Jag har skrivit många inlägg tidigare om en man som det har vart stora besvär med, dricker sig full 2-3 gånger i veckan, lögner, lovanden som inte blir till, svek, artogans, en abort som han sket i som han skulle tagit ansvar vid... allt det här har naturligtvis satt stora sår och en del av dem blivit till ärr...

mannen har nu sett jag inte ringer som tidigare, har han vart full o ringt lägger jag på, jag kommer inte längre över, sover osv... har på nåt sätt lyckats tagit mig därifrån mer och mer tills för några dagar sen då bomben sas.... jag ska börja med ANTABUS!!!!!!!!!!!!

jag drogs till en dörr där stod det hopp (i huvudet)
Han sa han ska ta tag i sitt liv, orden bara rasa ur han, o där satt jag o drogs med...
han har vad ja inte märkt ringt och rådfrågat nån läkare... o jag har heller inte sett nå antabus..

jag talade om för han jag har träffat andra nu och jag vet inte hur framtiden ser ut....
jag var med han på kvällen, men mådde dåligt efteråt... vad har ni gjort om ni haft nåt ex som säger så här, jag är jätte rädd, jag sa härom kvällen att jag mådde inte bra av att vi var med varandra för alla dåliga minnen...
jag vill poängtera för er som läser att under åren har samma man sagt vid flertal tillfällen att nu får de va slut med drickandet, och att han måste ta tag i sitt liv, söka nytt jobb mm pga att han jobbar inom restaurang. Och varje gång så har han motbevisat allt, för han fått mig tillbaka o inte gjort nåt för att bli nyckter o respekterat oss...

trojja

Uppdaterar

vart lite jobbigt men på ett bra sätt idag. Träffa på exet på stan då ja sa vart ja va i telen.
när vi skulle säga hej då ville ja högst ge han en vänskaplig kram, o va uppmärksam på att han inte skulle ta tag i mig o pussa mig som han alltid vill göra. Jag vart ju inte "MINDRE "stressad av att de fanns en skara vänner i närheten som såg ut över platån vi va på...
i alla fall så gled ja undan o de va som att han inte försökte ge mig en puss denna gång. DÄREMOT! Smackade han till mig på rumpan!!!
jag vart irriterad, de kändes långt ifrån okej. Sååååå att det känns jobbigt på ett bra sätt, menar ja nu med att det är bra att ja inte vill han ska göra så. Att det känns irriterande istället för uppeggande. De är sånna här saker som ger mig själv hintar om att jag är på väg från han. O jag vart lite orolig över vår senaste natt tillsammans, då jag va spänd på att ja kanske dök så pass långt ner i skiten att det skulle ta låååång tid att komma upp igen. Men det har det ju inte gjort den här gången. De va ett litet snesteg på en dags eller 2 dars ångest, istället för o få giftemålstankar som förr

trojja

Uppdaterar

han dricker som vanligt, vart full 3 gånger förra veckan, skillnaden på mitt sätt att ta det är helt annorlunda..
det bekommer mig knappt
jag känner mig inte åsisosatt, ledsen, förbannad som innan.
jag längtar hela tiden efter nya distanseringar som skapas.
han däremot är mitt uppe i att bearbeta detta

trojja

Det är dock inte lätt då han o jag lever i ett umgänge som jag trivs med. Jag kommer stöta på honom, däremot så kan man minemera kontakten mellan just han och mig, jag stör mig mer o mer på att han ska ringa flera gånger per dag. Det kommer komma upp på tal snart att jag inte vill ringas ens varje dag.

SomeonesFool

Ny här, läste dina första inlägg, och nu här i på slutet. Och min tanke är att du kommit så långt! Du har insett att du vunnit så mycket sedan du lämnade, att du inte är beredd att förlora det, bara för en liten chans att han klarar något. De få gånger du ändå hoppas att han klarar det. Vilket han ju inte gör. Go girl!
Min andra tanke är varför du svarar alls på hans samtal. Det hjälper ju inte att du säger att du vill att han slutar ringa. Du svarar ju. Du skulle ju kunna sluta svara när det är han på kvällarna. Oavsett om han är full eller inte. Varför ska du lyssna på hans dravel. Du äger dina egna kvällar nu.
Min andra tanke är att du ju faktiskt inte måste krama honom när ni träffas. Din kropp. Om han inte kan hålla händerna och munnen rätt, så får han inga kramar heller. Din kropp. Ta ett steg bakåt, visst blir det awkward, men det är på hans bekostnad, inte din. Om han surar ihop, och säger något, "får man inte ens en kram längre". Så säg. "Nej, det stämmer. Sist klappade du mig på rumpan. Det vet du att duinte får. Jag bestämmer vem som tar i mig. Vi kan skaka hand om du vill."
Lättare sagt än gjort så klart. Men utifrån så var det in tanke. Det är dina kvällar. Det är din kropp. Kram. Och håll hårt i allt du vunnit.

trojja

Tack :)
Det har tagit lååång tid men litet steg framåt hela vägen så
jag jobbar just nu med och sätta gränser mot honom, så jag förstår vad du menar med att det är min kropp osv, det är bara det att jag själv måste ståför dem med. Då jag ramlat tillbaka de gånger och vart med han igen så känns det så mmotsägelsefullt med att sätta gränser o sen själv rasera dem kort därefter. Så jag måste verkligen säga dem till mig själv först

trojja

Ventilerar

jag gjorde nyss en miss ska berätta va felet va
jag o mitt ex har en förmåga att höras lite väl ofta, jag har känt att det måste komma en dag då vi inte hörs ens varje dag. Han va ute igår, brukar ALLTID ringa vi hemgång eller sms... jag har vant mig vid det... nåt som också bör brytas
men i allafall så hörde jag inget. Jag vaknade för en stund sen och va orolig, men tänkte han är väl skitfull och är fullt upptagen med vad vet jag kl 04:30 jag gjorde missen av att falla i frestelsen o ringa, han svarade inte o jag ringde o ringde. Tills han svarade och det va full musik i bakgrunden. Och han va dyngfull.... okej då va oron borta, han va hos en gemensan vän.
Jag orkade inte prata så länge, jag va inte på han o va arg mm. Men mina tankar snurrar. Hur kan en på över 40 år tycka detta är kul? Va har de gått ?4 dar se han va dyngfull. Tänker också va är det för människor jag känner? Att de kan aceptera detta? De snackar bakom hans rygg sen och kallar han fylle och sen hans namn. Allt är en röra. O sen detta? Va i helvete ska jag ens bry mig för. Jag vill inte ens oroa mig.... jag vill inte ens tänka på han. Jag vill vakna av mig själv, inte för att var är han, va gör han, är han hemma, hur full är han osv osv...

du ser du reagerar med reptilhjärnan och agerar på den.Du är alltså mänsklig.Döm inte dig själv så hårt utan se det som det återfall det är.Dra åt tumskruvarna lite hårdare på dig själv så du kan avstå nästa gång impulsen kommer.Till slut så upphör impulserna.Eller du måste i alla fall inte följa dom som du tycker att du "måste" göra i nuläget.

trojja

Ventilerar.

trodde aldrig jag skulle nämna umgänget men nu tänker jag göra det.
jag kände igår att då jag träffade på dem att jag sänktes lite. Jag finns inte, de dricker alkohol varje dag. Det ser fint ut, så där lite vin o en del av dem blir till fyllan. O sen mot slutet kan en av dem somna vid bordet. Detta tycker många av dem är kul. Tyvärr är en del av dem musiker eller arbetar inom restaurang branschen. Det är som att det acepteras överallt. O specielt när de sätter igång.
Därför så är det svårt atg få dem att förstå mig när det gäller mitt ex. Mitt ex sitter ofta tillsammans med dem och blir full. Skillnaden på mitt ex och dem är att han blir jobbig, det blir inte dem. Nu vill jag inte påstå här att mitt ex inte skulle ha några problem med alkoholen, för det HAR HAN! Men egentligen så är det ju hela umgänget som har problem? Och deras sambos hakar på o dricker de med.
Jag är helt annorlunda. Och jag jobbar inom restaurang branschen!

Jag börjar tröttna mer o mer på folk som dricker, att det alltid ska finnas alkohol med i bilden! Spelas kubb=alkohol äta=alkohol gå på stan och sätta sig nånstans=alkohol. Gå ut o gå nej för de är bakis=de drack dan innan

trojja

Ventilerar

jag har koll på han fortfarande o det är åt helvete fel

vet de va igår han kom hem lver 4 på morgonen, han va full 2 dar innan det med
allt är igång igen, o hans ursäkt. Jag dricker pga värk, det känns mindre. Som att det ska va en andledning istället för att visa han har beroende av alkohol. O sen började han ja men trojja du dricker med (jag dricker ca 8 starköl i månaden) det kan han dricka på en kväll 3 dar i veckan
det får jag höra.....
jag är rädd för att släppa mentalt. Det är som jag ser han som ettg barn som kommer gå under om jag släpper.
Som att jag ser till att han får energi av mitt oroande, sover illa, ringer o har koll mm
det här tär bara på mig.
visst är jag stolt över tex igår att jag gick, han ville jag skulle komma med han hem, men nä jag gick hem.
vad är det så farligt med att tänka på mig först, nä jag tänker på han, hur ka han va ute, han är 45 år kommer hem som en 20 åring kl 4 t 5 på morgonen, varför.....

jag OCH? låt han tänker jag tänker jag! Lev för dig trojja, vakna känn friheten, nä vart är den? VART ÄR DEN? Vad ger det mig att ha denna kontroll?
vad förlorar jag? Han förlorar! Är det det jag är rädd för att jag vet hur ensam han kommer känna sig? Nåt är det.... jag får inte tag på det. Det är som att nåt i mig vägrar ha det bra, som att det är inte okej att släppa. Jag veeeet hur stark jag kommer bli, jag är rädd för det han kommer se o känna, jag har gett han så mycket, är det dåliga samvetet? Att jag kommer inte va som innan då? Jag vet att jag fått dåligt samvete när jag inte orkat gett mer. Jag lider av att inte finnas, tar alldeles för mycket ansvar. Så jag blir lidande, perfekt för en med missbruk att leva ett tag på. Jag förstår dens lidande, kanske därför jag har svårt att gå? Jag är för införstådd med hur det blir för den? Han sa ju det själv. Trojja du har kommit längre i vår seperation, jag har inte ens börjat inse..... jag tänker på vilket helvete han kommer få... kan va därför jag stannar? För att minska på hans börda...

det är ju typiskt mig o se till att den jag vart vid länge inte ska ha ont. En fin tanke men ond för mig själv, det blir en börda för mig.

Men med andra ord än mina.Exakt samma innebörd för mig.Man kan inte släppa för att då går de under,man tappar själv kontrollen.Man måste själv ta tag i sitt liv och unna sig lite vila och frihet.Och det är jobbigt och skapar ångest eftersom man haft det jämndjävligt så länge.
Utan att vara överanalytisk,du verkar ha känt det här länge.Nu formulerar du det tydligt här ovanför.Så småningom kan det övergå till handling som du klarar att stå fast vid.
Grattis till de framsteg du gjort på jättekort tid.Jag har segdragit på det ett år.

trojja

Ja jag är nästan säker han går under. Men sen vet jag att det inte är ett dugg mitt ansvar. Men att veta det är en sak. Det jag känner är tyvärr ansvar, men är nåt som ska bort. Känslan stoppar allt. Känslan av att gå mentalt ska infinna sig. Känslan av att inte ha det ansvaret ska kopplas med det förnuftiga tänket.
Har en sak jag stoppade igår tex, det vart i te så svårt som jag trodde.
han har en förmåga att vilja prata om oss när han är full, jag har svalt det förut, nåt har det gett mig. Eller jag har väl trott det.jag har sagt vi ska prata dagen efter då istället. Så många gånger det hänt att han då dan efter ringt o inte alls tagit upp nåt samtal.
jag själv har väntat in samtal, säkert mentalt laddad, o sen ska han smita undan, med att ehhh jaha okej men ja orkade inte prata, ja mår dåligt, ursäkter o undanflykter. O själv har jag fått backat då o blivit lämnad med allt det.
igår kan ja säga lät det så här
hörru du? Vi skulle prata nu idag? Han.... mm men ja orkar inte ( ja visste han skulle säga så)
DU?!! Nu är det så här att ja visste du skulle smita undan, han... men men ja orkar inte
jag... mm nää så klaaaarg du inte gör. Nu gör vi så här ... du ska få komma ur det här, du slipper prata nu, men när du vill prata på fyllan om oss ska du inte få göra det. O det du skulle kunnat prata om nu det kommer du heller inte få skjuta på framöver. Visst är det rättvist!? Han... ehh mmm
ja så nu bestämmer jag. För du har ju inderäkt bestämt om samtalen i många år nu genom att smita. Så nu är det så här det blir.
han sa att jag skulle ju ut med några så jag skulle ändå inte ha hunnit. Jag märkte han än en gång vände på det. Jag han märka det o skrattade i örat på han... haaaa mm visst till din fördel IGEN!! Snacka om att han lät dum.

trojja

Ventilerar ett framsteg

var ute igår (när jag skriver ute betyder det inte jag dricker )
Men i allafall...... han va ute med. Han vart full, han började vilja prata om oss, ja stoppade det vid flera tillfällen...
nu va det så att en vi känner va väldigt på mig, inte jätte mycket så men tillräckligt för att han vart svartsjuk.
ja lessnade på det o gick. Han ville sen jag skulle gå hem med han, jag sa nej du vet de inte går.....

Jag fick en tanke om att nu kanske han börjar fatta. Att nu är det slut, han sa nåt i den stilen med. Eller han sa nu inser man att det hela är förlorat.

att du är ordentligt på väg.Du kommer troligen att behöva vara framme vid samma vägskäl många många gånger innan din knopp och kropp fattar att detta är sanningen,det går inte detta.
Mitt ex fick veta att en ny man håller på att segla in i mitt liv,ringer och är ledsen och säger att-Ja men nu fattar han att han har en kronisk sjukdom och aldrig mer kan dricka(i fyllan) Vad gör han dagen efter,jo dricker...
Men det är som att vi precis som dom måste banka in i skallen att det går inte att tro på en alkis som lovar saker,åsså trillar vi dit.Och så vt vi.men sen igen så måste vi se samma sak,det går inte att...osv.Så ju mer jag insett om mitt eget medberoende ju mer tror jag att det är i princip samma resa vi genomgår som dom.Tro insikt förnekelse osv.
Lycka till och tro på dig själv Trojja

trojja

De ska alltid komma efteråt och gråta osv
nej det GÅR inte att lyssna ta in va de säger. Man vill att de de säger ska vara sant, de trycker på ens önskemål.
Det är för stor risk att leva med en missbrukare.... det blir 2 som lider

du har rätt att vi gör samma resa som dem, med olika beroenden
Kämpa på

trojja

Skriver

halleluja jag har kunnat gått hem igen, utan att ringt eller velat kommit till mitt ex.
De va konstigt för nån dag sedan på kvällen fick ja en släng fan oj det ÄR verkligen slut tankar, ja kände det en stund med. Fick lite tankar av att sova över mm, MEEEN jag lät det inte bli till handling! Igår va vi ute ett gäng. Han skulle inte va ute o dricka. Han kom hem vi halv 3 på morgonen. Han ringde o sa men men varför ringde du inte när du kom hem.( jag gick före dem)Jag tänkte för mig själv nä ja ville inte. Han trodde jag skulle messa o ringa.
Vågar jag peta lite på friheten?, ja va inte ens upprörd över att han va full. O det roliga va också att jag tom hade en annan man i mina tankar
det är som mitt gamla jag innan alla dessa år tittar fram

trojja

Börjar bli irriterad. Börjar känna att saker o ting inte passar längre. Det jag gillade förut gör ja inte längre. Som att så fort vi är på samma plats som idag, ska han krama mig, hålla om. Han är jätte på. Jag mår dåligt av det på det sättet att jag ser att han börjar sakna, fatta, må dåligt mer o mer. Han klamrar sig fast vid de lilla minsta. Det är svårt att få bort han. Känns som jag måste sätta i hårdare tag. Det krävs ännu mer nu. Verkligen nej lite varstans. Tycker en jag känner har rätt. Man ser er ofta ihop. Du kanske bör sätta dig nån annanstans. Sätta dig vid nån annan osv
förut ville ja inte, nu vill jag, men får dåligt samvete för ja vet hur dåligt han skulle må då....
men ja måste

trojja

Vill ventilera

Det var hit jag ville komma. Jag ville det! Att kunna gå ut ta en öl en helg och veta att jag inte behöver vara orolig över att hamna hos han. Visst har tanken slagit mig. Men jag har haft en inre broms. Hörru!? Vet du hur du skulle må dagen efter? O fyyyy ja visst ja den där ångesten....huu ej o neeeeej den vill jag inte ha..... o då har jag gått hem, vid flera tillfällen har ja använt det här, o det har blivit allt lättare o självklart. Från att det inte alls gått till att inte vara orolig att det kommer funka. Nu har jag kontroll. O tom efter en öl om jag vill.

Jag använder allt som hänt med han, jag använder alla de ångestattacker som kommit dagen efter. Jag använder tom de gånger jag sagt till mina vänner att nej jag kan inte vara med han mer. Jag använder tyvärr en vän till mig som sitter i en liknande sits som en broms. Jag skäms o vill i te ses som henne. Hon har ingen självrespekt kvar tyvärr. Alla har försökt hjälpt henne. Men hon är blind. Så som jag var.
jag har längtat till att jag kan tänka så här, använda allt. Det har tagit tid.

Och han dricker ofantligt mycket nu. Han är full va 3dje dag i stort sätt. Låt han! Ja låt han. Det börjar nästan vara så att det inte ens känns längre.