Det vidare livet

Jag gjorde det! Trodde väl aldrig för ett år sedan att jag skulle våga stå upp för min alkoholism och min nykterhet men jag vågade. Blev tillfrågad av en vän om jag ville följa med och prata om riskbruk/missbruk inför en samling chefer och HR-ansvariga. Vi skulle helt enkelt berätta om våra erfarenheter och vår väg ur det. Jag tvekade några sekunder innan jag tackade ja.

har druckit i 6 dagar det blev ett återfall , inte så konstigt för den delen heller när jag är i en lätt depression, tror att mina mediciner inte ger full effekt ännu. jag märker att det är jobbigt att vara omkring människor och vill vara ensam.. jag vill även vara själv fast jag dricker alkohol och känner ingen dragningskraft till brudar, det är jobbigt, vill få tillbaka sexlusten.... imorgon är det jobb och gym som gäller igen vill bara kunna känna mening med saker jag gör i livet. är så trött på den gråa vardagen......

Ligger här och funderar (tänker på hur jag skall slippa dricka) och inser hur jag i tron att jag levt livet faktiskt har dränkt det i dimma sedan jag var 16. Alla högtider och allt som varit värt något har "firats" vilket gjort att jag upplevt mitt liv genom ett filter. Så svårt att inte bli bitter men jag inser att gjort är gjort fast fy fan vad det känns tråkigt.

Och hur skall jag göra för att känna glädje av livet utan att dricka? Ikväll vid grillen, på fredag, på midsommar, i båten, på semestern ja ni hör, allt involverar ju A.....

Nu som druckit för mycket och ibland i smyg under en tid så det påverkat ers relationer, Har ni nånsin återfått förtroendet från ers anhöriga? ) jag har druckit för mycket och betett mig illa och sårat min familj och pojkvän under en tid. Nu känns det som att jag är på rätt bana igen. Min pojkvän lämnade mig men vi har nu återupptagit kontakten men han är såklart orolig för att jag ska bete mig så igen, vi försöker börja om på nytt och pratar öppet om mitt tvivelaktiga förhållande till alkohol, varför det blev som det blev etc. Kan han nånsin kunna lita på mig fullt igen?

Jag har varit en passiv läsare här ett tag nu, ungefär sen jag blev nykterist för 4 månader sen. Jag har haft problem med alkoholen sedan jag var tonåring. När jag har brukat alkohol har det alltid varit rysk roulette, ibland kan jag kontrollera mig men när det går åt skogen så går det väldigt snett. Bakfylla, minnesluckor, bråk med närstående och liknande. När jag tagit första glaset finns det alltid ett sug efter mer, jag kan inte sluta. Jag har försökt allt och inte velat släppa taget om alkoholen.

Campral funkar ej för mig. Hur är det med Naltrexon för er? Dessutom är blodtrycket för högt (ingen medicin nu), när jag inte dricker. Har fått ett antal återfall sedan nyår. Aldrig druckit dagligen, men hjärnan och kroppen blir deppad av för långa nyktra dagar. Glömde mitt bankkort när jag handlade igår (nykter), har aldrig hänt men de hade kvar det i affären. Rädd för hur jag funkar: glömsk och snurrig samt ett flertal mentala och kroppsliga abstinensbesvär.

jag ska sluta med antabusen och börja dricka igen. livet är skit ändå i vilket fall så det är bara att dricka

Varit nykter i snart 7 veckor. Var på AW igår, nykter. Mådde hur bra som helst och tog bilen hem. Kom hem till fest, en normal fest. Drack från ett till fyra i natt 1,5 flaska vin och har nu tagit återställare. Är så tacksam att jag var nykter på AW men behövde fyllan sen. Varför?

denna dag har varit ett riktigt lidande, jag har haft starkt alkoholsug som vanligt, jag tycker det sitter i hela jävla tiden! om jag inte åt antabus så hade jag lätt gått till bolaget och köpt 10 öl... imorgon är det dags för en ny antabus tablett på beroende, 17 DAGAR NYKTER ÄVEN!! IM A FUCKING WARRIOR

Jag har varit utan alkohol i tjugofem dagar och så igår gick jag till systembolaget och köpte två, en liters vin till mig själv och drack upp dom!.
Det fanns ingen stopp knapp, blev förvånad över mig själv och det plötsliga beteendet.Eftersom jag bestämt mig för att sluta helt. Fullständigt meningslöst!