Hej!
Jag har under flera år levt under ett pressat familjeliv med svåra saker att hantera. Har aldrig upplevt att jag druckit för mycket och har inga erfarenheter av missbruk i min familj.
Har nu förstått att jag har en ganska lättväckt ångestproblematik och ätit SSRI under perioder. Alltid själv slutat med dessa då jag känt mig ” frisk” igen.
Så till mitt problem. Nu under hösten och ffa under sista delen av dec -17 har jag märkt att jag druckit på ett nytt vis. Dagligen druckit 2-3 glas Prosecco. Dagligen längtat tills jag får dricka detta och även märkt att tomflaskorna är oroande många. Har sedan nyår inte druckit någonting och gick till företagsläkaren som tog diverse prover. Förra veckan var jag där igen hos dr som sa rakt på sak ” Du har ett förhöjt värde, 2,0 ska vara < 1.8, så du dricker för mycket!
Din arbetsgivare ska informeras och du ska komma och lämna nya prover regelbundet.
Chock!!!!
Jag är så ledsen ochvkänner sån skam. Jag undrar, är det ett missbrukarvärde?
Hjälp! Hur kan jag tänka och vad ska jag göra?

Hej och välkommen hit. Om du har problem med att hantera alkohol, kan du kanske reda ut här på detta forum. Det kan gå fort att komma sig till ett osunt drickande. För övrigt vet jag inte vad jag ska säga, då jag inte haft med företagshälsovård att göra, men det låter lite märkligt att de ska informera arbetsgivaren bara sådär?? Tänker på tystnadsplikten bl.a. . Tänker oxå på om du haft tidigare problem med ex mycket sjukskrivningar, så att arbetsgivaren ställt som krav att besöka ft. Då kan det ju vara av vikt att få hjälp i ett tidigt stadie, så du kanske slipper eländet som jag och många av oss här inne kämpar med, sjukdomen alkoholism. Hur som, välkommen ska du vara och jag hoppas du får något utbyte av detta forum som hjälpt mig igenom en del elände.

Chockad

Hej och tack för din respons!
Jo, jag har ju varit sjuk mycket och är ju eg hjälpt av detta. Känner mig dock så chockad och hade aldrig trott att detta skulle hända...
Känner skam och liksom ” vem är jag???”

Mirabelle

Jag vet tyvärr inget alls om värden. Är litet chockad av ditt inlägg. Var lyckligt ovetande om att det går att se om någon dricker för mycket. Jag trodde i min enfald man bara kan se om någon är full... Obildad tölp, yes that would be me ;) Välkommen hit ska du vara iaf :) Mängden du dricker är ju iaf riskbruk enligt de tester som finns på nätet. Om du har problem eller inte antar jag beror på varför du dricker... För att du har lust, eller för det är svårt att låta vara? Den där längtan känner jag igen... Jag valde att sluta dricka vin pga den. Hur känns det om du inte dricker dina glas du längtar efter? Jag blev irritabel, deppig och rastlös. Det blev mitt kvitto på att jag faktiskt har alkoholproblem av något slag, och att det är bäst att sluta innan alkoholismen är ett faktum. Lycka till med funderingarna, och än en gång - Välkommen!

Chockad

Just nu känns det helt ok att inte dricka någonting alls då jag ju själv märkt att mitt beteende kring alkohol förändrats över tid.
Nu fick jag ” bara” lite hjälp på traven då det ju faktiskt visade på blidprovet att jag druckit mer än vad som är hälsosamt.
Det värsta är för mig just nu skammen. Antar att jag själv haft en förnumstighet och ett dömande sätt kring dessa frågor.
Nu sitter jag här själv och ska förstå vad det innebär och hur livet kan levas framöver?

Mirabelle

Du må ha tänkt dömande tankar, och själv gått i fällan, men du visste inte bättre då :) Inte förrän man vet bättre kan man göra bättre. Den där skammen tjänar en viktig funktion. Den är obehaglig nog för att vi inte ska fortsätta göra samma misstag mot bättre vetande. Den försvinner när den fullgjort sitt uppdrag, dvs fått dig att ändra spår, och ser litet bevis på att du är på rätt väg. Ta det lugnt och andas :) Inom en rätt snar framtid kommer du att skriva här och lyfta någon som behöver lyftas, utan att se ner på den. Din historia blir till hjälp för andra, och så vips blir du upprättad inför dig själv. Kram

Chockad

Åh! Det var ett mycket bra och konstruktivt sätt att se på begreppet Skam. Att det som är själva vitsen med att känna denna obehagliga och tyngande känsla just är att bli påmind, och hålla sig inom de ramar som är ” Mig Själv och vad jag kan stå upp för”.
Har fått läsa i någons inlägg om begreppet - HALT. Det är mycket intressant och jag vill gärna höra era synpunkter och tankar kring det!
Hungrig
Arg
Ledsen
Trött

Dessa känslor klarar många av oss inte av och dövar snabbt som tusan känslan med mat, alkohol, överdriven träning, pedanteri i hemmet eller något annat.
Första steget är ju bra om man kan identifiera. Alltså vad är det jag känner liksom. Men nästa steg- att välja annat än den gamla snuttefilten/ trösten, vad och hur gör jag då?
Någon som har erfarenhet och något klokt att säga om det?

Mirabelle

Jag tänker att om problemet är hungrig, så är det ju ganska lätt löst - ät kladdkaka ;) Nejnejnej, mat menar jag... De andra känslorna är svårare. Trött borde vara enkelt, men är det ofta inte ändå. Det beror på livssituationen och hälsan ifall man kan få den återhämtning och vila som krävs. Det kan handla om att börja ställa krav på omgivningen, arbetsgivare mm, eller själv sluta leverera på andras krav, eller sänka kraven på sig själv. Det är en långdragen process att bena ut vad som är vad och vad som måste vika. Arg, ledsen/lonely tror jag är känslor man måste våga bara känna ett tag... Acceptera känslan och orsaken, utan att falla för frestelsen att trösta sig själv med tröst-tankar (tex älta hämnd) eller tröst-gärningar (choklad/vin/what ever rocks your boat). Så här känns det just nu. Känslor kommer och går. Det är bara att andas och låta dem skölja över dig och försvinna... Så tänker jag.