Efter händelser förra veckan har jag bestämt mig att helt sluta dricka.

Nu kan jag inte sluta tänka på hur tråkigt mitt liv kommer vara. Att jag inte kommer klara av att vara på roliga fester, inte ha de där trevliga AWna med mina kollegor eller uppleva en konsert berusad. Alla de sakerna som idag ger mig lycka men som jag även inser inte är värd olyckan av alkohol ger mig pga problematik med depression och ångest.

Många av mina sociala sammanhang innefattar alkohol och jag vet inte hur jag ska tänka för att hålla modet uppe och lyckas fortsätta. Utan alkoholen känner jag mig och tråkig och upplever människorna runt omkring mig tråkigare.

Just nu känns det som att jag kommer sitta själv hemma resten av mitt liv medan alla mina friska vänner kan vara ute och ha ett jätteroligt liv med måttligt drickande.

Mina närmaste är självklart stöttande det är mer jag som inte förstår hur jag ska kunna ha kul på riktigt igen.

Har ni tips? Hur ändrar man tankesättet? Hur beter man sig på minglet där vinglasen väntar på att bli hämtade? Hur hittar man tillbaka till en social personlighet utan alkohol?

/25 årig kvinna

Hej och välkommen!!
Jag är inte säker på att jag kan svara på frågan om hur man har kul på fest utan alkohol. Dels därför att jag sällan går ut (är 38 årig småbarnsmor?) och dels därför jag tror att jag själv inte är där ännu. Jag har varit nykter sedan 31 juli och har sedan dess varit på några små tillställningar. Jag har haft trevligt men känt mig stel. Jag tror såhär:
Vi kan ha ett liv med alkohol och ett liv utan. Det utan blir iaf längre...
Mitt liv med alkohol innebar (när jag var i din ålder, nåja, lite yngre kanske.) fester som var helt fantastiska, omöjligt att ha roligare. Gjorde helt galna grejer som jag dagen efter kunde skratta åt i timmar! Men det fanns även kvällar som slutade mindre lyckat... Vaknade oftare och oftare med skräck och panik över att inte minnas vad jag gjort, sagt eller ens var jag var ibland. Åren gick och de roliga festerna minskade i antal men de ångestfyllda mornarna blev bara fler. 3 dagar i veckan blev 5. 5 blev så småningom 7.
Varje morgon mer eller mindre ångest år ut och år in. Och ja, mitt i allt gifte jag mig och fick barn. Graviditeterna genomled jag med vita knogar. Skulle ju få dricka igen när barnen var födda....
När du hamnar i ett beroende av alkohol blir din hjärna kidnappad. Den VILL inte att du ska tro att det går att ha roligt utan att vara full. Alkoholen vill få dig att tro att den har monopol på alla viktiga positiva känslor. Att utan den går det inte att känna vare sig glädje, lycka, spontanitet, galenskap, gemenskap osv. Men stopp ett tag! Titta på orden, vad beskriver de? De beskriver känslor och tillstånd som vi är födda med. Vi har det i oss vi människor. Ofta har jag tittat avundsjukt på mina barn när de har så roligt med kompisar eller i sin lek. Äkta glädje, äkta känslor. Varför kan de känna dem utan alkohol men inte jag? Jo, därför alkoholen lurar oss och vi lurar oss själva.
Klart du kan ha roligt och vara social utan alkohol. Det har du i dig naturligt, en mänsklig egenskap, men eftersom din hjärna är invaderad av alkohol måste den först rensas ut. Nollställas kan man säga. Hur lång tid det tar kan jag inte säga. Några har sagt att man bör vara nykter 6 månader för att kunna se klart hur man ska leva sitt liv utan alkohol. Eller nåt sånt... Jag ser fram emot att fira 6 månader. För även om jag gjort enorma framsteg sedan sista dagen i juli har jag en lång, antagligen livslång, kamp framför mig.
Jag har haft ett riskbruk sedan jag drack första gången. Efter många år utvecklades det till ett missbruk utan att jag märkte det. När det gick upp för mig var jag redan alkoholist.
Mitt liv utan alkohol då?
Det är ett liv utan ångest och diverse krämpor. Det är ett liv där jag kan bära mitt huvud högt och vara stolt över den jag är. Ett liv där jag har tid och energi att göra saker jag tycker om men även saker en vuxen behöver göra fast det är mindre kul. (Sånt jag annars sköt på vilket naturligtvis gav mig mer ångest....?) Belöningen för mig med att vara nykter ligger i att ha styrka att styra över mitt eget liv. Inte vara radiostyrd av alkoholen.
Jag hoppas du inte är där ännu (radiostyrd alltså) men med risk att låta som en domedagsprofet, det är dit du är på väg om du fortsätter dricka.
Alkoholen slutar inte förrän du är död. Det är en progressiv och kronisk sjukdom med dödlig utgång tyvärr.
Jag har valt att leva för jag gillar det?? Vad du väljer är upp till dig.
Läs allt du kan här. Det finns så många kloka människor och jag tror du kan få alla svar du söker. Och fortsätt gärna skriva, det är en otroligt bra hjälp.
Som nykter kan du hålla huvudet högt, det är en beundransvärd bedrift! Speciellt i denna tid då alkohol är normen och romantiserad överallt....
Kram på dig och hoppas du orkar läsa detta låååånga inlägg??

Amanda