Jag behöver nog proffsionell hjälp!!

hejsan jag helt ny här jag är 34 år gammal och dem senaste åren börjat gå åt helvete!
Jag vill sluta dricka men de går inte! De inte så att jag dricker varje dag men 1-2 gånger i veckan inte alls ovanligt för mig.
När jag dricker ligger ölen på lägsta alkohol % 6.0-uppot! mellan 5-10 st per gång. Senaste månaderna har jag hamnat i fyllecell 1 gång, blivit både rånad och misshandlad, minnesluckorna är många tyvärr. Ibland kommer jag ihåg hela kvällen men att ändå små minnesluckor som blir en bekräftelse när jag ser massa idiotiska sms jag råkat skicka. Jag ber alltid om ursäkt men skyller på helt andra omständigheter än alkoholen.
Jag lever ensam jobbar som vilken svensson helst 8-17 månadag-fredag. Jobbet är fruktansvärt tråkigt och de går inte tyvärr inte byta =(. Jag har de bra med anhöriga och vänner likaså. Tyvärr väldigt svårt dricka med vänner eller på fester de nästan bara då jag håller mig nykter i rädsla att inte göra bort mig.
Levt singel sen 7 år tillbaks och de kanske där problemet ligger? eller brist på hobbys. Eller att jag fast i mitt yrke vill byta, men då krävs att jag börjar plugga igen på högskolan och de vete fan om jag orkar. Dessutom studentlivet är väl ändå mer alkohol =S.

Kanske är dags börja köra Antabus? eller ligger jag kanske inte den kategorin. Som längst i uppehåll i vita månader var 2 st sommaren 2010, sen dess har blivit mellan 1-2 gånger i veckan.
De jag mest rädd för de är mitt sug. De kommer alltid efter ungefär 5-6 dagar. Desto mer jag väntar typ 7:e dagen då både drömmer jag och tänker på alkohol varenda minut. Jag hittar på vilken ursäkt som helst för tillgång till ölen på puben. Jag tränar hel del men de hjälps inte! Jag försökte lägga träningsdagarna på dem dagarna jag brukar dricka, men de slutar med att jag dricker på en annan istället =(.

Vad bör jag göra? psykolog eller ska man vända sig till en läkarmottagning? båda 2 känns långt bort i fjärran, att man bara skriva här tog par veckor.

MvH ApriCot

Profile picture for user Pellepennan

Såg att du skrivit och vill bara passa på att önska dig välkommen in. Bra att du hittat hit, och bra att du skriver ett par rader. Du kommer säkert få tips från andra som kanske kan ge mer "träffsäkra" råd, men stanna och läs, och fortsätt att skriv. Det är en bra början!

Lycka till!

Profile picture for user Elsa1988

Hej! Starkt av dig att börja fundera på vad man kan göra åt problemet. Har själv varit i liknande sits och det var verkligen ett helvete att ta sig ur. En öl är för mycket och tusen är för lite för mig, så nu dricker jag inte alls längre. Men jag hade inte klarat det utan psykoterapi, det var där jag verkligen började förstå att jag drack för att döva andra känslor, och när jag fick hjälp att hantera dessa blev det enklare, även om det ändå var extremt tufft. Men min psykolog var ett väldigt bra stöd! Jag hittade en privat psykolog som täcktes av min försäkring. Man kan hitta psykologer bland annat på https://teraply.se/ och psykologiguiden om jag inte minns fel. Går ju också att gå via vårdcentralen, första steget börjar alltid med att kontakta någon och berätta! Hoppas att allt blir bra och du får den hjälp du behöver :)

Profile picture for user Jim85

Känner dessvärre igen mig i det.. jobbar också 8-17 känner sug efter 6 dagar typ och ibland dricker jag även på vardagen, och jobbar dagen efter. Jag känner igen mig också i att försöka göra annat på helgen men det gör också att jag bara byter dag.

Är du kvinna eller man?

Profile picture for user Sill och nubbe

Hej!

AA - Anonyma Alkoholister har varit ett enormt stöd för mig. Bättre professionell hjälp än 12-stegsprogrammet finns inte.

Profile picture for user Dee

Det låter som att du beskriver mig. Jag är i samma ålder, och ungefär samma livssituation som du.
Det är ett första steg, även om det tog långt tid för dig, att skriva här - bra jobbat!
Hela detta forum är en guldgruva av läsning rörande det vi alla har gemensamt, nämligen alkoholproblematik.
Jag klev in på alkoholhjälpen när jag för första (och enda) gången sökte hjälp för att ta mig ur mitt beroende, jag hade nog dött om jag inte gjort det.
Jag ansökte om att få gå med i självhjälpsprogrammet, som du hittar på första sidan på alkoholhälpens hemsida, jag skulle vilja tipsa dig om det - ger man sig hän och verkligen har bestämt sig för att bli nykter, så får man riktigt fin hjälp, men det gäller ju att vilja, inte känna att man måste sluta.. Det är två helt olika saker.
Det gäller att hitta stategier för hur man hanterar sitt sug, vattentäta planer för vad man ska göra om suget dyker upp.
Du skriver att du har fin kontakt med anhöriga - utnyttja den, våga berätta om ditt problem! När jag äntligen vågade berätta för min familj, så fick jag sånt enormt stöd av dom att det var värt att fortsätta kämpa för nykterheten!

Mod och styrka,
Dee

Profile picture for user AmandaL

Jag känner igen mig i era berättelser apricot och dee.. jag är 32 år singel kvinna som också druckit alldeles för mycket för det varit ”fest”. Men det är så skönt att beslutat sig för att det inte kan vara fest 2-5 dagar i veckan längre. Jag har berättat för min familj idag, föräldrar och bror och dem är verkligen stöttande precis som du säger dee! Det var obehagligt att säga det högt och jag var rädd för att dem inte skulle ta mig på allvar men självklart gjorde dem det och dem var glada att jag tagit tag i mitt alkoholproblem. Dem har ju ofta vetat och sett på mig att jag är bakis, dem dagarna jag ens orkat komma ut ur sängen! Men nu är det slut! Godnatt från sängliggandes 32 åriga singel kvinnan, men hellre nykter utan ångest än ute på krogen bara för att man just är singel och det förväntas av en, dricker för mycket och spenderar söndagen i sängen eller med huvudet i toalettstolen, ovärdigt! Kramar och stolta över er ?

Profile picture for user Peka1234

Som svar på av Dee

Jag anmälde mej till sjölvhjpem igår, tre, snart fyra dagar senjaah drack och anmälde mej i söndags, är så rädd för vad s händer nu,
Skakar och gråter menf fullt stolt över att jag vågade anmäla mej, men värst är skammen, atrförsöka sluta och kanske misslyckas igen, samt hur vidrig jag varit i fyllan hittills i mitt liv.

Imponerad av er som ger andra råd idag, häftiga ni är som vågar sluta helt ♥️♥️?

Profile picture for user Ostrukturerad

Hur har det gått sen du skrev, Peka1234? Och ni andra i tråden, jag vill gärna höra hur det gått för er!
Ni verkar alla få så fint stöd när ni berättar, och det är jättefint. Själv skulle jag önska att jag också fick känna att jag fått fint stöd av vänner m fl. Men jag har bara fått det i början, efter det fick jag mest skäll, krav, bannor och hårda ord! Hur lätt är det då att ha ett sunt känsloliv & tänkande (som krävs för att bli nykter/ren), när man jämt & ständigt bara får skit vad man än gör?! ???