Jag brukar komma hit till forumet med jämna mellanrum. Genom åren har jag alltid lyckats få till relativt bra vita perioder och lite träning.
Under 2015 gick jag på en väldigt bra alkoholmottagning i Mörby men den sista tiden tappade jag lite fotfästet. Personalen trodde dom var klar med mig och jag höll god min. Jag avstod mitt sista blodprov då jag visste att jag verkligen var på fel väg. Detta var i oktober och jag har druckit enorma mängder sedan dess. Snitt 2 flaskor vin per dag just nu och känner mig mer och mer disträ, orkeslös och uppgiven. Rent arbetsmässigt har jag och mina kollegor gjort vårt bästa år någonsin vilket gör att alla är glada. Det skall firas osv. Själv känner jag ingen som helst lycka även fast jag lyckats tjäna några extra kronor detta år. Jag känner bara uppgivenhet och lider när vi skall åka på våra "firarresor".

Varje vecka planerar jag att sluta men då abstinensen nu är så påtaglig börjar jag bli rädd för att lösa detta själv. Jag satt förra veckan i receptionen på St Göran men tog inte steget då jag vet konsekvenserna. Soc osv vilket jag inte vill gå igenom igen.

Har nu börjat kontakta privata alternativ men jag skulle verkligen behöva lite input hur jag på bästa sätt gör en avgiftning utan att jag fysiskt skall påverkas mer negativt? När jag försöker drar pulsen all världens väg, svettningar osv. Är extremt påfrestande då jag väldigt ofta skall stå på scen eller vara aktiv kring ett mötesbord.

Under helgerna pustar jag nu bara ut och i lugn och ro dricker jag rödvin vilket gör att kroppen varvar ner. Sen kommer söndagskvällarna och man skall ladda upp igen. De sista veckorna har orken försvunnit. Jag har tom ställt in möten. Ni hör själva.

Jag är dock för svag just nu för att be om hjälp. Allt jag byggt upp under alla år är egentligen perfekt just nu. Det ända som inte är bra är jag själv.

//C

Li-Lo

Förändring är en process och precis som du beskriver kan det innebära två steg fram och ett steg bak och dessutom skiftar behov över tid. Kontakten på Mörby var hjälpsam i en period och nu funderar du på alternativa vägar för att nå dit du vill. Det låter som att din oro för att dina "bra" perioder kommer allt mer sällan har ökat. Om du tittar på dessa perioder då du varit alkoholfri, Vad motiverade dig då? Vilka strategier kan vara hjälpsamma idag? Vad skulle kunna motivera dig nu att dricka mindre eller vara alkoholfri?

Du verkar ha det bra ställt materiellt och du är en person som levererar på jobbet. Du har nått många av dina målsättningar och du vill fortsatt förvalta dessa samtidigt som andra typer av frågor gör sig påminda. Frågor som - Vad är lycka? Vad är framgång? Vad får mig att känna harmoni/lugn? Vem har du som du kan prata med om den typen av frågor?

Du nämner ett par eventuella hinder för att genomgå avgiftning just nu samtidigt som du efterfrågar "bästa" sätt. Jag vill vara tydlig med att det är viktigt att få vård då man riskerar abstinens. Obehandlad abstinens är skadligt såväl på kort som på lång sikt. Du skriver att du är för svag för att söka hjälp samtidigt är du här och du har börjat titta på olika behandlingsalternativ vilket visar att du har styrka att söka just hjälp! Jag skulle vilja smyga in ett råd här, take it or leave it, jag tror att det finns fördelar med att återuppta kontakten med Mörby för att tillsammans med dem se vilka möjliga steg du kan och vill ta nu.

Fint att du är här. Modigt och generöst.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack Li-Lo för konstruktivt svar,

Är precis som du skriver. Lite ont om personer att diskutera med. Tror du verkligen hittade den ömma punkten där. Lycka är ju inte det materiella och det är inte dom sakerna som jag funderar över utan precis som du skriver allt annat av mjukare karaktär. Att använda alkohol som ett medel för att hantera känslor och tankar fungerar som vi alla vet kortsiktigt men eftersmaken är inte rolig.

Skall träffa en privat aktör imorgon för att se om jag kan hitta lite nya infallsvinklar för att bryta detta destruktiva mönster.

Jag skall även ta mod att ringa till Mörby och säga att allt inte blev som planerat.

Tack för svar

//C

Zorro

Hej Carl73
Lyssna på Li-Lo, men se detta forum som ett fantastiskt bra komplement. Många här lever utåt sett "normala" liv och väldigt ofta syns det inte på ytan.
Du skriver ett utlämnande och bra inlägg. Starkt! Det är uppenbart att du vill förändra och vi är många här som vill stötta och finnas där på vägen. Det jag upplever här är framförallt att det är helt förbehålls- och kravlöst och ingen dömer.
Vi står beredda att hjälpa stötta, och dra varandra framåt och finnas där om det går åt skogen någon gång!
Jag är inne på dag 24 nykter och hade ALDRIG fixat det utan mina nyfunna och underbara vänner här!
Välkommen hit Carl73.
/Z

Mick

Håller helt med Zorro här, detta forum och människorna här är ett mycket bra stöd, jag hade aldrig fixat detta utan dom.
Läs och skriv här varje dag, jag lovar att kampen mot alkoholen blir lite lättare då.

Leverjag

Håller med ovanstående talare ;-)

Välkommen. Testa att reflektera över din vanor, triggers, stunder du trillar dit, vilka känslor och situationer är de? Kan du hitta andra strategier? Kan du hitta din inre motivation och lära om din hjärna med nya vanor så släpper det en hel del. Är det stress, prestation, ensamhet, tomhet eller något annat som ligger och skvar som gör att det känns bra med alkohol. Kan du jobba med känslorna och lära dig känna igen dem, hantera dem och agera förebyggande, tror jag på som en mer långsiktig strategi.

Vi hejar på och stöttar så bra vi kan härifrån! :-)

Tack för alla konstruktiva svar,

Det värmer och hjälper lite även fast det idag blivit några glas. På en relativt OK nivå dock.
Jag tror jag sakta börjar förstå varför jag lever så här. Är två orsaker. Nummer 1 är att jag alltid haft kul när det varit fest. Så tror jag det är för många och inte det egentliga problemet. Men värt att ha i bakhuvudet. När man är lite nere tänker man lätt tillbaka på roliga stunder och då finns dessa i miljöer där man mått bra.

Det egentliga problemet är jobbigare att ta till sig. Ordet är "lycka". Lycka för många är att tjäna mkt pengar, att få beröm av sina föräldrar, familj osv.
Ja. Jag borde vara lycklig men inser nu vad som är felet. Under min ungdom ville jag gå min egen väg och göra saker jag gillade. Det blev mer som alla andra ville och jag gled in på akademiska studier i många år och sedan jobb, jobb och jobb. Träffade sedan min fru som jag älskat över allt annat. men inser även här att det var fel. Hon är det vackraste som finns men med en personlighet som kanske inte är den just jag behöver.

Två exempel. När jag gick i gymnasiet försökte jag göra uppror och hoppa av till Bygg! Blev ramaskri att jag var nere och jag fortsatte mina ekonomistudier.

För sex år sedan träffade jag en person som var varm. En värme som jag faktiskt inte känt i mitt liv (har alltid dragits till lite hårdare kvinnor av någon anledning). Jag gjorde då något helt förkastligt men jag var lycklig i sex månader. Tränade och var i mitt livs bästa form. Sen kom domedagen. Mina barn var små så jag kände att jag hade inget val. Sedan dessa har det gått utför.

Alla jag träffar säger till mig att "du har den vackraste fru en man kan ha". På varje fest kommer någon fram och talar om för mig hur lycklig jag skall vara. Klart det påverkar mig. Problemet är ju att jag inte är lycklig. Jag tänker ofta på vad som hade hänt om jag gjort ett annat val för sex år sedan. Hade jag varit lyckligare och i bättre form nu? Hade mina barn kanske haft det bättre än nu?

Jag skall absolut inte skylla på andra. Mina val är det jag som skall stå för men när man reflekterar är det inte alltid helt enkelt.

Träffade en person från The Drawing Room i veckan. Ett desperat försök från min sida att kanske hitta ett halmstrå att ta tag i.
Ju mer jag tänker på det är det inte ett "Betty Ford hem" jag behöver. Det är någon som rättar till mina tankar.

Blev ett djupt inlägg idag. Ta det för vad det är. Vill dock säga att jag blir stärkt och uppriktigt glad för era positiva kommentarer.

På ett eller annat sätt skall jag vända detta elände. Just nu vet jag bara inte riktigt hur...

//C

Ebba

Det går att vända elände och komma ur det starkare och ännu klokare.
Ha tålamod och våga göra det du tror krävs.
Två små råd som jag lika gärna skulle kunna ge mig själv... varje dag.

:)

Inser att jag alltid skriver i detta forum när det är riktig illa. Därför kommer här ett inlägg i lite mer positiv bemärkelse.
Efter nästan tre månader av drickande (ca en-två flaska vin per dag) träffade jag förra veckan en kille som öppnat en privat klinik. Insåg direkt att jag inte har tid att vara borta en längre tid från jobb som denna behandling skulle innebära.

Åkte hem efter mötet och tänkte ta mig ett glas gott vin. Satt några minuter och tänkte. Nej. Vi försöker.
Kväll och natt ett var helt sjukt. Svettades ner hela sängen och mådde så sjukt dåligt. Deprimerad är milt uttryckt.
Kväll och natt två. Orolig, ångest men lyckades ändå sova några timmar.

Under dessa två första dygn tog jag ca 1 glas vin per dygn.

Dygn tre var jag helt ren. Jag tog även fram mitt gamla SATS kort och åkte ner och körde ett pass. Det hjälpte extremt mycket kan jag säga även fast orken var obefintlig. Det som hände var dock att suget minskade en aning.

Kört på samma sätt hela veckan. Fyra träningspass och varannan dag helt vit och varannan ca 1-2 glas. För mig är det så klart en seger så här långt då jag brukar dricka 1-2 flaskor vin per dag.

Sen är det alltid ett steg fram och ett tillbaka. Idag var jag nere och tränade ett lite hårdare pass. Sitter nu med träningsverk men även en flaska vin i kroppen men njutbar musik i bakgrunden. Gör att man känner sig helt oövervinnelig men jag vet samtidigt exakt hur det kommer kännas imorgon kl 06. Då är jag allt ifrån oövervinnerlig.

Att ta sig ur är denna kamp är svårt men jag kan verkligen rekommendera att ta lite träningspass. Skit i om orken inte finns. Bara att svettas ut gammal alkohol känns faktiskt skönt.

Jag hoppas nu att kvällen som blev ett litet bakslag inte skall hämma mig i denna positiva spiral. Hoppas jag åter är på SATS på lördag...

//C

Drycker

Ska följa ditt råd & åka till simhallen ikväll. Svårt med måttlighetsdrickande, det brukar tillslut bli flaskor istället för glas.

Vill bara önska er alla ett Gott Nytt År.

Julhelgen har varit dålig vad gäller alkohol men jag har reflekterat väldigt mycket. Varför dricker jag? Hur skall jag hitta en lösning osv.
Börjar få lite bra ideér och just nu är min bästa att ta ett helt vitt 2016. Krävs så klart en hel del för detta. Har därför tagit ledigt veckan efter nyår för att köra en egen avgiftning. Brukar ta ca 5 dagar. Sen har jag bokat upp massa träningar under januari i förhoppning att detta skall fylla tomrummet av rödvinsruset.

Är alltid lätt i teorin men varje försök är i alla fall bra.

//C

Ebba

Jag hoppas att du klarar det för jag vet att livet blir så mycket bättre utan alkohol.
Håll ut.
Ha tålamod.
Gott nytt år!

Jag kanner igen mig i mycket du skriver. Jag har ocksa bestamt mig for att 2016 ar aret da jag bryter med detta. Skulle egentligen inte sluta forrens imorgon men orkade inte langre och har varit vit sedan i tisdags. Har ocksa tankt skaffa ett gymkort i det nya aret. Har manga saker jag maste gora upp med i mitt liv men nummer 1 ar alkoholen. Hoppas vi bada far en vit och trevlig nyarsafton.

aqua

Låter som du är på gång. Att reflektera kan göra ont, att bli medveten om sitt destruktiva drickande, men absolut nödvändigt tror jag. Försök hålla dig till det du lovar dig själv och se till att det är rimliga mål att uppnå. Det stärker självkänslan och förtroendet. Ett tankeknep jag lärt av Zorro är, sluta att försöka (sluta med A) utan GÖR. Lycka till nu!

Kämpar vidare men året började inte riktigt som planerat. Finns två sidor.
Har jobbat som ett djur och gjort klart 7 bokslut vilket gjorde att jag fick lite självkänsla igen. Samtidigt har jag under dessa veckor belönat mig med lite rödvin. Lite har vissa dagar blivit minst två flaskor.

Två veckor av hårt arbete, lite sömn och för mkt rödvin gör så klart att de klassiska dragen kommer tillbaka. Ångest, energilöshet etc. Att hantera dessa symtom med en återställare är så sjukt dumt men en så enkel lösning.

Jag hade faktiskt skrivit in mig på en privat klinik med start i början av januari. Insåg dock att jag inte kunde överge mina kollegor och gjorde istället klart alla bokslut. Nu när allt nästan är klart är jag tom och olycklig. Har ett lite större bolag kvar sen måste jag bara lägga om livet. Känner att orken börjar ta slut och jag känner även en tråkig uppgivenhet. En annan hemsk sak är att jag totalt tappat känslan för kärlekslivet. Den har alltid funnits där de 15 år jag och frun levt tillsammans men nu är den som bortblåst. Jag som alltid försökt få till det får nu själv komma med undanflykter då jag helt enkelt inte orkar. Känns som själva livsgnistan slocknat lite. Den måste bara komma tillbaka.

Katy

Hej Carl73 !
Hur gör du en egen avgiftning ? Skulle behöva ett råd om det !!
Lycka till !

Hej Katy, läste din fråga och vill bara snabbt inflika att du kan läsa under vår faktaflik om abstinens. https://alkoholhjalpen.se/akut För bäst stöd och slippa lida och eventuellt skada sig eller utsätta sig för fara rekommenderas att söka vård för att ta hand om eventuell abstinens och inte sluta på egen hand. Fortsätt gärna läsa och skriva på forumet, hoppas något här bli hjälpsamt för dig.
Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen