Bakfylleångest deluxe

Hej!

Behöver verkligen era inputs.

Är en medelålders man, lyckligt gift med 2 underbara ungar.
Har haft en tuff period i livet nu med en pappa som varit svårt sjuk och en mamma som håller på att kollapsa pga detta. Detta börjar äntligen ordna upp sig. Har nog inte visat så mycket utåt hur jag mått utan har aktiverat mig med olika saker med renoveringar av huset, familjen etc. och skjutit detta elände bort från mig.

För en helg sedan va det en offentlig fest här i stan varpå jag tillsammans med ett par kompisar gick ner dit. Jag är aldrig ute annars och drack alldeles för mycket redan vid förfesten, just för det va så skönt att försvinna från sin oro och sina känslor ett litet tag.

Jag blev minst sagt skitfull.. har så många minnesluckor. Har bara en handfull minnen av att jag satt och kramade ett par tjejkompisar och gav den ena en puss på huvudet typ. Började skojbråka med en annan kompis varpå jag tappade balansen och flög över ett bord, utsläng av vakterna och Blev sedan hemkörd av polisen. Var väldigt vinglig den kvällen. Jag blev hemkörd istället för fyllecell bara för poliserna sa att jag va så förbannat trevlig. Det sistnämnda är vad min fru berättade för mig dagen efter då hon pratat med dem. Och det är jag evigt tacksam över. Hade jag vetat vilka som tjänstgjorde för kvällen hade jag köpt en bukett blommor till dem såhär i efterhand.

Jag ringde tjejkompisens kille dagen efter och han sa att jag hade uppträtt lite flirtig mot hans tjej och att en kille i samma sällskap bett mig backa lite. Alltså varit lite för närgången. Kanske typ inte fattat vart gränsen gick riktigt. Det här fick mig att må så helvetes dåligt. Om möjligt värre än tidigare. Han sa att det inte var någon fara och att han vet (och jag också) att jag blir väldigt kärleksfull när jag är packad. Kramig och sådär både åt höger och vänster, tjej som kille. Alla är min bästa vän typ. Hans tjej hade också sagt att det inte var någon fara och att de inte hade tagit speciellt illa upp. Kompisen tyckte jag skulle släppa det här och gå vidare bara så blir det bra.

Problemet är att jag har väldigt svårt att gå vidare efter detta. Jag älskar min fru över allt annat. Men det här får min såklart att ständigt älta nu såhär efter ”Vad kan ha hänt mer med någon annan den kvällen?” ”Har jag på riktigt varit otrogen?” ”vilka såg mig när jag fick åka polisbil, när jag blev utslängd osv”

Eftersom jag älskar min fru och tror på ärlighet så berättade jag helt förstörd av nervositet om det jag fått höra av min kompis. Hon säger som svar att det inte är någon större fara och att hon har skämts över att hon inte frågat mig mer hur jag har mått mitt i allt elände och att jag kanske behövde den där extra bekräftelsen den kvällen. Samt att man lätt kan bli sådär när man fått för mycket innanför västen. Jag hade sån ångest för det här med poliseskorten och allt samt i kombination med min pappa att jag grät kvällen efter varpå hon tröstade mig. Tänkte just då ”är jag ens värd det här just nu?” Kunde inte låta bli att självskada mig psykiskt just då

Försöker trösta mig själv om att det var sent på kvällen(mörkt ute) mängder av folk överallt, konserter, öltält, alla var ganska berusade, överlag stökigt vad jag hört i efterhand. Detta får mig att hoppas att kanske inte så många uppfattat vad som hände när jag blev utslängd och omhändertagen.

Har ni några bra inputs att komma med? Högt som lågt? Bör jag rota mer i den här kvällen och bara försöka att gå vidare? Den här ångesten äter upp mig just nu och jag är överlag ganska brydd om vad andra tycker om mig vilket får mig såklart att må ännu sämre. Vill inte att nån ska tycka illa om mig. Jag är en snäll och ärlig kille överlag. Det kommer dröja otroligt länge innan jag någonting dricker igen. Om det ens kommer att hända igen. Vågar knappt gå ut i offentligheten så som jag mår just nu.

Tack för jag fick skriva av mig lite. Otroligt skönt.

Profile picture for user Rosette

Hej Rullebullen och varmt välkommen hit!

Du har hittat hit och berättar på ett ärligt och reflekterande sätt om en situation där alkoholen kommit in och tagit allt för stor plats. Modigt och starkt gjort!

Det som hänt under kvällen natten har också gnagt sig kvar hos dig. Du funderar på om du ska försöka släppa det eller om du behöver rota vidare i det. Utifrån det du beskriver låter det som du gått igenom allt ett par gånger, bett om ursäkt och varit öppen och ärlig med din fru. Anledningen att du hittat hit kanske handlar om hur du vill ha det framåt med alkoholen, är en tanke som jag får när jag läser. Kanske att fokusera din energi på det och hur du vill ha det med den framåt, vad tänker du själv om det?

Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart och då kan det vara hjälpsamt att skriva flera gånger, om du vill berätta lite mer hur det kanske känns nu eller hur du vill ha det med alkoholen framöver, om det kan vara hjälpsamt för dig.

Hoppas du hittar mycket läs-och tänkvärt här inne!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen