Vet inte ens var jag ska börja. Har en lång historia bakom mig med många utekvällar (senaste åren även hemmakvällar) som slutat i bråk, minnesluckor, katastrof... jag gjorde alkoholdebut som 11 åring. Mina kompisar och jag va väldigt nyfikna och bland det första jag minns att jag drack var vodka blandat med oboy. Jag har typ aldrig kunnat kontrollera mängden, och alltid varit en av dom mest fulla på fester, varit kvar längst, festat inpå morgonen dagen efter. Som 14åring blev det mycket hembränt. Minns ett tillfälle då jag och en kompis köpt en liter vi delade på. Vi drack varsin halvliter på 30 minuter.. ja det är mycket dumma minnen som väller fram. Jag har varit oförsiktig, gått hem med okända människor (både festat och haft sex, vet inte ens om vi använt skydd). Många dumma beslut helt enkelt och utsatt mig för risker. Har numer 3 barn och är gift sedan några år tillbaka. Min man dricker också ganska mycket och vi triggar väl varandra lite grann. Ofta slutar våra kvällar med bråk. Vi kan till och med dricka fastän barnen är hemma, vilket jag egentligen inte tycker är okej alls. Jag dricker ofta för mycket och har svårt att sätta stopp. Får minnesluckor/black outs och kan t.ex ringa gamla vänner eller chatta med dom och inte minnas dagen efter vad vi pratat om. Jag har alkoholberoende i familjen, både pappa, bror, farfar och en kvinnlig kusin (alkoholism/riskkonsumtion). Jag har även förut brukat olika droger, bl.a marijuana och amfetamin, men slutade för 9 år sedan då jag blev gravid första gången. Jag har vid ett fåtal gånger smakat något bloss marijuana om det erbjudits, men känner inte ett sug efter sådant längre. Nu är det alkoholen och har väl egentligen alltid varit. Jag känner att jag kommit till ett vägskäl nu där jag måste ta ett beslut, både för min skull men också min familjs skull. Jag har inget fysiskt beroende och dricker inte varje dag, inte varje vecka. Men när jag väl dricker finns som sagt inte den där hejden. Jag fyller 30 nu i januari och känner att jag vill ge mig ett väldigt gott nytt år (och framtid) utan alkohol. Jag vet inte hur jag ska klara det däremot. Tanken på att inte dricka mer gör mig både lättad men samtidigt sorgsen på något sätt. Jag vill kunna ha en normal relation till alkohol men jag tror jag är en allt eller inget person. Vad ska jag göra nu? Vad är första steget? Vad gör jag när suget efter en fylla blir för stort? Hjälp! Känns som en helt ny (alkoholfri) värld är på väg att öppna sig efter 20 år i klorna på giftet. Hur ska jag hantera det? God jul och gott nytt år!