Hur lyckas man bryta tankarna?

Profile picture for user lonos1124

Jag vaknade i söndags av att det ÄNNU en gång blev för mkt. Så mkt för mkt att min sambo stack på kvällen när jag däckat.
Jag hade ordnat kalas, för att fira hans födelsedag och hade i största hemlighet fixat, styrt och handlat - alltså lagt ner massor av både tid, pengar och energi. Men så är festen igång och ett glas bubbel blir två, blir en flaska, kanske två? Några shots men absolut inte starksprit för då blir jag för full. Mat? Nej gud. Jag behöver inte äta!! När åt jag sist? Frukost kanske. Men NEJ! Jag är inte hungrig. Jag vill dricka mer mer mer!

Så här har det blivit SÅ många gånger sen jag var i 18 års åldern och jag har fått bli hemkörd av barmhärtiga samariter, supit bort såväl kläder som saker, åka ambulans hem från personalfest, somnat på kommunala medel och inte vetat hur jag kom hem. Och utöver det förlorat massor av vänner som "inte orkar med", förlorat förhållanden, en jävla massa pengar såklart för det är dyrt om man vill att alla runt en ska bli lika fulla. Jag har ett bra jobb, en välfungerande tillvaro, och tre små barn och de senaste 3 åren har det absolut blivit "bättre" men det händer fortfarande -aldrig framför barnen dock om det nu gör nån skillnad - och skammen och skulden är total. Vad är det för fel på mig? Varför kan inte jag vara som "alla andra" och känner en sån oerhörd dödslängtan. Hur kan jag ens leva med mig själv som utsätter andra för det här? Får en sån som jag ens ha barn? Jag vill bara fly och försvinna.

Dagen efter säger jag alltid att jag aldrig ska dricka, så går det nån dag och då kommer sorgen över att aldrig mer kunna dricka och sen går ännu längre tid och så "glömmer jag bort det".

Jag skulle så himla gärna vilja prata med nån som förstår..sambo och vänner säger "men drick mindre", "ha en strategi". Men det är ju inte riktigt så enkelt...jag har både fått medicin och gått behandling för att dricka måttligt.

Jag vet egentligen inte vad jag vill med det här..bara skriva nåt tror jag.

Profile picture for user TappadIgen

@lonos1124 skrev:"Jag vet egentligen inte vad jag vill med det här..bara skriva nåt tror jag."

Men det är ju jättebra. När man vill göra en förändring så krävs det först att man reflekterar över var man är nu och verkligen känner efter och funderar på det. Att då skriva ner det är en jättebra början. Du börjar reflektera lite mer över din situation och vad det är med den som du vill förändra och till slut kan en plan växa fram för vad du vill och hur du ska gå tillväga. Under resans gång fortsätter du med reflektioner och eventuellt justerar planen och tillvägagångssätten enligt dem.

Det är ju precis det forumet är till för och det är ett jättebra första steg som du har tagit att skriva här. Jag tror att de flesta ser saker på ett nytt sätt om sig själva när man skriver ner det som man redan har i huvudet, för det finns kanske många saker man egentligen känner till men som man aldrig funderat på ordentligt. Man kanske länge funderat på att man vill ha en förändring i sitt liv men egentligen inte kommit så värst långt i den tanken.

Har du funderat på vad du vill förändra och hur du ser på framtiden? Det finns ett program här på alkoholhjälpen också som jag varmt kan rekommendera.

Profile picture for user kattis@79

@lonos1124
Hej!
Känner igen det där med ångest efter nån utflippad lördag och sedan skärper man sig, ”glömmer bort” senaste utflippade episoden, och allt börjar om.
Vet inte om nån vattentät strategi, tänker att detta att skriva är en bra början.
Tiden måste också vara ens vän, ju mer som går som nykter måste ge resultat, oklart hur. Är ny..
Kram

Profile picture for user Sisyfos

Vad fint av dig att ordna fest för din sambo. Du skriver också att du har tre små barn.
Du måste helt enkelt också ha varit ganska utmattad och lättad när festen äntligen börjat. Framme vid mål. Jag tror att det finns en konsekvens också av att du har stressat och kört på för att ordna festen och det är att när du kopplar av så kopplar man också bort kontrollen lite. Å så alkohol på det som du inte riktigt kan hantera. Det är inte så konstigt att det blev så vid festen.
Om du faktiskt hade varit nykter vid den här festen som du ordnat så hade du kunnat njuta av den och att du rott ihop den så bra. En annan typ av tillfredsställelse. Faktiskt också en mer äkta tillfredsställelse. Jag tycker inte att du ska känna dig misslyckad om du inte kan dricka. Du kommer att upptäcka att det finns annat att glädjas över. Våra problem ser olika ut. Jag har inte haft problem i sociala sammanhang så jag tänker att jag kan ta ett glas om jag vill, men just nu gör jag det inte. Jag har blivit lite rädd för den där fejkavslappningen man får. Och det är ju där det händer med kontrollförlusten och att man dricker fast man inte borde.
När man har druckit fast man inte borde och trots att man inte vill så vet man också att det inte är så jäkla lätt. Så förlåt dig själv.