Som ni vet har han flyttat och vi är särbos. Jag tycker det har fungerat rätt bra men det är visserligen bara ett par veckor men känns som mer.
Jag har ett otroligt lugn och börja bli sakta men säkert glad igen. Vi träffas och sover över ibland hos varandra och vi bråkar inte.
Han har druckit lite mer än vad jag trodde men nu slipper jag se det.
Jag trodde aldrig att han skulle messa och hålla på vilket han gör varje dag. Oftast fråga vad vi gör och att han älskar oss.
Han är otroligt snäll och har hjälpt mig lite, han är sån i "verkligheten "
Han messade förra helgen och hade ångest över sitt "supande" dagen innan och jag sa att han kunde komma om han ville.
Men nu kommer vi i ett annat läge..
Ikv har han druckit och han säger att han mår dåligt, vill vara ifred och sörja över dom som tyvärr inte finns med oss i år.
Han skriver att han inte må bra.
Han har träffat en psykolog som sj är nykter alkholist. Nu ska han även gå med i hennes grupp med ett antal andra med samma problem som min man vilket jag hoppas ska ge nåt. Han måste även detta för sin arbetsgivare.
När han mår dåligt får jag ångest över att jag ha det "bra" hemma hos mig men jag bli orolig för honom.
Tänk om nåt händer nu när han är full....