Hej på er!

Har nyligen blivit medlem här för att ta del av andras samt dela med mig av mina erfarenheter av alkoholmissbruk.

Jag dricker varje dag.
Oftast börjar jag dricka vid 18 tiden. Det blir vanligtvis runt 3 - 4 glas rödtjut varje kväll.
Under stressiga eller på ett eller annat sätt tuffa, ångestladdade perioder i livet kan det bli betydligt mer. Dricker även för att kunna somna. Har svårt att tysta tankarna. Meditation hjälper delvi men inte tillräckligt.

När jag är berusad känner jag mig tillfreds med livet, då får jag energi och inspiration.

Obs. Blir sällan full så att jag vinglar eller gör dumma saker. Har inte spytt av alkohol sedan tidiga tonåren.

Jag har lätt social ångest, är introvert och högkänslig men försöker mitt bästa för att "passa in".

Någon som känner igen sig?
Kan jag möjligtvis vara lätt depressiv?
Förstår att jag borde kontakta psykolog/läkare vilket jag kommer att göra när jag känner mig redo men det skulle vara intressant att se om någon här har något att tillägga.

Mvh F.

MelaM

Jag känner igen mig i att jag också har lätt social fobi, är introvert och högkänslig. Även just nu i en lätt/medelsvår depression. Har tyvärr börjat dricka igen senaste veckorna. Men har bestämt mig för att försöka sluta nu från och med idag. Ångesten det ger och abstinensen är inte att leka med. Och kommer ju aldrig få ordning på min ångest/stress/depression som jag har även utan alkohol med den!

Halvboxperkväll

Hej,
Har kört vin på kvällarna i flera år men nu varit nykter i 9 kvällar men så föll jag för frestelsen idag och drog i mig en flaska rött, inte smart. Hade rejäl abstinens andra och tredje nyktra dagen men sen lugnade det sig för att sakta byggas upp igen tills ikväll då det tog överhanden. Går hos terapeut en gång i veckan och det funkar skit bra men skulle egentligen vilja gå varje dag för att må riktigt bra.

Lycka till och hoppas du får ordning på A.

Malkolm85

Hej oklar tänkte just skriva den frågan själv ?. Kan man bli lugn utan och känna glädje utan alkohol. Jag har varit nykter sen i augusti pga sjukdom. Jag går dagligen och tänker är livet slut? Ska jag känna mig utanför? I sociala sammanhang där det dricks alkohol. Kan jag lära mig känna glädje utan. Kan jag finna själslig ro?. Jag har alltid druckit för jag har haft mycket oro. Stress. Ångest. Sorg. Ilska. Svårt att vara social utan alkohol. Jag äter antideprisiva för en tidigare deprision utan dom fungerar jag inte. Jag hoppas att lugnet kan komma till mig med tiden. Jag får inte dricka mer i mitt liv. Och det är svårare att få ultimatum än att göra det av egen fri vilja. De man inte får tänker i alla fall jag på hela tiden. Hoppas du får bra svar☺ så tjuvkikar jag också på dom. Va stark de måste jag.

Pojken123

Hej, Min pappa har varit nykter i ungefär 6-7 månader nu men under veckan har han börjat dricka igen. Vilket gör mig extremt orolig kan knappt prata med honom. Skulle vara bra om jag fick lite tips om vad jag kan göra

AlkoDHyperD

Så ledsamt och jobbigt för dig.
Svårt att säga vad du kan göra. Det viktigaste är att hitta någon i din närhet som du kan få stöd av.
Hur gammal är du? Hur ser familjesituationen ut?
Det är aldrig lätt att vara närstående till någon som blir besatt av alkoholbegär.
Man kan uppleva det som att man plötsligt inte är viktig, att en förälder kan prioritera alkoholen.
Jag som är mamma och själv har druckit i perioder kan för egen del säga att barnens reaktioner varit en stark motivation att bli nykter. Men även om vilja, skuldkänslor och medvetenhet funnits har det inte alltid räckt mot tvånget att dricka.
Om du orkar, kan och har en bra relation till din pappa när han är nykter kan du ju tala om för honom hur det känns för dig.
Kom ihåg att det aldrig är barnens ansvar att ta hand om sina föräldrar (vet inte om du är ett barn, eller vuxen, men den rollfördelningen gäller oavsett ålder).
Skriv och berätta mer om du vill, kanske i en egen tråd i anhörigforumet, där finns massor av erfarenheter från andra i liknande situationer,
Kram

AlkoDHyperD

Man kan få sinnesro utan alkohol. Det är dessutom en förutsättning!
Det tar ett tag innan den kemiska balansen återställs, kanske gör den aldrig det. Då är det verkligheten vi behöver leva i.
Sinnesro betyder dock inte avsaknad av obehag. Tvärtom är det först när vi kan acceptera oss precis som vi är, oavsett känsloläge, och se oss själva med varma och kärleksfulla ögon när vi mår dåligt, har ångest, är ledsna, skamsna, arga...det är då vi kan vila i oss själva.
Många har aldrig upplevt känslan av trygghet och att vara värdefull i sig själv. Då är det svårt att ens veta hur det känns. Vi speglas i andras ögon redan från start. Är speglingen kall eller skev byggs det in en djup skam. Rädsla och tvivel inför sina känslor.
Det är lättare att ändra den föreställningen om det finns kärlek i nära relationer, men det går att ge det till sig själv också.
Samtalshjälp med inriktning på känslor och acceptans tänker jag är bästa sättet om man behöver söka proffessionell hjälp.
Kram

Löparen

Känner igen mig och precis skrivit ett inlägg i en ny tråd på förändra livet...
Jag är dock inte introvert men känslig.
Inte deprimerad heller utan när det börjar bli kväll så blev jag nöjd att jag kunde starta att dricka. Aldrig tagit mig en återställare så jag har inte identifierat mig som alkoholist. Tycker dock att jag är en beroendeperson och börjar jag göra något så gör jag det fullt ut. Hoppas och rknar med att jag kan stänga av det. Är mest orolig för att dras med av andra då de vet att man alltid ”ställer upp” om någon vill gå ut...
Bara varit vit 1 vecka så känner att jag är bräcklig, men tror att skriva här skall hjälpa då jag inte är redo att prata med någon av mina vänner eller familj...
Har du någon förtrolig?