Nell

Hej Jennyn!
Du började skriva någonting här igår. Du kände dig ensam och verkade inte må bra just igår. Hur mår du just nu? Skriv gärna lite mer om det kan hjälpa dig. Vi finns här!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Jennyn

Jo det är dethär med ensamhet och att inte känna gemenskap och inte tillhöra ett naturligt sammanhang. Jag tycker det är så fruktabsvärt jobbigt och stundtals outhärdligt. Har jättesvårt att hålla ut och det har hänt att jag börjar dricka pga det. Antingen för att jag tar mig ut i fel sammanhang driven av känslan av utanförskap, eller då jag är ensam för att ta udden av det hela.

User35185

Hej!
Jag har haft mycket ensamhet och känslor av ensamhet. Det som har hjälpt mig mest är att försöka komma ut och göra saker och iallafall småprata lite med någon. Tex gå och träna eller gå till biblioteket och byta några ord med någon som är där.

Andrahalvlek

@Jennyn Jag förstår att du lider av ensamheten. Jag bor också själv. Min barn har flyttat hemifrån. Jag har inte haft någon vidare tur i dejtingcirkusen, så när jag blev nykter för tre år sedan slutade jag även med dejtingappar. I och med nykterheten blev jag med tiden mer bekväm i mitt eget sällskap. Jag trivdes bättre och bättre självsam.

För mig är det viktigt att åka till jobbet och träffa mina kollegor. Jag planerar också in träffar med vänner. Sjunger i kör varje torsdag. Besöker mina ex-svärisar varannan vecka och min egen mamma ungefär lika ofta. Jag har i kören hittat en helt ny vän och vi två planerar in olika kulturella saker ungefär en gång per månad.

Att bli nykter är steg 1. Sen måste vi fylla våra liv med roligheter och det är steg 2, 3, 4, 5 osv. Man måste anstränga sig lite och våga för att vinna. Börja i liten skala och avancera efterhand. Många andra känner sig också ensamma och uppskattar att man tar initiativ. Under tiden som nykterheten avancerar så lovar jag dig att du kommer trivas bättre och bättre i ditt eget sällskap.

Kram 🐘

Adde

Inom AA finns talesättet : En ensam alkoholist är en farlig alkoholist. Med meningen "farlig" för sig själv.
Jag lever nu ensam efter en relation på ca 40 år och i början var det oändligt jobbigt. Jag hade turen att jag de 2 första åren hade full sysselsättning med mitt egna, nya, boende. Men efter nästan 2 år kände jag att det livet inte fungerade med att jobba ensam dag ut och dag in utan att träffa någon öht. Och inte en enda käft hörde av sig ! Jag ringde men fick aldrig någon respons från de som tidigare varit mina "vänner". Jag blev som smittad....

Jag började träna på Friskis och det hjälpte på fler sätt. Dels fick jag automatiskt måbra-hormoner som surrade i kroppen av att jag rörde på mig och dels blev det en hel del socialt med andra som tränade. Mycket snack mellan övningar blev det !! Jag tränar på morgon/förmiddag då det mest är "gamlingar" som jag och vi kan skratta ihop till olika konstiga grejer. Vi kan prata med varandra om vad som händer i vår gamla, slitna, kroppar och vi upptäcker att vi genomgår samma förvandling till "riktiga" pensionärer :D
Nästa steg i min "ensamhetsutveckling" blev att jag tog steget ut i "resebranschen". Ja, jag veeeeet....alla har inte råd med det men eftersom jag har turen att bo billigt så fixar jag det med lite planering. Men efter sista långresan över jul/nyår så känner jag att åldern börjar märkas alltför väl under långa resor. Så nu har jag börjat leta efter kortare reso att uppleva och har kikat lite på tåg men det är alltför krångligt för att jag ska känna mig bekväm.
Sverige i övrigt har jag tuffat runt på alla möjliga håll. Grannländerna är alldeles för dyra för mig.

Men det finns grejer att göra nära och som inte kostar pengar. Leta upp, gör ett försök att vara med på sånt fast du är själv. Jag kan tycka att det ibland är helt hopplöst att vara ensam i en folksamling och jag kan åka hem med gråten i halsen. Men att tycka synd om mig själv leder mig bara djupare ner i träsket. Att få gå och lägga mig när jag vill, att få äta, eller strunta i att äta, när jag vill, att ha friheten att svänga av vägen utan att behöva ha rådslag med nån.....vilken frihet !!

Jag fick 2 fantastiska förebilder på ensamresande för 3 år sen då jag först träffade en dam från Australien som tuffade runt hela världen ensam och dagen efter en dam från Belgien som gjorde samma sak (hon hade varit ute nästan ett år !!). De gav massor av inspiration men tyvär kom ett j-la virus ivägen....

Så.....ta ett steg i taget och känn dig för ute i den värld du just nu klarar av ! Kanske Friskis ?

Kram och lycka till !

Lora

Omställningen var svår. Insåg ganska snart dock att det inte bara var jag som hade problem. Flera riktigt gamla vänner är på samma resa. I dem har vänskapen fortsatt. Vi kan prata öppet och stötta varandra på denna resa. De vågar sätta emot om jag är på fel spår. För att få till den relationen krävdes brutal ärlighet. Att vi även är ärliga med att nej nu blir jag ledsen. Säga ifrån - så långt har inte jag kommit ännu etc. Våga öppna sig fullt ut. Ge och ta.

Sedan är andra avvaktande. De förstår nog inte riktigt hur man ska kunna ha middag utan vin. För dem är man nog inte riktigt intressant längre. Okunskapen för stor och de är helt enkelt inte intresserade. Vinkulturen för stor.

Har satsat på nya vänner istället. Även på att inte fastna i negativa tankar. Lägger massa fokus på det. Det går att vara herre över sitt eget liv. Du är kaptenen på denna resa! Glöm inte det. Det går att påverka sina tankar men och det får till följd att även känslomönster ändras. Man utstrålar en mycket positivare energi.

Jag vägrar se saker i moll. Jag vägrar låta moll styra mitt liv. Istället ser jag till att skapa positiv inriktning på allt. Utan att förneka att jag tycker illa om något, arg, ledsen, rädd osv. Följer min magkänsla och förändrar snabbt inriktning om jag möter på patrull i negativ bemärkelse. Detta för att återfå inre harmoni och glädje så snart som möjligt när disonans uppstår. Tar tag i det omgående för det är det absolut viktigaste på denna resa. Att skapa ett givande liv.

Tänker samma i hur jag bemöter andra. Det ska ske med positiv energi och livslust. Det har gjort att jag blivit ett litet dragplåster i vissa sammanhang. Märker att speciellt nya kontakter liksom försöker nästla sig in och bli min vän. Tror allt det beror på att jag sagt nej till min negativa energi. Det är ju roligare att umgås med någon som är genuin, glad och positiv. Där är man sin egen kapten. 🤗