Mstrx

Hej på er alla, med eller beroende.
Jag vill bara skriva av mig och kanske kan det hjälpa någon annan, med risk för särskrivning etc. jag har en släng av dyslexi.

Jag mår så dåligt av både alkohol och skilsmässa.
Har levt med en kvinna som är både bipolär och har adhd, själv är jag alkolist, vi gifte oss i november. Efter två svängar på psyk med självskadande på henne och för mycket drickande på oss båda så är det nu skilsmässa och katastrof. Jag skulle inte druckit pga mitt alkoholberoende, hon skulle inte druckit pga sina diagnoser och medicin. Kontenta- mycket bråk, både fysiskt och psykiskt, jag har fått försvara mig när det spårat, polis och ambulans.
Min lärdom, man ska inte försöka hjälpa någon om man inte kan ta hand om sina egna problem först.
Det ska jag försöka med nu, och jag är så rädd, känner jag misslyckats totalt igen.
Inte första gången ett förhållande går åt helvete pga av min alkohol, förvisso var vi verkligen två som förstörde för varandra denna gång.
Men det gnor i mig med ångest- hade jag inte druckit hade jag inte stått i denna situation igen. Då hade jag kanske inte reagerat som jag gjort osv.
Fy vad jag vill bli nykter, men det har jag alltid velat bli, ändå lyckas jag falla tillbaks och tro att NU kan jag dricka normalt...
Tack om du läst, nu fick jag ur mig lite skit..
Kämpa på alla!

Li-Lo

Det känns verkligen i magen då jag läser ditt inlägg, gissar att det inte var lätt att sätta det som hänt på pränt. Det låter som att du är redo att säga hej då till alkoholen och du har modet att be om stöd. Utöver forumet vad känns rimligt för dig just nu?

Här finns många med erfarenheter och med en vilja att dela med sig. Kanske har du redan hittat trådar som blir hjälpsamma för dig nu?

Det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart men jag hoppas att du stannar här.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen