av Solsken

Hej alla,
Svårt detta, att öppna sig, men tror jag måste få andras reaktioner. Har problem med alkohol, hade inte det för några år sedan, är en rätt sportig kvinna, löptränar och är rätt "fit", MEN, dricker för mycket.
Har svårt att stoppa när jag väl börjar, kan begränsa drickandet under vardagarna, OM jag vill, men sen är det kört.
Måste ta tag i detta och inte dricka under helgerna, eller ens ta ett glas en vardag, men det verkar som om jag liksom tror att när det är helg, ja då är det fritt fram, då kan jag dricka till jag stupar, spelar ingen roll om jag är själv eller omgiven av familj o vänner. Mår inte bra av detta men har svårt att styra upp mig själv. Skriver från hjärtat, har inte kontroll över mina begär och det suger... Är förbannad på mig själv för min dåliga karaktär. Jag är ju en sportig kvinna! Och låtit alkoholen ta en alltför stor del av mitt liv.. Nån som kan stötta mig i att komma ur detta, nån som har tips på verktyg? All kärlek till alla, och tack på förhand❤️

Karin01
sön, 2016-09-11 - 10:47

Vi är många här som delar erfarenheter och nuläge. Var snäll mot dig själv istället för att vara förbannad. Du är ju här och vill förändra situationen. Hur mår du idag?

aeromagnus
sön, 2016-09-11 - 13:50

Hej. Du har tecken på en sjukdom som gör att du inte kan dricka så enkelt är det. Det är dock inte lika enkelt att behandla den. Du måste vilja behandla den. Gör så här. Ta en vit månad. När du i vanliga fall handlar hem lägg pengarna i en burk. När månaden är slut unna dig något fint för dessa. Din hjärna kommer se det som en belöning och tycka det är ganska coolt med nykterhet.

Solsken
mån, 2016-09-12 - 00:03

Tack!
Ska försöka va snäll mot mig själv och inte förbannad, och att ta en vit månad plus lägga pengarna i en burk va ju också en bra idé, tack.
Jo jag är ju här och det i sig är ju ett tecken på att jag vill förändra något, att jag iallafall hör varningsklockor ringa....
Mår sisådär idag, känns inte ok att inte kunna umgås normalt med alkohol, har ju kunnat det förut så jag tycker jag borde kunna det även nu... Hmm. Känns som min sambo blundar för mitt vindrickande och att jag dricker ännu mer bara för att han ska säga nåt, bara för att få en reaktion.... Åh jisses vilken soppa allt känns som, vet inte vad som är hönan eller ägget.
Kanske är det enda raka att kapa rätt av, alltså att testa en vit månad och se hur, eller om jag klarar det.
Är väldigt ambivalent och vet vare sig in eller ut....

aeromagnus
mån, 2016-09-12 - 06:13

Om du kan besvara denna fråga med ett sanningsenligt JA så är det inte bekymmer. Kommer du nästa gång du dricker med all säkerhet kunna ta två glas och sedan tacka nej?

Blåklocka
mån, 2016-09-12 - 08:47

Jag har en fråga:
Att vara alkoholist, vad är det? Är det först då man får fysiska abstinensbesvär då man håller upp med alkoholen?
Kan man vara alkoholist " bara" utifrån på vilket sätt man dricker alkohol? Dvs om man dricker varje ledighet, stora mängder varje vecka, om man dricker trots att många tabun och normala gränser passerats.
Om man gör allt detta, men inte får de fysiska abstinensen vid uppehåll över några dagar, är man då inte alkoholist, utan " bara" en högkonsument av alkohol?
För mig och min man har detta blivit en viktig fråga tydligen. Han vill absolut inte kalla sig för alkoholist men vi har samma observation av hur han har druckit.
Eg är det väl inte så viktigt kan jag tycka, men för honom är det tydligen det...

Jullan65
mån, 2016-09-12 - 09:42

Det finns ju en massa kriterier för sjukdomen alkoholism . Man ska fylla vissa kriterier ex 5/9 för att få diagnosen. Detta görs av en läkare . Sedan finns en graderande kurva, kallas ( Jelinek kurva) där början är sas dricka för mkt , sedan konsekvenser, kurvan går neråt och slutar med döden. Man kan alltså få en gradering av var man ligger i sin alkoholism. Jag har själv fått diagnosen alkolist av en professor gubevars:-) och han sa att jag är i början till mellan i min sjukdom. Jag har tex inte återställarvehov , drack inte varje dag osv. Har du fått sjukdomen är den att betrakta som kronisk, obotlig och om du får återfall börjar du direkt där du slutade på kurvan för att sen fortsätta neråt. Denna syn på alkoholism är sk. Traditionell och är den allmänt vedertagna i Sverige. Inom aa tex. kallas alkoholism för förnekelsens sjukdom, av naturliga anledningar kanske....de flesta människor inser aldrig sitt behov av att söka hjälp utan tragglar vidare på den tråkiga kurvan, och dom som vi ser på parkbänken är dom som ligger längst ner på kurvan, där är det oftast kört då sjukdomen knappast går att stoppa. Det är ju ingen trevlig läsning och definitivt ingen rolig diagnos att få heller, men man vet vad man har att förhålla sig till och för mig har det inneburit att jag "fått återfall" men kravlat mig upp igen för för jag kan inte förneka allt dvs. Att jag lider av sjukdomen. Sen är ju frågan om hur länge kraften finns att "kravla sig upp" det blir svårare och svårare för varje gång märker jag. Det finns många olika sätt att se på alkoholism, men tror man på evidens och beprövad erfarenhet och är orolig för sitt drickande kan man alltså få ett svar på detta. Många är bara högkonsumenter el riskdricker o behöver en knuff i rätt riktning. Sedan kan man ju diskutera alkoholpolitik, forskning osv i detta ämne till oändlighet, allt efter intresse och synsätt. Oj här blev ett långt inlägg i solskens tråd, får ursäkta men fingrarna flög bara iväg över tangentbordet . Behövde nog påminnas jag me. Kram

Solsken
mån, 2016-09-12 - 15:01

Jo jag är ärlig mot mig själv och ja jag kan tacka nej, får anstränga mig men jag kan, med anstränga menar jag då att jag på förhand bestämt att det bara får bli max två glas.

Solsken
mån, 2016-09-12 - 15:04

Jo du har ju en poäng där men samtidigt så är det ju tydligen så att de flesta förnekar sin alkoholism...
Tåls att fundera på och vara ärlig mot sig själv.

aeromagnus
mån, 2016-09-12 - 19:32

I ditt första inlägg skriver du att du dricker tills du stupar men du kan reglera det om du vill. Frågan är ju då varför du dricker tills du stupar om du kan skippa a om du vill. För mig som alkoholist ter det sig underligt men vi fungerar ju olika. Ofta finns det orsaker till att man super så som flykt, depression, ångest. Du måste nog fundera på varför du dricker tills du stupar. Något triggar dig.

Alkoholist är man när man inte kan kontrollera sitt drickande, har abstinensbesvär och är beroende vilket innebär att man inte kan vara v utan a ungefär som en rökare. Vi har nog många dolda alkoholister i Sverige.

Ha en fin kväll

Solsken
tis, 2016-09-13 - 16:05

@aeromagnus;
Tja jag förstår inte heller, känner bara att jag har fel förhållande till alkohol och dricker på tok för mycket alldeles för ofta, sen kanske jag per definition inte är alkoholist, jag kanske snarare överkonsumerar men jag ligger absolut i riskzonen. En box vin per vecka el helg är inte ok! Mycket möjligt att jag dricker som en flykt, men det spelar inte någon roll i sammanhanget, eller jo det är klart det gör, om jag är deprimerad el nåt borde jag ju ta tag i det också såklart, hur som helst, jag är här för jag vill ändra på drickandet, för att få och ge pep till andra.
Men din kommentar var mycket positiv för mig, började tro att jag redan utvecklat alkoholism och blev vettskrämd häromkvällen, din formulering fick mig att tänka ett steg till; jag ligger nog bara i riskzonen, vilket ju inte är bra heller, men ändå :)
Tack!

aeromagnus
tis, 2016-09-13 - 20:08

Jag höll på som du. Drack mycket på helger inget i veckorna. Sedan började det med en återställare sen två sen tre. Sakta men säkert så eskalerade och till slut så gick det över styr. Fyllecell socutredning fyllecell igen ny utredning fylla i annan stad inlagd på sjukhus. Osv osv. Nä det sårade ur och man vet inte när. Det är tufft. Så jag ber dig tänka dig för innan för det kan gå åt helvete....