Återfall

Hej,
Har en lång kamp bakom mig med alkoholberoende, men nu lyckats vara nykter i lite mer än fyra år. I lördags tog jag dock ett återfall och känner mig så fruktansvärt värdelös. Vet inte hur jag ska orka gå vidare. Har lämnat mitt jobb för att studera på universitetet, vilket är en stor förändring i mitt liv. Ett par utav mina familjemedlemmar säger att återfallet kan bero på denna omställning. Kanske de har rätt, men som sagt så känns allt skit. Är livrädd att detta är början på fler återfall. Någon som kan peppa mig att gå vidare?

Profile picture for user Soffi

Hej!
Du är ju jättebra som har lyckats vara nykter i mer än 4 år efter en kamp mot beroende!!
Men, även om man har lärt sig och kan cykla så kan det hända att man cyklar omkull. Kanske var du inte uppmärksam på vägen? Kanske låg där en sten som orsakade kraschen?
Borsta av dig och plåstra om skrapsåren - de kommer att läka! Titta sedan efter vad som orsakade ditt fall och försök att få bort det så att du inte faller igen och hoppa sedan upp på hojjen och cykla vidare - nu med en extra erfarenhet och lite klokare av lärdomen.
Och nej ... jag är inte världsbäst på nykterhet, jag är i början av resan, men jag har blivit en jäkel på att leta orsaker och röja undan hinder på vägen för att komma vidare. Aldrig ge upp!!

Kram!

Profile picture for user Tackohej

Grattis till 4 år!
Hoppas genom min resa kunna peppa dig, jag höll nästan nykter ett år. Sen kom mitt första återfall, sen har dom gradvis blivit fler, värre och jag kämpar nu igen med leva nyktert! Jag önskar så att jag tog mitt första återfall på allvar!

Styrka till dig!

Profile picture for user 4 år

Tack så hemskt mycket för dina ord. Jag lovar att borsta av mig och hoppa upp på den där cykeln igen. Som sagt så tror jag att det är den stora omställningen med plugg och ett annat typ av liv som ställde till det. Har varit väldigt mycket med skolan och innan dess kaos på jobbet. Är känslig för förändringar så i framtiden ska jag vara mer uppmärksam. Önskar dig lycka till på din fortsatta resa på nykterhetens väg. Kram Annie @Soffi

Profile picture for user 4 år

Jag vet hur det känns med alla de där återfallen. Har en lång resa bakom mig innan jag blev nykter på allvar. Som längst höll jag ut ett år sedan började drickandet igen. Vändpunkten kom när jag fick barn och då insåg att jag inte vill vara en full mamma som inte kan ta hand om mina barn. Det är svårt det här med nykterheten, men det blir lättare med tiden.
Och tack för att du svarade på mitt inlägg. Betyder mycket när man mår skit efter vad som hänt. Nu känns det bättre. Kram Annie. @Tackohej

Profile picture for user Sisyfos

4:år, med så lång tid i ryggen kan du ta fasta på det för att gå vidare och ta dig ur mörkret. Det känns som om du redan kravlat sig upp förövrigt.
Finns så många anledningar till att kravla sig upp. Jag vet inte hur många vi är härinne som då och då gläds över att vi är nyktra av olika anledningar, men ofta när man ska göra något svårt. Så därför ska du sluta direkt: slippa ångest, ha fokus, ha äkta känslor, leva, göra… Finns säkert fler.
Å så återfaller då.. jag kan inte låta bli att vara lite intresserad av just återfall. Att från att vara en nykter alkoholist och övertygad, ramla ner i det där svarta. Jag tycker absolut inte att man ska slå på sig själv och känna sig värdelös utan mer, precis som du gör nu fundera över och analysera vad som hände för att inte hamna där igen. ”Aldrig ta första glaset”… ja, men om man gjorde det, så betyder det inte att allt behöver stanna i det där svarta. Jag tror som du att du var lite Hjärntrött av allt nytt och alla omställningar. Då vill hjärnan återställa till sitt viloläge. Och alkohol funkar ju, sen går reptilhjärnan in och styr. Det är min teori. Nu har din förnuftiga del vaknat och förfäras över att du en period inte haft kontroll. Det är ju oerhört läskigt att inte ha kontroll. Men sitt still i båten, jag tror du funkar som man ska. Man ska inte släppa besluten till den delen av hjärnan och du får nog jobba lite förebyggande framöver precis som vi som har jobbat med att sluta. Det handlar så mycket om vila. Att låta hjärnan vila.
Så slå inte på dig själv, skaka av dig dammet, sträck på dig, borsta av dig. Du är en erfarenhet rikare med en ökad insikt om dig själv och vad du behöver jobba med för att inte trilla igen. Den där reptilhjärnan får liksom inte fatta besluten och den släpper vi fram när vi har kört slut på den andra.

Profile picture for user 4 år

Tusen tack för ditt långa och kloka inlägg. Det har nu gått några dagar och jag kan tänka mer klart kring det som hände. Jag dammar av byxorna och går vidare. Orkar inte klandra mig själv mer. Trevlig helg. @Sisyfos