Hej! Jag är trettio och lever svenssonliv med två underbara ungar som jag älskar och lever för. Ormen i lustgården är tyvärr att jag har svårt att begränsa mig vad det gäller alkoholen. Jag har liksom två lägen, jobba eller dricka... Grejen är att ingen har uppmärksammat mitt problem ännu och jag önskar att det så kan förbli... Har inga problem att söka hjälp men jag är rädd för vad som händer??? Har husläkaren skyldighet att kontakta soc? Jag har aldrig varit full sen mina barn kom (2009) men har druckit för att kunna sova ca 2-3 glas vin per kväll. Detta har blivit nästan blivit tvångsmässigt och.jag har försökt sluta men fixar det inte själv. Vill verkligen söka hjälp men är så orolig för att ska rapporteras vidare... Är det nån som har fakta? Jag har skiten i generna, morsan va alkis... Jag vill inte att det blir så...

Mina

Jag är lite i samma läge som du men jag insåg att jag måste sluta dricka just på grund av att jag har barn. Barnen är lidande även om man inte inser det själv, de märker mer än vad man tror. För mig fans bara två val antingen söka hjälp och sluta tvärt eller att göra ett seriöst försök att trappa ner, vilket inte är lätt om man inte är 100 % motiverad. Från att ha druckit 1-2 flaskor vin i princip varje dag började jag dricka 7-8 folköl 50cl(3,5%). Det är inte lätt för man längtar efter något starkare men man måste vara stark och nöja sig med det. Efter 6-7 dagar blir det lättare att nöja sig med ölen. Det är mycket lättare att trappa ner med öl än vin. Nu är jag nere i 4 öl om dagen och jag är nöjd med mig själv för jag vet att jag kommer att snart gå ner till 2 och sen 0 öl om dagen. Jag tycker det är lättare än att sluta tvärt, det är värt ett försök annars måste man söka hjälp på vårdcentralen. Risken finns att de kontaktar socialen men långt från alla gör det. Vet de inte om att du har barn så säg att du inte har några då har dom ingen anledning att kontakta socialen. Om du bara dricker ett par glas vin om kvällen måste det vara lättare för dig. Du kanske kan börja med färre öl än mig. Det är jobbigt och tråkigt att bli av med alkoholen men vi måste göra det, eller hur? Kämpa på, ge inte upp. Kram Mina

mnbv098

Hej!

Jag känner igen mig i din berättelse. Jag vet inte när jag började vardagsdricka, men det byggdes snabbt på från ons,fre,lör till ons,fre,lör,sön tills det var dagligen. Precis som du drack jag mig inte full. Började med två folköl varje kväll, men det blev snabbt 4 varje kväll. Och ibland mer. Det är så det smyger sig på. Sakta. Att dra ner eller begränsa är svårare än att avstå helt. Men man måste ju såklart upptäcka för en själv.

Mig hjälper det att tänka på vad det här "mys"drickandet leder till om jag fortsätter. Hur ser det ut om 5 år? Då kanske det är försent..

HÅLLER TUMMARNA FÖR DIG!