" litegrann. Men han kanske är väldigt rädd just nu, din man. Han kanske i hemlighet hoppas på mycket och är livrädd för att bli sviken av alkoholen igen. Så ta inte hans reaktion personligt (lättare sagt än gjort, jag vet) och försök fokusera på din resa så gott det går utan att låta dig distraheras av att mannen kanske inte riktigt har hittat sin balans än. Jag tror det kommer.

Kram!

/Lena

Är att de dömmer och pikar. Det kan jag iofs förstå för så skulle nog jag också reagera men det kan få motsatt effekt. Din man är sviken och det kommer att ge med sig men jag tycker nog att han ska känna lite stolthet att du gick ditt för det kan inte vara lätt. Vet själv första gången men det var så bra att jag gick dit igen och igen. Förklara för honom att du kommer göra allt som står i din makt men att de enda kraven som kan ställas är från dig själv och det är din vilja. Styrkejramar

Stingo

... av din man, att dra ned ditt eget val och försöka ersätta det med ett yttre krav. Du gjorde helt rätt, som tog tillbaka initiativet. Bara så kan du (och ni) lyckas.

Välkommen och lycka till. Du vet det säkert redan, men att inte dricka är bara början. Tror du att parterapi kunde vara något för er? det låter för mig som om också din man kanske har en del egna saker som tål att tittas på?

carinal

Tufft att höra anhörig perspektivet det är klart att jag förstår att det är tufft för honom också. Det jag bara blir så ledsen av är att jag helt plötsligt blivit en andraklass människa. Min man och hans familj skäms för mig och tycker det är så skamligt och "vad ska folk säga ". Som tur är har jag mina systrar som och min far (min mamma klarar ej heller av detta ) som ställer upp och tror på mig och har samma respekt för mig som dom alltid haft.

carinal

Tack stingo
Jag hoppas att vi kommer att kunna gå och prata med någon utomstående!! Just nu känns allt bara hopplöst.

LenaNyman

... när jag såg detta ditt senaste inlägg om att du skulle vara en andra klassens människa. Lyssna nu noga på mig: Du Är En Fantastisk Människa I Dig Själv.
Så. Du är INTE en andra klassens. Du är av förstaklassvirke. Punkt slut. Comprende?

/Lena

carinal

Tack Lena...
...Vad gullig du är !!! jag ska verkligen försöka tänka så
Kram

och välkommen! Så bra att du hittat hit och så bra att du hittat till AA. Så bra att du får kommentarer/svar både från missbrukare och anhöriga, två sidor av samma mynt eller en spegling av samma verklighet från två håll. Ett tredje håll skulle vara barnens upplevelser. Alkoholism sägs vara en familjesjukdom, det vet du som varit till AA. Det är så att både missbruket och valet att bli nykter påverkar hela familjen. Det är ingen bred och enkel väg att förändra sitt liv så även jag skulle rekommendera stöd för familjen - men från människor som har kunskap om både missbruk och medberoende och inte minst om barnens situation. Det tar tid att bygga upp tillit och förtroende, en av de verkligt erfarna här skrev till mig en gång att "Tillit får man inte, tillit förtjänar man" och det ligger mycket i det.
Så klart att du är en värdefull människa, mamma och kvinna trots att du fastnat i ett missbruk. Du är viktig för dig själv och din familj. Du har gjort ett livsviktigt val. Vi som varit här ett tag vet att det är ett stort jobb att hålla sig nykter och ett stort jobb att tillfriskna från medberoende. Varför inte söka hjälp på ett behandlingshem? Då kan även mannen och barnen delta i en familjevecka.Du kan vara 100% förvissad om att barnen vet och far illa av ditt missbruk men att de och ni alla behöver och kan få hjälp! En insats för livet!
Om du och ni inte såg TV-serien Djävulsdanden... gör det!
Varmt lycka till! / mt - vuxet barn till en alkoholiserad pappa och medberoende mamma, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med en idag nykter alkoholist

Cissi1

Jag är nyligen hemkommen från en anhörigvecka. Det var de bästa dagarna för mig på länge! Får man chans som medberoende till en sån behandling så kan jag Varmt rekommendera det!!

Vilsen76

Jag är ny på denna sida men utifrån vad jag läst om hur din man reagerar så kan jag tycka det är hårt!
Hmmmm.....jag lever med en alkoholist(på behandling) men jag stöttar henne för att jag älskar henne trots vad hon gjort under våra år tillsammans och jag tror på ett förhållande i nykterhet!
Jag tycker du är stark som går på AA och slm pratar m din familj om vad som händer och vad du känner, jättestarkt av dig!

Som anhörig önskar jag att den öppenheten du har nu kommer jag kanske få när sambon kommer ut från behandlingen!

Ta en dag i taget....