av Tornadon

Urch det blir aldrig bättre. Jag hittar inget sätt att sluta dricka har nog prövat allt nu å det känns helt hopplöst. Flera år har de varit så här. Jag dricker kanske en gång i veckan ungefär men när jag gör det blir de katastrof. Nu har jag sån sjuk ångest över helgen. Minns knappt nåt på slutet mer än att jag var helt förvirrad och trodde vi var en extra person på festen fasst det inte fanns nån mer där. Hade klängt på en kille mitt framför ögonen på min sambo och samma kille hade senare visat snoppen för mig. Hade gått upp på morgonen och tagit dubbel dos av min medicin. Såg att två dagar i dosetten fattades. Det var dock ingen fara enligt sjukvården. Men ändå. Jag vantrivs på orten där jag bor å vill flytta. Men inser att problemen jag har här egentligen är orsakde av mitt drickande. Tänker varje helg att jag ska sluta. Men så är jag där igen. Jag lixom dras till den där jävla puben trots att jag är rent å skärt mobbad där och folk tycker illa om mig. Dom som är mina "vänner" är män som hoppas på att få nånting mer än vänskap har jag märkt. Jag har inga riktiga vänner. Jag känner mig så ensam å därför dras jag till puben trots att dom som är där inte är mina vänner egentligen. Nu ligger man här och gråter igen. För att man inte minns
För att folk antingen tycker illa om mig eller bara vill ligga med mig. Ångest för att man tagit dubbel dos av antidepressiva. Min sambo vill egentligen inte gå dit å dricka. Men jag lyckas manipulera han varje helg att följa med. Jag är så lycklig varje gång jag ska få gå dit å dricka. Typ YES nu händer det. Äntligen ska jag ha kul. Livet är grått och tråkigt utan alkohol. Och ändå får det mig å må så jävla dåligt å bli ett monster som blir totalt personlighetsförändrad. Folk i min närhet känner inte igen mig när jag druckit. Jag bryr mig inte om nåt förutom att få i mig alkohol samt att söka bekräftelse från andra killar än min sambo. Har inte varit otrogen men blir flörtig klängig tafsad på och jagar komplimanger. Det känns som jag vill lämna allt och bara flytta. Börja om nån annanstans. Men min sambo vill inte å jag älskar honpm men det känns som det inte kommer bli bättre. Även om jag slutar dricka. kommer alla minnas mig å veta vem jag är

DetGårBättre
sön, 2017-11-19 - 14:31

Jobba med självkänslan. Bygg upp något långvarigt projekt som bara du styr över.

Sen kan du inte fly från dig själv. Det kommer tillfälligt bli bättre av en flytt men snart är du i samma vanor igen och du vill åter flytta. Bygg upp självkänslan, lägg ner alkoholen och flytta när du känner dig stabil invändigt.

Sök lånvariga och äkta kickar, men de kräver mer men ger så oerhört mkt mer. Alkoholen får du kickarna utan jobb, kommer snabbt men har många baksidor.

Tornadon
sön, 2017-11-19 - 17:49

Den där kicken lockar mig tillbaka helatiden. Vet att de inte hjälper å flytta för det har jag provat. Tänkte att jag skulle lämna alkoholen i staden där jag bodde när jag flyttade hit
Men så blev de inte så iallafall. Alkoholen följde med och jag har insett att det inte är orten det är fel på för hade jag inte druckit hade inget av det som hänt här inträffat. Hade aldrig träffat dom människorna å hade aldrig behövt uppleva bråken och mobbningen. Jag ångrar mig å det känns som allt är försent och att mitt rykte är förstört. Vet inte ens hur jag ska bygga upp min självkänsla igen. Vet inte ens hur jag ska klara å dricka själv när det inte gått hittills

AlkoDHyperD
sön, 2017-11-19 - 21:17

Är de personer du träffat när du druckit, på puben?
Skulle de människorna vara viktiga relationer för dig om du levde nykter och inte gick till puben mer?
Skulle din sambo förlåta dig för det som varit om du framåt valde ett nyktert liv? Skulle han även kunna stötta dig?
Vem är du de andra dagarna? Brinner du för något? Har du tankar om hur du vill att din framtid ska se ut?
Hoppas du kan hitta ut ur spiralen du verkat hamna i. En bra början att skriva och reflektera här
Kram

Tornadon
mån, 2017-11-20 - 10:32

Skulle aldrig umgås med dessa människor privat. Det är fyllekompisar som inte alls är å lita på. Ja min sambo förlåter mig han vet att så som jag blir är egentligen inte jag. Jag har idag ringt beroendeenheten på orten där jag bor och ska på samtal där. Gjorde audit testet för att se hur jag låg till å fick 27 poäng. Det indikerar alkoholberoende. Hur är det möjligt att vara alkoholberoende om man bara dricker på helger. Känner mig rätt chockad över resultatet

Rosette
mån, 2017-11-20 - 10:39

Klokt och modigt att ta steget att berätta hur det är för dig här för oss, det ger oss möjligheten att ge dig stöd. Du har också kontaktat beroendeenheten, bra gjort! Flera steg är tagna för att börja på en förändring.
Du beskriver att du också testat att flytta för att bli av med alkoholen, det hörs att du verkligen vill ha det annorlunda, det kommer du få, nu letar du efter sätt att hantera din väg bort från det som varit.

Steg för steg på en ny väg när det gäller alkoholen för dig.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig, hoppas du också kan hitta saker här andra skriver som blir hjälpsamma för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Tornadon
mån, 2017-11-20 - 11:59

Anledningen till att jag inte sökt hjälp tidigare är pga att jag tänkt att det inte är så farligt. Jag har en mamma som är väldigt kontrollerande och när jag pratat med henne om detta blir hon antingen arg och vill inte lyssna eller så skrattar hon och säger -du är så dramatisk. Inte behöver du den typen av hjälp för såna problem har du inte . Och söker du hjälp kommer du få stämpeln missbrukare och så skrämde hon mig med att dom skulle granska mig ta prover å ta ifrån mig både barn och körkort. så det här är bara löjligt. Du är inte alkoholist så det här klarar du själv. Du måste bara ställa till en scen av allt och överdriva.... så klart det ekar i huvudet. Överdriver jag? Är jag löjlig som söker hjälp? Jag frågade henne att om det nu är så enkelt. Varför går det inte då? Då fnös hon bara att jag får väl skärpa till mig en gång för alla och att det är min medicin (ssri) i kombination med alkohol som ger mig minnesluckor. Därför är jag INTE alkoholist.... så jag mår så fruktansvärt dåligt just nu. Det känns som jag gått bakom hennes rygg när jag sökt hjälp.

AlkoDHyperD
tis, 2017-11-21 - 14:29

Om det är så du alltid haft det är det inte konstigt att du känner dig osäker på om du kan lita på dina egna upplevelser och känslor.
Du har definitivt inte gått bakom ryggen på henne. Du har följt din egen känsla. Du har visat dig själv respekt.
Man måste inte ha kvar relationer som är ensidiga och icke-bekräftande. Barn ska inte ta ansvar för sina föräldrars känslor. Inte ens vuxna barn.
Jag skriver detta för att jag känner mig berörd av hur du blev mött av din mamma, för att jag känner igen mig och blir provocerad.
Av henne.
Du, däremot, imponerar.
Det är svårt att hantera känslor som byggts in av människor man tidigare varit beroende av för att överleva.
Rädslor, skam och skuld sitter kvar inuti med samma kraft som om det gällde överlevnad trots att man för länge sedan vuxit upp och inte längre är fysiskt bunden till sina föräldrar.
Lita på dig själv och gör det som är bra för dig!
Kram