av Chapman

Nu är det bara 3 lediga dagar kvar av semestern innan allvaret och verkligheten börjar igen.
Har nu under 5 veckors tid druckit konstant (mer eller mindre) varje dag.
Har börjat få sådan fruktansvärd ångest så fort jag inte dricker och är därför livrädd för att sluta trots att jag vet att det inte är nyttigt. Min flickvän har antytt flera gånger att jag dricker alldeles för mycket men jag har bara "skojat" bort det. Hur ska jag klara det här?? Kroppen slår volter utan alkohol och ångesten blir total!

Jullan65
lör, 2016-07-23 - 11:51

Vi får ångest av alkohol, det fungerar så. Det enda sättet att bli av med den är nykterhet. Prova ett tag vet ja. Så får du ditt eget svar. Här på forumet finns massor av kloka råd och andra som har gjort sin egen nykterhetsresa eller minskat sitt drickande markant. Jag kämpar på som alla andra här inne. Välkommen

Rosen
lör, 2016-07-23 - 19:54

Ja, vad är det som gör att man gång på gång hamnar i detta förfärliga. Man kan nog kalla det ett sjukdomstillstånd. Jag sitter här på en veranda med underbar natur omkring mig. Koltrasten sjunger och livet skulle kunna vara helt fantastiskt! Men. Jag har druckit alldeles för mycket dom senaste dagarna och kan inte njuta av någonting. Vilken erbarmlig människospillra jag känner mig som. Dessutom vet jag ju mycket väl hur bra man mår utan detta jäkla gift. Ack ja. Ångest är min arvedel var det någon som sade.

bulln
tis, 2016-07-26 - 08:08

Hej, jag vill också bara säga att piska er inte med törne. Man får ångest av att dricka och ångest när alkoholen går ur kroppen, därtill finns kanske hos er en självinsikt som blir till självklandrande.
Ångest är ett vidrigt tillstånd där tankar, känslor och kroppsliga reaktioner samverkar och kan få fritt spelrum om en har problem med att hantera känslor. Det betyder inte att de är sanningen även om det fortfarande är vidrigt. Utan alkohol kommer ångesten bli mindre och kanske försvinna.
Jag tycker det är bra att fundera över hur mitt liv kommer se ut om fem-tio år om jag fortsätter dricka på samma sätt som nu.

kakan16
ons, 2016-07-27 - 11:10

Hej! Jag vill bara säga att jag känner igen mig i det ni skriver, fram för allt vad gäller ångest. Har använt alkohol för att döva mina känslor men det slutade med att det blev en självuppfyllande profetia. Dricker pga ångest-->får ångest pga drickat-->gjorde bort mig igår pga drickat och dricker för att glömma det-->vaknar upp med huvudvärk och tar ett glas vin eller två eller tre för att slippa känna-->vaknar upp bakis dagen efter och har ångest....Ja, ni fattar. Det är nog det närmsta jag har kommit till att uppfinna en evighetsmaskin. Enda sättet att bryta cirkeln är att sluta. Önskar er all lycka!

Svenn
ons, 2016-07-27 - 19:34

Hej, jag har druckit varje dag ett bra tag, oftast ihop med min fru direkt när vi kommer hem från jobbet. Känns som livet går förbi och man ej får gjort det man borde. Tex så har jag tänkt att börja springa två gånger per vecka inför ett motionslopp i sept, men jag säger till mig själv att jag tar det imorrn och tar några glas vin eller öl istället och drömmer mig bort. Vi har två barn och de är underbara o de ser ju att vi har ett glas i handen efter jobbet. Jag vet ju att jag mår bra av att träna och ej dricka, men varför slutar jag bara inte, jo för det är så himla gott o frun o jag pratar eller surfar runt. Känns som jag måste ta tag i mitt drickande o sluta på ett bra tag. Sen är det ju alla tillställningar mm som man måste ha kraft att säga nej till alkohol. En flaska vin fredag/lördag borde ju räcka, inte varje dag.

bulln
tors, 2016-07-28 - 11:19

Läste igen och vill bara uppmana till något som kanske är ett onödigt tips men som jag vet en del avfärdar.
När man inte har kontroll över sin situation och själv insett det - även om man inte har kraften att ta tag i det eller vet var man ska börja så kan vårdcentralen ibland hjälpa till. Att gå till dem och förklara läget, även om man inte är värst av alla.

Jag sökte själv hjälp för jag "inte kunde hantera livet" och "mådde dåligt". Då var jag långt ifrån självmordsbenägen och skämdes över att ta deras tid för att många mår så mycket sämre. Hade jag inte sökt hjälp då så finns en ganska stor risk att jag hade avslutat livet ändå, för det tog lång tid att få rätt hjälp och var dessutom skitjobbigt.

Alla som börjat reflektera över alkoholproblem eller sitt mående generellt, ta era känslor på allvar och sök hjälp. För en spontan lösning på problem kommer inte.

Pzd
tors, 2016-08-11 - 14:47

Känner igen det du beskriver här. Funderat länge att sluta för alltid. Men måste noggran överväga.