Jag dricker för att döva olika saker, smärta ångest mm. Så fort jag är själv dvs när min fru ej är hemma så dricker jag direkt när jag kommer hem, tål att tilläggas att vi har barn. Hon var borta i en vecka, då blev det i snitt en vinflaska och några öl per kväll. Jag får panik om jag tittar i kylskåpet och det "bara" finns 4 öl där. Jag dricker tills det är slut, går ej att stoppa. Just nu siter jag hemma kl 15, vabbar och var tvungen att handla mat, då passade jag på att köpa vin och öppnade det direkt när jag kom hem. Jag skäms och inser nånstans att det är helt sjukt detta, men jag kan inte strunta i det. Mina sjukdomar gör att jag har mkt ont, med alkoholen så slipper jag det för stunden, jag vet! att jag gräver min grav men jag vet ej hur jag ska ändra på mitt beteende.
Vad ska jag göra? Känns som ett sista desperata skrik,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Hej och välkommen. Bra beslut att skriva här. Du undrar när man vet. Och ja, den dagen man börjar surfa runt med frågan "dricker jag för mycket", då har man en tydlig signal. När man dricker ensam på olämpliga tider, då har man en signal till, när man dricker ensam hemma med barnen, ytterligare en signal. När man dricker som medicin, då vet man också. Och vad gör man? Det finns ju bara ett svar på det också, man slutar dricka. Det är svårt, men det går. Man rensar hemmet från alkohol. Tar hjälp sv medicin eller att prata med någon om det behövs,AA och skriver här på forumet. Just ångest förstärks ju av alkohol, så det är en hopplös ond spiral att dricka för att döva ångest. Smärta är en annan sak. Finns det nån annan hjälp du kan få att hantera smärtan med?
Men återigen bra beslut att skriva. Ett första litet steg i rätt riktning.

Jajamänsan

Kunde inte skrivit det mer tydligt, Sisyfos! När man börjar Googla "alkoholism symtom" och "dricker jag för mycket", så är det i sig en diagnos. Men av egen erfarenhet: Om man börjar inventera kylen och bli ängslig över att lagret tryter, då har du verkligen ramlat dig.

AlkoDHyperD

Prova en vit vecka. Bara som ett experiment. Klarar du inte det vet du. Då behöver du hjälp. Klarar du en vit vecka kan du jämföra hur det var och bestämma dig för hur du vill gå vidare. Bara så till att börja med. Skulle det vara en rimlig övning?
Skriv hur det går för dig!

kryckan78

bara tanken på en vit vecka skrämmer mig, känner att det är som andra saker som jag ej klarar av. Kanske ska bättra på självförtroendet:)
Vill tacka för att nån lyssnar, tack för det ni skriver. Ni har poäng i allt ni skriver blir så tydligt att läsa. Man känner sig träffad och det var nog min tanke innerst inne. Jag ska verkligen försöka, jag måste försöka! Kommer fortsätta att skriva här då detta känns väldigt bra att ha "någon" att skriva av sig med. Jag är rädd för att inte klara det och då förstör jag all relation till mina barn och fru, då finns det inget kvar i livet.
Återigen tack för att ni tar er tid

AlkoDHyperD

Om en vit vecka skrämmer dig, försök skjuta upp drickandet. Varje gång du är på väg att köpa eller hälla upp kan du försöka göra någonting annat först. Kan hjälpa dig att klara en liten stund åt gången. Ibland hinner den kloka hjärnan ikapp under väntetiden och du kan skjuta på det resten av dagen. Misslyckas du börjar du om igen. Varje dag är ny och varje drink du avstår är en seger. Kan det kännas bättre att tänka så?
Jag kan vara inne i tätorten en lördagförmiddag och tänka - systemet! Nä, simmar först. Efteråt kan den goa känslan av träningen hjälpa mig att avstå tills systemet har stängt.

kryckan78

Det tänker ska jag ta med mig, tack så mkt. Skulle öppnat upp mig i detta forum för länge sen tänker jag. Jag är bara nöjd att jag klarat denna dag utan att tänka på alkohol.

Vaniljsmak

Tankar på alkoholen kommer nog finnas med dig under en lång tid, så har det i alla fall varit för mig. Jag tog beslutet för 9 dagar sedan och än har det inte gått en dag utan att jag tänker på hur det är att dricka. Min mening är inte att skrämma dig, utan att förbereda dig. Tankarna kommer komma, då kan du ta hjälp av all den visdom som finns här inne! AlkoDHyperD tips var jätte bra! Jag skulle också vilja föreslå att du bunkrar upp med bubbelvatten eller något annat som substitut. För min del hade det inte fungerat att inte dricka/äta på någonting när de värsta suget sätter in. Just nu sitter jag här med ett glas bonaqua, upphällt i fint glas till och med!

Jag tycker också att det hjälper att skriva här. Jag skriver varje dag i min egen tråd. Det behöver jag just nu. Varje gång suget kommer loggar jag in här och kan jag inte det så tänker jag åtminstone på forumet. Det hjälper mig att välja nykterhete.

Vonken77

Jag förstår dig till fullo.
Jag ringde beroendemottagningen idag och bad om hjälp. Skall dit på måndag, då vill de att jag skall blåsa 0. Jag berättade att om jag klarar tors-mån själv skulle jag inte behöva hjälp.
MEN nu har min resa börjat, jag behöver hjälp men vill tyvärr göra det i det tysta....så inget stöd :(

kryckan78

Känner som dig att jag vill göra detta i det tysta men tror tyvärr det blir svårt. Har insett att det nog är bäst att informera iaf dom i sin närhet om sitt prob. Jag har som svårast när jag är själv, då köper jag garanterat alkohol. Min vändning kom för nån vecka sen, då kom min fru hem istället för som planerat att sova i Stockholm. Då hade jag druckit en flaska vin och börjat på min andra. Kl var 17, jag skämdes så otroligt mkt. Var själv hemma med barnen! Så nu har jag kämpat i det tysta i 1,5 vecka, skitsvårt är det. Jag har insett att jag måste ha nåt stöd annars kommer jag ej klara detta. Tänker på alkohol mest hela tiden, har svårt att se en framtid utan alkohol. Tänker hur ska det bli när jag träffar olika personer för då är det öl som gäller.
Jag tycker du ska prata med din omgivning, jag ska iaf göra det

likeanangel

Hej Kryckan78

När vet man? Vi har alla samma men väldigt olika problem härinne. Jag har problemet att jag inte kan sluta dricka om jag dricker ett glas för mycket, för snabbt på tom mage.. jag måste tänka på allt för att det inte ska gå över styr. För mig är det ett missbruk. Det har i 14 år gått ut över mina relationer på ett negativt sätt.

Nu har jag varit nykter i 52 dagar. Och det har inte gått en dag utan att jag tänker på alkohol och på hur andra ser på mig och mitt problem. Men att komma in hit och få stödet här från alla som förstår och aldrig dömer är otroligt viktigt för mig.

När jag tog beslutet att vara nykter bestämde jag mig för att berätta för mina närmaste vänner. Jag tyckte att det kändes viktigt att ha deras stöd och att de skulle veta att de inte ska fråga mig om jag vill ha en öl osv.. För en sak som jag har lärt mig är att min hjärna konstant utmanar mitt beslut. "Har du verkligen problem, förstorar du inte upp det här, du skulle kunna dricka om du höll dig till ett glas per gång.. osv" Något annat jag lärt mig är att så fort någon i min omgivning antyder att "det är väl inget fel på ditt drickande.." eller "Jag tycker inte du brukar bli för full..." Så spär det på min hjärna som verkligen vill att jag ska börja dricka igen.

Så för mig har det varit viktigt att vara öppen med att jag har ett problem.

Jag vet att det är svårt att se en framtid utan alkohol. Och det är också en sak som gör det svårt att berätta för folk. Om man säger det så kan man inte ta tillbaka det och då kommer alla döma mig om jag faller tillbaka. Men ta en dag i taget, det som gäller idag är att vi inte ska dricka idag. Det hjälper lite för mig om jag inte försöker tänka på hela livet. Allt vi har är idag. Idag ska jag vara nykter!

Lycka till i din kamp. Vare sig du har orken att berätta för din omgivning eller inte så finns vi här!

kryckan78

Vill bara säga tack för dina rader. Känner som dig, ska ta med din tankegång. Sen känner jag också en trygghet att ni finns som stöttar och kommer med förslag. Har nu vart nykter i 8 dagar:)

kryckan78

Tack, jo det känns kanon, igår var också första gången jag var hemma "själv" bara jag och barnen. Var så nära att gå in på bolaget men jag köpte snus istället:) klarade en hel kväll utan att dricka när inte min fru var hemma. Var så nöjd med mig själv imorse. Tänker på tok för mkt på alkohol så jag trodde aldrig jag skulle klara det. En liten start iaf.

Anna3

Jag har själv druckit en hel del och ett par dagar före julafton sa jag till mig att nu räcker det. Så jag var nykter fram till 18 januari då jag åkte på en charterresa. Drack väldigt moderat. Lugnt och stilla. Efter en vecka kom jag hem och har inte druckit en droppe sen dess. Det blir alltså......27 dagar nu. Jag drack också ensam. Ganska patetiskt. Blev också orolig när det började sina i flaskan och inget mer fanns att tillgå. Jag tänker ofta på alkohol. MEN: jag sover otroligt gott numera på nätterna. Jag har ingen ångest. Jag slipper oroa mig på jobbet om de känner min alkoholdoftande andedräkt. Det är bara min dotter som känner till detta men nåt stöd har jag inte där känner jag. Men jag behöver inga handklappningar. JAG vet att jag kan. JAG vet att jag klarar det här. JAG vet hur jag mår. Osv. Det är för min egen självkänslas skull jag gör detta. Framöver kommer jag ta ett glas vin ibland. I sällskap. Men det är slut med att sitta och glo framför tv:n halv- eller helberusad.

Heja dig!!!!! En dag i taget.

kryckan78

Är stolt att jag klarat så länge. Väldigt svårt har är/var det. Jobbigast är när man vet att man kommer vara själv hemma, klara av att ej gå till bolaget. Gått bra änsålänge. Lever på mkt bubbelvatten. Jobbigt på helgerna om man är hos bekanta att säga nej men det har jag klarat;) Är så djävla stolt över mig men känner också att det är många fighter kvar, Tänker på alkohol i princip dagligen.

Bladet75

Hej, ny här. Jag dricker för mycket. Det har hänt ganska många gånger att jag sjukskrivit mig från jobbet dagen efter om jag dricker en vardag. Många gånger jobbar jag tokbakis och gör givetvis ingen nytta alls. Jag dricker på vardagar hemma, ensam ibland. Jag dricker mycket på helgerna, har ofta minnesluckor. MEN mitt problem just nu är att jag inte vill sluta dricka. Jag längtar hem nu då det är onsdag och jag har gett mig själv tillåtelse att dricka vin på onsdagar (ofta fuskar jag och det kan bli nåt glas då och då andra vardagar också). Hur får jag viljan att vilja dämpa mitt drickande?För sluta helt vill jag ju inte, även om jag innerst inne kanske förstår att det är den enda lösningen. Eller?

likeanangel

Härligt och GRATTIS till dina 22 dagar! Grymt kämpat och det är klart att du ska vara stolt! Det är många kamper kvar men man blir ju starkare av varje sak man får kämpa sig igenom. Jag tycker också att bubbelvatten är fantastiskt.

Bladet75, det är bara du som kan ta beslutet när det är dags att sluta. Stödet härinne är enormt under hela din resa!

kryckan78

Idag tog jag ett gigantiskt steg. Jag hade ett samtal med min chef och erkände mitt problem med alkohol. Skrämmande nervöst men nödvändigt kände jag. Jag gör detta inte bara för mig utan även för min fru och mina tre barn. Slutar jag inte nu så kommer jag ej ha kvar dom. Är helt djävla slut nu, men samtidigt känns det bra. Jag skäms att säga att jag har prob med alkoholen, känns så tabu att säga. Är livrädd för att erkänna för fler, får panik på tanken att aldrig mer drick.

Bedrövadsambo

Otroligt modigt och klokt att du berättade för din chef. Om du verkligen vill vara nykter ska du berätta för så många som möjligt. Då har du ögonen på dig.