Försöker på nytt

Profile picture for user Themistokles

... 2015/2016. Kan inte minnas att jag lyckades att minska mitt drickande någonting alls där och då. Har senare gått hos en alkoholterapeut på socialen; jag ljög mig genom ett halvår där. Har t o m besökt AA vid ett tillfälle, det funkade inte.

Jag har druckit mellan två och fem gånger i veckan i flera år. Minst två flaskor rött per gång. Har ändå lyckats behålla mitt arbete. Min fru har stannat hos mig. Jag och barna funkar. Jag tränar, ofta bakfull, och börjar bli tämligen fet.

I söndags fick jag nog. Igen. Och i måndags morse åkte jag till kliniken. Stod i kön kl 8.25 tillsammans med massor av människor som sökte hjälp. Många såg väldigt slitna ut.

Jag fick träffa en läkare. Fick naltrexon. Har därefter varit på kliniken och "blåst". Har inte druckit sedan i söndags, även om jag är duktigt "törstig" just nu, det är ju fredag. Men jag klarar helgen. Oroar mig mer för hur det skall gå framöver...

Hälsningar
Mikael

Profile picture for user Themistokles

... är på ett jävligt dåligt humör. Arg på allt. Borde nog ta in på hotell några dagar. Så familjen slipper mina utbrott. Jag antar att det är min längtan efter vin som får mig att må så här. Är ju normalt sett aldrig ilsken eller snarstucken.

Och så ångest över att jag ligger efter med mitt arbete på det... Morr...

Profile picture for user Themistokles

6 dagar utan alkohol. Det går bättre än jag trodde. Undrar hur stor del av detta som beror på naltrexonet?
Såg på Mello. Nykter. Rätt trist. Å andra sidan är det rätt trist även när man är packad. Så inget nytt där alltså. Men jag ser fram emot att vakna pigg och fräsch i skallen imorgon.

Profile picture for user Themistokles

Å vad gott att vakna pigg och fräsch. Ligger och drar mig i sängen. Njuter. Hunden på ena sidan, frun på den andra. Båda sover. Har öppnat altandörren så att våren strömmar in. Eller våren kanske är att ta i. Snön faller, men lägger sig inte. Men jag hör fåglar. Och det är ljust där ute.

Ännu en dag utan vin.

Profile picture for user Mrx

Håller med dig fullständigt. Det är så skönt att vakna pigg och fräsch utan ångest. Jag han pussa på min fru innan hon gick till jobbet i morse. Nu ligger jag och myser med katten. Ska strax åka till gymmet och köra en yoga pass.. snacka om förhöjd livskvalitet när man skippar alkoholen. ??

Profile picture for user Themistokles

Ju fler inlägg jag läser här på forumet, desto mer känner jag för att sluta dricka alkohol för gott. Om jag kan, alltså. Har som mål nykterhet till strax innan midsommar. Men om jag klarar det dit finns väl ingen anledning att börja dricka igen? Fast det är ju lätt att säga nu när jag klarat en vecka bara... Svårt att inte tänka framåt.

Profile picture for user Mrx

Förstår hur du tänker. Jag får också inspiration av att läsa om andras livsöden här på forumet. Jag själv har dragit ner rejält på min konsumtion. Efter 7 månader med låg konsumtion med allt vad det innebär i form av förhandlingarna med sig själv. Börjar jag tänka mer och mer på att avstå helt. Jag mår ju så mycket bättre när jag spolar kröken oavsett mängd. Men visst blir det väldigt tomt efter alla dessa år med A-djävulen som sällskap. Tiden får visa vart jag jag landar i mitt förhållande till alkoholen. Just nu lever jag efter principen en dag i taget..

Profile picture for user Vinäger

Vi vet ju att det bara är de typ första två glasen som ger det vi vill ha för stunden. Sedan öser vi på med många fler och släpper in ångesten med full kraft.

Skönt om du vill prova att vara utan alkohol. Det underlättar betydligt att slippa förhandla om ett glas hit eller dit, exakt mängd, regler om när och var. Mycket energikrävande.

Som sagt, en dag i taget räcker bra.

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av Vinäger

En dag i taget. Jobbigt hur det växlar bara. Igår kändes det som om jag kunde vara vit resten av livet. Idag undrar jag om jag ens klarar mig till fredag.

Men jag skall klara det. Berättade t o m för en kollega idag, att jag slutat dricka. Hen blev nog både förvånad och lite impad. Det dricks mycket inom min bransch...

Profile picture for user Themistokles

Började dagen på gymmet. Gott. Och dessutom utan att vara bakis under träningen. Hade ett dundersug efter alkohol igår. Men stod emot. Hoppas det där suget blir mindre med tiden...

Mot jobbet. ?

Profile picture for user Mrx

Bra jobbat! Suget klingar av successivt. Ett sug brukar aldrig vara speciellt länge. När hjärnan börjar fatta att A inte kommer som vanligt. Håll ut du fixar det här.
/mrx

Profile picture for user PimPim

... över att jag somnar nykter och vet att imorgon kommer jag vakna utan baksmälla!
Men jag tar alltid en dag i taget och tar inget för givet. ??✨
Grattis till dina 8 dagar! ? Bra kämpat ??✨

Kram PimPim ?

Profile picture for user Themistokles

Sitter på skliniken. Börjar känna igen andra patienter. Skall blåsa. Känns gott att veta att mätaren kommer att visa 0. Sedan åker jag till jobbet. Utan bakfylla.
Ha en bra dag, alla!

Profile picture for user Themistokles

... av att sluta med alkohol. Käkade en jättefrukost i morse, sedan en köttbullesmörgås klockan 9:30, lunch kl. 12 och nu 12.54 en baguette med kycklingröra i. Skulle dessutom lätt kunna tänka mig en bulle faktiskt. :)

Profile picture for user Themistokles

Så enkelt är det. Efter bara en kort tid utan det dagliga vinet orkar jag både läsa och skriva igen. Det är nästan en andlig upplevelse att kunna tänka klart. Konstigt. Men det är hemskt så egocentrisk man blir av att fokusera på sig själv och sitt mående. Jag! Jag! Jag! Och jag tänker nästan lika mycket på vin nu som för två veckor sedan, fast på ett annat sätt. Då tänkte jag konstant på hur och när jag kunde ta nästa glas. Nu tänker jag mycket på hur jag skall undvika att ta ett glas. Och på hur det kunde bli som det blev.

Jag längtar redan till morgondagens arbetsuppgifter. Hjärnan behöver sysselsättas...

Profile picture for user Themistokles

... jag känner mig nästan lite tonårsaktigt tuff av att vara nykter. Cool. Eller stolt. Som att det syns på mig att jag inte har supit på snart två veckor. Att folk tittar och tänker "där går en jävligt stark person". Fånigt? Kanske. Men så känner jag mig.

Och jag känner mig intellektuellt tryggare än på länge, inte minst på jobbet. Typ att jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör. Så har jag inte känt sedan jag var doktorand för skitlänge sedan. JÄVLIGT skitlänge sedan. Jag har pendlat mellan att känna mig kass till medelbra på jobbet under många år, även om jag ofta har fått nya uppdrag och haft en god löneutveckling. Så något har jag ju gjort rätt. Men jag vet ju att jag hade kunnat vara så mycket bättre, att jag hade kunnat skriva så många fler artiklar, fått bokjäveln färdig för flera år sedan, etc.

Får man? Bör man? Alltså känna sig stolt över några dagars nykterhet? Känner någon annan här på samma sätt? Eller börjar jag tappa fattningen?

Köpte för övrigt kinamat på Rasa Sayang på vägen hem. Hämtmat. Där inne satt en handfull herrar och damer och ölade. Jag är glad att jag inte är en av dem som sitter där en torsdagskväll och "tjôtar", sippar på veckans öl (Tuborg, tror jag) och blir fylleosams om alltifrån vem som är bäst i skidskytte-VM till hur man skall handskas med IS-återvändare. Men det hade kunnat vara jag. Det kan fortfarande vara där jag hamnar. Men just idag känns det som att jag aldrig kommer att sitta på Rasa Sayang och öla.

Profile picture for user anonym24751

Haha, jag känner mig precis likadan!! Jag känner mig sådär lite mallig, precis som du skriver; ”här går nån som har lyckats med något väldigt bra.”

Gick förbi fönstren till systemet på vägen hem, va som att jag ville stanna och vinka till dom som jobbade där inne, ungefär som ”hej, hej, här är jag, jag lever trots att ni inte sett mig på ett tag, visst är jag duktig?!”?????

Vill aldrig mer gå in i den affären. Kom ut massa fulla typer... hade kunnat vara jag. Men inte längre!

Vi gör det bra så vi har med all rätt att vara stolt!!???

Profile picture for user Mrx

Idag på pendeln satt jag intill två gubbar i min ålder. Helt vanliga gubbar som var på väg hem från jobbet precis som jag. En av gubbarna tyckte jag lite synd om. Han satt och ölade på tåget. Smög lite med burken men alla som ville se såg att han drack bira. Kunde varit jag själv innan jag vaknade och insåg att min konsumtion var för hög. Jag kände mig nästan lite mallig och tänkte att som han ska jag aldrig bli. Ville nästa ta kontakt och rekommenderar alkohol hjälpen till honom..?

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av Mrx

Visst lägger man mer märke till andra som överkonsumerar när man själv är inne i en process att minska eller sluta? Jag känner så mycket mer sympati med andra missbrukare idag än för bara några veckor sedan. Och samtidigt blir många av dem som har det värre än jag lite grand av avskräckande exempel. Skäms nästan för att skriva det. ?

Kanske hör det ihop med att jag tänker på alkohol mycket mer nu. Eller i alla fall på ett annat sätt.

Jag går och blåser tre gånger i veckan på Nordhemskliniken. Skall dit imorgon bitti. Jag börjar känna igen flera av de andra problemdrickarna. Många ser väldigt tärda ut. Jag hejar på några. Att se att så många har samma typ av problematik som jag stärker mig på något konstigt vis. Jag vill inte vara en i det här gänget, även om jag naturligtvis är det. Och samtidigt vill jag bara gå fram och ge den slitna vin- och tobakstinkande äldre damen som jag ser i kön på kliniken en stor kram. Hon som ler när vi hälsar, trots att jag kan se att hon lever ett hårt liv.

Profile picture for user Themistokles

... Och jag var på kliniken och blåste i morse. Det gick bra. På jobbet nu. Och helt plötsligt kommer suget över mig. Skulle ge mycket för att få ta vägen via bolaget hem om en stund. Men det kommer jag inte att göra. Istället jag går ner i fiket och köper en macka. Suget brukar höra samman med hunger har jag märkt. Och i eftermiddag tänker jag laga middag till frun och barna - utan att ha ett glas rött i näven. Jag vill inte vara bakis imorgon...

Ha en trevlig helg!

Profile picture for user Themistokles

... jag inte har oroat mig för att inte hinna till bolaget innan kl. 15. Har ju tidigare varje lördag stressat mellan barnas aktiviteter för att lyckas klämma in tre minuter på bolaget någonstans. Nu slog det mig att jag inte ens har tänkt på bolaget idag. Förrän nu då, då jag kom på att jag inte har tänkt på det. ?

Inget vin idag heller. Känner mig lite stolt.

Profile picture for user Themistokles

Två veckor utan vin. Det har inte hänt på många, många år. Jag tycker att det funkar OK, även om suget kommer då och då.
Trevlig söndag på er.

Profile picture for user Jasmine

Och ja, visst är det sorgligt med alla som har problem med alkohol. Tänk att det ändå är så socialt accepterat att dricka trots att det skapar så mycket sorg för många människor.

Önskar dig en fin söndag.

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av Jasmine

... är sorgligt. Alkoholen hjälper till att stjälpa så många människor. Min historia är bara ett exempel. Uppvuxen med alkoholiserade föräldrar (som fortarande super trots att de är 70 plus); en morfar som söp ihjäl sig redan innan jag fötts; en farfar som hade grava problem med drickat; två syskon som också kämpar med / mot alkoholen; etc. etc. Och på ytan har allt sett relativt normalt ut.

Ha en trevlig söndag, Jasmine. Det skall jag ha. ?

Profile picture for user Themistokles

Sitter på kliniken. Skall blåsa och lämna leverprov. Har nu gått på naltrexon i 15 dagar. Suget har minskat avsevärt. Och jag tänker mindre och mindre på alkohol. Dessutom ser jag fram emot att gå hit. Personalen minns t o m mitt namn. ? Leverproverna sist såg bra ut, fick jag höra nu. Skönt. De nackdelar jag upplever av att sluta supa eller av naltrex är att mina händer med jämna mellanrum börjar skaka, okontrollerbart. Vet inte varför. Och att jag är konstant hungrig. Men det är det värt.

Jag ser fortfarande bolagets gröna skyltar överallt. Är det en samling av typ 30 neonskyltar någonstans är det fortfarande systembolagets jag ser först.

Jag har slutat att supa. ?

Profile picture for user Mrx

Bra jobbat! Grattis till dina 15 dagar. Jag letar omedvetet fortfarande efter gröna skylten. Det viktigaste är att jag inte gör fysiskt oplanerade besök i dessa butiker. Nu kämpar vi vidare mot friheten..?

Profile picture for user Themistokles

Idag när jag kom hem från jobbet var jag så jävla arg. Fysiskt arg. Inget särskilt hade hänt. Hela kroppen var i uppror. Jag riktigt skakade. Försökte coola ned. Men när yngsta sonen sade att han inte ville gå till sin idrott (en struntsak), exploderade jag. Jag skällde ut honom efter noter, och av bara farten höjde jag rösten även mot hans storebror och min fru. Det är andra raserianfallet sedan jag slutade att supa. Obehagligt. Och jag skäms. Nu sitter jag ensam i ett rum. Är fortfarande arg. Men mer orolig. En jävla huvudvärk har jag också. Dessutom har jag fått tinnitus eller något - det tjuter i öronen. Har detta med avvänjningen att göra? Eller är det naltrexonet? Jag är normalt sett aldrig arg. Nu plötsligt kokar jag av ilska. Fy fan för i princip allt.

Fortfarande nykter. Men är det värt det? ?

Profile picture for user Miraquel

Som svar på av Themistokles

Det är värt. Ännu jobbigare att ta ett återfall. Jag bröt foten 24/2. Full. Det var droppen. Nykter sedan 27/2. Ja, du läser rätt. Åkte hem direkt efter gipsning och drack i väntan på operation 27/2. Men nu helt nykter och även om det är skitjobbigt så är fylla/bakfylla och allt det värre. Håll ut!

Profile picture for user anonym24751

Som svar på av Themistokles

Usch! Jag känner oxå igen det där. Jag blir på extremt dåligt humör. Antingen känner jag mig skit-uppåt och jätteglad men i nästa sekund blir jag jättearg över inget. Det har förmodligen med kroppens avvänjning att göra. Men hellre nykter och arg än full och galen.

Argheten släpper förmodligen efter ett tag.

Jag kan känna mig irriterad och arg ibland för att jag inte är som alla andra, men bara för det så har jag ju inte rätt att ta ut det på alla andra.

Fortsätt kämpa! Det är skit-tufft och alla vi som kämpar mot spriten gör det så sjukt jävla bra varje stund som går.???

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av anonym24751

Tack!
Jag talade ut med min fru precis också. Hon förstår (eller accepterar) att jag reagerar som jag gör. Men det är obehagligt att känna sig så labil...
Jag tror att jag skall tala med läkaren om naltrexonet. Tydligen är humörsvängningar en biverkan. Liksom hög puls, vilket jag har hela tiden.
Men jag kommer att förbli nykter. Fast helst utan ilska. ?

Vi är bättre utan vin. ?

Profile picture for user Themistokles

Skall träffa en läkare och diskutera min medicinering. Akuttid. Blir så konstig av naltrexon. Mår illa. Hög puls. Yrsel. Och det blir värre och värre. Får se vad läkaren säger. Kanske går det lika bra att sluta att supa utan naltrexon. Eller det klart att det gör, jag vill ju sluta.

I soffan bredvid sitter en person jag känner igen. Vi gick på samma högstadium. Han var en av de tuffa, en som hängde i rökrutan på skolan. Han känner nog igen mig också. Men vi hälsar inte på varandra. Han ser sliten ut, han talar högt med en annan person om senaste gången han "lade in sig". Jag ser nog ut som den jävla akademikerfjant jag är - hel och ren på ytan så att misären inombords inte syns.

Profile picture for user anonym24773

Hej
Har följt din tråd sen start.
Hoppas det gick bra hos läkaren.
Går själv på samma ställe och är så nöjd med deras bemötande och vänlighet.
Va själv där idag och är ganska så säker på att jag också satt bredvid samma sällskap och lyssnade och då tänkte jag samma sak som dig...

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av anonym24773

Ja, jag skulle nog inte klara det här utan Nordhemskliniken. De är fantastiska de som arbetar där. Riktiga hjältar i mina ögon. När en redigt berusad ung man, som knappt kunde hålla sig vaken, dök upp fixade de snabbt fram en madrass åt honom så han fick ligga ner och vänta på sin tur. Det snarkades högt efter en stund...

Jag skäms för mina problem. Därför desto viktigare med yta. Tror ingen som ser mig kan räkna ut att jag har alkoholproblem. Det är synd att jag tänker så. Jag skulle själv aldrig se ned på någon annan med problem. Men mina egna, dem skall vi tala tyst om...

Kampen fortgår! ?

Profile picture for user anonym24773

Ja dom är riktiga hjältar där ?
Nej jag skulle absolut inte ha klarat av min kamp utan deras hjälp.
Har gått två program där också som ja tyckte va riktigt bra och givande.
Introduktionsprogrammet och fördjupningsprogrammet.
Jag skäms också över mina problem och vilka tankar det kan leda till ibland och ser inte heller ner på någon
Annan då vi alla kämpar mot samma sak ?

Profile picture for user Themistokles

Jag skall försöka att klämma in ett program jag också. Behöver lära mig mer både om mig själv och mina problem, men också få inspiration/tips/ork. Just nu går det ju skitbra, men det kommer ju att komma andra tider också.

Alkoholism är ju en skamlig sjukdom. Många ser det inte ens som en sjukdom, så även jag tidigare. Tror jag. Eller vad vet jag. Skammen känner jag i alla fall.

Profile picture for user Vinäger

Vill bara säga att du är bra på att sätta ord på dina känslor och funderingar. Det är givande att läsa. Ibland tror vi att andra bara vill läsa om när det går bra. Det vill vi förstås, men inte bara. Att få känna igen sig i andras kamp gör att man inte känner sig lika ensam och konstig.

Hoppas att du får må bättre snart. Själv har jag inga biverkningar alls längre av Naltrexonen. Så olika det kan slå.

Profile picture for user Themistokles

Vad glad jag blir att läsa detta. Jag har ju följt dina positiva inlägg här på forumet. ?

Jag skall halvera dosen några dagar och ta tabletten på kvällen istället. Sen får vi se. Jag tycker ju att naltrexon hjälper mot suget, men jag mår rätt illa av den (vilket ju också motverkar suget ? ).

Trevlig kväll!

Profile picture for user Themistokles

Inget naltrexon idag, allt enligt överenskommelsen med läkaren igår. Jag mår mycket bättre, har ingen huvudvärk, inget illamående. Däremot är jag förkyld och har tagit ledigt från jobbet.

Idag har jag börjat läsa "Jag som var så rolig att dricka vin med" av Rebecka Åhlund. Om hennes första år som nykter alkoholist. Mycket läsvärd hittills. Har hunnit läsa halva boken idag. Den består i princip av korta dagboksnotiser, ibland med reflekterande utläggningar.

Jag inser mer och mer hur olika beroenden kan vara, och det är kanske en orsak till att vissa av oss (t ex undertecknad) har så svårt avgöra om vi är alkoholister eller inte. (Jag vet nu att jag är alkoholist.) Jag har t ex aldrig i hela mitt liv tagit en återställare, har aldrig ens tänkt tanken att göra det. Jag har heller aldrig druckit förrän på sen eftermiddag/kväll. Konstigt nog, kan man tycka. Jag har aldrig varit full på jobbet, aldrig varit full när jag hämtat barna på skolan. Åhlund drack konstant under flera år, hon verkar ha varit full dygnet runt (hon använder själv ordet "full"). Och ändå har jag druckit hårt under en betydligt längre tid än hon. Vad gör att vissa faller in i ett dygnet-runt-supande, att vissa blir "mer" beroende än andra? Varför har jag inte druckit dygnet runt? Och varför blir vissa av oss överhuvudtaget beroende?

Jag har generationer av alkoholister i släkten (farsan, morsan, morfar, farfar), Åhlund hade en alkoholist till farsa. Hur mycket spelar sådant in? Det finns ju en uppenbar ärftlighetsfaktor här. Kommer mina barn att bli alkoholister? En fruktansvärd tanke.

Profile picture for user Tackohej

Va kusligt lika våra historier är ibland. Jag läste den boken nu i veckan och kände igen mig mycket.. ingen diskussion med mig själv längre - jag är alkoholist.
Oroar mig också om det ör ärftligt till mina barn. Kommer ihåg att jag som 16-åring alltid blev fullast etc

Profile picture for user Svewild

Som svar på av Themistokles

Känner igen mig i allt, har heter aldrig ens funderat på att dricka på morgonen .... finns inte... Då är det go frukost o komma igång med dagens jobb...
Men kvällarna....Har jobbat hårt hela dagen, måste få vila.... tar till det falska a...
sen ja börja hör så är det i betydande mindre form... innan, varje kväll.., idag typ .. en gång i veckan

Profile picture for user Themistokles

Frukosten är själva livet, brukar jag säga. Att bara sitta vid ett väldukat bord med en kopp kaffe gör mig glad. Gärna färskt bröd och tomater, gurka, paprika. Mums! ?

Dags för frukost.

Ha en bra och (helst) vit dag!

Profile picture for user Svewild

Som svar på av Themistokles

Ja, håller fullständigt med... och lägger till färskpressad jos och äggröra?
Har sovmorgon idag, börjar 11:30 men jobbar till 21:30, vi har aktivitet på jobbet för kunder så det blir en vit kväll, jag önskar dig en lika vit kväll och en härlig dag ???

Profile picture for user Themistokles

Sedan jag slutade supa för 18 dagar sedan har jag gått upp 3,5 kg i vikt. Det är märkligt. Möjligen har jag tränat något mindre på sistone pga förkylning och trötthet. Men det borde ju vara mängder av kalorier mindre jag sätter i mig nu när jag inte dricker tio flaskor rött i veckan längre. Blir man tyngre av naltrexon?

Profile picture for user Themistokles

Har haft ett hemskt sug idag på eftermiddagen. Det har varit mycket på jobbet. Men jag gav i alla fall inte efter. Nu ligger jag i sängen och försöker sova. Varje gång jag slumrar till vaknar jag med ett ryck, nästan i panik. Obehagligt. Och en jävla tur att jag inte skall upp tidigt imorgon bitti. Jag kommer att vara så trött.

Idag har varit den jobbigaste dagen hittills. Mycket tvekan, många tankar. Men ändå: 18 dagar.

Profile picture for user Ledsen själ

Som svar på av Themistokles

Themistokles! Förstår precis vad du pratar om. Det där att man vaknar med ett panikryck precis när man ska somna. Inte roligt men inte farligt! Det kommer gå över! Det är inre stress,ångest,.kommer lägga sig ska du se. Idag fredag och idag blir det en nykter härlig fredag. Igår slank jag dit. Drack 3 standardglas vin 4:e dagen utan innan. Vaknar idag och faktiskt skrattar, ingen ångest men var det värt det. Svar ,NEJ!! Så hela helgen nu blir det inget. Ska på stor fest imorgon och vill vakna pigg på söndag så jag kommer köra! Kram på dig vad duktig du e.18dagar det e stort ???

Profile picture for user Themistokles

Själv skall jag bara vara hemma och vårstäda tomten i helgen. Jag vågar inte riktigt bege mig ut bland folk på helgerna än. Så fester håller jag mig ifrån tillsvidare. ?
Ha en fantastisk helg! Och njut av att slippa bakfyllan. ✌

Profile picture for user Themistokles

Har varit på Kliniken och blåst. Jag skulle nog vilja hävda att just de täta besöken där är det som betyder mest för min förmåga att hålla mig vit. Jag känner mig sedd, jag vill inte svika dem. Märkligt att man kan känna så inför en vårdförrättning. ?

Profile picture for user Themistokles

De första två helgerna var det nästan religiöst underbart att vakna tidigt utan bakfylla. Idag känns det inget särskilt, snarare "been there, done that". De första veckornas nykterhetsrus har blivit grå vardag.

Nu drar jag ner till gymmet. ?

Profile picture for user Themistokles

Jag har ju som mål att vara nykter i tre månader, sedan får vi se. Och det är naturligtvis bra att inte planera för alltför lång tid när man har ett beroende.

Nu satt jag och frun och diskuterade sommarens semester. Vi brukar åka till Frankrike en månad. Mat och vin. Eller: vin, pastis, konjak. Jag har svårt att se mig själv i Frankrike utan kroglivet.

Nu funderar vi alltmer på att semestra i Sverige i sommar. Jag föreslog det "med tanke på att jag kanske kommer att vara helvit i sommar". Bara det att jag börjar planera för att inte dricka överhuvudtaget känns stort. Kanske övermäktigt. Men jag börjar att gilla nykterheten. Tycker det är "rätt" att vara nykter. Och jag som kan mer om vin och konjak än om vad annat som helst.

Profile picture for user anonym24751

Det är kämpigt när man tänker på framtiden och främst semester. Semestern måste vara värst. Jag vill inte ha ett liv utan alkohol som lite guldkant i tillvaron. Det är som du skriver att det börjar kännas lite grå vardag, jag känna känna lite ”vad är kul nu då med helgen?!”, eller så är det dessa gånger vi måste kämpa och verkligen påminna oss om varför vi tagit det här beslutet.

Jag va in på bolaget i förrgår och köpte öl till mannan, sjukt jobbigt men samtidigt lättad över att faktiskt inte smyga ner nåt till mig själv. Igår va jag där igen för att köpa bubbel till en sås, använde hälften i såsen och resten tog min man... där och då skrek det i alkoholhjärnan kan jag säga. Men efteråt tänkte jag efter och kände att det där glaset han fick hade fått mig att vilja ha 7 till, och förmodligen fler så det är inte värt.

Däremot på resan jag ska åka på tänker jag ta något glas vin, så känns det nu iallafall. Rätt eller fel?!?? Jag är inne i en jobbig period nu att nykter känns tråkigt. Måste komma bort från den känslan.?

Ha en bra dag och helg!??????

Profile picture for user Themistokles

Ja, just resor är svårt. Du får tänka noga innan. Kanske kan man lära sig att bli en måttfull drinkare? Jag skulle nog kunna klara det. Men samtidigt skulle jag få kämpa med suget och att kolla mängden under all framtid. Är det värt det? Eller är det bättre att långsamt ta sig längre och längre från suget?
Svåra frågor. Men jag kan i alla fall se mig själv leva ett liv utan alkohol nu, det kunde jag inte för några veckor sedan. Men jag funderar på att börja röka igen efter flera års uppehåll... ?

Trevlig helg!

Profile picture for user Ultra

Du är grym Themistokles, 21 dagar är imponerande....jag närmar mig 10 o det liksom ett mål också dvs tvåsiffrigt.
Nu en ny dag, en skön söndag får det bli i det nya livet.
Ha en underbar dag

Profile picture for user Mrx

Funderar starkt på att plocka fram cykeln och ta en tur på eftermiddagen. Först ska jag iväg och köpa gödsel.

Profile picture for user Kattskit

Som svar på av Themistokles

Jag har alltid firat min semester i min sommarstuga, där en bastar, grillar, badar och dricker vin och öl. Med en alkoholist till far också. Det kommer att bli svårt men ska försöka åka dit en del själv eller med min partner. Fokusera på att mysa, vila och spela brädspel (och leka i sängen, vilket alltid är bättre nykter i mitt fall). Tror att det kan gå bra.

Om jag åker utomlands ska jag försöka planera in promenader, bad, museum, turer och sånt som tar tid och energi. Kanske till och med åker till Alperna och promenerar runt där och upplever fantastik natur på sommaren - självklart inget för alla men definitivt värt att prova! Då får en in lite träning också vilket alltid är positivt för måendet.

Tror det kan vara svårt att åka tillbaka till en plats om den är så starkt förknippad med alkohol som Frankrike verkar vara för dig. Prova något nytt! Det betyder inte att du aldrig kan åka till Frankrike igen. Bara att du behöver bryta mönster tills du är redo.

Lycka till i sommar <3

Profile picture for user Mrx

Ja, sommaren blir en utmaning även för mig vad det gäller alkoholen. Jag kommer säkert att dricka mindre än tidigare somrar. Jag vill absolut inte bli stor konsument igen. Det gäller att hitta en hållbar strategi. Jag måste fixa bromsen så jag slutar dricka i tid. Har faktiskt grillat utan bira under vintern. Det gick men kändes lite konstigt. Tänk att just grillning och bira har sån stark koppling. Jag kommer att sakna alla sköna öl och vin kvällar på altanen. Jag kommer även att sakna uteservering i stan. Vi får försöka stötta varandra så gott det går. Tips på strategier emottages tacksamt ?
/Mrx

Profile picture for user Kattskit

Som svar på av Mrx

Ja, vissa saker är så starkt sammankopplade. Jag kan exempelvis inte låta bli att röka när jag dricker fast jag snusar till och med. Det är lite samma med en öl i samband med bastun eller så ute i sommarstugan. Tror jag kommer köpa med mig alkoholfritt vid såna tillfällen, för att iaf försöka lura hjärnan och känna att jag är med i det där de andra gör ändå. Det är ju inte fest utan bara något en gör, tror att jag skulle ha svårare med det ens om folk riktigt krökar.

Vi får helt klart stötta varandra i sommar. Är så glad över att ha hittat en plats där vi kan glra det tryggt och utan skam. Det känns tryggt och som att jag kan klara det här den här gången. Dag 2 nu, ingen enorm grej i sig eftersom jag mewt dricker mycket en eller två gånger i veckan - men två dagar blir förhoppningsvis 3 som blir fler och fler. I helgen ska jag och min partner gå en än vandringslederna i min stad, och om jag inte gör det för att jag är bakfull skullr han bli så ledsen. Motivation. Önska mig lycka till!

Profile picture for user Themistokles

Som svar på av Mrx

Grilla utan rött är än så länge otänkbart. ?

På fredag skall jag på restaurang och äta tapas. Inget speciellt, lite födelsedagsfirande inom släkten. Jag kommer att köra bil. Min fru kan ta ett glas om hon vill, men jag tror inte hon gör det. Det blir första gången i krogmiljö sedan jag slutade dricka. ?

Profile picture for user Mrx

Jag hittade forumet förra sommaren. Började skriva aktivt i september. Minns att jag hade typ panikångest när jag skrev mitt första inlägg. Sedan dess har jag loggat in dagligen här. Det ger kraft och styrka att lösa alla olika livsöden. Jag är en rätt öppen person men just alkohol pratar man inte om i sociala sammanhang. Jag pratar mycket med min fru om alkohol men ibland behöver man få nya intryck av utomstående. Jag deltog även på forumets live träff här i Stockholm. Det var fantastiskt härligt att träffa andra kämpar i verkligheten.

Profile picture for user Ultra

Kan bara hålla med.
Grilla så kopplar man till rödvin, restaurang kopplar man till rödvin, bastu till öl, semester till öl, vin mm
Blir också ett "problem" då jag tycker om smaken av rödvin, pluggar sorter, distrikt mm, gått på vinprovningar....
Men får hitta ett nytt sätt att förhålla sig till allt detta.
Håller med MRX att detta forum betyder väldigt mycket, skriver allt jag känner, tänker på osv även om jag öppet kan prata med min fru om mina problem och hon stöttar till 100% helt enkelt tur att ni alla finns och skriver här.
Haft vita helger förr men just denna helgen känns så j-a bra, tränat riktigt bra, fått gjort massa saker, sovit bra....just nu bara positivt men vet av erfarenhet att mr A kommer att knacka på axeln o säga att nu är du allt värd ett glas eller två....får se när han kommer o ska då stå emot.
Ha en fortsatt bra söndag

Profile picture for user Themistokles

Måndag på Kliniken. Dags att blåsa. Dag 22 idag. Än så länge funkar det. Känns fortfarande rätt och tufft att vara nykter. Och solen skiner i Göteborg.

Profile picture for user anonym24751

Som svar på av Themistokles

Bra jobbat!!

Jag är inne i en oerhörd svacka där jag tvekar på mig själv? Jag känner mer och mer hur jag börjar planera att jag ska vara ”tråkig” i ett tag till men sen blir jag roliga och sociala jag igen. Att det nog funkar den här gångern.... och tänk om det gör det?!

Men jag VILL inte tveka, hade ju bestämt det här! En sida av hjärnan säger att jag varit så duktig nu ett tag och att jag blivit ”frisk”, den andra SKRIKER tvärtom!

Så sjukt jobbigt att inte ge efter för dumma sidan av hjärna. Samtidigt mår jag bättre nu, kroppen känns bättre, huvudet är klarare, jag hänger med på ett annat sätt, vaknar pigg varje dag, kommer ihåg allt, gör inte bort mig, kan köra bil hela tiden och en massa andra positiva saker. Hur svårt kan det vara då att inte bara hålla det där och hålla sig nykter?!?!? Det är ju nu jag mår bra och dessutom kan man göra allt det andra man vill såsom resor utan att dricka... fan inte lätt det här. Förstår dom som är schizofren?

Jag tycker vi är sjukt stark som jobbar mot denna hemska kraft inom oss. Vi ska fasen fixa det!!

Kämpa på Themistokles!??

Profile picture for user Themistokles

Ja, vi har nog inga andra val än att kämpa. Jag tycker också att det är svårt nu. Solen och våren får mig att vilja dricka. Fast jag är jävligt kluven. Vill ju också må bättre i det långa loppet.

Man borde flytta till ekvatorn så man slipper årstider. Nu super man på våren för att det är vår och på hösten för att stå ut.

Profile picture for user anonym24751

Som svar på av Themistokles

Haha så sant!! Jag älskar vinter, för då kan man gömma sig inne bara?? Sommar och vår är verkligen värsta tiden att vara som oss.

Jag blir så sjukt irriterad. Min man går på AW, festar, drar på resor med jobbet osv. Och verkligen bara kör sitt race. Han vet vad jag går igenom och jobbigt det är men har inte en enda gång sen jag tog beslutet frågat ”hur mår du?”. Men det kanske är normalt.

Hur förhåller sig din fru till ditt drickande? Pratar ni öppet om det hemma??

Profile picture for user Themistokles

Jo, vi pratar mycket, min fru och jag. Får en del positiva reaktioner från henne. Hon dricker inte hemma när inte jag gör det, det underlättar ju för mig. Hon har för övrigt alltid druckit väldigt normalt. Hon tog två glas en fredagskväll, jag två flaskor. ?

Jag tror att det är viktigt att känna att man får stöd av sin respektive. Det är ju delvis för hennes skull jag vill sluta att dricka. Om jag skall vara ärlig. ?