Inser att jag har tillåtit mitt liv att bli fullkomligt kaos sen förra sommaren.
Tillät mig själv att dricka med ursäkten att det har varit synd om mig sen saker hände i min familj, man kan ju tycka att man skulle klara av att låta bli spriten sedan ens mamma blivit alkoholdement, men det har blivit raka motsatsen.
Jag inser att jag är deprimerad, jag känner ingenting och bryr mig inte om nånting längre heller.
Dricker också pga outhärdlig stress på mitt jobb, jag dricker för att inte behöva känna efter, dricker för att jag är uttråkad.
Så idag så har jag bestämt än en gång att det får vara nog, jag vill hitta livsglädjen igen...kunna hitta på saker utan att behöva känna paniken över att då måste jag vara nykter...jag vill känna mig stark och stolt över att vara mig själv.

Du är igång igen och tar tag i det du inte är nöjd med i ditt liv.

Du ringar in att alkoholen har kommit in som ett sätt att på kort sikt hantera stress som uppstår i ditt arbete, eller för att du är uttråkad eller andra anledningar. Oavsett vill du inte att den ska få ha den platsen den haft en tid och du sätter stopp här.

Så fint formulerat: "jag vill känna mig stark och stolt över att vara mig själv" ! Riktigt bra riktning att gå mot när du göra dina val längs vägen.

Jag ser att du fått mer respons i en annan tråd du skriver i så kanske är det den du fortsätter i, du gör såklart som du vill, ville mest titta in och välkomna och peppa.

Du är igång!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så bra att du tagit tag i problemet! Vet inte hur du tänkt men jag tycker att det lättaste är att inte dricka alls, även om man inte druckit ”extrema” mängder så är det väldigt svårt att vara lagom om man någon gång börjat få problem med alkohol. Ta en dag i taget! Vi är många som kämpar här! ❤️