Det vidare livet

Jaha, då har det gått 110 dagar nykter. Har gått, trots allt, relativt lätt. Det svåraste var nog att ta steget och verkligen bestämma sig. Visste att jag måste göra något men lättare att bara skjuta upp det. Börjar imorgon, nästa vecka osv.
Har tagit hjälp av antabus och också samtal med beroendeenheten.
Har dock inte kommit till insikt att jag aldrig mer skall dricka. Att jag inte kan kontrollera alkoholen.
Rattfylla dagen efter, alkolås på bilen, utredning på Sos, orolig och förbannad fru borde väl få mig att inse?

Jag startar en ny tråd, för att låta mig själv se och påminnas om hur bra livet utan alkohol är och vad jag gör för att hitta alternativ.
Denna tråden ska vara en pepp för dem som vill läsa, men mest som en dagbok för mig själv, för att visa att livet är inte så svårt som jag ibland får för mig.
Jag är fullt medveten om att vi alla är olika individer och vår kamp ser olika ut. För egen del vill jag fokusera på det positiva, jag tror det hjälper mig bäst.

Jag vet inte hur jag hamnade i detta forum...vet inte hur jag hamnat där jag befinner mig i livet. Förväntar mig inte att någon annan ska ha svar på det heller...
I dag är 4. dagen nykter - och mitt tredje försök i livet att leva nykter.

Har haft ett riskbruk i ca 20 år. Är medveten om alla risker mitt drickande för med sig. Har använt alkohol som bränsle då jag blir pigg och energisk efter några öl. Har nog inte klippt gräsmattan nykter någon gång de senaste 10 år. Brukar även använda alkohol för att varva ned. Jobbar periodvis väldigt mycket och är stressad. Efter några öl och rött vin är jag nere i varv. Dricker aldrig starksprit men däremot öl och vin. Har skrivit många konstiga inlägg på Facebook när jag varit full. Har ångest i flera dagar efter mina fyller. Var i princip nykter halva september.

33 helnyktra dagar.
Bråkade med min pojkvän, skulle trösta mig med en folköl.... Krasch.
Jag tvivlar på mig själv och min förmåga att ha ett riktigt liv.
Känner mig mindre ensam när jag läser om alla er.
Dag 2 idag. Nu kämpar vi.

Hej. Första gången jag skriver här men läst här många gånger.
Jag fick barn för 1 år sen. Innan han blev till så drack jag alldeles förmycket. När jag var gravid slutade jag helt. När sonen var en vecka blev han sjuk. Visade sig att han hade ett syndrom. Jag började dricka igen men mindre. Innan sonen smög jag med drickat det gjorde jag inte nu efter.

För 2 månader valde jag att sluta dricka helt. Jag har förstått att jag inte kan dricka normalt. Får ångest dricker förmycket. Mår dåligt flera dagar efter.

Hej hoppas på svar? Nåt. Jag har varit gift med en man i 13 år, det visade sej att han var alkoholist från 3 år tillbaka har han varit nykter jag med? Men han hade druckit i smyg i ett år varpå hsn fick ett ultimatum, han valde att dricka å flytta. Iaf nu skilda å flyttat sedan 3 mån. Så är jag ute på krogen träffar en helt underbar kille. Som jag faller för intresset var högt direkt. I allafall på väg hem så berättar han direkt. Jag är alkoholist och jag har stuckit från behandling 34 år gammal. Jaja tänker jag ut med en in me en annan.

Hej,

Jag har nu bestämt för att sluta dricka. Jag har druckit ca 10-12 öl varje dag i ca två års tid.
Jag har fullständigt tappat lusten för att leva, göra saker, ta tag i saker, umgås med folk m.m.
Jag har gått upp ca 20 kg i vikt, trots att jag knappt äter nåt.. Dricker mig mätt..

Min fråga till er är: vad är typiska avgiftningssymptom som jag kan förvänta mig? Hur reagerar kroppen, psyket?
Tar det lång tid innan man kan känna att man får tillbaka sitt gamla jag? Har alltid varit aktiv och glad..

Varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund tänker jag på alkohol. Jag är gravid och slutade tvärt när jag fick reda på det. Har alltid haft det som stopp "blir jag någonsin gravid lovar jag att sluta dricka". Gått 4 månader men fortfarande försvinner det inte, tvärt om blir det bara värre för varje sekund. Ångesten ökar och den där rösten i huvudet "men en drink skadar väl inte" men jag vet att en drink i smyg kommer bli många.

Att fly sin tillvaro kan vi göra på olika sätt. Jag har använt mig av mat och alkohol. För snart tio år sen gjorde jag en gastric bypass-operation. Jag minns att jag var livrädd för att min lever skulle visa spår av hög och långvarig alkoholkonsumtion och höll därför uppe en månad innan det var dags att lägga in mig på sjukhus. Allt gick bra, inga problem - förutom fortsatta alkoholproblem, förstås. Och underligt nog kunde jag dricka nästan samma mängder.