Hej Ny här!
Mitt problem är att jag kan hålla mig i veckorna hyfsat: )
Men så fort min fru är borta och jag är ensam kommer alla mina problem och sorger över min diabetes jag fick för 8 år sen tillbaka och andra problem efter en utbrändhet som inte riktigt benats upp och jag ensam kan inte hålla mig till två glas som gärna tar emellåt en vardag,,,,
Problem? ja för fan!!!
Kram

Mammy Blue

Om du känner dej ensam i alkoholdiket så glöm det, det verkar som om halva Sveriges befolkning har varit här. Åtminstone är vi ett tvärsnitt av svenssons här.

Om man upplever själv att man har problem med alkohol och vill ändra på det så har man kommit en bra bit på vägen. Att läsa och skriva här är ett bra sätt att komma underfund med sej själv, komma ifatt sej, om du förstår vad jag menar?
Välkommen!
/MB

Särbo11

Villrådig anhörig till vin/-öldrickare som inte fattar att konsumtionen gått överstyr.... Vad ska jag göra?

Bra att du hittat hit. Om jag förstår rätt är det din särbo det handlar om - eller nån annan anhörig. Oberoende vem är mitt tips att du börjar med att läsa anhörigtrådarna under Hjälpa någon som står nära. Där kommer du antagligen att känna igen dig och situationen. Skapa gärna en egen tråd och skriv rakt ut... Även om det är stillsamt här just nu så fyller det egna skrivandet en funktion i sig - och för dig. Bilden kommer att bli tydligare och du får en medvetenhet om vad du själv vill med ditt liv. Det är så (fast det kan ta en tid att inse det) att det är bara dig och ditt liv du kan förändra - missbrukaren kan du inte förändra. Det kan låta hårt men är verkligheten. Jag har haft mycket hjälp av Carina Bångs blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/ speciellt den här sidan har jag återvänt till - och tipsat många om http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html Jag har också haft oerhört stöd av att läsa och skriva här. Även på "missbrukarsidorna" - där har jag fått insikten hur svårt det är att sluta. Och att det är möjligt! Man kan förändra sitt liv!

Allt gott, ta hand om dig. Styrkekramar / mt

Särbo11

Känns så skönt att inte vara ensam i detta! Att hitta till andra som har erfarenhet av detta längre än jag. Jo visst gäller det min särbo! Ska kolla på länkarna du tipsat om. Tack för att du brytt dig å tack för styrkekramarna jag behöver nog många sådana närmsta tiden.

Ha det gott!!

Kramar tbx

wse8188

Samma grej för mig, fick Diabetes diagnos för 4 år sen och försökt leva med det, men ibland känns allt skitkorv. Dricker inte ofta hemma, men går ofta ut och dricker som en jävla svamp om tillfälle ges, speciellt typ med AW. Kan inte sluta dricka när jag väl satt igång liksom, för det känns som om man kväver ångesten och allt blir svinroligt igen.
Inser att jag måste sluta dricka, men har gjort så jävla mycket dumt som ger mig ännu mer ångest så jag vet inte vad jag skall ta mig till. Mina barn tycker att det är skitjobbigt när dom sett mig full och tyvärr har det varit en hel del gånger.....ännu mer ångest.
Det enda som hjälpt mig emellanåt har varit att träna hårt som fan, men jag hittar inte ofta ork eller motivation, fast jag blir så jävla glad när jag ser hur blodsockret blir stabilt och fint ett tag och tror att jag är oövervinnlig och så går jag ut och firar igen och så blir det skitkorv igen.
Jag skäms som fan över min livsföring och det känns som om vissa människor också föraktar mig i min närhet.
Jag vet inte heller vad jag skall göra, känns som om det är lätt att ge andra råd men själv är jag i ett mörkt jävla hål och jag fejkar en massa inför folk och säger att jag mår skitbra.
För det mesta brukar det gå jättebra när jag varit ute och druckit öl, men alltid kommer den där gången då man inte minns ett skit av allt dumt man gjort. Nu senast jag jag in i fel uppgång och ringde på i fel dörr i fyllan ... Hur fan ska jag lösa den blundern? Jag vågar inte träffa dom människorna någonsin igen.

Jag har anmält mig till ett självhjälpsprogram på Karolinska som jag skall testa i alla fall, echange.rg1.se det är baserat på KBT vilket jag provat förut efter utbrändhet med goda resultat, jag hoppas verkligen på det.

Men jag skulle vilja se mig som den människan som tränade regelbundet, framförallt med tanke på diabetes och jag hoppas på att jag hamnar där någon dag, just nu är det fosterställing i vardagsrummet framför tvn.

Det må låta konstigt, men det känns lite bättre att se att någon annan är i en ganska snarlik situation, hoppas att mitt inlägg ger dig något.

Mvh