av contest

Efter mycket trauma inom sjukvården så, blev dom tvungna att sätta in starka mediciner, och då tog man leverprovet för att ha koll så inte levern ballade ur, den läkaren kom in till mig och visade mina prover, som jag ser det så är du alkoholist sa han och ställde frågan hur mycket jag drack, 1 flaska i veckan + 15 st 7,5%. Lyckades hålla mig ren under den tiden medicineringen varade, vilket var ganska lätt med tanke på vilka biverkningar den hade, jag fick alla. Men efter det så var det nästan som jag blivit immun mot fylla, jag blir inte full. Vilket har blivit att jag för några veckor sedan klippte 4 flaskor utan problem, pratade med min läkare igen, en med mycket omtanke, efter att han gått igenom min sjukdomsbild, så frågar han mig hur det går med spriten,, jag svara svävande, så där, men mina ögon kan inte ljuga, varvid han frågar om jag vill ha hjälp, svarar att jag inte vet hur jag skall göra, varvid han erbjuder sig att kolla på detta å hjälpa mig, och jag tackar ja till hjälp, märk väl att jag har aldrig misskött mitt jobb, och aldrig varit onykter på jobbet, men så här kan man dricka, disciplinerat, har koll på när man inte har promille i kroppen, man blir proffs på att dricka sprit, men förhoppningsvis så skall jag slippa skiten

Flarran
ons, 2023-12-13 - 04:06

Hej @contest!
Tycker att det var bra gjort av dig att våga ta hjälp av sjukvården mot ett överdrivet och tydligen eskalerande drickande av alkohol, då sånt bara rätt snabbt kan ge alla möjliga problem, inte då minst när det gäller den fysiska hälsan. Känner till det här om att man blir proffs på att dricka så att man tror att ingen märker nåt. Men kroppen kan man inte lura, för den mår inte bra av för stort intag av alkoholdrycker. Så försök nu att själv börja att minska ner det hela till hälften i mängd av vad du kanske egentligen vill ha först och främst. Sedan kan du kanske trappa ned det hela stegvis så att det inte känns för svårt och du bara ger upp liksom. Gjorde nog själv lite så de första två veckorna innan jag blev medlem på detta forum. Har nu här faktiskt varit helt nykter i en månad och tre veckor vilket jag aldrig hade kunna tro skulle funka för bara lite drygt två månader sen. Julen blir knepig, men jag ska försöka att vara nykter året ut och sedan så länge det bara går. Kämpa på du har allt att vinna på nykterhet fast du kanske inte tror det just nu. För man ska vara rädd om sin hälsa har jag börjat att inse så smått liksom.
Kämpa på!

contest
lör, 2024-04-13 - 11:03

@Flarran nu blev det helt åt skogen, läkaren som ville hjälpa mig remitterade mig till vårdcentralen, första läkaren visste inte hur han skulle göra, sprang in å ut och till slut så sa han att jag är remitterad till beroendenheten, dom ville inte ta idet.
Den andre läkaren muttrade om något som jag inte fattade, den tredje läkaren har jag inte träffat , bara på telefon men han började med att han måste anmäla mig till Trafikverket, vet inte om han gjort det, men däremot så har han skickat till socialen och typ någon psykklinik, vilket gör mig heligt förbannad, vilka söker hjälp när man blir behandlad så här, man vågar ju inte, en opersonlig läkare lämnar ut en helt utan att ens ha träffat mig eller pratat med den läkaren som startade remissen, är så djävla irriterad på detta

Flarran
lör, 2024-04-13 - 12:41

Hejsan! @contest, Det låter som en vanlig dag som patient inom svensk sjukvård av idag. Den psykologiska kompetensen hos de flesta allmänläkare tycks vara någonstans mellan låg och obefintlig. Har själv i snart åtta år varit varit öppen som en bok och berättat utförligt för ett gäng blandade stafettläkare av diverse slag och även skrivit långa brev till sjukvården om precis hur jag fungerar dagligen.

Jag är numera så luttrad över det mesta att jag inte förvånas över någonting längre. Detta då det väl gäller hur fåkunniga de flesta läkare tycks vara när det gäller patienter som kanske har flera delar i sin medicinska problembild som väl ofta är grunden till skadlig överkonsumtion av alkohol liksom. Man brukar först få testa diverse värdelösa piller med många diverse obskyra biverkningar.

Har man tur så får man även tala med nån psykolog eller terapeut som i vissa fall kan få en att en stund må en aning bättre om man har lite tur. Men det är nog som så att man är rätt så utlämnad till sig själv egentligen. Trodde en gång på läkare och sjukvården. Men har väl nu inte så värst stor tilltro eller förtroende för dagens så kallade expertis.

Kände själv nyss en stark känsla av att ge upp och skita i alltihop och bara åka raka vägen ned till bolaget. Men då jag är så psykiskt utmattad och orkeslös så hade jag inte kraft ens till det. Så valde i stället att lägga i svängig musik i spelaren och ta mig ett stort glas med vatten först. Sedan ett glas med vitaminberikat kosttillskott vilket väl sägs kunna höja humöret en aning.

Ska nu snart ta mig lite varm choklad och ett par limpsmörgåsar för att väl höja blodsockerhalten i blodet, vilket brukar ge lite allmänt lugn och harmoni en stund. Vet hur panikartat det kan kännas i början innan man förstått att sjukvården fattar i princip noll om sånt som inte är utforskat enligt några självutnämnda experter som hyllas som några gurus i olika tidskrifter, böcker och sånt.

Det är lätt att bara ge upp, men då jag har en känsla av att det nog tyvärr är det som de styrande av kostnadsskäl inte gråter sig till sömns över, så kämpar nu tillsvidare dag för dag som alkoholfri och spiknykter. För alltid retar det väl någon jäkel att man inte bara ger upp och häver i sig en flaska nervgift liksom.

Kämpa på kompis!