Vill dricka mindre, men har så svårt att acceptera att jag har alkoholproblem

Profile picture for user Gullregn

Jag är 31 år gammal och har egentligen ända sedan jag började dricka alkohol, i 16-17-årsåldern, haft problem med att jag ibland dricker för mycket. Jag har inga problem att stanna på 1-2 glas vin om jag går till en bar med vänner eller på en middag eller AW, men när jag väl börjat bli berusad tappar jag ofta spärren totalt och kan dricka så att jag får minnesluckor. Det har varit många gånger jag inte minns hur jag tog mig hem, det har aldrig hänt att jag skadat mig eller blivit utsatt för något under dessa tillfällen under åren men det har varit ren tur iom att jag utsätter mig för väldigt stora risker när jag blir så full att jag helt förlorar kontrollen. Dagen (ibland dagarna) efter mår jag förstås otroligt dåligt både fysiskt och psykiskt och tänker att jag måste sluta dricka, och lovar mig själv att aldrig tappa kontrollen sådär igen, att jag måste dricka måttligt i framtiden. "Det här ska aldrig hända igen." Och en period går det ofta bra att dricka måttligt, eftersom erfarenheten av att spåra ur är så färsk. Men sedan händer det alltid igen. Jag vill inte ens tänka på vad jag utsätter min hälsa för när jag häller i mig alkohol på det här sättet. Jag vill verkligen på allvar göra en förändring och sluta utsätta mig själv och min omgivning för det här. Jag vill inte dricka mig berusad igen.
Jag har dock så svårt att acceptera att jag har alkoholproblem, eftersom jag inte dricker särskilt regelbundet eller ofta. Jag har inga problem att vara nykter en längre period, och jag dricker aldrig mer än ett halvt glas vin när jag är hemma själv. Upplever sällan ett sug efter alkohol i sig. Det är i sociala situationer som alkoholen är viktig för mig. Jag har alltid haft mycket ångest och problem med relationer och dålig självkänsla, och jag har nog sett alkoholen som min bästa vän som har hjälpt mig att ens orka vara i sociala situationer och kunna ta mer kontakt med andra. Jag har sett det som att alkohol hjälpt mig att släppa fram mitt riktiga jag som varit väldigt hämmat av social ångest under många år. Men jag vill ju lära mig att bygga relationer på riktigt, att uppleva närhet med andra människor utan att det blir dimmigt och suddigt av alkohol. Dessutom orkar jag inte med de negativa konsekvenserna som kommer med att dricka såhär omåttligt som jag ofta gör i festsammanhang.
I början av sommaren hände en grej som gav mig en rejäl tankeställare och var det som fick mig att börja på allvar fundera över om jag behöver sluta dricka. Vi hade avslutningsfest för min utbildning, och det var en jättefest där alkoholen flödade. Jag drack helt utan spärrar och fick i princip en minneslucka på kanske 8 timmar, av hela natten minns jag bara några få vaga minnesbilder utan koppling till varandra. Jag vet dock att jag kräktes tidigare på kvällen, innan jag blev så berusad att jag fick minnesluckor - men ändå bara fortsatta dricka.
Efter den kvällen bestämde jag mig för att dricka måttligt i framtiden. Jag övervägde att helt sluta men kunde liksom inte acceptera tanken att helt behöva avstå. Jag klarade det i ca fyra månader, då jag inte druckit mer än 2 glas vin under samma kväll. Men igår var jag på Halloween-fest och jag drack mycket mer än jag hade planerat. En hel flaska cava och minst en grogg, antagligen stark eftersom jag var rätt berusad när jag blandade den och i det läget har jag bara ett fokus, och det är att få i mig så mycket alkohol som möjligt. Inget farligt eller dumt hände, men jag har såklart mått dåligt idag, både av bakfylla och av att jag misslyckades med att hålla mig till min plan att dricka måttligt och åka hem relativt tidigt. Jag missade dock min buss hem och gick en ganska lång väg hem, ensam och berusad mitt i natten ... ännu en situation som hade kunnat sluta dåligt. Jag har haft mer tur än jag förtjänar, genom åren.

Hur ska jag göra för att förändra mitt drickande? Tror ni att jag måste sluta helt? Hur ska jag acceptera att jag faktiskt har problem med alkoholen? Jag hittar ständigt ursäkter till mitt beteende, att mina kompisar också då och då dricker för mycket, att det är en del av livet och inte hela världen ... och det gör ju att jag inte tar tag i att förändra mitt förhållande till alkoholen.

Profile picture for user Kennie

Hej och välkommen hit! Jag tycker du skriver klokt och insiktsfullt om din situation. Många här på forumet känner nog igen sig i det du beskriver. Kontrollförlust räknas också som en typ av alkoholmissbruk, även när man inte har problem med att vara nykter i vardagen. Gränsen för riskbruk, det vill säga det som är skadligt för kroppen och ökar risken för beroende, är tre enheter per tillfälle (en enhet är ett litet glas vin). Det säkraste är som du säger att inte dricka alls, men om du vill försöka hitta ett sätt att dricka måttligt kan jag rekommendera dig Riddargatan 1, tror de har digital mottagning också. De kan hjälpa dig bedöma om det är troligt att du kan dricka måttligt. Min erfarenhet är att om man dricker fler än två glas så är det ibland omöjligt att stoppa, då har man bedövat förnuftsdelen av hjärnan och lämnat över till den impulsstyrda. Tror att du tänker rätt att det är mer värt att bygga nyktra relationer även om det är läskigt. Vi klarar mer än vi tror och får ofta ökat självförtroende av att ta kontroll över våra liv. En fylla är inte värd att riskera liv och säkerhet för. Och det är inte alls så att alla dricker sig för fulla då och då, det är nog snarare en av tio, det vill säga de som har alkoholproblem. Men vi jämför oss gärna med personer som också överkonsumerar... Så gå på din magkänsla, något är fel och riskerar att bli värre om du inte gör något för att förändra situationen. Det är lättare att ändra vanor ju tidigare man tar tag i det.