Svek min man

I över 7 månader har jag hållit mig ifrån att bli full när jag dricker. Jag hade byggt upp ett förtroende hos min man igen där han inte satt hemma rädd för att jag ska komma hem full efter en middag.
Jag kände inombords att de var något igår i mig som inte var rätt, det kändes fel att dricka och de slutade med att jag blev full på middagen. Jag minns allting fram tills jag kommer hem och jag får ännu en gång vakna upp och inte veta om min man är arg och besviken. Det var han och han har gått sur hela dagen och jag märker att han känner agg emot mig. Jag vet inte vad jag kan säga eller göra just nu...
har ni några tips eller förståelse.
Jag vill verkligen att han ska lita på mig och se upp till mig. Det hade gått så bra fram till nu... de var inte meningen att bli full, utan jag kände inte kontroll..

Profile picture for user Heju

@AnnaJB Jag är ny här på forumet, så lite trevande... Det jag tänker är att 7 månader är ju väldigt bra jobbat ändå, att hållt dig ifrån att bli full. Hoppas det går att prata med din man och att du ändå kan bli stöttad, du har ju ändå kämpat bra tycker iallafall jag.

Profile picture for user Ja må jag leva

@AnnaJB Om det stör din man att du kom hem full från en middag så får han väl prata med dig om vad som var så hemskt med det. Jag hade inte fixat att min partner försökte kontrollera mig och mitt drickande. Jag vill kontrollera mitt drickande för mig. Jag läser inte att det finns barn med i bilden eller att du behandlat din man illa på något sätt. Vad springer han omkring och tjurar över? Han borde stötta dig istället! Uppmuntra dig till att ta nya tag.

Profile picture for user AnnaJB

Vi har inga barn, jag är 24 år och har snabbt när jag fått i mig alkohol känt att jag inte vill sluta dricka... de problemet togs tag i för 7 månader sen och efter det så har jag skött det jättebra och min man har sagt att jag är så duktig och att han är stolt! Men så släppte jag på tyglarna och då blev jag full.. gjorde inget dumt eller är otrevlig, bara lite tröttare när jag kom hem! Jag vill inte vara tjejen som blir full och nu känns det som jag är på ruta 1 igen... min man vill inte vara tillsammans med en alkis och han vill kunna lita på mig om jag säger att jag inte ska dricka mycket! Det har ju gått i 7 månader men så kom detta

Profile picture for user Ja må jag leva

@AnnaJB Du är 24 år. Det är inte något konstigt att bli packad lite då och då tänker jag. Vad då din man vill inte vara tillsammans med en alkis. Du är du, han får ta hela du. Du är en person som har svårt att stoppa. Du brukar kunna kontrollera det, men nu föll du dit. Det kanske kommer hända igen. Är det något han kan tänka sig att leva med? Han äger inte dig. Han kan inte kontrollera dig eller ställa krav på dig. Han kan önska och du kan försöka, om du vill!
Du önskar säkert att han hade gjort lite mer eller mindre av vissa saker. Då hade han kanske varit helt perfekt? Men så funkar det ju inte. Vi är ju inte små avatarer som man kan ändra efter tycke och smak.
Nej, jag tycker att det är jättebra att du redan i så ung ålder ser varningssignaler och lyssnar på dem. Men gör det för din skull. Säg till honom att du inte vill lova honom något mer. Du vill lova dig själv för att du inte mår bra av att dricka för mycket. Fråga honom om han kan stötta dig oavsett hur det går?

Profile picture for user Sisyfos

Egentligen tycker jag inte att ni ska släta över.
Om det här hade varit på anhörigsidorna med en man så hade svaret blivit lämna honom, han klarar det inte etc.
Nu vet jag inte hur du var när du kom hem igår, men du har ju gått över en del gränser tidigare. Så snälla ni som skriver att det inte är så farligt, ni vet ju faktiskt inte hur det såg ut igår. Som jag förstår det har det varit både våldsamheter och att du helt tappar omdömet och ibland skadar dig själv, så det är kanske ingen liten trevlig fylla med efterföljande bakisdag som beskrivs. Nu var det kanske inte så igår, men du minns inte. Det är jätteobehagligt att leva med. Så ångesten är extremt stor av att inte veta. Men jag tycker inte att du ska slå på dig själv. Du försöker, du jobbar på det. Det har gått bra länge.

Din man är nog inte bara sur. Han är säkert ledsen, besviken, orolig, arg. Framförallt ledsen. Du måste nog våga prata med honom om det här. För hur känner du? Ungefär samma sak skulle jag gissa, minus arg?
Du har kämpat jättebra! Och det var tråkigt att det här hände nu, men red ut det med din man. Ni måste prata om det. För ni har samma mål - Att du ska må bra.
Du skriver att du nästan visste igår att det skulle gå åt helvete. Jag tror att man precis som du beskriver kanske kan ana. Det finns en oro i kroppen och kanske en oro i själen när det blir så. Det är kanske då du måste välja att låta bli att dricka. När risken är stor att du medicinerar och bara vill ha mer och mer.
Du kan inte göra nåt åt det som hände sist, men du kan påverka framtiden. Du har gjort ett misstag. Du har klarat 7 månader, den här gången gick det inte. Du kan ta tag i det som gick snett och lära dig av det. Aldrig dricka när det känns som igår.
Och prata med din man, stå för att du är i princip lika ledsen som han, för det låter så på dig. Jag förstår dig bättre än det kanske låter. Har varit där och skämts varit besviken, ledsen, haft ångest, velat vrida tillbaka tiden. Man måste resa sig opp och ta ansvar för det som hände. Du kommer kanske att göra misstag igen, men att faktiskt prata med din man är något du måste göra. Så bara gör det.
Och lycka till! 7 månader är bra jobbat! Lär av ditt misstag och ta nya tag.