Så mycket att ändra på

Jag är ju inte beroende, kan låta bli alkohol flera veckor. Så, jag behöver ju inte egentligen ändra på nåt... förutom att inte bli aspackad en gång i månaden... ”men sånt händer...”

Eller?

När jag vissa dagar skyndar hem för ett glas vin (i en mugg eller dricksglas så det inte mörks så tydligt), eller när allt fler planer med barn eller vänner har en komponent av ”om jag kan köra då” eller ”yes, då blir det vin”... upplevelsen av livet förhöjs med berusning, och helst inte ett eller två glas. Och fort går det. Tills jag vaknar med minnesluckor och blåmärken.

Behövde en tråd här, jag har läst andra och det är otroligt skönt att kunna inspireras och reflektera. Min tråd kanske blir mest dagbok, men jag hoppas också på gemenskap ??

Jag har sakta börjat förstå att det jag behöver är en ändrad inställning till ganska mycket. Viljan att få berusningen startar långt nere i mitt undermedvetna när jag tänker på tex semestrar, fredagar, att det inte är gångavstånd från stan (krogen, vänner) dit jag ska flytta, om jag har tidiga möten vissa dagar de perioder när jag känner mer för vin, hur tidigt barnens aktiviteter ligger på helgerna... allt är utifrån möjligheter att dricka alkohol, det är som att default är att jag ska ta lite vin.

Jag har provat att byta vin mot öl, det tar längre tid att bli berusad då... och ibland klarar jag att dricka lagom av både det ena och andra. Men jag ogillar alltid att vakna efter en kväll med alkohol. Oavsett om det blev bara 2-3 glas vin så är det något som gnager...

Flera gånger har jag bestämt mig för att bli helt nykter. Det är en underbar känsla av eufori. Tills jag upptäcker att jag inte alls vill besluta mig för det. Att aldrig kunna ta lite rött vin som sällskapet, eller sippa på det med en bok och tända ljus... Det är klart två motsatta önskningar som härjar, och jag har bevisat gång på gång att måttlighet inte håller, kanske fixar jag 3 gånger men den 4:e blir mer eller mindre katastrof.

Och så ruta 1 igen.

I en vecka har jag tänkt på hur det skulle vara att bli helt nykter. Känslorna är blandade... jag har en längtan efter en hälsosam och pigg livsstil. Sen är livet mer än så, och hur skulle jag hantera utmaningarna... igår föreställde jag mig en kopp te i soffan till Talang istället för vin. Det hjälpte. Jag vaknade härligt pigg och nykter. Älskar ju det, så varför vill den andra rösten förstöra så för mig...

Jag har börjat vända på resonemanget, varför dricka? Istället för att tänka på alla anledningar till att vara nykter. Argumenten att dricka är ganska svaga när de granskas. Sen återstår suget efter första glaset... som aldrig någonsin blir det sista...

Nyss kom min sambo och frågade om vi vill ha vin till maten ikväll. Ett kvickt nej från mig. Han förstår... jag hoppas det blir rakt igenom ett naturligt förhållningssätt för mig i framtiden.

Röriga tankar, skönt att skriva ner dem...

Tänk om det kan vara så enkelt...? Att förvänta sig bubbelvatten, te, alkoholfri drink eller vad det nu kan vara till helgen istället för att ens tänka tanken på alkohol. Att tänka ”inte” är som bekant inte så enkelt för vår hjärna, den måste föreställa sig vad vi tänker på/tänkt att inte tänka på och redan där finns en bild av det vi tänkt att inte ägna oss åt. Det är nog bra med andra bilder. Den här helgen ska innehålla ett gott nytt te, god mat, tända ljus, spel med barnen... en bok... då jobbar hela vårt medvetande för att det ska bli så istället för att vi ska kämpa mot det vi inte ska ägna oss åt...
Jag förstår att detta inte funkar i alla lägen, eller för den som är fysiskt mer beroende av alkohol. Men innan jag kommer så långt kanske det kan hjälpa mig att vända skutan. Jag behöver planera ännu mer inför tillfällen som jag normalt är marinerat i alkohol. Vara jäkligt medveten och för min del förmodligen antingen eller. Jag har svårt för måttlighet, jag påverkas lätt av alkohol och skiter fullständigt i mitt eget omdöme relativt snabbt.

Nu ska jag ut och jogga ??

Mitt i det som är svårt att se, säga, förstå och handskas med är det en liten tröst att det finns människor som faktiskt förstår.

Provar just bu Ramlösa Smultron. Inte dum. Jag har gjort iordning en laddning shots med ingefära, citron och honung som jag kokat ihop och har i kylen och kan smutta på när jag blir sugen.

God middag och lugn musik. Hur är din lördag?

Igår drack vi alla bubbelvatten till maten. Saknade vinet, ett glas rött till en vällagad lördagsmiddag. Sen spelade vi och sambon tog en öl. Under en stund blev jag otroligt frestad... bara smaka lite... då var det bra att ha beslutsamheten med mig. Ingen alkohol alls ikväll! Jag fortsatte med granatäpplevatten och suget släppte. Spelade vidare och kände mig ovanligt skärpt i huvudet. Hade roligt! Vaknade imorse och som vanligt tar det en liten stund att tänka ut om jag somnade nykter eller ej. Så jäkla skönt att snabbt komma på att jag inte hade den minsta anledning till oro. Jag vet att jag var spiknykter igår!

Det kommer vara en sorg att släppa på alkoholen. Ibland dyker det upp en tanke på att jag kanske kommer kunna ta ett par glas rött en lördag, lite cava en aw, en öl då och då. Men först ska jag en period uppleva total nykterhet, sen får jag klura på om jag har anledning att prova dricka med måtta. I dagsläget tror jag inte på den idén för min del....

Tack till mig för en skön morgon med kaffe och mindfulness i soffan. En härlig söndag väntar??❤️

Ja, vissa stunder kan någons öl se ut att vara det enda jag behöver. Den här helgen handlade det om min beslutsamhet och förmågan att hålla mig till en tydlig plan. Om planen är diffus eller inte finns är det kört.

Jag är mitt uppe i rätt mycket utmaningar på jobbet och en separation som kan bli särboskap, kanske inte... en hel del påfrestningar och det vore så enkelt att skylla på det för att få dricka vin. Men jag mår väldigt mycket sämre när jag dricker så av just den anledningen behöver jag nykterheten mer än någonsin. Jag har dränkt mina bekymmer förut och det behövs gränser. Min sambo fixar inte att sätta gränser. Ett ex (pappa till mina barn) har hjälpt mig med det den här gången. En vecka med riktigt dålig sömn nyligen och jag började tappa orienteringen. Läskigt... Och jag inser att jag behöver en egen verktygslåda för att sätta mina gränser. Jag vill lära av mina erfarenheter genom detta. Så inte bara läskigt utan också intressant ?

Så vad är njutning? Om nu alkoholen inte ska ha huvudrollen i min nykterhet så ska jag inte heller blanda in den på något sätt, dvs INTE tänka att jag INTE ska dricka. Utan tänka på vad jag ska njuta av. Det får bli mer disciplinerad planering helt enkelt. Me like.
Viktigt för mig att hålla i;
• mindfulness
• träning/promenader helst dagligen
• planering
• öppenhet
• Tillit till mina egna val
• njutning

Nyfiken, kommer ni försöka dricka måttligt längre fram eller avstå helt?

Det är bara läskigt att svära på något, vi är ju inte helt plötsligt en annan människa än den som drack. Men något frö till annat förhållningssätt börjar gro. Och dagar som läggs till med nykterhet och annan njutning rotar sig. Vet du vad du ska vara vaksam på om planen inte håller som du tänkt?

Samtidigt planera för hur jag vill ha det, att ha en målbild av hur jag firar helg, gör smarta val på aw, går på semester... jag vill ju måla upp en annan bild än en kall öl eller ett glas vin så fort något ska firas. Svårt, för glaset poppar lätt upp och då förväntar sig hjärnan det när jag är i situationen.
Det kanske kommer...
Störtskönt att i helgen kunna skjutsa barnen utan att fundera på om alkoholen gått ur kroppen eller inte! Och att kunna skriva den meningen så andra kan läsa den, för jag skäms över att jag har druckit så mycket när de varit med... usch

Ja tänk så skön helgen var. Just nu är min njutning att gå upp före alla andra även på helgen, dricka kaffe, läsa tidning, mindfulnessövniningar, lyssna på musik, spela wordfeud eller läsa en bok. Vad jag än känner för. Ett par timmar innan de andra går upp. Som en äkta pensionär ?

Men klart att jag just nu kan se njutningen av ett glas rött, musik och egen tid vilken kväll i veckan som helst. Gah! Svårt!

Idag är jag lite skörare på grund av en ansträngning i jobbet. Flytten tar hela tiden energi. Jag försöker gå ner i vikt, sluta med alkohol och ska iväg på en träningsresa med mina diskbråck.

Suck.

Föreställer mig en kopp te ikväll. Baka nyttiga små scones till. Skulle det finnas vin hemma idag (finns en flaska mousserande ?) och jag är helt utan planering så äe risken stor att jag trycker i mig så myclet som möjligt av den... för vad är det för fel med det? (Säger den alkoholiserade rösten...)
Barnen barnen barnen.
Te och scones. Egentligen är kanske viktnedgången inte prio ett just nu va.

Ja hunger är nog en trigger... och stress. Idag köpte jag ett nytt chai, ska bli gött. God och skön kväll till dig också! ?

Presterade fint i en normalt sett svår situation för mig. Tackar mindfulness ??

Hemma pågår operation separation mot särbolivet (mitt initiativ). Tar massa energi men jag har aldrig druckit för att jag är ledsen eller slutkörd. Mera fira i överkant ?

Sambo-särbon tog en rom till hockeyn. Det vände sig i magen på mig. Kanske hade jag kunnat ta ett glas om det varit Cava eller rödvin. Men det får vi aldrig veta ?

Jag hamnar som vanligt i tvivel i frågan om jag alltid ska vara nykter. Eller om jag ska vara det en viss tid till att börja med. Nu när jag inte druckit på snart 2 veckor glömmer jag bort min övertygelse. Det är mina fallgropar tillsammans med att det kan gå utmärkt att dricka måttligt 2,3,4 gånger. Innan jag spårar ur. Sen nykter några dagar eller till och med veckor innan nästa vända i denna cykel startar igen.
Längtan efter att vara som en vanlig människa. Att kunna njuta av vin i lagom mängd. Eller känna på djupet att jag vill vara utan alkohol. Osäker på om jag fixar något annat utan att det ställer till det för mig.

Ja där har vi det, tankarna är fortfarande styrda av alkohol till helgen, till grillkvällar.... att fysiskt klara en period med nykterhet fixar jag, jag kan vara beslutsam. Men så länge som sommarens grillkvällar och helger med vänner eller hemma i soffan automatiskt blir förknippat med vin så är det något som är sjukt. Starkt påverkad av en alkoholiserad kultur. Jag blir inte fri om jag inte anstränger mig för detta. Hittar alternativ och verkligen tränar att njuta på annat sätt...

För vad är grillkvällar och helger utan alkohol...? Jag pendlar mellan en bild av en stark, nykter, hälsosam sommar och en sommar av njutning med ett glas vin i handen.

Jag har inte varit inne här på några dagar, och min inställning hann förändras märkte jag. Så tillbaka hit till forumet och fylla på med ny kraft. Tack för era kommentarer!

Finner ingen mening alls med att inte ta lite vin ikväll egentligen. Två veckor sen sist och Svensson tar väl och firar in helgen med ett glas rött framför tvn?
Har i alla fall inte kastat i mig ett glas redan som brukligt i en sån här situation...

Rösterna för livliga diskussioner i ämnet... ?

Fint att se frågan om hur jag har det ?
Helgen blev fin, inte helt utan alkohol men det var ganska välplanerat. Ett glas vin i fredags och en öl lördag för att jag inte orkade förklara just nu... det gjorde ingen direkt skillnad på kvällarna. Däremot delade jag och sambon på en flaska bubbel ikväll och det var mer onödigt. Överlag har jag stått emot mycket mer än en vanlig helg, var knappt intresserad i fredags utan tröttnade faktiskt på vinet. Drack otroligt långsamt och då tappar jag liksom intresset.

Nåja. Verkligen bättre än många andra helger. Bubblet ikväll går bort men i övrigt sådär normalt som jag drömmer om...

Hur har du själv haft det?

Tillbaka på ruta noll. Med erfarenheter jag så innerligt ville vara utan då jag i mars skapade mitt konto här. Jag var nykter i 12 dagar innan jag tyckte att jag var fri från problemen och kunde börja dricka normalt. Först lite öl. Ofarligt. Sen lite vin, bara en flaska hemma. Sen på fest, slutade i katastrof, utslängd från krogen, bortgjord, med blåmärken och ingen aning om vem som skjutsade hem mig eller vilka som sett mig. Så fort några veckor hade gått så minskade ångesten och jag gömde erfarenheten någonstans långt bort i ett minnesarkiv. Fick ytterligare en fylla med minnesluckor och gjorde min vuxna dotter ledsen. Till sist (!!) igår då jag drack 1,5 flaska vin hemma, de mindre barnen hemma. Jag som inte inte inte skulle dricka när de är med. Minneslucka, aggressiv, slog i en spegel, knuffade min son och däckade. De cyklade till sin pappa. 10 & 12 år. Det är ca 4 ggr de sett mig så berusad.

Idag har jag pratat med flera vänner som är stöttande och oroliga, barnens pappa och min mamma. Barnens pappa, exet, var otroligt bra att prata med. Jag har varit brutalt ärlig mot barnen och alla jag pratat med. Jag har påbörjat terapi med en psykolog för stresshantering i förra veckan och anmält mig till hjälpen som finns här. Min mamma.... hon drack nästan dagligen i 10 år innan hon slutade del 10 år sen. Idag för FÖRSTA gången så berättade hon om hur det varit, vi har inte pratat om det tidigare. Jag har längtat efter nykterhet när jag ser hur gott det gör henne. Vilket samtal, nog vårt bästs någonsin. Jag ska tänka ut hur länge jag vill vara nykter till att börja med. Hon ska hjälpa mig. Vi ska på all inclusive i sommar och vi pratade om strategier inför det.

Imorse hällde jag ut resten av vinet, packade ihop all alkohol jag har och gav till min särbo. Min hjärna tål helt enkelt inte alkohol.

Jag har de senaste månaderna varit under hög stress. Flyttade från min sambo, han ville inte det men nu försöker vi vara särbos. Jag har haft extremt mycket på jobbet. Försökt hinna med träning och resor.

Ikväll ska jag till exet och träffa barnen. De är otroligt kärleksfulla och omtänksamma mot mig fast det är jag som utsatt dem för detta. Jag uppfattar det som att de mår bra av min ärlighet. Jag säger precis vad jag tänker om det som hänt och de berättar om sina tankar och känslor. Det absolut viktigaste nu är hur de mår. Och de mår dåligt när jag dricker. Punkt.

Dag 1 - 18/5 2019

* 3 månader helt utan alkohol - 17/8. Därefter utvärdering med mammas hjälp.
* Stresshantering med hjälp av psykolog - andra träffen 24/5.
* Brutal ärlighet med de viktigaste personerna.
* Köra bil till sommarens fester, första 24/5.
* Prova nya drycker som alternativ att njuta av.
* Ännu fler promenader, löpturer som är skonsamma för ryggen (har två diskbråck)
* Sätta gränser
* Njuta

Jag har hjälp av programmet som finns här på alkoholhjälpen och japp, 23 dagar utan alkohol och inte med några större problem heller. Då har ändå hans om jag flyttade ifrån och försökte vara särbo med, gjort slut. Smärtsamt ett tag men bra nu.
Tack för era kommentarer ? Det värmer.

Ja, det blev ett lärande. Att stå ut i ett beslut och inte släppa det så fort det blir tråkigt. Tänk att jag berörs på riktigt av ett problem. Det går inte att borsta av det från axeln som lite skräp. Det är i min personlighet. Skrämmande men nödvändig insikt. Programmet hjälper mig att förstå mer av vad problemet består av.

Jag måste planera noga. Kan inte chansa. Så enkelt är det. Avstår resten av sommaren, en del höjer på ögonbrynen men jag förklarar att jag både behöver och faktiskt vill avstå alkohol nu. Kanske sen också. Skön insikt.

Ha en fin tisdag!

Jag har alltid ätit snabbt. Druckit fort och där grundat mina problem med alkohol. Det går fort fort fort.

Nu utan alkohol i 25 dagar tror jag det är så hittar jag mig själv i skafferiet hela tiden. Kakor, mackor, flingor, nötter, yoghurt allt som känns enkelt och smakar någorlunda. Äter och går säkert upp i vikt. Hjärnan jobba på samma sätt som när den styr in på Systemet. Och äta lär jag ju inte kunna avstå helt från.

Nästa steg är att börja med te istället för kakor. Sluta ha kakor hemma.

Svårt att orka med sig själv ibland...

Först drömde jag att han som nyligen gjorde slut var med mig utomlands. Vi hade det fint och visade upp att vi var tillsammans. Tills han kom på att vi inte var det. Då släppte vi, han blev svår att nå. Skulle ringa honom men lyckades inte.

Senare satt jag och drack drinkar med bekanta. Kom på att jag inte skulle dricka alls ju. Men då kom tanken att jag kunde fortsätta eftersom kvällen och statistiken ändå var förstörd.
Fortsatte men in kröp en medvetenhet och trots allt en önskan om att inte tappa kontrollen. Började längta efter att avsluta kvällen.

Nu behöver jag kaffe!

Igår betalade jag för fest där mat och alkohol ingick i samma pris. Jag hade cykelavstånd. Fantastisk kväll med väder, trevliga människor, god mat, aktiviteter och massa skratt! Värden ville fylla på mitt glas, jag bad om alkoholfritt. Han kom tillbaka med två glas. Ett med Loka och ett med rosevin.
Jag hade bestämt mig. Hade en plan. Hade i mitt inre verkligen lovat barnen. Ville skriva 0 i loggboken.

Jag hällde ut vinet när jag gick iväg med tallriken. Tog några glas med 0.3% cider, betraktar det som alkoholfritt.

Cyklade hem först. Några hade hunnit bli bra runda under fötterna. Barnen fick hem en nykter mamma ?❤️

Tack för frågan! Jag upplever mycket positivt varje dag. Samtidigt sorg över min relation som tagit slut, frustration på jobbet, stress och rörig hjärna. Enorm trötthet vissa dagar. Jag bröt ihop inför kollegor innan jag gick på tre veckors semester, jag är väldigt tacksam över ledigheten nu. Jag ville så hemskt gärna ha alkohol den kvällen. Men lät bli.
Åker på all inclusive idag en vecka. Utmaning! Kommer ha stöd från en medresenär. Vill och hoppas på mer fysisk aktivitet än jag orkar på sistone. Balans mellan fysisk vila, rörelse, upplevelser, mat och kärlek från barn och närmaste.

Det är en ny värld att lära känna. Jag har inte druckit kopiösa mängder ens på semester tidigare, men klart i överkant för vad som rekommenderas och mer än jag tål och mår bra av. Svensson skulle nog se mängden som normal, skrämmande nog. Här ligger en del av mina problem. Att det är en godkänd handling i andras ögon leder snabbt till att jag accepterar och motiverar det för mig själv. Jag lyssnar inte ens efter min egen röst. Den slumrar vidare. Så fort någon annan tycker kan ta ett glas så gör jag det. Ett myller av andras röster brukar också få talan även när jag är ensam. Själva anledningen är att jag är rädd att inte duga som jag är helt enkelt. Och det är en klurig fråga eftersom det finns i allt. Bekräftelse från andra är ett annat missbruk jag har helt enkelt. Precis som med mat är det något jag kommer behöva framöver men med måtta. Jag har svårt med mat också, äter massor i perioder för tröst eller för att det är lugnande och trots att jag är mätt. Mat och bekräftelse kommer jag aldrig kunna avstå helt från, det behöver bli balanserat och utifrån mina egna behov. Alkohol går att avstå helt från, jag överlever utan.

Nu har jag noterat 63 dagar utan alkohol. Jag har varit på all inclusive-semester, suttit på krogen hemma, varit arg på chefen och helt slut efter en arbetsdag, träffat vänner sommarkvällar, varit på båtsemester i skärgården och njutit av klippor en vecka. Helt utan alkohol. Några stunder har suget kommit, önskan att kunna ta ett glas vin eller en kall öl. Och förrädiskt nog en längtan efter att dessa 90 dagar tar slut så jag kan bli normal. Normal? Jag kanske är normal när jag inte dricker... Omgivningen är uppskattande. Mina närmaste glada för min skull eftersom det kan bli så dumt med alkohol för mig. Några har trugat men de flesta har lyssnat på mig. Det kan vara min egen röst som får vakna till och träna sig under dessa månader.

Jag har också under våren separerat pga att jag inte klarade av bonusfamiljlivet och för att saknaden efter mitt gamla liv blev för stor. Relationen tog slut, och det finns kvar att sörja. Men jag lever utifrån ett större fokus på mina barn, inte mina egna kickar som relationen gav. Jag letar efter min egen röst i fler situationer eftersom jag förstår att det är min väg ut ur destruktiva handlingar, stress, ångest och depression.

Den 4 augusti ska jag utvärdera tiden som gått utan alkohol. Jag har fört loggbok vilket har hjälpt mig bra. Jag behöver göra en fortsatt planering som gäller från 19 augusti som är dag 91. Mitt första delmål är ingen alkohol i 90 dagar. Vad vill jag sen? Vad funkar? 90 dagar till? Vad har jag upptäckt och lärt mig? Vad vill jag behålla av det?

Tack till mig själv, till programmet, stöttning från alkoholhjälpen och alla ni som finns på forumet. Det ser ut att komma något bra ur det här!

Jag behöver läsa detta. Japp, det gror en smygande tanke på att fira med åtminstone en öl dag 91. Så otroligt motsägelsefullt.

Men tankar och känslor kan inte greppa idén om att aldrig dricka mer. Troligen är det duktigt mycket symptom bara det på att dricka är olämpligt.

Nykterheten blir samtidigt alltmer tilltalande. På riktigt. Att kunna känna för det utan präktighet eller baktanke. Jag är på jakt efter något ärligt som inte ska vara så ansträngande.

Att bli tillfreds med valet att inte väcka björnen? Det trängs så många röster i skallen som lobbar för olika alternativ...

Det är inte bara alkoholen som orsakar tilt, min vilja är en kameleont.. med beslutsamheten om vit period som kan permanentas så stärks något och en liten stabilitet anas. Får se om det räcker. Det är ju inte alkoholen jag vill undvika. Det är fyllor. Jag lär mig om sambandet.
Tack för viktiga kommentarer!

Vi är människor. När jag läser ditt inlägg tänker jag att alkoholen är något för oss som andra beroenden, beteenden, känslor är för människor överlag. Alkoholen får sina konsekvenser. Vi och våra närmaste betalar. Precisa om med allt annat tål vi olika mycket. Tankar kan få mig att fastna i känslor. Min kollega påverkas inte alls. Sociala sammanhang gör mig pigg, min son blir vansinnigt trött. Om jag lyfter bort etiketten alkoholist och tar hand om mig själv utifrån vetskapen om hur jag påverkas släpper skammen. Skammen är en anledning till att jag inte velat prata om att jag inte tål alkohol som andra. Inte velat se det själv, bara velat funka som andra. Jag vet mer om hur alkohol och jag har för relation nu. Det är en sorg och en vinst. Men inte en garanti. Jag har inte beslutat mig för hur jag ska göra efter min period av nykterhet än, 3 månader om några veckor.

Just nu provar jag alternativ, alkoholfria, som är lite festligare. Det hjälper i alla fall mig att sakta acceptera en tillvaro utan berusning.

Återfall? Jag? Fortfarande obegripligt att jag ska kalla mig alkoholist och jag skriver återfall fast jag inte innerst inne betraktar det så. Men det var det. Att sakta börja dricka igen för att jag säkert kan nu, nu när jag fått ordning på mitt känsloliv (till viss del med medicin), det kommer ordna sig med en svår situation som varit på jobbet (jag slutar), jag börjar se positivt på framtiden och jag trivs med att vara singel. Då passar det bra att fira med lite bubbel. Och vitt vin, för det funkar med torrt vin tillsammans med lchf. Och livet måste ju få innehålla nåt härligt. Det räcker med att kämpa med konflikt på jobbet, vikten (5 kg övervikt), ekonomi, trötthet, vardagarna... klart jag ska dricka vin. Ibland, fast egentligen kan man dricka lite då och då. Härligt att ha vin hemma. Haha! Kolla jag drack inget idag fast jag har en öppnad flaska i kylen. Så jag har uppenbarligen inga som helst problem. Underbart. Då kan jag njuta de kommande dagarna utan dåligt samvete. Barnen kommer, bara lite vin men i ett dricksglas så de slipper fundera och bli oroliga. Jag tappar inte minnet, och har därför inga problem. Det finns ju många som dricker lite varje dag. En flaska verkar ju knappt göra mig lullig, så barnen märker inget och jag skyndar att ta ett glas till.

Men jag blev onykter flera gånger i veckan och är så tacksam att jag redan efter ett par månader efter första glasen hemma igen efter 9 månaders nykterhet upptäckte att jag behövde ge upp igen. Dag 2 idag och fri igen. Dricker te och kan hämta barnen mitt i natten. Sover gott och kommer på fötter tidigt på morgonen, kan börja se fram emot att fylla på med träning, söka nytt jobb, orka vara social i lagom mängd och se mig själv i spegeln! Största skillnaden är att jag inte längre delar in livet i stunder med och stunder utan alkohol.

Att släppa garden var mitt fall. Jag tog hand om en del känslor och trodde att jag kunde dricka som alla andra igen. Men jag vet att jag aldrig druckit som alla andra. Jag behöver vara aktivt nykter och akta mig för att tro att jag förändras på den punkten. Det är så mycket mer än just alkoholen, men alkoholen kan sabba allt. Jag kan, och framförallt vill vara nykter igen! Jag lovar mig inte något mer än att vara så aktiv i det jag förmår.

Dag 3
Svårt med ryggen så nästa steg är att ta tag i fysioterapeutens övningar.
Ska jobba hemifrån idag. Slutar snart mitt jobb som varit skadligt för mig. Har flera processer på gång för ett nytt jobb. Ut och njuta i skogen ska jag också. Middag hos barnens pappa. Tacksam för allt!

Rödvin. Kom på mig och gömde glaset. Hällde upp mer i smyg. Var så snabbt tillbaka i gammalt mönster.
Vaknade för att katten är ute om natten för första gången. Ingen mjuk, varm päls som ligger bredvid mig i sängen... han fyller 1 år idag. Ute och firar kanske. Usch så tomt det är... lite orolig blandat med lugn. Han stortrivs ute.

Så olikt honom. Tung stämning hemma. Jag hr idiotmycket jobb men får inget gjort. Och tiden rinner ut på jobbet. Arbetslös nästa fredag och har sökt jobb som jag skulle kunna påverka. Men är bara ledsen. Ofokuserad. Har lämnat altandörren öppen. Vi har en stor skog nära oss, inga stora bilvägar. Många förråd. Har efterlyst honom och letat letat letat. Behöver verkligen skicka in en kompletterande uppgift för ett jobb. Min möjlighet till ett intressant jobb. Men hela själen lyssnar efter min gosiga katt. Älskar den där pälsen och vill ha honom i sängen som vanligt. Visste att utekatt är en risk men ändå. Han fyller ett år idag ? och vi har inte sett skymten av honom.
Men ingen alkohol. Är aldrig sugen på alkohol för att dämpa känslor på det viset. Mer för att förgylla sköna känslor och dämpa lite stress. Men det här är oro, sorg, uppgivenhet... tungt.

Veterinären konstaterar att han har ont och kan ha ramlat från ett träd. Inget verkar trasigt, ingen förgiftning eller bett. Nu vilar vi och han får smärtlindring

Precis Andrahalvlek. Så skönt att ha befälet! Småäter istället men det får jag hantera längre fram

Jag har inte skrivit på några dagar och märker att garden sjunker som en sten. Igår sneglade jag längtansfullt på ett glas med Cava som jag hade nära mig. Ville så gärna svepa lite. Jag kände inte det självklara nejet som jag hade de första dagarna i nykterheten, jag fick tänka på att jag ville kunna köra hem och att katten behöver mig hemma. Jag påminde mig om att jag älskar mina nyktra mornar. Men jag kände ingen som helst övertygelse. Däremot gick en stund och suget avtog faktiskt. Idag är jag tacksam.

Katten fick besöka veterinären igen. Han ville inte äta eller dricka. Nu är han som vanligt igen men får inte gå ut pga smärtstillande han får. Han är gruvligt besviken.

Fredagar är bland det svåraste. De behöver en särskild strategi och planering. Jag har några gånger suttit och längtat tills klockan blir 19 och det är försent att handla på systemet. Krogen vill jag inte till på samma sätt. Lite vin hemma i ensamheten är det bästa. Jag längtar verkligen efter ett eller två glas... får nog se till att sörja det ordentligt.

Tillbaka i tänket att jag inte ska vara helt utan alkohol. Det svänger. Jag har så starkt i minnet hur barnen drabbats. Hur jag fått ångest efter fyllor. Jag har känt av och varit som nyförälskad i det nyktra livet som inte förlorar särskilt många ronder mot det med fyllor. Men det kommer smällar. Ibland kanske jag medvetet tar en smäll. Vet inte men igår drack jag vin med mitt ex. Långsamt så jag var väldigt nöjd efter 2,5 glas. Mådde fint imorse. Har inte ångrat det. Jag gillar ju vin och när det funkar socialt till en film med någon eller maten. Och samtidigt har jag konstaterat att jag lätt faller tillbaka i ett mindre bra drickande om jag släpper garden.

Så dubbla känslor i mig just nu. Precis som att höger tumme skriver för nykterhet och vänster för att lite alkohol ska nog funka. (Skriver på telefonen). Det här är tunn is och jag behöver se tillbaka på när alkoholen gjorde mig illa.
Nykter idag och kommande dagar. Full fokus på att avsluta jobbet. Katten ligger bredvid mig och mår som en prins igen. Jag har det bra och vill ha mer energi tillbaka. Det får jag inte av alkohol...

Jag vet rent intellektuellt men kämpar mot beroendehjärnans argument. Inser att jag är mitt i just det. Intressant upplevelse att samtidigt kunna reflektera över det. Antar att det är ett trick. Så det är bra att jag har min dagbok och mina vänner som hjälper mig!

Och chefen har delegerat avtackningen till en annan person. Många säger att min chef är en psykopat och narcissist. Jag är någorlunda rakryggad i att gå därifrån men det känns väldigt orättvist och fult gjort av min chef. Hon annonserade ut min tjänst när jag tog kontakt med facket. Jag klarar mig och vill egentligen inte vara kvar. Men det har varit en väldigt tuff resa. Jag har massor med stöd men blir ändå sjukt sugen på att åka och köpa en flaska vin. Jag som inte ens dricker när jag inte mår bra.....

Jag har haft nykterheten som en utmaning och det triggar mina tävlingsnerver. Jag mådde fint av nykterhet men hamnade i en fälla av präktighet och det håller inte.

Så Andrahalvlek jag förstår hur du menar. Men samtidigt undrar jag om jag klarar av resan med det förhållningssättet. Jag känner att det blir för mycket tävling för mig vilket jag mår dåligt av på andra sätt. Jag har inte någon annan lösning på att låta bli alkoholen på ännu men behöver utforska det.

Risken med att inte vara stenhård är att själva längtan efter alkoholen är lurig. Jag vill vilja vara utan alkohol. Ett tag var jag i det och kände mig nöjd och tillfreds. Men det kanske krävs just disciplin för att nå till den känslan... under tiden ska jag vara noga med reflektion.

Jadu, Se klart... tar kampen slut? Behöver det vara en kamp? Vad är acceptabelt för mig? Är missbruket ett uttryck för missnöje? Går det att förklara med att jag i vissa situationer är mer känslig för begäret och ibland är jag stark och klarar precis det som krävs. Jag är inte i ett läge nu. Var inte i ett läge förr. Och kommer inte kunna hitta ett nytt läge. Jag svänger hela tiden, dagligen! Och hur känslig jag är beror på en massa faktorer. Att jag reflekterar över det (hela tiden) och inte tror att jag har en enda lösning som funkar, det är vad som kan hjälpa mig må bra. Kanske är total nykterhet en del av det. Men inte målet.

Reflektionerna är målet.

Fick ett otroligt kort och opersonligt mail från min chef som avslut på mina 4,5 år där. Längtar tills det är över men vill samtidigt hinna göra klart mitt för min egen skull. Hoppas på jobbet som jag sökt men har andra alternativ också. Inget helt klart eller långsiktigt egentligen. För säkerhets skull har jag sökt lite intressanta kurser.

Jag vet inte om jag vill ha jobbet jag sökt för att jag vill jobba med det eller om jag vill ha tryggheten och slippa vara arbetslös. Jag har aldrig varit arbetslös tidigare... jag märker nog det när jag väl får beskedet.

Jo jag har druckit vin två kvällar. Jag flyr från känslan av tomhet. Jag behöver börja träna och planera för då får jag energi tillbaka och slipper tomheten. När min situation med jobbet är över kommer jag både slippa skiten på jobbet med chefen men också kanske ha lite för ostrukturerade dagar. Träningen är nog det viktigaste att ta tag i för att resten ska falla på plats.

Tack för dina tankar! Ja, jag äter och dricker fort när jag har ett påslag av adrenalin eller nåt lyckohormon. Jag tröstäter när jag mår sämre. Men långsamt. Och oftast vill jag inte ha alkohol då. Så speedad och alkohol är Obra.

Jag har druckit rätt mkt vardagar också. Kanske mörkat det här.... älskar att dricka vin på vardagar och det känns ok så länge jag aldrig blir berusad så jag mår dåligt eller tappar minne/kontroll eller blir bakis.

46 år och en ny erfarenhet. Men jag är inte sysslolös och jag känner mig äntligen fri från en riktigt sjuk arbetsmiljö. Tacksamhet och frihet. Nyfiken på framtiden men först ska jag vara här och nu på djupet. Med katten som för dagen verkar må fint.

Ja det är fantastiskt att slippa det jag var i. Torsdag, fredag och lördag kände jag befrielse. Idag lite förvirring. Orkar inte ta mig ut eller mig för något mer än tvätt, mat och titta på serier. Jag behöver däremot ha ett schema för mina dagar. Väntar på svar ang en tjänst jag varit på intervju för, har planer på lite arbete i ett eget företag och knyter kontakter.
Jag gissar att min energi kommer när jag väl börjar träna igen.

Hur är din situation? Hur var helgen?