av Ångestmoln

Ångestmoln
mån, 2019-09-09 - 17:37

Jag har varit nykter i 18 dagar idag! Hittills har det gått bra, över förväntan. Har kommit så pass ”långt” att jag insett att det kommer sluta illa om jag får för mig att ta det där första glaset. Problemet är att min älskade sambo misstror mig och har blivit väldigt kontrollerade. Han vill inte erkänna att han oroar sig för att jag ska dricka men sen rinner det över för honom och han blir oerhört arg,, vill kolla min telefon och konton etc. Han litar inte på mig helt enkelt. Vill göra allt för att han ska lita på mig igen men jag vill inte att han ska ha fri tillgång till min telefon, det blir destruktivt. När jag låter honom kolla saker stannar det ändå aldrig där, utan han hittar nya saker han vill ha koll på, tror att jag ändå ljuger etc.

Mönstret har sett ut så att jag kommit hem full och för sent från aw trots att jag lovat att inte göra det. En enkel aw slutar med en helkväll på krogen etc, Att jag köpt vin som vi ska dricka till maten och jag tänkt ta ett glas innan han kommer hem men det slutat med hela flaskan. Jag har sedan nekat till att jag druckit trots att det varit uppenbart. Har varit ännu värre för några år sedan och nu har jag skärpt till mig någorlunda men allt gammalt blossar upp och han förmår sig inte att glömma det. När vi träffades drack jag flera gånger i veckan och var ute väldigt mycket på ett osunt och destruktivt sätt.

Jag är så oerhört ledsen för vad jag utsatt honom för. Någon en liknande situation? Hur löser man det här? Går det ens att lösa? Min ambition är att vara helt nykter, jag går i samtal med en terapeut och går då och då till AA men har inte helt fastnat för AA.

Mirabelle G-S
sön, 2019-09-08 - 18:37

Jag börjar med att hälsa dig välkommen hit och gratulera till 18 nyktra dagar. Bra jobbat! Sedan blir det knivigare att skriva vidare... Din sambos beteende ger mig kalla kårar. Oavsett vad du gjort eller inte gjort tidigare så är du en vuxen människa som får och ska fatta egna beslut, inte tvingas in i en förändring av någon som kontrollerar dig. Han kränker din integritet, och det är aldrig ok. Jag skulle inte ens utsätta mina omyndiga barn för den graden av kontroll, pga att jag värnar deras integritet och värderar den högre än mitt förmynderi. Din sambo får i sin tur fatta ett moget övervägt beslut gällande tilliten. Väljer han att lita på dig, eller att gå vidare med sitt liv utan dig? Det är hans beslut och inget du kan eller ska kontrollera.

Ångestmoln
sön, 2019-09-08 - 18:50

Oj, är det så illa? De få vänner jag anförtrott mig till tycker inte att jag ska låta honom kolla mig på det sättet. Samtidigt är det ju mitt eget fel att han känner att han behöver det. Om jag inte gång på gång druckit på det här sättet skulle han kanske må bättre. Han är ofta iväg på saker och då tror han att jag ska passa på att dricka och eller gå ut på krogen. Häromdagen när han var iväg oroade han sig för det, jag var hemma och var nykter. Men tyvärr hade jag mobilen på ljudlös och hörde inte att han ringde vid 23 tiden för att säga godnatt. Vi hade redan pratat flera gånger under em/kvällen och jag hade berättat att jag tänkte lägga mig tidigt (vid 21-tiden) och vi fick se om jag var vaken när hans middag var slut. Nu tror han att jag hade druckit för att jag inte svarade. Jag var nykter och sov men han vill att jag bevisar det. Både min terapeut och mina vänner säger att jag bör stå på mig och inte visa min telefon. Helt sjukt hur mycket mitt osunda alkoholbeteende har skadat honom.

Mirabelle G-S
sön, 2019-09-08 - 19:03

Fast enligt mig är hans mående något han själv som vuxen människa får ta ansvar för. Du har ett missbruk att hantera och bli frisk från. Det är det du ska koncentrera dig på. Hans eventuella psykiska ohälsa är inte ditt kors att bära. Det måste han själv hantera, förmodligen söka hjälp för. Ja, så osunt anser jag att hans kontrollbehov är, att han förmodligen behöver professionell hjälp för att bryta det. Ingen människa har rätt till den graden av kontroll över en annan. Tar man sig ändå den rätten är man inte frisk.

DenObekväme
sön, 2019-09-08 - 19:22

Hej och välkommen!
Jag vill börja med att gratulera till dom 18 dagarna. Starkt jobbat!

Alla människor har rätt att också vara just människa. Ingen ska kontrollera eller ta den rättigheten ifrån någon annan.

Ett aktivt missbruk leder absolut till att man sviker förtroenden, sårar och även åsidosätter människor runt omkring sig som bryr sig om en. Det vågar jag säga är ofrånkomligt när det gått så långt att det blivit ett problem.

Han kommer ha svårt att lita på dig. Det kommer nästan automatiskt. Hur många gånger blev det inte precis som det inte skulle bli trots att man gång på gång på gång sade att det inte skulle hända?
Iallafall för mig har jag helt tappat räkningen.

Du har stoppat undan flaskan. Varje nykter dag är en vinst. Troligtvis förändras du en hel del för varje dag som går. Förändringar kan vara skrämmande för många.

Men... Du gör en förändring, du bryter ett mönster och tar tag i ett problem. Det är inget man ska straffas för.

Min rekommendation skulle nog vara socialtjänsten på er ort. Man brukar erbjuda anhörigsamtal med mera. Dels får man mer insikt i hur ett missbruk verkligen fungerar och dom kan säkerligen ge dig en hel del nyttig information. Kanske ett samtal för er bägge tillsammans med dom kan hjälpa?

Ha en fortsatt bra söndag och lycka till!

Ångestmoln
sön, 2019-09-08 - 19:44

Ja någon form av parterapi skulle vi behöva för att komma ur den här onda spiralen mellan oss. Har lovat så många gånger att inte dricka och sedan gjort det, samma ord med löften som upprepas... varför skulle han lita på mig den här gången? Han frågar varför jag dricker och jag har inget riktigt svar på det. Det är som att han tror att jsg sitter inne på svar som jag inte har. Han tror inte att jag kommer klara det heller... när jag varit nykter en tid så är det som om vi båda låtsas som ingenting. Jag har börjat försöka ta upp det och frågar uttryckligen om han oroar sig för att jag ska dricka och han svarar alltid nej. Men sen visar det sig att han visst gör det.

Han kommer nog lämna mig och jag måste leva med att jag förstört hans liv

DenObekväme
sön, 2019-09-08 - 20:00

Du har absolut inte förstört någons liv och du gör ju också något åt det hela. Självklart gör det ont om någon gång på gång sviker ett förtroende men någonstans måste man komma till insikt med att när en missbrukare eller alkoholist är i ett aktivt missbruk så är tankar, känslor och även i många fall värderingar kidnappade av en substans. Man styr inte själv över det som händer när man dricker eller drogar.

En terapeut överlag kan vara bra. Men ska ni boka tid hos en terapeut så försök tala om innan att det är just anhörigbiten och missbruk ni behöver hjälp med. Visst. Det är tillit i grund och botten men jag tror att vissa är bättre än andra när det kommer till sådana här frågeställningar.

Att jag sade just socialtjänsten är för att iallafall där jag bor har dom oerhörd kunskap när det kommer till just anhörigbiten. Den biten är oerhört viktig och jag tror också att ni som par kommer att komma varandra närmre om ni får hjälp att plocka bort några störande hinder på vägen. Många jag känner har lyckats övervinna det och är idag starka tillsammans.

Jag håller fortsatt tummarna för att allt ska gå bra.

Ångestmoln
sön, 2019-09-08 - 20:23

Okej tack för tipset, ska kolla upp det.

Tyvärr har jag nog förstört hans liv, han har stöttat mig så mycket på de sätt han kunnat och älskat mig så oerhört. Det är hemskt att se honom så uppgiven och ut balans. Hans humör är verkligen svårt att hantera när han mår så dåligt. Så mycket ilska som han bör på, slår sönder saker etc. Allt är mitt fel.

DenObekväme
sön, 2019-09-08 - 21:22

Det vi någonstans kommer till hur mycket vi än vrider på det hela är att det är väldigt svårt att förklara hur man fungerar i ett missbruk för någon som inte vart i ett eller på något sätt fått hjälp med att förstå det eller iallafall bli lite mer införstådd i vad ett missbruk handlar om.

Sen handlar det inte om att du ska dra allt. Han måste vilja och våga han också. Du ska inte bära det du gör på dina axlar och framförallt inte just nu.

Mitt råd återigen. Ring socialtjänsten direkt imorgon bitti. Vill ni fortsätta tillsammans så måste ni också kämpa tillsammans. Ingenting i en parrelation är bara den ena partens ansvar.

Det kan också finnas nyttiga föreläsningar på Youtube tex som berör detta ämne.

Ångestmoln
mån, 2019-09-09 - 08:49

Han pratar inte med mig förutom när han är arg, vet inte om han vill gå och prata med någon, han vet nog inte själv. Känns nästan som att jag lika väl hade kunnat dricka i helgen för han tror ju ändå det. Känner mig så kränkt eftersom jag faktiskt inte drack. Så sorgligt samtidigt eftersom jag så många gånger har druckit tidigare och sedan ljugit om det.

Ska gå till AA idag, har varit där lite till och från men aldrig riktigt känt att det varit min grej. Känns alltid som att jag inte har lika stora problem som vissa av dem som är där, att jag är annorlunda, bättre. Fast så är det ju verkligen inte.

Funderar även på att köpa en sön där alkomätare, det känns mer ok än att han ska lusläsa mina konton.

Soffi
mån, 2019-09-09 - 10:03

Ta inte på dig ansvaret för hans kontrollbehov! Det behovet är hans problem.
Ja, du har svikit honom många gånger tidigare säger du, men, det ger honom inget frikort för den sjuka kontroll han utsätter dig för nu.
Du tar ansvar för dig själv nu, genom att inte dricka, det är ju jättebra och starkt. Den matchen är nog för vem som helst, inte ska du ta över hans problem också?

Det finns så mycket i det du skriver som får larmklockor att ringa hos mig. Jag har själv levt ihop med en man med stort och eskalerande kontrollbehov och det höll på att sluta riktigt illa. Ska inte belasta dig med det, och jag vill inte övertolka det du skriver.
Men snälla, ta kontakt med någon professionell som kan hjälpa er. Och om han inte vill följa med på det, så gå iväg själv och prata med någon som kan hjälpa dig med hur du kan hantera din situation.

Och du, du hade inte alls "lika gärna kunna dricka i helgen". At sluta dricka gör man för sin egen skull, för att själv må bättre, så känn dig stolt över att du inte drack!!!
Med värme och omtanke!
/Soffi

Ångestmoln
mån, 2019-09-09 - 12:51

Tack Soffi för dina ord ❤️ Det betyder jättemycket! Känner mig liksom så vilsen i allt det här så det känns till slut svårt för mig att bedöma huruvida hans kontrollbehov är normalt eller normalt under rådande omständigheter alternativt onormalt. Vill inte förstora upp det men inte heller låta mig bli överkörd.

Ja du har rätt, att vara nykter ska man bli för sin egen skull! Och jag är glad att jag inte drack trots att han ändå misstänkte det. Är väl lite barnslig någonstans och förväntar mig liksom beröm för att jag sköter mig trots att det egentligen är en självklarhet att inte dricka på det sättet jag gjorde.

Något som tynger mig idag är alla dåliga minnen som är kopplade till alkohol för mig, dåliga beslut och väldigt riskfyllda situationer som jag själv försatt mig i. Ett under egentligen att jag inte blivit rånad, misshandlad eller våldtagen. Även ett under att jag inte skämt ut mig mer än vad jag har gjort (jag har såklart gjort pinsamheter som jag haft sjuk ångest för men det hade verkligen kunnat vara betydligt värre).

Jag lyckades vara nykter under hela juni och det är ju inte helt bortkastat. Planen var även då att inte börja dricka igen men så sakteliga kom jag in i samma gamla tröttsamma mönster. Började med att jag kände mig tvungen att dricka ett glas i ett socialt sammanhang (var inte redo eller stark nog att förklara min nykterhet). Det hela gick bra och då började jag tänka att jag skulle klara av att dricka socialt och måttligt. Efter en tids accepterat drickande återkom den ångest jag får av även små mängder alkohol. Jag och min pojkvän drack några glas vin varje dag under en semestervecka utomlands. Vi verkade båda intala oss själva att det gick bra för mig men vi pratade aldrig öppet om att jag numera ”plötsligt” drack. När vi sedan kom hem hade jag grov ångest och en dag fick jag plötsligt för mig att handla hem vin och drack upp allt själv vilket såklart inte var planen. Sedan dess har jag inte druckit. Idag är min 19:e dag som nykter och jag försöker använda mina misstag som en nyttig erfarenhet om jag plötsligt skulle få för mig att det skulle vara en god idé att dricka.

Ångestmoln
mån, 2019-09-09 - 13:16

Sedan är jag så oerhört trött på att tänka på alkohol, tänker främst i termer om ”tänkt om jag kommer vilja dricka”. Tänker allt mer sällan på att jag vill dricka men är så oerhört rädd att jag ska tappa kontrollen och vilja dricka. Därför planerar jag för att undvika stress och ångest och situationer som skulle kunna få mig att ändra mig i min nykterhet. Önskar att jag kunde känna mig helt fri och inte lägga ner så mycket tankeverksamhet på det... men det kanske kommer med tiden om jag lyckas hålla mig ifrån alkoholen.

I fredags såg jag till att vara trött, hade gått upp tidigt och tackade nej till att ta en aw med några kollegor. Åkte hem, städade, handlade god mat som jag lagade. Köpte en stor flaska läsk för att ha något gott till maten. Höll kontakten med min sambo under hela em och tidig kväll, frågade honom hur han mådde och om han var orolig för att jag skulle dricka. Han svarade nej. Sen tittade jag på serier, drack te och gjorde några enkla yogaövningar. Umgicks med katten som jag älskar. Läste lite om alkoholism som jag gör nästan dagligen. Gick och la mig tidigt. Var nöjd över att jag själv ”lyckats”. Var inte ens sugen på vin men tog det säkra före det osäkre ifall jag skulle bli det. Är så ledsen för att jag ändå misslyckades med att hålla honom lugn.

Ångestmoln
mån, 2019-09-09 - 15:55

Nu känner jag mig lite fånig för att jag skriver så mycket svar på andras inlägg, delar med mig av tips och råd fast jag själv är i en likande situation... vill inte att någon ska tro att jag tror allt för gott om mig själv. Men att ge andra råd hjälper även mig (kanske egoistiskt men sant). Har ingen bra dag idag...

Soffi
mån, 2019-09-09 - 16:14

Att vi alla sitter i samma båt/är i samma situation och kan ge varandra råd. Visst, en del har kommit längre andra lika nya som jag (jag har kortare tid som nykter än du). Jag har läst en massa trådar för att hitta tips och råd och kände från början att jag inte kunde svara för att jag är så färsk. Men så dyker det upp inlägg som berör och jag kan inte låta bli att svara på. Alla, inkl du och jag, har ju erfarenheter med sig från livet och olika synvinklar på olika frågeställningar. Som jag ser det är det det som man kan bidra med samtidigt som man själv får stöd och hjälp.

Mirabelle G-S
mån, 2019-09-09 - 16:53

Jag läser ikapp litet här... Det som slår mig är att du verkar vara så hård mot dig själv. (om jag tolkar in för mycket ber jag om ursäkt). Det finns liksom den undertonen i dina inlägg. Du tar på dig skulden för sambons mående och liv. Känner dig misslyckad för att du inte ”lyckats hålla honom lugn”. Du känner dig larvig som skriver svar i andras trådar... Vem har lärt dig att allt som händer under solen är ditt fel och att du bör känna skam och skuld för allt möjligt och omöjligt? Den personen har i vart fall gruvligt fel! Det är storsint av dig att du månar om sambons mående i den process du går igenom med dig själv, men hans beteende (kontroll, kasta saker, vredesutbrott) kan aldrig någonsin vara ditt fel eller ditt ansvar. Jag lovar. Och jag är säker på att alla svar du orkat skriva i folks trådar har värmt mottagaren. Ibland tycker vi olika. Ibland ger vi knasiga råd som inte funkar. Det viktiga är att när du svarar i någons tråd känner sig den personen sedd och lyssnad på. Kanske är du den enda människan som sett och lyssnat på flera dagar. Kanske var det just ditt svar som värmde såpass att den personen orkar kämpa litet till. Sträck på dig och håll huvudet högt. Du gör något bra. Och du är nykter. Bra jobbat!

Ångestmoln
mån, 2019-09-09 - 17:06

Tack för ditt inlägg ❤️ Ska försöka ta till mig det du skriver. Allt beror väl på låg självkänsla tror jag, men det är ju lätt att skylla på också. Min sambo har stöttat mig så mycket på alla sätt han kan men tror aldrig han sagt typ ”vad bra att du inte dricker, bra jobbat”. Han säger mer ”du kan inte dricka” och ”du får inte dricka”. Blir en form av negativ förstärkning. Men det är inte hans fel, han har gjort allt han förmått på sitt vis. Jag måste tänka i positiva banor och inte bara ”får inte dricka, får inte dricka”. Försöker jobba med att se det som att nykterheten är en slags present till mig själv, att det är något positivt och inte en uppoffring. Om man går omkring och tänker att man går miste om mycket när man inte dricker blir det helt fel. Att vara nykter ger energi, öppnar nya dörrar etc.

Jag erkänner för min sambo att jag är en alkoholist, det gjorde jag inte innan. Men han verkar tycka att jag lovat samma saker alldeles för länge med samma otillräckliga resultat. Jag går under om han lämnar mig. Älskar honom mer än mitt eget liv. Känns dumt att utrycka sig så men det är så jag känner. Han är mitt allt.

Ångestmoln
tis, 2019-09-10 - 05:32

Uppe tidigt idag! Känns som att det kommer Bli en bra dag! Känner mig stark i att avstå! Kändes ok mellan mig och sambon igår, han säger inte så mycket men verkar lite mer uppåt. Från att säga att allt är fruktansvärt och svart är han nästan som vanligt igen. Men han verkar inte riktgt vilja gå och prata med någon heller... blir så osäker. Vill ordna upp allt!

Soffi
tis, 2019-09-10 - 06:56

God morgon!
Härligt att du känner att det blir en bra dag :-).
Klart att du vill ordna upp allt med din sambo, det ska ju kännas mer än bara ok i ett parförhållande.
Om du är osäker på om han vill gå och prata med någon eller inte så har han kanske heller inte fått något konkret att ta ställning till?
Prova att boka en tid. Sen kan du fråga honom: "Vi har en tid hos en parterapeut på onsdag kl 16, vill du följa med?" Då kan han bara svara ja eller nej. Blir svaret nej så går du ensam utan att göra för stor affär av det (terapeuten kommer att förstå, inte ovanligt att någon kommer ensam).
Så tänker jag, men du gör naturligtvis som du själv känner är bäst!
Kram!

Pellis
tis, 2019-09-10 - 07:05

...med pratandet, mycket kommer att ge sig när det gått ett tag. Grattis till alla dina nyktra dagar förresten! Tror det kommer att bli så mycket bättre när du slutar tänka på hur din sambo/man mår. Tänk på dig själv hur duktig du är! Förlåt men jag känner igen mig så mycket i hur du skriver om den du älskar dvs sambo/man. Många här inne har så förstående och stöttande män/kvinnor men jag har inte det. Jag har en man som inte är intresserad av att umgås med mig bara när han själv vill och på hans villkor. Annars sitter han gärna nere på sitt kontor i källaren. Vad har hänt då? Jo mitt enda sällskap har ju varit att ringa och prata med mina väninnor samtidig som jag smuttat på vinglas och rökt. Ohållbart men den bistra sanningen. Han blir irriterad, jag blir irriterad och så är snöbollen igång.

Vi kvinnor eller iaf jag har en förmåga att vilja ordna upp allt direkt och sen gå vidare. Min man behöver vara lite "grumpy" ett tag. Han säger inget som är onödigt att säga utan bara praktiska saker.

Ja nu blev så att jag skrev om mig själv i din tråd men jag ville bara förklara hur jag tänker. Jag tänker alldeles för mycket och ofta så lägger jag mig i underläge. Känner mig kuvad liksom. Jag e inge bra, jag är inge snygg, jag kan ingenting... osv osv

Vi får vända på det! Grymma är vad vi är! Kram på dig!