Jag har efter en helg av för mycket alkohol igen och med den obligatoriska ångestattacken dagen efter insett att jag har problem. Denna ångestattacken var så kraftig så jag höll på att ta livet av mig.
Min familj har efter denna helgen också insett det och de har sagt åt mig att det blir inte en droppe mer. Om jag inte vill att hela mitt liv ska gå åt helvete. Även mina föräldrar och syskon har varit förbi idag och sagt samma.
Här kommer lite bakgrunds info. Jag är en 30 årig kvinna med hus och familj. Jag dricker bara på helgerna. Det blir alltid för mycket. Slår aldrig fel. Jag är alltid och har alltid varit den som blir fullast på fest mm. Min farfar var alkoholist som vägrade ändra sig. Så det ligger i generna.
Hela min familj har sagt att jag måste sluta dricka nu på ett år i alla fall. Jag känner mig ok med det, valet är ju enkelt i huvudet. Men kanske blir svårare än jag tror. Jag ser mig inte som en alkoholist eftersom jag inte dricker på vardagar utan bara en dag på helgen. Kan aldrig dricka bakis. Men jag ser ju också att jag har ett alkoholproblem. Jag mår inte bra och känner inte igen mig själv.
Jag hoppas jag kan få stöd av alla er som genomgått eller genomgår samma resa. Jag ska läsa igenom trådar nu ikväll och så hoppas jag att i morgon är första dagen på resten av mitt liv.
Jag har varit inne här förr när jag känt att det inte blev så bra när jag drack. Tyvärr klarade jag bara någon vecka och skrev sen inte mer.
Denna gången måste jag klarar det! Jag är vidrig på fyllan, otrevlig och arg! Jag förstör för alla och allra mest för mig själv. Min man kommer lämna mig om jag fortsätter. Sen har jag minnesluckor på flera timmar, helt svart i 6 h kan det vara när jag dricker.
Jag skäms så för mitt beteende. Skäms något fruktansvärt.
Denna gång ska jag klara det, det finns inget annat alternativ.
Okej dag nr 2!
Inte kanon direkt.
Avbokade alla mina jobb (är egen) och gick och la mig vid nio, kommer inte upp ur sängen alls idag. Vill bara dö bort här.
Jag vet inte varför jag är ledsen men tårarna bara rinner och rinner. Är helt orkeslös.
Har ångest och mår så jävla dåligt psykiskt. Detta har ju inte med alkoholen att göra men vad är det som händer. Dricker ju bara en dag i veckan, inte kan det vara abstinens. Nej jag känner mig deprimerad..
Har aldrig mått såhär dåligt innan.
Måste ta mig upp och försöka jobba lite...
Jag har ringt läkaren nu och bokat en tid för mitt mående. Ska även försöka ta upp någon hobby jag inte gjort på länge. Får se hur det går. Ett jävla slit och det är bara dag 2. Hoppas det blir enklare snart.
Kommer använda detta som en dagbok ungefär. Behöver skriva av mig och så..
Solen skiner ute och alla andra verkar så glada. Men för mig är det bara mörker just nu. Önskar nästan att det regnade så jag slapp se solen.
Ta en dag i taget vännen, jag känner din panik just nu. Det gör ont.
Jättebra att du ska träffa läkaren, tror det är viktigt att du talar om att detta har skett. För detta är som ett akut stresspåslag för dig. Du känner dig påkommen och att de finaste runt omkring dig ställer krav på dig är jobbigt, det förstår jag. För mig blir krav lätt till något man går emot och sedan känner sig mindre och mindre när man misslyckas. Jag tror det är viktigt att din familj inser att för alla så går det inte att sluta tvärt, att det krävs mer än att bara vara fast besluten. Man behöver stöttning och framförallt få ut allt på någon annan plats, ex. här, vården, samtalsterapeut, AA, en utomstående icke dömande vän eller liknande.
Att komma underfund varför man dricker (vilka känslor som spelar in) är jätteviktigt, men det tar tid och vissa behöver samtala om det.
Kan det vara så att du sörjer att det inte blir någon mer A? För det gjorde jag. Eller är det känslorna av att ha blivit påkommen och avslöjad som tynger mest? Fundera, och det kan vara båda. Allt är ångestfyllt, men det går att ta sig igenom. Jag har gjort det, även om jag inte är helt bestämd, inte vet allt, blir osäker så vet ajg MYCKET mer än för 97 dagar sedan.
Kram och välkommen förresten, till himlen på jorden (detta forum - för det räddade mig)
Ja, jag mår inte bra alls. Känner skam och ånger. Skam för att jag blev påkommen (fast helt ärligt har nog de flesta vetat länge). Ånger för att jag gör dumheter på fyllan. Jag känner också en ilska. Varför kan inte jag dricka som andra? Varför slutar det med att jag dricker upp allt som finns hemma bara för att jag vill ta ett glas. Varför är jag den som alltid ska dricka mest. Varför kan inte jag vara som andra för?
Min man sitter i detta nu med en öl,det gör mig inget, öl är inte min grej. Dricker bara vin. Enbart och mycket. Vin kan han inte ta hem det vet han. Jag blir arg för att vissa klarar att ta en öl eller ett glas vin och jag inte. Det är ju inte så att jag dricker ofta om man jämför, en till två ggr i veckan max. Men ändå går det åt helvete.
Vill också kunna det. Men vet att det inte kommer att gå. Känner ångest för att jag inte känner igen mig själv eller mitt beteende. Jag har ångestpeoblematik sen innan och den blir tusen ggr värre när jag dricker. Det vet jag. Men kan endå inte låta bli.
Ska prata med en vän som jag känt sen 20 år tillbaka i veckan och berätta allt.
Denna andra dag känns värdelös. Men jag hoppas på en bättre morgondag.
Tack ännu en gång! Det känns bättre att veta att man inte är ensam ❤️
Klockan är snart halv ett och jag kan inte sova. Ångesten river i mig. Det gör fysiskt ont. Måste upp redan kl 6 för att jobba. Hur ska jag orka? Ligger och tänker på allt dumt jag gjort på fyllan. Alla år. Alla kollegor jag ringt. Alla sms. Alla bråk. Slagsmål. Spyor. Alla vänner som fått gå emellan, hålla mitt hår, stå ut med fyllesnack. Min mamma som jag ringt hundra ggr. Minns inte vad jag sagt. Skäms som en hund gör jag. All ångest dagen efter. När man inte ens vågar kolla igenom sin telefon. Ignorerar. Det har aldrig hänt. Alla gånger man måste be om ursäkt. Alla söndagssamtal. Alla bröllop jag blivit för full på. Barnen som sett mig full. Alla som jag svikit. Fy fan. Fy fan för mig just nu.
Döm dig inte så hårt vännen. En viktig insikt är att alla mår dåligt någon gång i livet. Kriser hör till mänskligheten. Kontakta en psykolog eller ring någon stödlinje. Det gjorde jag. Tänk fina tankar om dig själv och unna dig något som du och din kropp mår bra av och som du redan förstått inte alko.
Kram
P S, Hoppas att du fick lite sömn
Välkommen hit! Du verkar ha hamnat i någon slags akut emotionell kris, till följd av familjens konfrontation och din egen konfrontation med dig själv och ditt tidigare beteende. Försvarsmurarna rämnar och allt bara forsar fram. Som den berömda droppen som fick bägaren att rinna över... Bra att du tar läkarkontakt. Man måste göra upp med sig själv och ”äga sitt problem”, men det är samtidigt väldigt ohälsosamt att fastna i ältande, abnorma skam och skuldkänslor. Vi som redan lider av ångestproblematik är extra sårbara där. Yes, vi, It takes one to know one... Håll ut. Det blir bättre. Kram
Ja, jag har nog hamnat i en livskris samtidigt. Jag har ett enormt stöd från hela min familj. Nästan så det blir lite jobbigt eftersom de ringer och kommer förbi varje dag för att kolla till mig. Fast jag bor med sambo och barn. Men de är ju bara oroliga jag förstår det. ❤️
Jag fick inte gjort allt jag skulle idag. Men jag får ta igen det i morgon helt enkelt. Min ångest är fortfarande hög, normalt sett borde den klingat av nu. Fast denna gången blev jag ju "påkommen" också så den stannar vackert kvar.
Sover hela tiden. Vill bara gå och lägga mig för alltid. Bort från alla måsten och allt just nu. Försöker tillåta mig själv att vila i tiden eller hur jag ska förklara. Det får bli enkel mat hemma, köpa färdigt, dra ner på jobb och måsten. Lägger över mycket på min man. Fast jag inte vill.
Idag kom jag hem helt vansinnig från jobbet. Kände att allt var skit och tog ut det på honom. Som om han inte varit med om tillräckligt när det gäller mig...
Ska försöka gå och lägga mig tidigt idag. Även om jag inte somnar så vilar jag i alla fall. Måste klara av mitt jobb.
Just nu är ångesten ganska låg. Men så fort jag är ensam så kommer den. Tillslut får jag panik. Klarar inte att vara själv med mina tankar just nu.
Sen har jag en undran. Jag har som ni sett inte druckit så "ofta". Men mycket om mer. Nu när jag inte "får" dricka så tänker jag på vin väldigt ofta! Tänker på hur gott det hade varit på fredag.. Drömde till och med om att jag tog ett glas vin! Är det normalt?? Jag har aldrig drömt om det så innan eller tänkt så mycket på det. Jag är sugen.. Riktigt sugen. Är det för att jag inte får.. Eller har det legat där innan men då har jag liksom hållt mig tills fredagen och druckit mig onykter..
Många tankar just nu.
Vill också bara tacka alla er som kommenterar och är här för mig ❤️ Det känns helt magiskt att ha er här fast jag inte känner er ❤️ All kärlek!
Förresten är det dag 3 för mig idag som nykter och som en person som *förhoppningsvis* inte ska dricka i helgen heller. Snart är det dag 7. Då ska jag fira med.. Att köpa nått helt onödigt som jag vill ha. Ett nytt läppglans eller ett doftljus kanske :)
Onödiga inköp av livets extra kuriosa... Precis så muntrar jag upp mig när det känns litet grått och trist med ”unneriet” :) Jag skulle nog säga att dina drömmar om vin (både i vaket och ovaket tillstånd) är helt normalt. Just tanken ”får inte” gör att man känner sig som ett maktlöst offer. Maktlösa offer gör uppror förr eller senare. Det finns en klok vän här på forumet som har poängterat att nykterheten handlar om val. Istället för att tänka att vi inte får dricka, kan vi tänka att vi väljer att vara nyktra. Måhända att vi väljer det av anledningar vi önskar att vi inte hade, men vi väljer trots allt. Vi är vuxna människor. Vi får dricka. Även om det förstör våra relationer, vår ekonomi, vår hälsa... Faktiskt. Vi väljer att låta bli. Jag tycker det ger själsro att göra en sån tankemässig frivolt :)
Kloka ord Mirabelle! Jag ska försöka tänka så.. För det är det som är lite av problemet nu, varför jag är arg. Alla som ska "hålla koll" på mig. Känns som jag är 4 år. Men du har rätt. Det är mitt val i livet. Om jag vill flytta ut i skogen och sitta på en stubbe och dricka så kan jag det om jag vill. Men jag väljer att inte dricka. Det är mitt eget val.
Tack!
Förresten dag 4 och min ångest är lite lättare. Har börjat lyssna på Alkispodden när jag jobbar. Gillar att de pratar om saker på ett helt vanligt sätt utan dömande. Även om misstag och felaktigheter man gjort som onykter. Den tar mig på rätt spår nu när jag arbetar själv.
Har också börjat tänka mer på mig själv.. Fast på ett bra sätt denna gång. Har på något sätt glömt bort mig själv i barn, familj, fru, hus, karriär och vinandet.
Bävar inför helgen fortfarande. I morgon är det torsdag och jag brukar alltid gå runt hela torsdagen och tänka att... Snart är det fredag och jag får dricka vin.
Är sur ikväll. Jobbade sent och min man har druckit öl. Är inte sur för att jag vill ha men för att jag märker på honom att han har druckit. Små, små grejer. Det kanske märks så på alla. Alla som är nyktra (som haft/har problem) kanske märker extra bra när någon är onykter.. Känns som jag har könslespröt.
Obehagligt. Vill verkligen inte dricka när han är sån här. Det är som ett avskräckande exempel faktisk.
Annars har dagen gått ok. Jag har gått med i programmet här på sidan och känner mig hoppfull. Ångesten gnager men är inte akut och jag känner mig faktiskt pyttelite mer tillfreds. I morgon är det torsdag.. Min vininförskaffardag inför helgen. Men i morgon blir det inget med det!
Ska se till att hålla mig sysselsatt tills jag somnar. Hoppas och ber för att jag i morgon vid samma tid kan säga att jag inte köpt något ❤️
Jag får rysningar av att läsa dina inlägg! Alltså jag trodde nästan de var skrivna av mig... Jag är 32 år, barn och har exakt samma problem som du, sedan helgens karatefylla så har jag varit helt trasig av ångesten av de jag inte kommer ihåg och ännu mer ångest av de jag kommer ihåg och de dumma man beslutade eller sa. Samtidigt kommer alla tidigare fyllor och dess konsekvenser upp i huvudet, vem är jag? jag är ju vuxen och har barn, varför kan jag bli den där stökiga, uppkäftiga tjejen på festen som oftast dricker så man måste ha textremsa och någon som leder en hem...det har ju alltid varit så, när ska man "lära" sig att mysdricka...nej det finns inget sådant för mig.
Nu har 5 dagar gått för mig och jag har pratat med en bekant som gått AA och jag ska försöka gå dit vid nästa tillfälle, men ni är flera som skriver något om program här på denna sida, vad är det?
Kämpa på, vi ska klara detta! Du verkar även ha sånt fint stöd ikring dig <3
Ja vem är man?? Känner sig som 17 i huvudet när man dricker. Allt ansvar och allt man jobbat för kastar man bara rakt åt sidan. Helt vettlöst. Känner mig inte som mig själv. Inte ens nu som nykter med all ångest.
Vad skönt att du har en vän som gått igenom samma. Är nog lite enklare att prata då. Det finns ett program man kan gå här på sidan, jag har precis börjat. Så får man hjälp och stöd. Tror det ligger på startsidan om du scrollar ner där. Jag tänkte i alla fall köra det, tror det kan hjälpa faktiskt. ❤️
Jag har också dag fem idag! Känns helt sjukt att ens räkna dagar.. Men på samma sätt som ett bra kvitto ? Tack för dina fina ord ❤️
Dag fem.
Är trött. Sur. Grinig. Får ångestpåslag av minsta lilla. Av onödiga saker. Är arg på alla. Vill flytta från mitt hem och min man. Vill inte vara här. Gömmer mig. Svarar inte i telefon. Blä.
Idag är det min vininskaffardag. Som kom och gick utan något vininskaffande. Men oj vad jag känner att jag skulle behöva ett glas. Komma ner i varv. Slappna av. Men, efter 15 år av drickande så känner jag ju faktiskt mig själv och ett glas är inte på tal om.. Det blir alltid mycket mer. Så noll glas för mig nu. Dricker bubbelvatten.
Är i alla fall stolt att jag inte köpte nått idag. Inte ens för att ha som backup. Det finns inget vin hemma alls. Inte ens dessertvin ?
Förresten har jag en fråga till alla er? Hur kommer det sig att jag bara är sugen på vin och inte på nått annat av alkoslag. Hade tackat nej till allt förutom vinet. Hur kommer det sig?
Hoppas ni alla mår bra där ute och kämpar på ❤️ Jag hoppas morgondagen blir bättre ❤️
Jag ville bara kasta mig in här och ge lite information: vi brukar på startsidan på Alkoholhjälpen erbjuda möjligheten att anmäla sig till ett nätbaserat självhjälpsprogram, med möjlighet till återkoppling från en av våra rådgivare, men precis just nu har vi stängt möjligheten att anmäla sig, då det varit väldigt högt tryck under en period. Anmälan kommer att öppna igen inom kort, så håll ut!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet
Dag 6.
Inget vin inköpt idag heller. Kom hem efter jobbet tidigt och ska gå och lägga mig en stund.
Är helt slut. Behöver vila och vila och vila. Kroppen är helt överkörd käns det som. Har ingen energi.
Har ingen ångest idag. Känner mig helt kall och slut på känslor. Bryr mig inte om nått längre känns det som. Vill bara vara ifred med mig själv.
Har noll fredagsfeeling. Hur kan jag ha det? Det står ju inte en flaska vitt i kylen.. Det känns som måndag. Kommer det vara så här nu? Måndag hela veckan lång..
Första fredag helt nykter avklarad. Det är den första fredagen på länge. Kommer inte ens ihåg senast. Känns okej. Inte kalaskul direkt men vad kan man förvänta sig. Har huvudvärk och är trött. Tröttare än vanligt. Men det kanske är för att jag är nykter och känner efter för första gången på länge efter en arbetsvecka. Jag kanske egentligen alltid är så här trött på en fredag.
Ska bli intressant att se hur morgonen blir. Kommer jag vara pigg? Sovit bättre? Sovit längre?
Första nyktra fredagen på länge är jättestort! Bra jobbat! Jag tror att du behöver sova, sova, sova.
Din självkänsla behöver egenkärlek, och din kropp och hjärna behöver frisk luft och rörelse. Ångesten blir bättre av fysisk aktivitet, tröttheten också. Dvs du blir piggare av fysisk aktivitet.
Vi kämpar ihop! På olika sätt, men båda kämpar vi emot att det är alkoholen som bestämmer i våra liv. Vi bestämmer över våra liv!
Okej. I ärlighetens namn. Igår var jag sugen. Riktigt sugen. När allt var fixat, ärenden gjorda, huset i ordning och middagen inhandlad. Klockan var fem.
Då ville jag (brukade jag) sätta mig ner med ett glas vin. Kanske läsa lite, kanske sticka lite. Igår satte jag mig bara i soffan. Inget glas vin. Ingen bok. Inget stickande. Fy satan så tråkigt jag hade det. Fy vad jag ville ha ett glas för att slappna av. Blev helt ställd. Vad ska jag göra nu? Självklart kunde jag läst och stickat utan vin. Men det kunde jag inte. Helt sjukt.
Jag somnade. Däckade totalt och vaknade kl halv sju. Började med middagen. Käkade middag och kollade film med barnen. Åt godis. Men var rastlös. Kom inte i säng förrän halv två.
Igår kändes det inte så roligt alls att inte få ta ett glas vin. Igår tog det emot.
Men jag tog inget. Gick upp pigg nu på söndagen. Träffade en vän (som jag gjort bort mig inför inte allt för länge sedan), bävade lite för det mötet. Berättade om att jag inte ska dricka. Fick förståelse och kärlek. Gick därifrån rakryggad och med hopp.
En vecka nykter idag. En vecka av ångest, hopp, fallgropar, kärlek, tristess och lugn.
Nu känner jag mig lugnare. För i morgon är det måndag och jag dricker aldrig på veckorna så det är inget alternativ ens.
Tråkigt eller inte, du drack inte! Just den tristessen, att livet känns aptråkigt utan alkohol är ett väldigt tydligt abstinenssymtom. Det är alkoholdjävulen som sitter på din axel och viskar ”allt blir roligare och skönare om du tar ett glas vin, bara ett”.
Tro inte på hen! Tristessen går över. Har jag hört och läst i alla fall ?
Hej!
Shit vad stark och bra du var i helgen!! Grattis till dig för din supervilja.
Jag skickar lite hopp från andra sidan, har varit nykter ett år. Det tar ett litet tag att ställa om, man har lurat in hjärnan i ett trixigt belöningsläge, och har tappat kontakten med dom riktiga känslorna. När du väl börjar känna på riktigt igen, blir piggare, liksom upplever kroppens glädjehormoner på riktigt, kommer helgerna bli asmysiga. Jag har fått en helt ny kärlek till mat, riktiga samtal, lugn och ro, träning, bra filmer.
Håll ut lite till, det kommer snart.
Har inte varit inne på ett tag. Har haft fullt upp med livet. Dag 11 som nykter idag. Tvåsiffrigt. Men i morgon är det fredag igen..
Veckorna går bra. Jobbar mycket och hårt och har aldrig druckit på veckorna. Men helgerna. Förra gick bra. Då satt fortfarande ångesten från helgen före som ett klogrepp om halsen på mig.
Denna.. Vad ska jag göra! Känner redan nu suget. Funderar på att köpa alkoholfri öl. Vad tror ni? Är det för tidigt för mig.. Kommer jag bli triggad. Vågar nog inte. Men är så urless på bubbelvatten och läsk. Vill ju unna mig. Men mitt unnande har ju gått lite överstyr om man säger så...
Könner tristessen komma. I morgon fredag, klar med jobbet och ingen flaska vitt i kylen som "belöning".
Äter orimliga mängder smågodis.. Kommer bli tjock. Tjock och nykter i och för sig.
Ja.. Annars då. Livet rullar på, jag har börjat göra saker för mig, saker jag tycker är kul. Det känns bra. Sover som en stock och är trött jämt, sover på dagen också om jag kan. Har extrem jävla huvudvärk varje kväll. Något som jag aldrig har annars.
Ska försöka skriva lite hos er andra i morgon :) Tack för att ni finns ❤️
Ja, nu sitter jag här med min läsk. Hade gärna, väldigt.. Väldigt gärna ha ett glas vin. Men det finns inget hemma. Och jag hade nog inte tagit ens om det fanns.
Men jag tycker det är så tråkigt. Men jag ska gå och lägga mig tidigt, sova ut. Och vakna pigg och fräsch :)
Nu är det 2 veckor exakt. 14 dagar av nykterhet för mig. Så här länge har jag aldrig gått nykter (om jag inte varit sjuk eller så) på länge.. Väldigt länge.
Men jag tycker det är så tråkigt! Vill så gärna kunna ta ett glas vin med min man en lördag till middagen. Är så förbannat trött på läsk men vågar inte köpa alkofri öl eller vin än. Kanske nästa helg. Men i så fall på Ica och inte på systemet. Eller så får min man gå in på systemet och köpa alkofritt. Eller ska jag se det som en utmaning? Nästa helg ska jag gå in på systemet och bara köpa alkofritt till mig.. Kanske. Tanken på en utmaning är lockande :)
Så hur mår man efter 2 veckor nykter. Jag mår väl som vanligt. Ont i huvudet ofta bara. Somnar tidigare på helgerna och vaknar tidigare, pigg som en mört. Det är verkligen en fördel med nykterheten. Innan var jag alltid lite sur och kände mig ensam när min Man somnade kl 10 en fredag.
Satt ensam kvar och tog ett glas vin eller tre. Somnade vid ett-tvåtiden, vaknade vid elva bakis. Nu somnar vi samtidigt. Vaknar tidigt. Mår prima.
Men fler fördelar har jag tyvärr inte märkt än. De kanske kommer.
Två veckor sedan mitt ångestanfall från helvetet. Känns som jag missat flera månader av mitt liv. Månader och tid som bara flutit förbi i ångest på veckorna och fylla på helgerna. Vissa delar minns jag inte ens. Känns sorgligt.
Somna samtidigt, slippa känslan av ensamhet i soffan på helgen..vakna tidigt och dessutom pigg = bättre förutsättningar att få ut det mesta av helgen med sina kära ?! Bra jobbat och en hel del vinster som du fått syn på redan??! Vet inte hur det är för dig, men helgen är ju så kort, och i ekorrhjulet med jobb och barnens aktiveteter, läxor etc.. blir det inte mkt tid över för den där härliga, mer uppsluppna och spontana samvaron tillsammans som familj. Och jag har precis som du (Tvåbarnsmamma runt 40) sett vindrickandet som guldkanten och belöningen efter en veckas arbete med jobb, hus, barnen och allt vad det innebär..
För min del blev det efterhand också ngn onsdagkväll..ändå lill-lördag.. ngt glas på söndagen av det som ändå blev över..och så fler och fler tillfällen, där vinet fungerade som extra kraft när min egen var slut..?.
Jag börjar på ny kula imorgon igen ☑️ !
Lyckönskningar till dig på din resa?!
Kram
/Fibblan ?
Gud vad du är duktig ändå. Kan riktigt känna hur du känner, för så var det för mig också. Blev riktigt deppig. Sen var det så kul att börja igen men det var inte bra att den extrema ångesten kom igen. Har läst igenom alla dina inlägg och är så stolt över dig! Dricker också bara en gång i veckan men precis som dig så blir det alltid för mycket. I mitt fall så blir jag istället för otrevlig och bråkig extremt kärlekskrank. Alla har vi något som blir extremt.
Fibblan - Tack! ❤️ Det är precis så det är.. Allt liksom bara snurrar på och min lilla egna stund, den där goa har varit när jag kan ta mig ett glas vin. Ledigt. Pusta ut. Slappna av. Den känslan har jag inte fått nu de senaste två helgerna alls tyvärr. Det kanske kommer vem vet. Jag tror vi är många kvinnor som är väldigt lika där.. Man gör så mycket för andra, råddar, har sig. Då är det lätt att den där lilla avslappningen bara slinker ner. Sen blir det mer och mer för man vill ju känna samla känsla som med första glaset. Det blir ju dock inte så.. Och jag kan inte stoppa ? Läste lite i din tråd, mest det sista.
Jag tycker du är så stark! Heja dig för att du aldrig ger upp! Jag hoppas, att om jag dricker igen så kommer jag resonera och vara som du ? Att börja om är inget misstag, misstaget är att inte börja om när det blir fel ibland. Det är så vi växer ❤️ Kram
Stormen lilla - Tack för fina ord ❤️ Ja vi är lite lika där du och jag. Dricker inte ofta men alltid för mycket på samma tillfälle. Mina misstag är många. Jag mår okej. Jag är piggare men samtidigt uttråkad. Hoppas det ska gå över snart. Fick lära mig en sak. Att alkoholen om man dricker lite mycket på en och samma gång påverkar hjärnan i flera dagar efter. Det är inte bara dagen efter drickandet utan faktiskt en längre tid. Och nu när jag hållit upp i två veckor kan jag faktiskt hålla med. Jag känner mig annorlunda, fast på ett bra sätt. Jag är mer vaken och fokuserad. Sen är det också roligt att man kan boka in saker tidigt på helgen. Jag vet ju att jag inte kommer vara bakis så jag behöver inte ens tänka på det :) Jag tar dag för dag helt enkelt. Försöker göra bra val :)
Min relation till min man har förbättrats på bara dessa två veckor. Han har inte sagt något om mitt/familjens beslut. (Man får ju inte glömma att jag faktiskt blev konfronteras med mitt drickande) Vi pratar inte om det. Det bara är så att jag inte dricker. Han gör det ibland vilket är helt ok eftersom han inte dricker vin vilket är "min" grej. Jag är gladare och gör mer roliga saker på fritiden vilket min man är glad för. Eftersom det inte blir några bråk på helgen längre så har allt blivit mer harmoniskt hemma. ❤️
Så en till bra konsekvens av att vara nykter.. Snart 3 veckor ?
..att det känns som mer harmoni hemma nu! Sådan god spiral ni verkar vara inne i nu - härligt! Och det är du som gör så
att det blir så! Tänk så mkt gott det kommit redan ur det valet du gjorde, för snart 3 veckor sedan. För även om det var dina nära som sa stopp, så är det DU som var dag väljer att inte dricka?!
Heja dig?!
Och tack för dina fina ord, både här och i min tråd ?!
Stor kram
/Fibblan ?
Inte bra. Dag 17.
Bråkat med mannen.
Mår piss.
Ångest.
Jävla skit.
Jag pratade med honom bara i morse om något rimligt. Alltså rimlig kritik i lugn ton. Han tar så illa vid sig så han åker iväg och kommer inte hem föränn sent. Inget svar på sms. Inget på tele. Han vägrar berätta vart han varit. Säger att jag ska skita i det. Han är vansinnig.
Jag är less.
Pissdag!
Nykter dock. Men jävlar vilken pissdag.
Ska gå och lägga mig tidigt så jag kan skippa denna jävla dagen helt.
Fan. Detta tär så på mig. Och nu har jag inget lugnande glas vin att ta. Fy. Fan.
Låter verkligen som en pissig dag..
Klart du blir less..?.
Jag tycker du gör helt rätt i att lägga dig tidigt, och imorgon kommer det ju en ny dag! Tänk så bra ni hade det nyligen, sådana dagar finns också. Och ibland är de som denna - helt för jävliga?..
Men det är också så att när den ena i ett förhållande börjar göra förändringar, så blir den andre tvungen att förhålla sig till det. Den övergången är långt ifrån alltid smidig..
Jag tro det hör till på ngt vis. Klen tröst i sammanhanget. Jag fattar det?!
Men du lyckas ändå få tag i något positivt med dagen tänker jag - nämligen att du inte dricker?! Precis som du är inne på väcks ju gärna tankarna på vin till liv, i sådana här kämpiga lägen..
När du ridit ut denna känslostorm, och kommer till ro, kommer du att känna dig så nöjd och stolt imorgon att du vaknar nykter ?!
Heja dig?!
Styrkekramar!
/Fibblan ?
Tredje helgen.
En skit vecka.
En riktigt smutsig vecka.
Har längtat. Hela veckan, på helg.
För att jag ska ta ett glas vin. Slappna av.
Ta tre glas vin. Bli fnittrig och glad.
Ta fem glas vin. Bli otrevlig.
Ta sju glas vin. Bli plakat.
Vakna på söndag med ångest.
Vilja dö.
Kroppen brukar vara paj. Antagligen har jag gått in i nått. Ramlat.
Vågar inte kolla mobilen. Skäms.
Ringa med gråten i halsen. Be om ursäkt.
Gå ner till köket som en sparkad hund.
Be om ursäkt.
Börja på en ny skit vecka dagen därpå.. Längtar till helg.
Dag 20.
Tredje helgen.
En skit vecka.
En riktigt smutsig vecka.
Har längtat. Hela veckan, på helg.
För att då brukade jag ta ett glas vin. Slappna av.
Tar tre glas läsk. Känner mig trött.
Kollar film. Ögonen börjar bli tunga.
John Blund är på väg.
Tar ett glas läsk till. Pussar min man godnatt.
Vaknar tidigt på söndagen.
Kollar mobilen. Alla sover.
Har ont i min kropp.
Träningsvärken är min ständige följeslagare nu dag 20.
Äter frukost. Går ut i skogen. Andas.
I morgon börjar en till vecka. Och jag längtar till helg. Så jag kan ta mitt glas läsk och slappna av.
3 veckor nykter idag! ??♀️??♀️
Börjar vänja mig konstigt nog. Så här länge har jag inte varit ren (bortsett från när jag varit illa sjuk) någonsin! Och jag säger ren för ett tag vid 18-19 års ålder drack jag inte varje helg utan festade på annat om man säger så...
Att vänja sig såhär fort trodde jag inte. Jag vill ju såklart ha ett glas vin. Jag vill ju åka till systemet. Men jag gör det bara inte.
Ett bakslag eller bakslagstanke hade jag dock i helgen. En extremt jobbig timme med mycket ångest. Då tänkte jag att jag kanske skulle smygta en öl och hälla upp typ en termosmugg så ingen såg...vilken sjuk tanke. Jag gillar knappt ens öl. Blev faktiskt lite rädd för mig själv där.. Tänk om jag är värre ute än jag tror? Jag gjorde det inte. Men tanken var där.. Obehagligt. Jag? En smygdrickare??
Så vad jag ska göra med den tanken än vet jag inte. Ska fortsätta mitt program här på siten i veckan. Reflektera.
Jag har andra omständigheter i livet just nu som gör själva livet till ett helvete. Med eller utan vin. Känns både bra att gå igenom allt nykter men det ger såklart en extra press på mig.
Känner att jag börjar vakla lite så nu är det 100 % fokus i veckan! Ingen alkohol över huvud taget! Jag har ju lovat mig själv.
Börjat vackla. Börjar fundera på tillfällen då jag kanske ska dricka. På tillfällen då jag vill dricka.
Jag börjar vackla i min nykterhet och det skrämmer mig.
Jag har fått några inbjudningar till grejer, grejer där det dricks på. Ganska mycket. Vill inte gå. Vill inte! Om jag går kommer jag dricka. Jag vet det redan innan. Men hur ska jag säga nej. Det är inget alternativ att åka och inte dricka. Det är inget alternativ att berätta sanningen. Vad har jag då för val kvar...
Usch.. Tvivel.
Måste klara längre än så här.. Jag måste. För mig själv. För min familj.
Tack alla ni fina som kommenterar i min tråd ❤️ Ert stöd och peppning betyder mer än ni någonsin kan tro. Speciellt nu när jag känner mig ofantligt ensam i det "riktiga" livet ❤️
Jag läste ditt inlägg här ovan om att du börjat vackla och tänka på tillfällen då du kanske ska dricka.
Detta är en riktig varning du ska ha stor respekt för, de valen du gör i samband med att du funderar så, kan komma att leda dig in på vägar dit du inte bör/ska/egentligen vill gå.
Ett återfall handlar alltid om att du gör ett val att ta ett återfall, men, det är ju inte riktigt så enkelt i det stora hela. Dessa val kan vara gjorda på andra slags val/känslor/tankar som leder till att man tar det slutgiliga beslutet om att ta ett återfall, för att man banat väg för det under långt tid.
Ett hett tips är att hålla dig borta från den djupa delen av poolen tills du känner dig stark i ditt val att vara nykter igen, tacka nej till inbjudningar och andra frestelser just nu när du vacklar, gör de där aktiva valen som kommer att leda dig in på andra bra val framöver. Och fundera över vad för grundläggande saker du behöver för att vara nykter.
För min egen del är det t.ex. sömn, träning och naturen. Skulle jag hamna på djupt vatten och börja fundera över nykterheten i ett negativt forum, skulle jag behöva gå tillbaka till mina basala saker som håller mig vid liv. När man byggt upp sig igen och fått kontrollen på sina tankar är det ju självklart att man kan utsätta sig för de sakerna som innebär att komma i kontakt med alkohol i olika miljöer etc. För det är endast då dessa situationer kommer kunna bygga dig ännu starkare.
Jag läser att det är 3 veckor för dig nydligen - sjukt bra!
3 veckor är en kritisk period - jag fick själv lägga in en högre växel då, det kändes motigt osv.
Rid ut det och kom starkare ur det - för det är värt det.
..Vi är många tror jag, som delar upplevelsen av precis det du och Dee beskriver. Det hör snarare till vanligheten än ovanligheten, att vackla just där. Likaså 3 månader..Det är min erfarenhet iaf. Hade varit intressant om ngn hjärnforskare kunde belysa sambandet och sätta fingret på vad det är som händer då..?.
Nåväl, det - plus att du har en del inbjudningar till grejer, där inte bara kommer att vara alkohol med i bilden, utan dessutom drickas friskt om jag förstod dig rätt. Nu gäller det att vara extra vaksam, försiktig och rädd om dig?!
Jag vill samtidigt också bekräfta dig i hur svårt det här är. Du känner dig inmålad i ett hörn. Jag känner igen det. Vad du än väljer känns det just nu fel och/eller omöjligt. Här kommer ytterligare förslag utifrån dina egna, och hur du i nuläget ser på din sit..(!)☺️.
Gå dit utan att dricka - inget alternativ
Inget alternativ att säga sanningen
Du vill inte gå - för du vill inte dricka!
= Du går inte .
Och hittar på en nödlögn för att stanna hemma: migrän, kräkts, feber,.etc
Eller tar du med dig en, dit du ska:
Jag kör. Jag ska upp tidigt imorgon och hjälpa..
Jag går på penicillin, t.ex. urinvägsinfektion eller något annat som inte syns och/eller folk är rädda att bli smittade av..?!
Vad bra att du tar upp ditt vacklande. Tvivel kommer och går. Och jag håller verkligen med Dee om att det är en balansgång. När man ska utmana sig och växa genom att ha lyckats klara av, och när man ska välja att vara extra snäll mot sig, och faktiskt undvika just då att göra det.
Du vet bäst, vad som blir bäst för dig! Och du kommer att komma fram till vad det är, genom det ärliga rannsakande du gör nu?!
Starkt jobbat?!
Stor kram!
/Fibblan ?.
Tack Dee ❤️ Tack för att du skriver allt jag behöver just nu.
Jag behövde verkligen höra de orden. Föreställer mig att du lite argt och varnande säger det till mig ?
Ja, jag är ur fokus. Vacklar och är lättpåverkad. Jag är nykter fortfarande. Och vill så förbli. Anledningen till att jag mår så dåligt över dessa fester är ju för att jag känner mig svag i mig själv just nu. Och jag vill ju inte dricka (eller jo det vill jag men det går inte). Jag både vill och inte vill. Jag ska försöka hålla fokus. Har lovat mig till söndag. Jag ska definitivt vara nykter till söndag. Det är ett löfte.
Fibblan ?
Tack för dina ord. Tyvärr menade jag att det driks rejält. Och slutar inte bra. Det brukar ju sällan göra det. Jag har förstått att det är en kritisk period jag får igenom nu. De första veckorna hade jag sånt driv. Ett driv som tyvärr börjar sina.
Tillbaka till fokus igen. Jag tycker ju också det är förbannat tråkigt. Blir nästan arg. Varför ska alla andra få dricka och ha kul! Medans det aldrig blir bra för mig. Satsar på söndag nu. 4 veckor ska gå. Jag ska klara det.
Tack för all stöttning ❤️ utan er här inne hade jag inte klarar ens andra veckan ?
▪️Jag önskar jag kunde sätta på och stänga av min ångest som jag själv vill.
Ångesten jag hade i mina första inlägg. Jag vill ha den nu. För när jag mår så fruktansvärt dåligt är det lätt att avstå alkoholen. Det är ju den som gör mig så sjuk. Det vet jag.
Nu när jag slutat dricka har min ångest minskat rejält. På gott och ont. Eftersom jag då vill kunna dricka som andra såklart.
Ibland undrar jag om vi verkligen är den intelligentaste varelsen.. Titta bara på mitt resonemang. Man blir ju trött på sig själv.
▪️Jag har sagt till en av de som jag är bortbjuden till att jag kommer vara nykter. Det mottogs inte väl. Jag är ju nämligen den som drar igång en fest. Alla andra får ju kul. Skrattar. Jag har ju själv kul, i början. Sen går det alltid käpprätt åt.... Vissa av mina "vänner" kan skratta åt alla mina snefyllor. De blir ju till och med sura nu när jag inte ska dricka. De skrattar åt mina snefyllor och beter sig aldrig så själva Medans jag går under av ångest. Som en ciekusapa. Jag måste dricka så festen blir sådär kul och sen är det ingen som undrar varför det alltid blir som det blir med mig.. Undra om de verkligen är mina vänner. De måste ju mörkt att nått är fel. Det har ju pågått i år.
Vissa är bra. Speciellt en. Som jag kan berätta allt för. Som vet. Som aldrig hade dömt mig om jag snubblade nu på vägen eller var nykter för all framtid. Som faktiskt tycker om mig.
▪️ Min man vägrar att gå på allt vi är bjudna till. För det första så är han inre så förtjust i festligheter och för det andra vet han hur det alltid slutar med mig. Han sa det. "du vet hur det kommer att sluta". Ja, det vet jag. Exakt hur det kommer att sluta.
▪️ Om jag går. Om. Så kommer jag köra. Då måste jag vara nykter.
▪️Målet är att klara 4 veckor nu. Jag har fått minska ner målen. Ta dag för dag. Inte tänka på 8 veckor. 20 veckor. Dag för dag. Vecka för vecka. Nu är målet söndag. 4 veckor.
..tänker jag när jag läser ditt inlägg ?! Heja dig, för dina tankar och funderingar! Att du tar dig själv på allvar och avsätter tiden för att reflektera, och skriva ner vad som händer inom dig. Och vad som ev. händer med andra när du nu gör andra val.. Precis så här agerar en målmedveten intelligent varelse?!
Lätt att hamna in i roller, där det förväntas att man ska agera på ett visst sätt..känner så igen partyprinsessan-syndromet, som jag valt att kalla det..Jag har själv också alltid varit den som drar igång festen, bjuder på "tokigheter" som det skrattas med/åt, såväl i stunden som dagen efter.. Och fram till nu har jag skrattat med..vad fan ska man göra liksom? Men egentligen mår man ju allt annat än bra dagen efter. Man har än en gång gått över sina gränser.. Vi måste sluta vara dance-monkeys! Hur de andra ska tas med det, det är deras bekymmer! Tycker de att man är tråkig för det - synd för dem. Vi gör bra val för oss nu! De ska vi vara stolta över! Och jag lovar dig, att även om festen inte blir kul. Om du nu bestämmer dig för att KÖRA dit, så kommer du känna sådan enorm stolthet och tacksamhet att du lyckats med denna utmaning! Och det kan ju hända att det blir än mer tydligt vilka du har mer än drickat gemensamt med..
Skönt o höra att du åtminstone har en vän, som du känner att du kan dela allt med. Som förstår och stöttar oavsett var du befinner dig i livet, och som inte dömer! Det är guld värt ✨! Har man bara en sådan vän, kan man betrakta sig rik?!
Och här har du massor, som hejar på dig också! Smart att skala ner målet! Som jag har trixat med detta fram och tillbaka sedan årsskiftet, för att hitta det som passar mig.. Och kommit fram till just det, att det bästa är att det får skifta i tanken längs med vägen..ibland har jag fått putta det framför mig timme för timme, ibland som du nu med några dagar följd. Det finns alla de sätt, och huvudsaken är ju att man hittar det som fungerar för en själv i det läget man för tillfället är i. Jag tycker du gör det här så jäkla bra Västligvind?!
Håll i nu - närmaste målet - söndag - 4 veckor!
Jag tror som du - det klarar du??!
Stor kram!
/Fibblan ?.
Jag har bestämt mig.
Om inte mina så kallade vänner kan acceptera att jag är nykter. Och gör det jobbigt för mig och pressar psykiskt. De tjatar ju inte men ja.. Jag märker tydligt att de inte är glada.
Om de inte kan acceptera det. Att jag avstår. Om det ska bli stelt. Avigt. Då avstår jag även deras vänskap i nuläget.
Så var det bestämt. Jag kommer inte att gå på några tillställningar som inte välkomnar mig som vanligt bara för att jag är nykter.
Jag kommer inte lägga mer energi på att förklara varför jag är nykter till samma personer.
Jag kommer inte att fokusera på deras liv eller mående alls i nuläget.
Jag kommer inte utsätta mig själv för denna prövning.
Jag väljer mig själv. Jag väljer min familj och mitt mående. Jag väljer livet.
Helt rätt.
Min man sa; Det är väl roligt att umgås !
Jag sa; Nä det.är det inte!
Se skrattade vi ihop. Vi är verkligen olika. Å det är bra. Han umgås och jag gör det inte.
Hahaha, det är ju fascinerande att min ton hördes i det jag skrev. Jag var bestämd mycket riktigt när jag skrev till dig - skönt att du tog det rätt.
Om man inte håller på att diskutera så himlarns mycket med sig själv hela tiden utan för det enda argumentet som vi faktiskt kan förhålla oss sanna till så blir det 7 resor enklare:
- Aldrig det första glaset.
Om det aldrig blir första glaset slipper vi en mängd påföljder, bland annat:
• ångest
• när vi ska kunna tänka oss sluta, ”bara ett glas till” finns inte då
• minnesluckor
• bakfylla
• skadade inre organ + hjärna
• sabbade relationer
Listan kan göras lång!
Beträffande dina sk vänner. Du funderar helt sunt och adekvat på den punkten. Hade det varit mina så hade jag strukit dom dag 1 från min lista.
Vet dom om att du kämpar mot alkoholen i din sjukdom?!
Deras resonemang låter heeeeelt kefft to be honest.
Omge dig med personer som stöttar dig i detta, ingenting annat kommer att ha någon betydelse framöver om du ska klara av det här. Våga vara öppen och ärlig men va det med den du har förtroende för så det inte blir fel.
4 veckor!
Idag är det fyra veckor och nu i veckan kommer det vara 30 dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det så här långt.
Jag har vacklat. Speciellt i veckan, helgen har varit tuff. Men det gick! ?
En sak jag tänkte på. Det var ju röd dag i går, alltså systemet var stängt. Men jag tänkte inte ens på det. Normalt sett hade jag bunkrat på fredagen inför helgen. Man vill ju inte stå tomhänt liksom ? Men denna gången så tänkte jag inte på det föränn en bekant sa till mig "Åh nej! Det är ju röd dag idag och systemet är stängt!" Så himla befriande!
När jag tittar i min kalender nu så är helgerna bokade med roliga aktiviteter. Saker på morgonen. Om jag tittar tillbaka så är alla helger tomma i kalendern. Jag var ju alltid bakfull på lördag och söndag. En underbar förändring!
Det är en grå söndag ute idag. Men jag är min egen sol just nu!
Tack till alla er som stöttar mig och är med mig på vägen här inne. Utan er hade det aldrig gått ??
Läste ikapp lite i din tråd nu.
Vad jobbigt du haft det inför helgen. Men, vilka bra resonemang!! Du kommer att klara att hålla dig fortsatt nykter, bara du vill, och kunna fortsätta ha roliga aktiviteter inbokade på helgerna.
Jag blev full på julafton. Framför min snart 15 åring. Inte arg, inte blödig utan glad och rolig. Sjöng. Hade mig. Mår hemskt nu! Fan! Kommer inte ihåg allt som vanligt. Mår helt enkelt piss. Trodde verkligen jag skulle klara bara lite. Jag trodde det verkligen. Men det gick inte. Ångesten river i mig. Jag har blivit en sån som förstör julen på grund av mitt drickande. Som tur var kunde jag "hålla" mig tills släkten gått hem. Men sen.. Fy fan. Pratat med barnet. Hen säger att det är okej, att det inte är någon fara. Men jag vet ju att det är det. Usch.
Skäms.
Usch för mig och att jag aldrig blir fri. Jag har inte tittat in här på ett bra tag. Livet har varit lite jobbigt för mig. Men jag har inte blivit full. Inte förrän i tisdags. Fan.
Det som är gjort är gjort och går inte att ändra på. Känner såväl igen mig i vad du skriver. Har gjort mina nära och kära så illa och mår själv illa av det.
Men varje ny dag är ett oskrivet blad och du kan ju göra något bra av dessa för ditt barn. Tror det är viktigt att tänka framåt på det vi kan påverka.
Och du, det är aldrig försent att förändra och påverka framtiden hur jävligt det än är.
Kämpa!!!!
Har själv äntligen trängt bort alla ursäkter, bortförklaringar och erkänt att jag är alkoholist och behöver hjälp. Ska ikväll på mitt andra AA möte trodde aldrig jag skulle våga men nu är jag här och jag ska kämpa, gör du det med!!!
Kram
Tack Janus!
Det värsta tycker jag är att för många hade det inte varit en stor grej egentligen. Jag blev bara extra glad och pratig. Men för mig är det hemskt. Jag mår så dåligt av det. Jag har aldrig varit en elak person mot barnen eller på något sätt otrevlig när jag varit onykter. Men det är ändå fel. Hela jag är fel. Ångesten river i mig. Och det är det som är mitt problem. Att varje gång jag dricker, oavsett hur mycket, oavsett vad som händer får jag ett ångest påslag som om jag hade kört ihjäl någon på fyllan. Mycket till stor del för mina minnesluckor. Som jag alltid får. Utan undantag. Jag mår så himla jävla dåligt nu. Fattar inte varför jag gör såhär mot mig själv och min familj.
Jag överdriver allt. Självklart. Men för mig känns det som jag i princip kört ihjäl någon på fyllan fast jag bara blivit full och glad. Och lite högdjudd. Det är inte normalt. Man ska inte må såhär.
Trodde jag skulle klara det. Trodde att jag har ju varit nykter ett tag nu. En öl går väl. Ett glas vin går väl. Men det går fan aldrig.
Vad bra att du kom tillbaka hit och skrev i forum för jag undrade vart du tog vägen efter den 4 nov......jag är ny här och läste alla dina inlägg och blev så inspirerad av ditt nykterhetsbeslut <3 så det var skönt att höra hur det har gått och att inget värre hände.
Mina barn är 29 och 32 nu och de har sett mig "glad och rolig" många gånger under sin uppväxt...och de hatar det!! Men inget av dem klandrar mig för något som hänt utan de förstår att detta är en sjukdom, en kronisk sjukdom. I mitt fall så har jag alkoholistgenen i mig precis som du och det var när jag började på ett nytt och krävande jobb med mycket representation runt millenieskiftet som min sjukdom bröt ut. Jag har alltså varit alkoholist i 20 år snart men har fortfarande svårt att säga orden....
Imorgon ska jag på AA-möte kl.9.30, mitt första på många år (tack Janus för peppningen). Jag behöver sitta runt ett bord med andra som förstår, precis som ni härinne, och stärkas av den sortens vänskap och kamratskap som kan fås på AA - förra svängen när jag gick på AA så lyckades jag intala mig själv till slut att jag inte "passade in" på AA...att jag inte var alkoholist som de andra.....vägen till hållbar nykterhet har för mig varit en jävligt lång process...det handlar om självbilden.
Kram och lycka till - du kommer klara detta återfall också och nu har du ju testat, du kan inte dricka en droppe A om du inte vill trilla dit igen.
Tack för dina ord svagis.
Och grattis till dina dagar!
Just nu är jag inne i ett mörker av självhat. Känner mig så bortgjord. Så förnedrad. Så liten. Mår riktigt psykiskt dåligt.
Jag önskar jag var mer lättsam. Som kunde göra lite blunder ibland men sen gå vidare med mitt liv. Jag är tyvärr inte sån. Ältar allt till förbannelse.
Hör om folk som gör bort sig på firmafester och sen går dit på måndag med lite ågren. Jag hade sagt upp mig. Aldrig kommit tillbaka. Så allvarligt tar jag på allt.
Varför är det så och varför är jag sån?
Det har blivit värre och värre. Förr fick jag sån här ångest när jag riktigt gjort bort mig. Nu kommer den oavsett.
Varför ligger denna ångest och drar i mig och varför blir den alltid tusen ggr värre när jag druckit. Önskar jag slapp detta. Och det kan jag ju om jag helt släpper alkoholen.
Så just nu hatar du dig själv för att du är en sån usel människa som tog ett återfall....
Och på toppen av det så kritiserar du dig själv för att du är en sådan som ältar saker.....
Vill du prova en löjligt enkel sak? Klappa med ena handen ovanpå den andra armen, från handleden och ned mot handen 3 ggr samtidigt som du säger: - Du ÄR okej.....
Ibland är det inte andras kärlek som läker ens självhat utan det är du själv som måste locka fram något försonande ur ditt inre och ge dig kärleken helt på egen hand <3
Kram
Fy fan. Fick precis reda på att jag inte bar varit go och glad. Nej. Ångesten är inte nådig.
Jag har stått lite väl mycket för mina åsikter och det framför och även emot mitt barn. Jag skäms så jag spyr. Vill på riktigt kräkas. Måste prata med hen i morgon. Fan. Fan. Fan. Tankar som snurrar. Jag är glad att jag inte kör bil nu för jag hade nog kört rakt in i en bergvägg.
Fan vad jag ångrar detta! Jag som aldrig skulle dit igen. Helvete så svag man är som människa.
Läser trådar. Läser om er som klarade er. Avundas. Läser om att vissa vill lära sig dricka måttligt. Tro mig om ni läser detta. Det går inte. Vi alla har försökt. Mer än en gång. Ska inte säga omöjligt men det är väldigt nära omöjligt. Om du väl har problem med alkoholen så har du det. Om du är alkis så är du. Hela livet.
Hatar verkligen mig själv just nu. Läser min egen tråd. Om alla som trodde på mig. På alla goda råd. Alla råd som jag följde. Som jag klarade.
Men sen så föll jag. Utan tanke. Rakt ner i mörkret. Igen.
Nu är det bara att resa sig igen, lära av detta och fortsätta framåt. Ingen kan ta ifrån dig dina nyktra dagar och ja alla blir dumma i huvudet av alkohol mer eller mindre.
Så ömka dig själv i kväll men sen fortsätter du, du har kraften och modet// kram Strulan
Vastilgvind jag gjorde samma sak för ett par veckor sedan. Var kraftigt berusad inför min 14-åring. Stor ångest. Det du skriver kunde lika garna jag ha skrivit. Jag ar övertygad om att du reser dig igen. Har last hela din tråd och ser att du både ar motiverad och kan genomföra detta. Nar det galler barn så tanker jag i all enkelhet att du resonerar som jag. Vi måste prata med dem. Helt enkelt saga förlåt, beskriva vår ånger. Men, det viktigaste tror jag också ar att vi kan beskriva en plan framåt för dem. Du har den planen. Kram!
Här kommer kramar och kärlek
i massor till dig ?!
Man faller och reser sig igen!
Kan jag kan du??! Jag tror på dig! Jag anser vi båda kommit långt i våra insikter, bakslagen inberäknade..! Det är jävligt när ångesten river runt! Känner så med dig❤️! Men nu tar du mig i handen och så blickar vi framåt tillsammans! Prata med tonåringen din, och så kommer det göra sitt till för att mildra ångesten, när det är gjort. Tror jag iaf.
Det som händer är en del av tillfrisknandet och nu har vi samlat på oss ytterligare bevis på att vi är sådana som inte ska dricka alls, helt enkelt. Punkt slut.
Vi finns här och hejar på ?!
Låt oss hjälpas åt!
Stor kram!
/Fibblan ?.
Det är ju något fel på mig!!
Tror ni inte att jag drack på nyår också.. Jo tack det gjorde jag. Blev onykter såklart. Men tack gud att jag i alla fall hade vett att hålla mig till öl och vatten. Så slapp jag i alla fall den värsta ångesten och minnesluckorna.
Ångest har jag dock men inga ångestattacker som vanligt. Och hela min kropp är trött. Jag känner mig som hundra år. Ögonen ser trötta ut. Påsar under ögonen och torrynkor. Min kropp är slut.
Jag känner det. Slut vid 30 års ålder.
Men till det bättre. Jag känner nu starkare än något att jag inte kan dricka mer. Jag känner mig allergiskt. Som om jag fysiskt inte klarar av en fylla till. Min kropp pallar helt enkelt inte med mer. Under mina 15 år av drickande har jag nog druckit för en livstid redan. Så känns det. Alltid mest. Alltid mer. Det har blivit för mycket av allt.
Så då är man på dag två då (igen). Jag har nu en plan. Jag kommer ta ledigt nu ett tag framöver. Läka mig själv både psykiskt och fysiskt. Jag måste det. Måste landa. Förra gången försökte jag bli nykter samtidigt som den mest stressiga och pressande tid både privat och jobbmässigt har varit i mitt liv. Det var ingen bra timing.
Jag hoppas ni alla mår bra! Har ingen ork just nu att svara eller skriva i trådar. Men ni är med mig i mina tankar.
Kram
❤️
Toppen Vastligvind! Nu kommer du ju igen med annu battre och val genomtankta strategier. Learning by doing. Var stark. Håll din plan. Du fixar det! Kram!
Ok, det blev dricka på nyår, men du skademinimerade genom att hålla dig till öl och vatten och sedan dess har du varit nykter?!
Det är bra gjort!
Och nu har du dessutom utvecklat en plan för hur du ska kunna ge dig en mer ärlig chans att lyckas med det du vill✨! Låter som en bra och hållbar plan tycker jag?!
Lyckönskningar ?!
Kram!
/Fibblan ?.
Tack Fibblan och Charlie ❤️
Jag känner mig själv ganska väl vid det här laget när det kommer till alkoholen. Så jag sätter inget mål med mitt drickande. Jag tar det dag för dag. Minut för minut. Nytt val varje dag. Inga månader eller år eller dagar. Utan dag för dag.
En jobbig grej hände ikväll som gjorde mig så ledsen och förbannad. Har mina känslor utanpå skinnet känns det som. Men. Jag klädde på mig och gav mig ut på en lång promenad i rask takt i regnet. Inte en själ var ute och jag lyssnade på arg musik.
Nu är kroppen slut på energi och jag är nykter. Hela huset är fullt med alkohol efter helgerna. Men det gör mig inget. Hade ju en box vin hemma även på nyår och tog inte en droppe. Drack ju öl men det är vinet som är min bästa vän. Det är då jag dricker tills jag stupar i princip.
Oavsett. Känner mig otroligt skör och känslig. Varenda litet ord jag säger känner jag blir fel. Kan älta i timmar om småsaker andra inte ens märker.
I morgon ska jag träna sent. Det är ju fredag och om jag håller mig upptagen så vet jag att det inte blir nått. Inte för att jag är det minsta sugen men jag vet också hur snabbt saker ändras.
Efter en nykter fredag ska jag nu efter min träning ta en dusch och gå och lägga mig och läsa.
Inget vinpimplande i soffan här inte! ?
Samma strategier. Hålla mig sysselsatt. Hålla mig ifrån triggers. Ta det lugnt. Andas. Nytt val varje dag. En dag i taget. ❤️?
Bra jobbat!
Soffhäng här, men förstås utan vinpimplande. Ny Loka smak rött äpple/päron, mums?!
Känns dig stolt och sov så gott när det är dags för det☺️.
Kram
/Fibblan ?.
Livet suger rent allmänt och i helgen blev jag full. Det var party ute och jag var inte ensam. Men självklart har jag ångest från helvetet. Alla säger att jag inte har något att ha ångest över.. Men vad vet jag. Usch. Jag klarar verkligen inte detta.. En månad klarar jag varje gång sen tillbaka ner i sliten igen.
Man behöver inte ha gjort något dumt för att få ångest av alkohol. Man kan få rent hjärnkemisk ångest av alkohol, det fick jag. Det är hormonerna som går bananas.
Till slut hade jag nästan konstant ångest, trots att jag medicinerar med SSRI, och då kändes alternativet att sluta dricka plötsligt som enda utvägen. Jag är på dag 9 nu, så jag är nybörjare på det här.
Alkoholen ”kidnappar” belöningscentrum i hjärnan så det krävs mer och mer för att må bra när man dricker. Dagen efter störtdyker må-bra-hormonen serotonin och dopamin - och då får man råångest.
Det där reder inte upp sig på nolltid, även om man slutar dricka tyvärr. Men det enda sättet är att sluta dricka alkohol och låta hjärnan reparera sig helt enkelt.
Träning är en bra ”motkraft”, för då frigörs må-bra-hormonet endorfin.
Ja som ni förstått har det inte gått så bra för mig.
Idag är jag fortfarande bakfull med extrem ångest från i fredags.
Betett mig dåligt igen, min man är besviken och arg på mig då jag gjorde närmanden på en annan man. Rakt framför honom. Kommer inte ihåg mycket men vet att jag inte menade det så som det såg ut.
Har gjort bort mig igen. Mår riktigt dåligt. Har sårat mina nära igen. Ligger här och tycker synd om mig. Jag kan inte sluta verkar det som.
Känns som jag aldrig får sinnesfrid eller ro. Känns som jag bara gör min nära ledsna. De hade haft det bättre utan mig om jag ska vara ärligt.
Så jävla deprimerad.
Har bett om ursäkt tusen ggr till min man. Har skrivit ett långt sms. Jag har kämpat i ett år nu. Jag förlorar snart allt på grund av alkoholen. Hur ska jag kunna bygga upp allt igen. Hur ska jag orka detta. Jag hoppas han inte lämnar mig. För jag klarar det inte utan honom.
Jag är inte ens 35 fyllda och har redan raserat allt. Som kvinna är detta extra skamfyllt också. Jag som kvinna super mig redlös. Det tar hårdare än om en man hade gjort samma.
Har enorm ångest. Ligger i sängen och svettas men har inga tårar kvar. Hur ska han kunna tro på mig att denna gången är det verkligen sista. Har ju sagt det så många gånger förr.
Jag förstår att du mår hemskt... Jag tänker att man måste inte klara allt själv. Har man ett utvecklat alkoholberoende så behöver många hjälp från vården för att ta sig igenom den akuta fasen. Det blir ju också tydligt för din man att du menar allvar om du söker vård. Du har probleminsikt och viljan att sluta, det är det viktigaste. Med rätt verktyg kommer du klara det, men tänk inte att det räcker att bara bestämma sig, hade det varit så enkelt hade ingen varit alkoholist. Men hjälp finns att få, sök den och var stolt för att du tar hand om din hälsa.
Hej och jag förstår verkligen din känsla nu. Det är faktiskt synd om dig, adjävulen är en stark kraft som sätter sina klor i en . Jag rekommenderar dig att söka hjälp, ensam kommer man ingenstans. Läs o skriv härinne, och ta en dag i taget. Styrkekram
Så vaknar man upp i alla fall med lite mindre ångest. Den ligger och gnager där, men mindre. Mannen sover på soffan. När jag tänker tillbaka till i fredags blir jag såklart arg på mig själv. Men också arg på min man.
Jag har absolut inte varit otrogen. Det var absolut inte så jag menade. Men ingen tror på mig. Jag har sårat min man och det vet jag. Det har mer med hur jag blir som onykter han är arg på en just den situationen tror jag. Han känner nog att han absolut inte kan lita på mig som onykter. Det är svårt att veta eftersom han inte pratar.
Ska jag låta han vara? Eller prata med honom mer? Vi har varit tillsammans länge och vi har alltid stått vid varandras sida i svåra tider. Jag hoppas han står vid min nu.
En dag i taget får det bli igen. Är så rädd att trilla dit igen, har kämpat så länge med detta. Vågar inte gå till vården. Bor i en liten håla.
God morgon på er alla! Idag ska jag i alla fall vara nyker.
Du kan be om ursäkt igen, utan att vänta dig ett svar.
Säg typ: ”Jag förstår verkligen att du är arg och besviken på mig, och jag beter mig som en idiot när jag är full. Jag har fått nog och ska bli nykter nu, och jag hoppas att du vill stötta mig i det beslutet. Du behöver inte svara nu, men jag vill ändå säga det till dig nu så att du vet om det.”
Är det jobbigt att säga - skriv ett brev och ställ vid hans kaffekopp på frukostbordet.
Skriv och läs mycket här på forumet. Distrahera dig med motion i alla former. Kolla min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” som är fylld med tips på poddar, böcker och youtube-klipp.
En dag i taget. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.
Tack fina ni ? Andra Halvlek, Jullan och Kennie och ni andra som svarat den andra vändan jag var här inne.. ?
Ångesten har lindrats men är fortfarande där. Samma ångest. Samma ego. Känner en stor sorg. För nu vet jag ju verkligen att det inte går mer. Men samtidigt så är det en sorg. Som en gammal vän som alltid funnits där när det varit trist, roligt, hemskt och ledsamt.
Jag har ju försökt att dricka normalt. Verkligen försökt! Läst varenda bok, googlat, pratat med läkare, trappat ner... Men.. Tar mig en redig fylla som får konsekvenser, är nykter en månad (längsta jag gått), börjar så smått, det går bra. Riktigt bra, tror jag är botad ? och så sex månader senare är jag tillbaka på ruta ett.
Jag orkar faktiskt inte mer. Jag orkar inte hålla på att hålla koll, räkna glas, kolla så jag dricker i samma takt som andra, begränsa mig. För det är inte så jag vill dricka och om jag inte kan dricka som jag vill, så vill jag inte göra det alls. Jag vill ju dricka mycket! ?
Jag vet att detta kommer bli den största utmaningen i mitt liv. En utmaning med mig själv som antingen vinnare eller förlorare.
Ska försöka skriva här ofta. Och nu i början kommer jag nog inte vara så aktiv i andras trådar. Jag orkar helt enkelt inte.
Dagen har gått bra. Ångestpåslag ibland. Jobbat. Ätit middag med min man. Och där går det väl bättre tror jag... Ska sova tidigt. Normalt sett somnar jag inte förrän vid 1 men detta måste också ändras på.
Att jag har 3 dagar nyktert betyder inget för mig. Dricker ju sällan på vardagar så det är fredag som blir eldprovet.
Och förresten Andra Halvlek. Det betyder massor att du var inne i min tråd när jag var borta ❤️ Tack för det. Jag kände mig mycket mindre ensam på en gång ?
Det är helt naturligt att du känner sorg inför att göra slut med din vän i med- och motgång. Men den vännen har ett dåligt inflytande på dig, drar iväg dig på äventyr som slutar i katastrof.
Du kommer snart att känna en enorm lättnad. Det är tusen gånger lättare att sluta dricka helt än att dricka ”kontrollerat”. Se bara till att stänga bakdörren, spika igen den.
Låt tiden gå en dag i taget. När jag började min nyktra period kändes det otänkbart att sluta för alltid. Sen gick tiden och undan för undan slutade jag sakna alkohol. Som när man kommer över nån man varit kär i som dumpat en. I början är det olidligt, sen sorgligt, sen vemodigt. Och så börjar man tänka att var han verkligen så fantastisk, han var ju ofta rätt osympatisk egentligen, och till slut fattar man inte varför man var kär överhuvudtaget. Så låt tiden gå, det kommer inte alltid kännas så svårt att inte få dricka.
Precis så är det. En förälskelse som slutar i förnedring och kaos, och sen känner man sig halv ett tag, och miserabel. Men efter några månader vaknar man upp och tänker ”Hallå!? Vad såg jag hos honom egentligen?”
Håll din blick där, du kommer behöva fokus på ett enda ställe och det inte på varför du gjort det ena eller andra igår eller förra veckan. Tids nog kommer tid för sånt men nu är nu och en dag i taget! Kram ?
Är trött, vill sova ovanligt tidigt. Det är ångesten som tar ut sin rätt. Den kommer och går som i vågor. Man ser något på tv som påminner en. Man hör något. Ett minne flashar förbi. Man mår illa över sig själv. Man tänker aldrig mer. Jag har kämpat klart.
Sen finns det också den där jävla tanken som ALLTID kommer när ångesten börjar lindras. "Men det går nog" "Inte ska väl du vara nykter heeeela livet" "Tänk när du är 68 och sitter på en solsäng vid medelhavet, hade det inte då varit liiite gott med ett glas vitt"
Så. Sjukt.
Jag som har över 30 år kvar tills jag är 68. Ska jag börja tänka på det nu?? Det kanske inte ens blir någon solsäng vid något medelhav om jag fortsätter. Det kanske inte ens blir några 68 år fyllda ens!?
Nej, jag ska som jag sagt inte ha något tidsmål med detta. En dag i taget. Om jag har tidsmål dricker jag på målsnöret. Det vet jag.
Min tråd borde alla som försöker lära sig dricka normalt igen läsa. Jag har försökt. Så många gånger.
Orkar inte försöka mer och orkar inte jobba frammåt. Det är lätt nu att bara skita i allt. Skit samma i jobbet, relationen, huset och livet. Drick sönder allt nu för det kommer hända någon gång oavsett.
Ja så känns det denna gången. Är inte ens "taggad" på att vara nynykter som man brukar bli. Jag är bara less och trött. Har till och med börjat be till Gud varje natt. Att ge mig styrkan att hålla i denna gången.
Långt svammligt inlägg. Men men. Nykter är jag fortfarande i alla fall.
Verkligen jättebra att du sätter ord på det du känner och tänker. Bra för dig att gå tillbaka till, och bra för andra att läsa också.
Förstår att du har svårt att känna dig taggad om du tycker att du gjort detta förut. Men vänd på det, dina tidigare erfarenheter har du med dig - den här gången fixar du det!
Kämpa på en dag i taget. Tror att det att du känner dig otaggad på nykterheten kanske är en del i beroendets försök att få dig att stanna kvar i drickandet. Du behöver nog bara gneta dig framåt ett tag, så tror jag att du kommer få glädjen tillbaks. Och Gud, varför inte? Goda tankar tar oss långt, och vördnad inför det heliga i livet ger även mig styrka, och gör mig mån om att ta vara på det.
Jag är flickvän till en som just nu inte dricker ... Nyss trillade han dit, men verkar ta nya nyktra tag, samtidigt som jag upplever honom låg. ?
De stunder min pojkvän druckit har jag varit arg på situation, inte på honom. (Du nämner ju "situationen" i ditt inlägg.) Han är en helt annan de stunder han är nykter. Killen med gott hjärta. Kanske din man tänker på samma sätt som jag, dvs att situationen är jobbig, att det inte är den "riktiga" du i situationen.
Jag har haft väldigt svårt att prata med honom om vissa situationer fastän jag velat, det har liksom varit stopp! Samtidigt som hela jag upplevt att samtal vore det bästa ... ? Kanske din man och jag är lika på den punkten, en tanke bara. ?
Så här i efterhand konstaterar jag att även min pojkvän haft svårt att prata. Att bägge parter i en relation kniper mun leder, tror jag, att relationen kraschar förr eller senare. Man måste helt enkelt prata, eller kommunicera på NÅGOT sätt.
Att skriva är då som åtminstone Andrahalvlek nämner ett alternativ. Det borde jag tidigare ha gjort känner jag ... Att kanske skriva något i stil med att "jag har som en spärr för att prata, men känner att jag vill nämna några saker ..."
Jobbar men ångesten är inte nådig. Hittar på grejer (hoppas jag) i mitt huvud som jag då skulle ha gjort i fredags. Tänk om jag slog någon? Tänk om jag gjorde si och så? Scenariona i mitt huvud går på repeat. Gjorde jag detta? Var det såhär?
Hur får jag det att sluta? Jag orkar inte med detta.
Vill bara titta in och säga att jag tycker att du är stark som tar tag i detta igen och vill få till en ändring. Jag är också i början av min nykterhet efter många tidigare försök i olika former, dricka lite, dricka sällan, inte med jobbet, bara öl etc. Allt gick åt skogen. Men heja oss att vi kämpar på och tänk vad skönt att aldrig mer behöva vakna upp och fundera på om man slog någon dagen innan! För någon utan dessa problem som vi verkar dela låter det nog helt sjukt men jag förstår precis, den tanken har jag tänkt efter en och annan middag och fest... Läste också dina tankar om att inte kunna dricka vin på solbädden vid Medelhavet när man är pensionär. Exakt samma tanke har slagit mig ☺️ Men tänker att det finns andra sätt att lyxa till det på på ålderns höst och så långt framåt i tiden kanske vi kan unna oss att inte planera redan nu.
Vill du faktiskt veta om något mera hände? Vad skulle du få ut av det? ?
Det som har varit är i det förgångna. Det kan man tyvärr inte förändra. Det man kan göra, är de val man gör här och nu samt i framtiden. Hoppas du inte tar illa upp av inlägget, vill dig bara väl. ?
@AstridK ☺️ Tack för dina ord. Känns bra på ett sätt att veta att man inte är ensam. Vill ju såklart inte att någon ska må som jag men du förstår nog ? Ja, jag är så trött på att hålla på att begränsa mig och hålla koll. Det slutar ju aldrig väl som vi vet. Tack för dina ord ?
@Tröttiz ? Jag tar absolut inte illa upp ☺️ Det första jag tänkte på eftersom jag är paranoid är att "var du med? Vad vet du?" haha ? Det är såklart som du säger. Vad hade jag fått ut av det. Jag kan ju inte ändra på någonting som hänt, bara framtiden. Tack för att du skrev så, det går mig att släppa lite på ångesten ❤️ Och tack för ditt inlägg innan. Det är nog mest hur jag blir, alltså situationen som min man blir arg på precis som du. Att man ändras i personlighet så.
...........
Så lite uppdatering från dagen.
Hade ju en väldans ångest där ett tag. Men jobbade på. Försökte gå helt in i mitt jobb vilket fungerade lite. Hade Rättegångspodden i öronen hela dagen. Det får mig att tänka på annat.
Samt också en reflektion, jag må ha gjort dumma saker i mitt liv. Svikit folk (men bett om ursäkt varje gång), ljugit och druckit lite för mycket, lite för ofta. Ställt till det för mig helt enkelt. Men mitt liv hade kunnat vara så mycket värre. Alla jag älskar är friska, jag har ett bra jobb som jag längtar till, inga katastrofer eller hemskheter. När man lyssnar på en podd om så hemska saker som vissa får gå igenom så lättar det lite för mig. Det kanske är egoistisk och helt fel. Men jag tänker på allt jag faktiskt har och allt som inte har hänt. Det gör det lite enklare när ångesten väl kommer.
Annars har jag tränat idag länge, och kommer göra så hela helgen. På lördag ska vi bort (!) men jag ska köra så det är ok. Båda barnen är med och mannen så nog ska det gå bra. Relationen hemma går bättre.
Är väldigt trött men kan inte sova. Tankarna snurrar. Har laddat ner en app som läser typ godnattsagor för vuxna. Det fungerar faktiskt.
Könns skönt att kunna skriva av mig här för jag har ingen annan att prata med om detta. Eller jo det har har men jag vågar inte riktigt än.
Segt och trögt i början och jag har läst så pass många trådar här att jag vet att en gång är den sista som man börjar om.
Sen apropå solsängar och pensionen, alltså jag tänker att om vi är nyktra så länge så har väl hjärnan kvicknat till såpass att den kan fantisera ut annat njut!
Jag ska dricka champagne och röka cigaretter på min 80-årsdag men planerar en del solsäng-häng innan dess! En enda dag i taget, tiden kommer. Kram ?
Fredag.
Min "bästa" dag. Nu är det helg och jag får dricka vin.
Har svårt för denna dagen. Men jag kommer hålla mig nykter idag. Kommer inte åka till systemet och det enda vi har hemma är sambons öl som jag inte gillar. Dom dricker jag bara om jag har druckit något annat innan som tagit slut. Så om jag inte tar första glaset idag kommer det inte vara några problem. Och vi har inget första glas vin för mig att dricka ens.
Har bokat in träning så jag missar de där farliga timmarna mellan 17 - 19:30. De är mina timmar då man kommer hem. Varvar ner, börjar förbereda middag. Vin.
Första fredagen på månader jag är helt nykter om jag klarar denna!
Hej alla modiga därute!
Hej alla modiga därute!
Jag har efter en helg av för mycket alkohol igen och med den obligatoriska ångestattacken dagen efter insett att jag har problem. Denna ångestattacken var så kraftig så jag höll på att ta livet av mig.
Min familj har efter denna helgen också insett det och de har sagt åt mig att det blir inte en droppe mer. Om jag inte vill att hela mitt liv ska gå åt helvete. Även mina föräldrar och syskon har varit förbi idag och sagt samma.
Här kommer lite bakgrunds info. Jag är en 30 årig kvinna med hus och familj. Jag dricker bara på helgerna. Det blir alltid för mycket. Slår aldrig fel. Jag är alltid och har alltid varit den som blir fullast på fest mm. Min farfar var alkoholist som vägrade ändra sig. Så det ligger i generna.
Hela min familj har sagt att jag måste sluta dricka nu på ett år i alla fall. Jag känner mig ok med det, valet är ju enkelt i huvudet. Men kanske blir svårare än jag tror. Jag ser mig inte som en alkoholist eftersom jag inte dricker på vardagar utan bara en dag på helgen. Kan aldrig dricka bakis. Men jag ser ju också att jag har ett alkoholproblem. Jag mår inte bra och känner inte igen mig själv.
Jag hoppas jag kan få stöd av alla er som genomgått eller genomgår samma resa. Jag ska läsa igenom trådar nu ikväll och så hoppas jag att i morgon är första dagen på resten av mitt liv.
Allt gott.
Välkommen hit ?
Ett bra första steg är att skriva här och läsa andras trådar, finns även ett bra självhjälpsprogram här.
Hoppas du skall hitta stöd här// kram Strulan
Tack Strulan!
Som svar på Välkommen hit ? av Strulan65
Tack Strulan!
Jag har varit inne här förr när jag känt att det inte blev så bra när jag drack. Tyvärr klarade jag bara någon vecka och skrev sen inte mer.
Denna gången måste jag klarar det! Jag är vidrig på fyllan, otrevlig och arg! Jag förstör för alla och allra mest för mig själv. Min man kommer lämna mig om jag fortsätter. Sen har jag minnesluckor på flera timmar, helt svart i 6 h kan det vara när jag dricker.
Jag skäms så för mitt beteende. Skäms något fruktansvärt.
Denna gång ska jag klara det, det finns inget annat alternativ.
Kram
Okej dag nr 2!
Okej dag nr 2!
Inte kanon direkt.
Avbokade alla mina jobb (är egen) och gick och la mig vid nio, kommer inte upp ur sängen alls idag. Vill bara dö bort här.
Jag vet inte varför jag är ledsen men tårarna bara rinner och rinner. Är helt orkeslös.
Har ångest och mår så jävla dåligt psykiskt. Detta har ju inte med alkoholen att göra men vad är det som händer. Dricker ju bara en dag i veckan, inte kan det vara abstinens. Nej jag känner mig deprimerad..
Har aldrig mått såhär dåligt innan.
Måste ta mig upp och försöka jobba lite...
Jag har ringt läkaren nu och
Jag har ringt läkaren nu och bokat en tid för mitt mående. Ska även försöka ta upp någon hobby jag inte gjort på länge. Får se hur det går. Ett jävla slit och det är bara dag 2. Hoppas det blir enklare snart.
Kommer använda detta som en dagbok ungefär. Behöver skriva av mig och så..
Solen skiner ute och alla andra verkar så glada. Men för mig är det bara mörker just nu. Önskar nästan att det regnade så jag slapp se solen.
Ta en dag i taget vännen, jag
Ta en dag i taget vännen, jag känner din panik just nu. Det gör ont.
Jättebra att du ska träffa läkaren, tror det är viktigt att du talar om att detta har skett. För detta är som ett akut stresspåslag för dig. Du känner dig påkommen och att de finaste runt omkring dig ställer krav på dig är jobbigt, det förstår jag. För mig blir krav lätt till något man går emot och sedan känner sig mindre och mindre när man misslyckas. Jag tror det är viktigt att din familj inser att för alla så går det inte att sluta tvärt, att det krävs mer än att bara vara fast besluten. Man behöver stöttning och framförallt få ut allt på någon annan plats, ex. här, vården, samtalsterapeut, AA, en utomstående icke dömande vän eller liknande.
Att komma underfund varför man dricker (vilka känslor som spelar in) är jätteviktigt, men det tar tid och vissa behöver samtala om det.
Kan det vara så att du sörjer att det inte blir någon mer A? För det gjorde jag. Eller är det känslorna av att ha blivit påkommen och avslöjad som tynger mest? Fundera, och det kan vara båda. Allt är ångestfyllt, men det går att ta sig igenom. Jag har gjort det, även om jag inte är helt bestämd, inte vet allt, blir osäker så vet ajg MYCKET mer än för 97 dagar sedan.
Kram och välkommen förresten, till himlen på jorden (detta forum - för det räddade mig)
Tack Ensam för dina ord ❤️
Som svar på Ta en dag i taget vännen, jag av Ensam1984
Tack Ensam för dina ord ❤️
Ja, jag mår inte bra alls. Känner skam och ånger. Skam för att jag blev påkommen (fast helt ärligt har nog de flesta vetat länge). Ånger för att jag gör dumheter på fyllan. Jag känner också en ilska. Varför kan inte jag dricka som andra? Varför slutar det med att jag dricker upp allt som finns hemma bara för att jag vill ta ett glas. Varför är jag den som alltid ska dricka mest. Varför kan inte jag vara som andra för?
Min man sitter i detta nu med en öl,det gör mig inget, öl är inte min grej. Dricker bara vin. Enbart och mycket. Vin kan han inte ta hem det vet han. Jag blir arg för att vissa klarar att ta en öl eller ett glas vin och jag inte. Det är ju inte så att jag dricker ofta om man jämför, en till två ggr i veckan max. Men ändå går det åt helvete.
Vill också kunna det. Men vet att det inte kommer att gå. Känner ångest för att jag inte känner igen mig själv eller mitt beteende. Jag har ångestpeoblematik sen innan och den blir tusen ggr värre när jag dricker. Det vet jag. Men kan endå inte låta bli.
Ska prata med en vän som jag känt sen 20 år tillbaka i veckan och berätta allt.
Denna andra dag känns värdelös. Men jag hoppas på en bättre morgondag.
Tack ännu en gång! Det känns bättre att veta att man inte är ensam ❤️
"Varför kan inte jag vara som
"Varför kan inte jag vara som andra för?"
Spelar det någon roll? Lek med tanken att alla har exakt samma problematik. Förändrar det något?
Klockan är snart halv ett och
Klockan är snart halv ett och jag kan inte sova. Ångesten river i mig. Det gör fysiskt ont. Måste upp redan kl 6 för att jobba. Hur ska jag orka? Ligger och tänker på allt dumt jag gjort på fyllan. Alla år. Alla kollegor jag ringt. Alla sms. Alla bråk. Slagsmål. Spyor. Alla vänner som fått gå emellan, hålla mitt hår, stå ut med fyllesnack. Min mamma som jag ringt hundra ggr. Minns inte vad jag sagt. Skäms som en hund gör jag. All ångest dagen efter. När man inte ens vågar kolla igenom sin telefon. Ignorerar. Det har aldrig hänt. Alla gånger man måste be om ursäkt. Alla söndagssamtal. Alla bröllop jag blivit för full på. Barnen som sett mig full. Alla som jag svikit. Fy fan. Fy fan för mig just nu.
Snälla
Som svar på Klockan är snart halv ett och av Västligvind
Döm dig inte så hårt vännen. En viktig insikt är att alla mår dåligt någon gång i livet. Kriser hör till mänskligheten. Kontakta en psykolog eller ring någon stödlinje. Det gjorde jag. Tänk fina tankar om dig själv och unna dig något som du och din kropp mår bra av och som du redan förstått inte alko.
Kram
P S, Hoppas att du fick lite sömn
Välkommen hit! Du verkar ha
Som svar på Klockan är snart halv ett och av Västligvind
Välkommen hit! Du verkar ha hamnat i någon slags akut emotionell kris, till följd av familjens konfrontation och din egen konfrontation med dig själv och ditt tidigare beteende. Försvarsmurarna rämnar och allt bara forsar fram. Som den berömda droppen som fick bägaren att rinna över... Bra att du tar läkarkontakt. Man måste göra upp med sig själv och ”äga sitt problem”, men det är samtidigt väldigt ohälsosamt att fastna i ältande, abnorma skam och skuldkänslor. Vi som redan lider av ångestproblematik är extra sårbara där. Yes, vi, It takes one to know one... Håll ut. Det blir bättre. Kram
Tack Halvdan och Mirabelle ❤️
Tack Halvdan och Mirabelle ❤️
Ja, jag har nog hamnat i en livskris samtidigt. Jag har ett enormt stöd från hela min familj. Nästan så det blir lite jobbigt eftersom de ringer och kommer förbi varje dag för att kolla till mig. Fast jag bor med sambo och barn. Men de är ju bara oroliga jag förstår det. ❤️
Jag fick inte gjort allt jag skulle idag. Men jag får ta igen det i morgon helt enkelt. Min ångest är fortfarande hög, normalt sett borde den klingat av nu. Fast denna gången blev jag ju "påkommen" också så den stannar vackert kvar.
Sover hela tiden. Vill bara gå och lägga mig för alltid. Bort från alla måsten och allt just nu. Försöker tillåta mig själv att vila i tiden eller hur jag ska förklara. Det får bli enkel mat hemma, köpa färdigt, dra ner på jobb och måsten. Lägger över mycket på min man. Fast jag inte vill.
Idag kom jag hem helt vansinnig från jobbet. Kände att allt var skit och tog ut det på honom. Som om han inte varit med om tillräckligt när det gäller mig...
Ska försöka gå och lägga mig tidigt idag. Även om jag inte somnar så vilar jag i alla fall. Måste klara av mitt jobb.
Just nu är ångesten ganska låg. Men så fort jag är ensam så kommer den. Tillslut får jag panik. Klarar inte att vara själv med mina tankar just nu.
Sen har jag en undran. Jag har som ni sett inte druckit så "ofta". Men mycket om mer. Nu när jag inte "får" dricka så tänker jag på vin väldigt ofta! Tänker på hur gott det hade varit på fredag.. Drömde till och med om att jag tog ett glas vin! Är det normalt?? Jag har aldrig drömt om det så innan eller tänkt så mycket på det. Jag är sugen.. Riktigt sugen. Är det för att jag inte får.. Eller har det legat där innan men då har jag liksom hållt mig tills fredagen och druckit mig onykter..
Många tankar just nu.
Vill också bara tacka alla er som kommenterar och är här för mig ❤️ Det känns helt magiskt att ha er här fast jag inte känner er ❤️ All kärlek!
Förresten är det dag 3 för
Förresten är det dag 3 för mig idag som nykter och som en person som *förhoppningsvis* inte ska dricka i helgen heller. Snart är det dag 7. Då ska jag fira med.. Att köpa nått helt onödigt som jag vill ha. Ett nytt läppglans eller ett doftljus kanske :)
Det är rätta takter!
Onödiga inköp av livets extra kuriosa... Precis så muntrar jag upp mig när det känns litet grått och trist med ”unneriet” :) Jag skulle nog säga att dina drömmar om vin (både i vaket och ovaket tillstånd) är helt normalt. Just tanken ”får inte” gör att man känner sig som ett maktlöst offer. Maktlösa offer gör uppror förr eller senare. Det finns en klok vän här på forumet som har poängterat att nykterheten handlar om val. Istället för att tänka att vi inte får dricka, kan vi tänka att vi väljer att vara nyktra. Måhända att vi väljer det av anledningar vi önskar att vi inte hade, men vi väljer trots allt. Vi är vuxna människor. Vi får dricka. Även om det förstör våra relationer, vår ekonomi, vår hälsa... Faktiskt. Vi väljer att låta bli. Jag tycker det ger själsro att göra en sån tankemässig frivolt :)
Kloka ord Mirabelle! Jag ska
Som svar på Det är rätta takter! av Mirabelle G-S
Kloka ord Mirabelle! Jag ska försöka tänka så.. För det är det som är lite av problemet nu, varför jag är arg. Alla som ska "hålla koll" på mig. Känns som jag är 4 år. Men du har rätt. Det är mitt val i livet. Om jag vill flytta ut i skogen och sitta på en stubbe och dricka så kan jag det om jag vill. Men jag väljer att inte dricka. Det är mitt eget val.
Tack!
Förresten dag 4 och min ångest är lite lättare. Har börjat lyssna på Alkispodden när jag jobbar. Gillar att de pratar om saker på ett helt vanligt sätt utan dömande. Även om misstag och felaktigheter man gjort som onykter. Den tar mig på rätt spår nu när jag arbetar själv.
Har också börjat tänka mer på mig själv.. Fast på ett bra sätt denna gång. Har på något sätt glömt bort mig själv i barn, familj, fru, hus, karriär och vinandet.
Bävar inför helgen fortfarande. I morgon är det torsdag och jag brukar alltid gå runt hela torsdagen och tänka att... Snart är det fredag och jag får dricka vin.
Kram från mig ❤️
Är sur ikväll. Jobbade sent
Är sur ikväll. Jobbade sent och min man har druckit öl. Är inte sur för att jag vill ha men för att jag märker på honom att han har druckit. Små, små grejer. Det kanske märks så på alla. Alla som är nyktra (som haft/har problem) kanske märker extra bra när någon är onykter.. Känns som jag har könslespröt.
Obehagligt. Vill verkligen inte dricka när han är sån här. Det är som ett avskräckande exempel faktisk.
Annars har dagen gått ok. Jag har gått med i programmet här på sidan och känner mig hoppfull. Ångesten gnager men är inte akut och jag känner mig faktiskt pyttelite mer tillfreds. I morgon är det torsdag.. Min vininförskaffardag inför helgen. Men i morgon blir det inget med det!
Ska se till att hålla mig sysselsatt tills jag somnar. Hoppas och ber för att jag i morgon vid samma tid kan säga att jag inte köpt något ❤️
Jag får rysningar av att läsa
Jag får rysningar av att läsa dina inlägg! Alltså jag trodde nästan de var skrivna av mig... Jag är 32 år, barn och har exakt samma problem som du, sedan helgens karatefylla så har jag varit helt trasig av ångesten av de jag inte kommer ihåg och ännu mer ångest av de jag kommer ihåg och de dumma man beslutade eller sa. Samtidigt kommer alla tidigare fyllor och dess konsekvenser upp i huvudet, vem är jag? jag är ju vuxen och har barn, varför kan jag bli den där stökiga, uppkäftiga tjejen på festen som oftast dricker så man måste ha textremsa och någon som leder en hem...det har ju alltid varit så, när ska man "lära" sig att mysdricka...nej det finns inget sådant för mig.
Nu har 5 dagar gått för mig och jag har pratat med en bekant som gått AA och jag ska försöka gå dit vid nästa tillfälle, men ni är flera som skriver något om program här på denna sida, vad är det?
Kämpa på, vi ska klara detta! Du verkar även ha sånt fint stöd ikring dig <3
Tack Magge ❤️
Tack Magge ❤️
Ja vem är man?? Känner sig som 17 i huvudet när man dricker. Allt ansvar och allt man jobbat för kastar man bara rakt åt sidan. Helt vettlöst. Känner mig inte som mig själv. Inte ens nu som nykter med all ångest.
Vad skönt att du har en vän som gått igenom samma. Är nog lite enklare att prata då. Det finns ett program man kan gå här på sidan, jag har precis börjat. Så får man hjälp och stöd. Tror det ligger på startsidan om du scrollar ner där. Jag tänkte i alla fall köra det, tror det kan hjälpa faktiskt. ❤️
Jag har också dag fem idag! Känns helt sjukt att ens räkna dagar.. Men på samma sätt som ett bra kvitto ? Tack för dina fina ord ❤️
Dag fem.
Dag fem.
Är trött. Sur. Grinig. Får ångestpåslag av minsta lilla. Av onödiga saker. Är arg på alla. Vill flytta från mitt hem och min man. Vill inte vara här. Gömmer mig. Svarar inte i telefon. Blä.
Idag är det min vininskaffardag. Som kom och gick utan något vininskaffande. Men oj vad jag känner att jag skulle behöva ett glas. Komma ner i varv. Slappna av. Men, efter 15 år av drickande så känner jag ju faktiskt mig själv och ett glas är inte på tal om.. Det blir alltid mycket mer. Så noll glas för mig nu. Dricker bubbelvatten.
Är i alla fall stolt att jag inte köpte nått idag. Inte ens för att ha som backup. Det finns inget vin hemma alls. Inte ens dessertvin ?
Förresten har jag en fråga till alla er? Hur kommer det sig att jag bara är sugen på vin och inte på nått annat av alkoslag. Hade tackat nej till allt förutom vinet. Hur kommer det sig?
Hoppas ni alla mår bra där ute och kämpar på ❤️ Jag hoppas morgondagen blir bättre ❤️
Hej Magge!
Jag ville bara kasta mig in här och ge lite information: vi brukar på startsidan på Alkoholhjälpen erbjuda möjligheten att anmäla sig till ett nätbaserat självhjälpsprogram, med möjlighet till återkoppling från en av våra rådgivare, men precis just nu har vi stängt möjligheten att anmäla sig, då det varit väldigt högt tryck under en period. Anmälan kommer att öppna igen inom kort, så håll ut!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet
Dag 6.
Dag 6.
Inget vin inköpt idag heller. Kom hem efter jobbet tidigt och ska gå och lägga mig en stund.
Är helt slut. Behöver vila och vila och vila. Kroppen är helt överkörd käns det som. Har ingen energi.
Har ingen ångest idag. Känner mig helt kall och slut på känslor. Bryr mig inte om nått längre känns det som. Vill bara vara ifred med mig själv.
Har noll fredagsfeeling. Hur kan jag ha det? Det står ju inte en flaska vitt i kylen.. Det känns som måndag. Kommer det vara så här nu? Måndag hela veckan lång..
Första fredag helt nykter
Första fredag helt nykter avklarad. Det är den första fredagen på länge. Kommer inte ens ihåg senast. Känns okej. Inte kalaskul direkt men vad kan man förvänta sig. Har huvudvärk och är trött. Tröttare än vanligt. Men det kanske är för att jag är nykter och känner efter för första gången på länge efter en arbetsvecka. Jag kanske egentligen alltid är så här trött på en fredag.
Ska bli intressant att se hur morgonen blir. Kommer jag vara pigg? Sovit bättre? Sovit längre?
Känns lite som att upptäcka sig själv på nytt.
Allt gott till er därute som kämpar på ❤️
Bra jobbat!
Första nyktra fredagen på länge är jättestort! Bra jobbat! Jag tror att du behöver sova, sova, sova.
Din självkänsla behöver egenkärlek, och din kropp och hjärna behöver frisk luft och rörelse. Ångesten blir bättre av fysisk aktivitet, tröttheten också. Dvs du blir piggare av fysisk aktivitet.
Vi kämpar ihop! På olika sätt, men båda kämpar vi emot att det är alkoholen som bestämmer i våra liv. Vi bestämmer över våra liv!
Kram ❤️
Ja gud så trött man är!
Som svar på Bra jobbat! av Andrahalvlek
Ja gud så trött man är!
Men idag vaknade jag helt utvilad! Känner mig fräsch! Ska ta an den dagen också!
Känns som jag fått miljoner mer tid! Jag har tid att göra roliga grejer istället för att dricka eller vara bakis.
Snart en vecka nykter ?
Helgen
Okej. I ärlighetens namn. Igår var jag sugen. Riktigt sugen. När allt var fixat, ärenden gjorda, huset i ordning och middagen inhandlad. Klockan var fem.
Då ville jag (brukade jag) sätta mig ner med ett glas vin. Kanske läsa lite, kanske sticka lite. Igår satte jag mig bara i soffan. Inget glas vin. Ingen bok. Inget stickande. Fy satan så tråkigt jag hade det. Fy vad jag ville ha ett glas för att slappna av. Blev helt ställd. Vad ska jag göra nu? Självklart kunde jag läst och stickat utan vin. Men det kunde jag inte. Helt sjukt.
Jag somnade. Däckade totalt och vaknade kl halv sju. Började med middagen. Käkade middag och kollade film med barnen. Åt godis. Men var rastlös. Kom inte i säng förrän halv två.
Igår kändes det inte så roligt alls att inte få ta ett glas vin. Igår tog det emot.
Men jag tog inget. Gick upp pigg nu på söndagen. Träffade en vän (som jag gjort bort mig inför inte allt för länge sedan), bävade lite för det mötet. Berättade om att jag inte ska dricka. Fick förståelse och kärlek. Gick därifrån rakryggad och med hopp.
En vecka nykter idag. En vecka av ångest, hopp, fallgropar, kärlek, tristess och lugn.
Nu känner jag mig lugnare. För i morgon är det måndag och jag dricker aldrig på veckorna så det är inget alternativ ens.
Jag klarade min första helg.
Det viktigaste
Tråkigt eller inte, du drack inte! Just den tristessen, att livet känns aptråkigt utan alkohol är ett väldigt tydligt abstinenssymtom. Det är alkoholdjävulen som sitter på din axel och viskar ”allt blir roligare och skönare om du tar ett glas vin, bara ett”.
Tro inte på hen! Tristessen går över. Har jag hört och läst i alla fall ?
Kram ❤️
Det blir kul
Hej!
Shit vad stark och bra du var i helgen!! Grattis till dig för din supervilja.
Jag skickar lite hopp från andra sidan, har varit nykter ett år. Det tar ett litet tag att ställa om, man har lurat in hjärnan i ett trixigt belöningsläge, och har tappat kontakten med dom riktiga känslorna. När du väl börjar känna på riktigt igen, blir piggare, liksom upplever kroppens glädjehormoner på riktigt, kommer helgerna bli asmysiga. Jag har fått en helt ny kärlek till mat, riktiga samtal, lugn och ro, träning, bra filmer.
Håll ut lite till, det kommer snart.
Dag 11
Har inte varit inne på ett tag. Har haft fullt upp med livet. Dag 11 som nykter idag. Tvåsiffrigt. Men i morgon är det fredag igen..
Veckorna går bra. Jobbar mycket och hårt och har aldrig druckit på veckorna. Men helgerna. Förra gick bra. Då satt fortfarande ångesten från helgen före som ett klogrepp om halsen på mig.
Denna.. Vad ska jag göra! Känner redan nu suget. Funderar på att köpa alkoholfri öl. Vad tror ni? Är det för tidigt för mig.. Kommer jag bli triggad. Vågar nog inte. Men är så urless på bubbelvatten och läsk. Vill ju unna mig. Men mitt unnande har ju gått lite överstyr om man säger så...
Könner tristessen komma. I morgon fredag, klar med jobbet och ingen flaska vitt i kylen som "belöning".
Äter orimliga mängder smågodis.. Kommer bli tjock. Tjock och nykter i och för sig.
Ja.. Annars då. Livet rullar på, jag har börjat göra saker för mig, saker jag tycker är kul. Det känns bra. Sover som en stock och är trött jämt, sover på dagen också om jag kan. Har extrem jävla huvudvärk varje kväll. Något som jag aldrig har annars.
Ska försöka skriva lite hos er andra i morgon :) Tack för att ni finns ❤️
En helg i taget...
Kämpa på det blir bara bättre
Kämpa på det blir bara bättre! Jag är inne på min dag 13. Låt det bli en nykter och underbar helg nu <3 /Magge
Tack Magge ❤️
Som svar på Kämpa på det blir bara bättre av Magge
Tack Magge ❤️
Ja, nu sitter jag här med min läsk. Hade gärna, väldigt.. Väldigt gärna ha ett glas vin. Men det finns inget hemma. Och jag hade nog inte tagit ens om det fanns.
Men jag tycker det är så tråkigt. Men jag ska gå och lägga mig tidigt, sova ut. Och vakna pigg och fräsch :)
Heja dig!
Grymt bra gjort Västligvind ❤️
Två veckor!
Tack @andrahalvlek ❤️
Nu är det 2 veckor exakt. 14 dagar av nykterhet för mig. Så här länge har jag aldrig gått nykter (om jag inte varit sjuk eller så) på länge.. Väldigt länge.
Men jag tycker det är så tråkigt! Vill så gärna kunna ta ett glas vin med min man en lördag till middagen. Är så förbannat trött på läsk men vågar inte köpa alkofri öl eller vin än. Kanske nästa helg. Men i så fall på Ica och inte på systemet. Eller så får min man gå in på systemet och köpa alkofritt. Eller ska jag se det som en utmaning? Nästa helg ska jag gå in på systemet och bara köpa alkofritt till mig.. Kanske. Tanken på en utmaning är lockande :)
Så hur mår man efter 2 veckor nykter. Jag mår väl som vanligt. Ont i huvudet ofta bara. Somnar tidigare på helgerna och vaknar tidigare, pigg som en mört. Det är verkligen en fördel med nykterheten. Innan var jag alltid lite sur och kände mig ensam när min Man somnade kl 10 en fredag.
Satt ensam kvar och tog ett glas vin eller tre. Somnade vid ett-tvåtiden, vaknade vid elva bakis. Nu somnar vi samtidigt. Vaknar tidigt. Mår prima.
Men fler fördelar har jag tyvärr inte märkt än. De kanske kommer.
Två veckor sedan mitt ångestanfall från helvetet. Känns som jag missat flera månader av mitt liv. Månader och tid som bara flutit förbi i ångest på veckorna och fylla på helgerna. Vissa delar minns jag inte ens. Känns sorgligt.
Från och med nu ska jag minnas. Njuta av livet.
Allt gott ❤️
Stort GRATTIS till dina 2 veckor av nykterhet?!
Somna samtidigt, slippa känslan av ensamhet i soffan på helgen..vakna tidigt och dessutom pigg = bättre förutsättningar att få ut det mesta av helgen med sina kära ?! Bra jobbat och en hel del vinster som du fått syn på redan??! Vet inte hur det är för dig, men helgen är ju så kort, och i ekorrhjulet med jobb och barnens aktiveteter, läxor etc.. blir det inte mkt tid över för den där härliga, mer uppsluppna och spontana samvaron tillsammans som familj. Och jag har precis som du (Tvåbarnsmamma runt 40) sett vindrickandet som guldkanten och belöningen efter en veckas arbete med jobb, hus, barnen och allt vad det innebär..
För min del blev det efterhand också ngn onsdagkväll..ändå lill-lördag.. ngt glas på söndagen av det som ändå blev över..och så fler och fler tillfällen, där vinet fungerade som extra kraft när min egen var slut..?.
Jag börjar på ny kula imorgon igen ☑️ !
Lyckönskningar till dig på din resa?!
Kram
/Fibblan ?
Kärlek till dig
Gud vad du är duktig ändå. Kan riktigt känna hur du känner, för så var det för mig också. Blev riktigt deppig. Sen var det så kul att börja igen men det var inte bra att den extrema ångesten kom igen. Har läst igenom alla dina inlägg och är så stolt över dig! Dricker också bara en gång i veckan men precis som dig så blir det alltid för mycket. I mitt fall så blir jag istället för otrevlig och bråkig extremt kärlekskrank. Alla har vi något som blir extremt.
Hur mår du nu? stor kram
Fibblan - Tack! ❤️ Det är
Fibblan - Tack! ❤️ Det är precis så det är.. Allt liksom bara snurrar på och min lilla egna stund, den där goa har varit när jag kan ta mig ett glas vin. Ledigt. Pusta ut. Slappna av. Den känslan har jag inte fått nu de senaste två helgerna alls tyvärr. Det kanske kommer vem vet. Jag tror vi är många kvinnor som är väldigt lika där.. Man gör så mycket för andra, råddar, har sig. Då är det lätt att den där lilla avslappningen bara slinker ner. Sen blir det mer och mer för man vill ju känna samla känsla som med första glaset. Det blir ju dock inte så.. Och jag kan inte stoppa ? Läste lite i din tråd, mest det sista.
Jag tycker du är så stark! Heja dig för att du aldrig ger upp! Jag hoppas, att om jag dricker igen så kommer jag resonera och vara som du ? Att börja om är inget misstag, misstaget är att inte börja om när det blir fel ibland. Det är så vi växer ❤️ Kram
Stormen lilla - Tack för fina ord ❤️ Ja vi är lite lika där du och jag. Dricker inte ofta men alltid för mycket på samma tillfälle. Mina misstag är många. Jag mår okej. Jag är piggare men samtidigt uttråkad. Hoppas det ska gå över snart. Fick lära mig en sak. Att alkoholen om man dricker lite mycket på en och samma gång påverkar hjärnan i flera dagar efter. Det är inte bara dagen efter drickandet utan faktiskt en längre tid. Och nu när jag hållit upp i två veckor kan jag faktiskt hålla med. Jag känner mig annorlunda, fast på ett bra sätt. Jag är mer vaken och fokuserad. Sen är det också roligt att man kan boka in saker tidigt på helgen. Jag vet ju att jag inte kommer vara bakis så jag behöver inte ens tänka på det :) Jag tar dag för dag helt enkelt. Försöker göra bra val :)
Allt gott ❤️
Dag 16
En reflektion.
Min relation till min man har förbättrats på bara dessa två veckor. Han har inte sagt något om mitt/familjens beslut. (Man får ju inte glömma att jag faktiskt blev konfronteras med mitt drickande) Vi pratar inte om det. Det bara är så att jag inte dricker. Han gör det ibland vilket är helt ok eftersom han inte dricker vin vilket är "min" grej. Jag är gladare och gör mer roliga saker på fritiden vilket min man är glad för. Eftersom det inte blir några bråk på helgen längre så har allt blivit mer harmoniskt hemma. ❤️
Så en till bra konsekvens av att vara nykter.. Snart 3 veckor ?
Vad roligt att höra ?
..att det känns som mer harmoni hemma nu! Sådan god spiral ni verkar vara inne i nu - härligt! Och det är du som gör så
att det blir så! Tänk så mkt gott det kommit redan ur det valet du gjorde, för snart 3 veckor sedan. För även om det var dina nära som sa stopp, så är det DU som var dag väljer att inte dricka?!
Heja dig?!
Och tack för dina fina ord, både här och i min tråd ?!
Stor kram
/Fibblan ?
Inte bra. Dag 17.
Inte bra. Dag 17.
Bråkat med mannen.
Mår piss.
Ångest.
Jävla skit.
Jag pratade med honom bara i morse om något rimligt. Alltså rimlig kritik i lugn ton. Han tar så illa vid sig så han åker iväg och kommer inte hem föränn sent. Inget svar på sms. Inget på tele. Han vägrar berätta vart han varit. Säger att jag ska skita i det. Han är vansinnig.
Jag är less.
Pissdag!
Nykter dock. Men jävlar vilken pissdag.
Ska gå och lägga mig tidigt så jag kan skippa denna jävla dagen helt.
Fan. Detta tär så på mig. Och nu har jag inget lugnande glas vin att ta. Fy. Fan.
Argh? - känner så med dig!
Låter verkligen som en pissig dag..
Klart du blir less..?.
Jag tycker du gör helt rätt i att lägga dig tidigt, och imorgon kommer det ju en ny dag! Tänk så bra ni hade det nyligen, sådana dagar finns också. Och ibland är de som denna - helt för jävliga?..
Men det är också så att när den ena i ett förhållande börjar göra förändringar, så blir den andre tvungen att förhålla sig till det. Den övergången är långt ifrån alltid smidig..
Jag tro det hör till på ngt vis. Klen tröst i sammanhanget. Jag fattar det?!
Men du lyckas ändå få tag i något positivt med dagen tänker jag - nämligen att du inte dricker?! Precis som du är inne på väcks ju gärna tankarna på vin till liv, i sådana här kämpiga lägen..
När du ridit ut denna känslostorm, och kommer till ro, kommer du att känna dig så nöjd och stolt imorgon att du vaknar nykter ?!
Heja dig?!
Styrkekramar!
/Fibblan ?
20 dagar
Tredje helgen.
En skit vecka.
En riktigt smutsig vecka.
Har längtat. Hela veckan, på helg.
För att jag ska ta ett glas vin. Slappna av.
Ta tre glas vin. Bli fnittrig och glad.
Ta fem glas vin. Bli otrevlig.
Ta sju glas vin. Bli plakat.
Vakna på söndag med ångest.
Vilja dö.
Kroppen brukar vara paj. Antagligen har jag gått in i nått. Ramlat.
Vågar inte kolla mobilen. Skäms.
Ringa med gråten i halsen. Be om ursäkt.
Gå ner till köket som en sparkad hund.
Be om ursäkt.
Börja på en ny skit vecka dagen därpå.. Längtar till helg.
Dag 20.
Tredje helgen.
En skit vecka.
En riktigt smutsig vecka.
Har längtat. Hela veckan, på helg.
För att då brukade jag ta ett glas vin. Slappna av.
Tar tre glas läsk. Känner mig trött.
Kollar film. Ögonen börjar bli tunga.
John Blund är på väg.
Tar ett glas läsk till. Pussar min man godnatt.
Vaknar tidigt på söndagen.
Kollar mobilen. Alla sover.
Har ont i min kropp.
Träningsvärken är min ständige följeslagare nu dag 20.
Äter frukost. Går ut i skogen. Andas.
I morgon börjar en till vecka. Och jag längtar till helg. Så jag kan ta mitt glas läsk och slappna av.
3 veckor nykter idag! ??♀️??
3 veckor nykter idag! ??♀️??♀️
Börjar vänja mig konstigt nog. Så här länge har jag inte varit ren (bortsett från när jag varit illa sjuk) någonsin! Och jag säger ren för ett tag vid 18-19 års ålder drack jag inte varje helg utan festade på annat om man säger så...
Att vänja sig såhär fort trodde jag inte. Jag vill ju såklart ha ett glas vin. Jag vill ju åka till systemet. Men jag gör det bara inte.
Ett bakslag eller bakslagstanke hade jag dock i helgen. En extremt jobbig timme med mycket ångest. Då tänkte jag att jag kanske skulle smygta en öl och hälla upp typ en termosmugg så ingen såg...vilken sjuk tanke. Jag gillar knappt ens öl. Blev faktiskt lite rädd för mig själv där.. Tänk om jag är värre ute än jag tror? Jag gjorde det inte. Men tanken var där.. Obehagligt. Jag? En smygdrickare??
Så vad jag ska göra med den tanken än vet jag inte. Ska fortsätta mitt program här på siten i veckan. Reflektera.
Jag har andra omständigheter i livet just nu som gör själva livet till ett helvete. Med eller utan vin. Känns både bra att gå igenom allt nykter men det ger såklart en extra press på mig.
Känner att jag börjar vakla lite så nu är det 100 % fokus i veckan! Ingen alkohol över huvud taget! Jag har ju lovat mig själv.
Hoppas ni där ute mår bra! Fortsätt kämpa! ❤️
Grattis till tre veckor!
Bra jobbat!
Och, ja, suget kan ta sig många konstiga uttryck. Men du är stark som står emot!
Börjat vackla. Börjar fundera
Börjat vackla. Börjar fundera på tillfällen då jag kanske ska dricka. På tillfällen då jag vill dricka.
Jag börjar vackla i min nykterhet och det skrämmer mig.
Jag har fått några inbjudningar till grejer, grejer där det dricks på. Ganska mycket. Vill inte gå. Vill inte! Om jag går kommer jag dricka. Jag vet det redan innan. Men hur ska jag säga nej. Det är inget alternativ att åka och inte dricka. Det är inget alternativ att berätta sanningen. Vad har jag då för val kvar...
Usch.. Tvivel.
Måste klara längre än så här.. Jag måste. För mig själv. För min familj.
Tack alla ni fina som kommenterar i min tråd ❤️ Ert stöd och peppning betyder mer än ni någonsin kan tro. Speciellt nu när jag känner mig ofantligt ensam i det "riktiga" livet ❤️
En varning
Hej Västligvind!
Jag läste ditt inlägg här ovan om att du börjat vackla och tänka på tillfällen då du kanske ska dricka.
Detta är en riktig varning du ska ha stor respekt för, de valen du gör i samband med att du funderar så, kan komma att leda dig in på vägar dit du inte bör/ska/egentligen vill gå.
Ett återfall handlar alltid om att du gör ett val att ta ett återfall, men, det är ju inte riktigt så enkelt i det stora hela. Dessa val kan vara gjorda på andra slags val/känslor/tankar som leder till att man tar det slutgiliga beslutet om att ta ett återfall, för att man banat väg för det under långt tid.
Ett hett tips är att hålla dig borta från den djupa delen av poolen tills du känner dig stark i ditt val att vara nykter igen, tacka nej till inbjudningar och andra frestelser just nu när du vacklar, gör de där aktiva valen som kommer att leda dig in på andra bra val framöver. Och fundera över vad för grundläggande saker du behöver för att vara nykter.
För min egen del är det t.ex. sömn, träning och naturen. Skulle jag hamna på djupt vatten och börja fundera över nykterheten i ett negativt forum, skulle jag behöva gå tillbaka till mina basala saker som håller mig vid liv. När man byggt upp sig igen och fått kontrollen på sina tankar är det ju självklart att man kan utsätta sig för de sakerna som innebär att komma i kontakt med alkohol i olika miljöer etc. För det är endast då dessa situationer kommer kunna bygga dig ännu starkare.
Jag läser att det är 3 veckor för dig nydligen - sjukt bra!
3 veckor är en kritisk period - jag fick själv lägga in en högre växel då, det kändes motigt osv.
Rid ut det och kom starkare ur det - för det är värt det.
Mod och styrka,
Dee
Det är ta mig sjutton ngt magiskt med 3..
..Vi är många tror jag, som delar upplevelsen av precis det du och Dee beskriver. Det hör snarare till vanligheten än ovanligheten, att vackla just där. Likaså 3 månader..Det är min erfarenhet iaf. Hade varit intressant om ngn hjärnforskare kunde belysa sambandet och sätta fingret på vad det är som händer då..?.
Nåväl, det - plus att du har en del inbjudningar till grejer, där inte bara kommer att vara alkohol med i bilden, utan dessutom drickas friskt om jag förstod dig rätt. Nu gäller det att vara extra vaksam, försiktig och rädd om dig?!
Jag vill samtidigt också bekräfta dig i hur svårt det här är. Du känner dig inmålad i ett hörn. Jag känner igen det. Vad du än väljer känns det just nu fel och/eller omöjligt. Här kommer ytterligare förslag utifrån dina egna, och hur du i nuläget ser på din sit..(!)☺️.
Gå dit utan att dricka - inget alternativ
Inget alternativ att säga sanningen
Du vill inte gå - för du vill inte dricka!
= Du går inte .
Och hittar på en nödlögn för att stanna hemma: migrän, kräkts, feber,.etc
Eller tar du med dig en, dit du ska:
Jag kör. Jag ska upp tidigt imorgon och hjälpa..
Jag går på penicillin, t.ex. urinvägsinfektion eller något annat som inte syns och/eller folk är rädda att bli smittade av..?!
Vad bra att du tar upp ditt vacklande. Tvivel kommer och går. Och jag håller verkligen med Dee om att det är en balansgång. När man ska utmana sig och växa genom att ha lyckats klara av, och när man ska välja att vara extra snäll mot sig, och faktiskt undvika just då att göra det.
Du vet bäst, vad som blir bäst för dig! Och du kommer att komma fram till vad det är, genom det ärliga rannsakande du gör nu?!
Starkt jobbat?!
Stor kram!
/Fibblan ?.
Tack Dee ❤️ Tack för att du
Tack Dee ❤️ Tack för att du skriver allt jag behöver just nu.
Jag behövde verkligen höra de orden. Föreställer mig att du lite argt och varnande säger det till mig ?
Ja, jag är ur fokus. Vacklar och är lättpåverkad. Jag är nykter fortfarande. Och vill så förbli. Anledningen till att jag mår så dåligt över dessa fester är ju för att jag känner mig svag i mig själv just nu. Och jag vill ju inte dricka (eller jo det vill jag men det går inte). Jag både vill och inte vill. Jag ska försöka hålla fokus. Har lovat mig till söndag. Jag ska definitivt vara nykter till söndag. Det är ett löfte.
Fibblan ?
Tack för dina ord. Tyvärr menade jag att det driks rejält. Och slutar inte bra. Det brukar ju sällan göra det. Jag har förstått att det är en kritisk period jag får igenom nu. De första veckorna hade jag sånt driv. Ett driv som tyvärr börjar sina.
Tillbaka till fokus igen. Jag tycker ju också det är förbannat tråkigt. Blir nästan arg. Varför ska alla andra få dricka och ha kul! Medans det aldrig blir bra för mig. Satsar på söndag nu. 4 veckor ska gå. Jag ska klara det.
Tack för all stöttning ❤️ utan er här inne hade jag inte klarar ens andra veckan ?
Några tankar och funderingar.
Några tankar och funderingar.
▪️Jag önskar jag kunde sätta på och stänga av min ångest som jag själv vill.
Ångesten jag hade i mina första inlägg. Jag vill ha den nu. För när jag mår så fruktansvärt dåligt är det lätt att avstå alkoholen. Det är ju den som gör mig så sjuk. Det vet jag.
Nu när jag slutat dricka har min ångest minskat rejält. På gott och ont. Eftersom jag då vill kunna dricka som andra såklart.
Ibland undrar jag om vi verkligen är den intelligentaste varelsen.. Titta bara på mitt resonemang. Man blir ju trött på sig själv.
▪️Jag har sagt till en av de som jag är bortbjuden till att jag kommer vara nykter. Det mottogs inte väl. Jag är ju nämligen den som drar igång en fest. Alla andra får ju kul. Skrattar. Jag har ju själv kul, i början. Sen går det alltid käpprätt åt.... Vissa av mina "vänner" kan skratta åt alla mina snefyllor. De blir ju till och med sura nu när jag inte ska dricka. De skrattar åt mina snefyllor och beter sig aldrig så själva Medans jag går under av ångest. Som en ciekusapa. Jag måste dricka så festen blir sådär kul och sen är det ingen som undrar varför det alltid blir som det blir med mig.. Undra om de verkligen är mina vänner. De måste ju mörkt att nått är fel. Det har ju pågått i år.
Vissa är bra. Speciellt en. Som jag kan berätta allt för. Som vet. Som aldrig hade dömt mig om jag snubblade nu på vägen eller var nykter för all framtid. Som faktiskt tycker om mig.
▪️ Min man vägrar att gå på allt vi är bjudna till. För det första så är han inre så förtjust i festligheter och för det andra vet han hur det alltid slutar med mig. Han sa det. "du vet hur det kommer att sluta". Ja, det vet jag. Exakt hur det kommer att sluta.
▪️ Om jag går. Om. Så kommer jag köra. Då måste jag vara nykter.
▪️Målet är att klara 4 veckor nu. Jag har fått minska ner målen. Ta dag för dag. Inte tänka på 8 veckor. 20 veckor. Dag för dag. Vecka för vecka. Nu är målet söndag. 4 veckor.
Det klarar jag!
Så ska en slipsten dras..
..tänker jag när jag läser ditt inlägg ?! Heja dig, för dina tankar och funderingar! Att du tar dig själv på allvar och avsätter tiden för att reflektera, och skriva ner vad som händer inom dig. Och vad som ev. händer med andra när du nu gör andra val.. Precis så här agerar en målmedveten intelligent varelse?!
Lätt att hamna in i roller, där det förväntas att man ska agera på ett visst sätt..känner så igen partyprinsessan-syndromet, som jag valt att kalla det..Jag har själv också alltid varit den som drar igång festen, bjuder på "tokigheter" som det skrattas med/åt, såväl i stunden som dagen efter.. Och fram till nu har jag skrattat med..vad fan ska man göra liksom? Men egentligen mår man ju allt annat än bra dagen efter. Man har än en gång gått över sina gränser.. Vi måste sluta vara dance-monkeys! Hur de andra ska tas med det, det är deras bekymmer! Tycker de att man är tråkig för det - synd för dem. Vi gör bra val för oss nu! De ska vi vara stolta över! Och jag lovar dig, att även om festen inte blir kul. Om du nu bestämmer dig för att KÖRA dit, så kommer du känna sådan enorm stolthet och tacksamhet att du lyckats med denna utmaning! Och det kan ju hända att det blir än mer tydligt vilka du har mer än drickat gemensamt med..
Skönt o höra att du åtminstone har en vän, som du känner att du kan dela allt med. Som förstår och stöttar oavsett var du befinner dig i livet, och som inte dömer! Det är guld värt ✨! Har man bara en sådan vän, kan man betrakta sig rik?!
Och här har du massor, som hejar på dig också! Smart att skala ner målet! Som jag har trixat med detta fram och tillbaka sedan årsskiftet, för att hitta det som passar mig.. Och kommit fram till just det, att det bästa är att det får skifta i tanken längs med vägen..ibland har jag fått putta det framför mig timme för timme, ibland som du nu med några dagar följd. Det finns alla de sätt, och huvudsaken är ju att man hittar det som fungerar för en själv i det läget man för tillfället är i. Jag tycker du gör det här så jäkla bra Västligvind?!
Håll i nu - närmaste målet - söndag - 4 veckor!
Jag tror som du - det klarar du??!
Stor kram!
/Fibblan ?.
Dag 25
Jag har bestämt mig.
Om inte mina så kallade vänner kan acceptera att jag är nykter. Och gör det jobbigt för mig och pressar psykiskt. De tjatar ju inte men ja.. Jag märker tydligt att de inte är glada.
Om de inte kan acceptera det. Att jag avstår. Om det ska bli stelt. Avigt. Då avstår jag även deras vänskap i nuläget.
Så var det bestämt. Jag kommer inte att gå på några tillställningar som inte välkomnar mig som vanligt bara för att jag är nykter.
Jag kommer inte lägga mer energi på att förklara varför jag är nykter till samma personer.
Jag kommer inte att fokusera på deras liv eller mående alls i nuläget.
Jag kommer inte utsätta mig själv för denna prövning.
Jag väljer mig själv. Jag väljer min familj och mitt mående. Jag väljer livet.
Hurra
Helt rätt.
Min man sa; Det är väl roligt att umgås !
Jag sa; Nä det.är det inte!
Se skrattade vi ihop. Vi är verkligen olika. Å det är bra. Han umgås och jag gör det inte.
Hej Västligvind!
Hahaha, det är ju fascinerande att min ton hördes i det jag skrev. Jag var bestämd mycket riktigt när jag skrev till dig - skönt att du tog det rätt.
Om man inte håller på att diskutera så himlarns mycket med sig själv hela tiden utan för det enda argumentet som vi faktiskt kan förhålla oss sanna till så blir det 7 resor enklare:
- Aldrig det första glaset.
Om det aldrig blir första glaset slipper vi en mängd påföljder, bland annat:
• ångest
• när vi ska kunna tänka oss sluta, ”bara ett glas till” finns inte då
• minnesluckor
• bakfylla
• skadade inre organ + hjärna
• sabbade relationer
Listan kan göras lång!
Beträffande dina sk vänner. Du funderar helt sunt och adekvat på den punkten. Hade det varit mina så hade jag strukit dom dag 1 från min lista.
Vet dom om att du kämpar mot alkoholen i din sjukdom?!
Deras resonemang låter heeeeelt kefft to be honest.
Omge dig med personer som stöttar dig i detta, ingenting annat kommer att ha någon betydelse framöver om du ska klara av det här. Våga vara öppen och ärlig men va det med den du har förtroende för så det inte blir fel.
Ta hand om dig!
Mod och styrka!
/Dee
4 veckor!
4 veckor!
Idag är det fyra veckor och nu i veckan kommer det vara 30 dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det så här långt.
Jag har vacklat. Speciellt i veckan, helgen har varit tuff. Men det gick! ?
En sak jag tänkte på. Det var ju röd dag i går, alltså systemet var stängt. Men jag tänkte inte ens på det. Normalt sett hade jag bunkrat på fredagen inför helgen. Man vill ju inte stå tomhänt liksom ? Men denna gången så tänkte jag inte på det föränn en bekant sa till mig "Åh nej! Det är ju röd dag idag och systemet är stängt!" Så himla befriande!
När jag tittar i min kalender nu så är helgerna bokade med roliga aktiviteter. Saker på morgonen. Om jag tittar tillbaka så är alla helger tomma i kalendern. Jag var ju alltid bakfull på lördag och söndag. En underbar förändring!
Det är en grå söndag ute idag. Men jag är min egen sol just nu!
Tack till alla er som stöttar mig och är med mig på vägen här inne. Utan er hade det aldrig gått ??
Önskar er alla en nykter och fri dag ❤️
Grattis till fyra veckor!!
Läste ikapp lite i din tråd nu.
Vad jobbigt du haft det inför helgen. Men, vilka bra resonemang!! Du kommer att klara att hålla dig fortsatt nykter, bara du vill, och kunna fortsätta ha roliga aktiviteter inbokade på helgerna.
Hejja dig!
Åh, vad roligt!
Så härligt o höra västligvind ☀️!
Du är solen - Du är vinden!
Och efter bråkiga vindbyar, så blåser den i din riktning igen?️?!
Stort GRATTIS till dina 4 veckor ?!
Det är verkligen superbra gjort!!
Heja dig❤️!
Stor kram
/Fibblan ?.
Det gick inte så bra..
Jag blev full på julafton. Framför min snart 15 åring. Inte arg, inte blödig utan glad och rolig. Sjöng. Hade mig. Mår hemskt nu! Fan! Kommer inte ihåg allt som vanligt. Mår helt enkelt piss. Trodde verkligen jag skulle klara bara lite. Jag trodde det verkligen. Men det gick inte. Ångesten river i mig. Jag har blivit en sån som förstör julen på grund av mitt drickande. Som tur var kunde jag "hålla" mig tills släkten gått hem. Men sen.. Fy fan. Pratat med barnet. Hen säger att det är okej, att det inte är någon fara. Men jag vet ju att det är det. Usch.
Skäms.
Usch för mig och att jag aldrig blir fri. Jag har inte tittat in här på ett bra tag. Livet har varit lite jobbigt för mig. Men jag har inte blivit full. Inte förrän i tisdags. Fan.
Det som är gjort är gjort och
Det som är gjort är gjort och går inte att ändra på. Känner såväl igen mig i vad du skriver. Har gjort mina nära och kära så illa och mår själv illa av det.
Men varje ny dag är ett oskrivet blad och du kan ju göra något bra av dessa för ditt barn. Tror det är viktigt att tänka framåt på det vi kan påverka.
Och du, det är aldrig försent att förändra och påverka framtiden hur jävligt det än är.
Kämpa!!!!
Har själv äntligen trängt bort alla ursäkter, bortförklaringar och erkänt att jag är alkoholist och behöver hjälp. Ska ikväll på mitt andra AA möte trodde aldrig jag skulle våga men nu är jag här och jag ska kämpa, gör du det med!!!
Kram
Tack Janus!
Tack Janus!
Det värsta tycker jag är att för många hade det inte varit en stor grej egentligen. Jag blev bara extra glad och pratig. Men för mig är det hemskt. Jag mår så dåligt av det. Jag har aldrig varit en elak person mot barnen eller på något sätt otrevlig när jag varit onykter. Men det är ändå fel. Hela jag är fel. Ångesten river i mig. Och det är det som är mitt problem. Att varje gång jag dricker, oavsett hur mycket, oavsett vad som händer får jag ett ångest påslag som om jag hade kört ihjäl någon på fyllan. Mycket till stor del för mina minnesluckor. Som jag alltid får. Utan undantag. Jag mår så himla jävla dåligt nu. Fattar inte varför jag gör såhär mot mig själv och min familj.
Jag överdriver allt. Självklart. Men för mig känns det som jag i princip kört ihjäl någon på fyllan fast jag bara blivit full och glad. Och lite högdjudd. Det är inte normalt. Man ska inte må såhär.
Trodde jag skulle klara det. Trodde att jag har ju varit nykter ett tag nu. En öl går väl. Ett glas vin går väl. Men det går fan aldrig.
Nu vet du det
Vad bra att du kom tillbaka hit och skrev i forum för jag undrade vart du tog vägen efter den 4 nov......jag är ny här och läste alla dina inlägg och blev så inspirerad av ditt nykterhetsbeslut <3 så det var skönt att höra hur det har gått och att inget värre hände.
Mina barn är 29 och 32 nu och de har sett mig "glad och rolig" många gånger under sin uppväxt...och de hatar det!! Men inget av dem klandrar mig för något som hänt utan de förstår att detta är en sjukdom, en kronisk sjukdom. I mitt fall så har jag alkoholistgenen i mig precis som du och det var när jag började på ett nytt och krävande jobb med mycket representation runt millenieskiftet som min sjukdom bröt ut. Jag har alltså varit alkoholist i 20 år snart men har fortfarande svårt att säga orden....
Imorgon ska jag på AA-möte kl.9.30, mitt första på många år (tack Janus för peppningen). Jag behöver sitta runt ett bord med andra som förstår, precis som ni härinne, och stärkas av den sortens vänskap och kamratskap som kan fås på AA - förra svängen när jag gick på AA så lyckades jag intala mig själv till slut att jag inte "passade in" på AA...att jag inte var alkoholist som de andra.....vägen till hållbar nykterhet har för mig varit en jävligt lång process...det handlar om självbilden.
Kram och lycka till - du kommer klara detta återfall också och nu har du ju testat, du kan inte dricka en droppe A om du inte vill trilla dit igen.
Idag är det Dag 7 för mig :)
Tack för dina ord svagis.
Tack för dina ord svagis.
Och grattis till dina dagar!
Just nu är jag inne i ett mörker av självhat. Känner mig så bortgjord. Så förnedrad. Så liten. Mår riktigt psykiskt dåligt.
Jag önskar jag var mer lättsam. Som kunde göra lite blunder ibland men sen gå vidare med mitt liv. Jag är tyvärr inte sån. Ältar allt till förbannelse.
Hör om folk som gör bort sig på firmafester och sen går dit på måndag med lite ågren. Jag hade sagt upp mig. Aldrig kommit tillbaka. Så allvarligt tar jag på allt.
Varför är det så och varför är jag sån?
Det har blivit värre och värre. Förr fick jag sån här ångest när jag riktigt gjort bort mig. Nu kommer den oavsett.
Varför ligger denna ångest och drar i mig och varför blir den alltid tusen ggr värre när jag druckit. Önskar jag slapp detta. Och det kan jag ju om jag helt släpper alkoholen.
Det är bara det som måste präntas in i hjärnan.
Självhat
Så just nu hatar du dig själv för att du är en sån usel människa som tog ett återfall....
Och på toppen av det så kritiserar du dig själv för att du är en sådan som ältar saker.....
Vill du prova en löjligt enkel sak? Klappa med ena handen ovanpå den andra armen, från handleden och ned mot handen 3 ggr samtidigt som du säger: - Du ÄR okej.....
Ibland är det inte andras kärlek som läker ens självhat utan det är du själv som måste locka fram något försonande ur ditt inre och ge dig kärleken helt på egen hand <3
Kram
Fy fan. Fick precis reda på
Fy fan. Fick precis reda på att jag inte bar varit go och glad. Nej. Ångesten är inte nådig.
Jag har stått lite väl mycket för mina åsikter och det framför och även emot mitt barn. Jag skäms så jag spyr. Vill på riktigt kräkas. Måste prata med hen i morgon. Fan. Fan. Fan. Tankar som snurrar. Jag är glad att jag inte kör bil nu för jag hade nog kört rakt in i en bergvägg.
Fan vad jag ångrar detta! Jag som aldrig skulle dit igen. Helvete så svag man är som människa.
Läser trådar. Läser om er som klarade er. Avundas. Läser om att vissa vill lära sig dricka måttligt. Tro mig om ni läser detta. Det går inte. Vi alla har försökt. Mer än en gång. Ska inte säga omöjligt men det är väldigt nära omöjligt. Om du väl har problem med alkoholen så har du det. Om du är alkis så är du. Hela livet.
Hatar verkligen mig själv just nu. Läser min egen tråd. Om alla som trodde på mig. På alla goda råd. Alla råd som jag följde. Som jag klarade.
Men sen så föll jag. Utan tanke. Rakt ner i mörkret. Igen.
Du föll
Nu är det bara att resa sig igen, lära av detta och fortsätta framåt. Ingen kan ta ifrån dig dina nyktra dagar och ja alla blir dumma i huvudet av alkohol mer eller mindre.
Så ömka dig själv i kväll men sen fortsätter du, du har kraften och modet// kram Strulan
Jag gjorde samma sak
Som svar på Fy fan. Fick precis reda på av Västligvind
Vastilgvind jag gjorde samma sak för ett par veckor sedan. Var kraftigt berusad inför min 14-åring. Stor ångest. Det du skriver kunde lika garna jag ha skrivit. Jag ar övertygad om att du reser dig igen. Har last hela din tråd och ser att du både ar motiverad och kan genomföra detta. Nar det galler barn så tanker jag i all enkelhet att du resonerar som jag. Vi måste prata med dem. Helt enkelt saga förlåt, beskriva vår ånger. Men, det viktigaste tror jag också ar att vi kan beskriva en plan framåt för dem. Du har den planen. Kram!
Västligvind
Här kommer kramar och kärlek
i massor till dig ?!
Man faller och reser sig igen!
Kan jag kan du??! Jag tror på dig! Jag anser vi båda kommit långt i våra insikter, bakslagen inberäknade..! Det är jävligt när ångesten river runt! Känner så med dig❤️! Men nu tar du mig i handen och så blickar vi framåt tillsammans! Prata med tonåringen din, och så kommer det göra sitt till för att mildra ångesten, när det är gjort. Tror jag iaf.
Det som händer är en del av tillfrisknandet och nu har vi samlat på oss ytterligare bevis på att vi är sådana som inte ska dricka alls, helt enkelt. Punkt slut.
Vi finns här och hejar på ?!
Låt oss hjälpas åt!
Stor kram!
/Fibblan ?.
Det är ju något fel på mig!!
Det är ju något fel på mig!!
Tror ni inte att jag drack på nyår också.. Jo tack det gjorde jag. Blev onykter såklart. Men tack gud att jag i alla fall hade vett att hålla mig till öl och vatten. Så slapp jag i alla fall den värsta ångesten och minnesluckorna.
Ångest har jag dock men inga ångestattacker som vanligt. Och hela min kropp är trött. Jag känner mig som hundra år. Ögonen ser trötta ut. Påsar under ögonen och torrynkor. Min kropp är slut.
Jag känner det. Slut vid 30 års ålder.
Men till det bättre. Jag känner nu starkare än något att jag inte kan dricka mer. Jag känner mig allergiskt. Som om jag fysiskt inte klarar av en fylla till. Min kropp pallar helt enkelt inte med mer. Under mina 15 år av drickande har jag nog druckit för en livstid redan. Så känns det. Alltid mest. Alltid mer. Det har blivit för mycket av allt.
Så då är man på dag två då (igen). Jag har nu en plan. Jag kommer ta ledigt nu ett tag framöver. Läka mig själv både psykiskt och fysiskt. Jag måste det. Måste landa. Förra gången försökte jag bli nykter samtidigt som den mest stressiga och pressande tid både privat och jobbmässigt har varit i mitt liv. Det var ingen bra timing.
Jag hoppas ni alla mår bra! Har ingen ork just nu att svara eller skriva i trådar. Men ni är med mig i mina tankar.
Kram
❤️
Att komma igen
Som svar på Det är ju något fel på mig!! av Västligvind
Toppen Vastligvind! Nu kommer du ju igen med annu battre och val genomtankta strategier. Learning by doing. Var stark. Håll din plan. Du fixar det! Kram!
Grattis till nykterhet 2020 ?
Ok, det blev dricka på nyår, men du skademinimerade genom att hålla dig till öl och vatten och sedan dess har du varit nykter?!
Det är bra gjort!
Och nu har du dessutom utvecklat en plan för hur du ska kunna ge dig en mer ärlig chans att lyckas med det du vill✨! Låter som en bra och hållbar plan tycker jag?!
Lyckönskningar ?!
Kram!
/Fibblan ?.
Tack Fibblan och Charlie ❤️
Tack Fibblan och Charlie ❤️
Jag känner mig själv ganska väl vid det här laget när det kommer till alkoholen. Så jag sätter inget mål med mitt drickande. Jag tar det dag för dag. Minut för minut. Nytt val varje dag. Inga månader eller år eller dagar. Utan dag för dag.
En jobbig grej hände ikväll som gjorde mig så ledsen och förbannad. Har mina känslor utanpå skinnet känns det som. Men. Jag klädde på mig och gav mig ut på en lång promenad i rask takt i regnet. Inte en själ var ute och jag lyssnade på arg musik.
Nu är kroppen slut på energi och jag är nykter. Hela huset är fullt med alkohol efter helgerna. Men det gör mig inget. Hade ju en box vin hemma även på nyår och tog inte en droppe. Drack ju öl men det är vinet som är min bästa vän. Det är då jag dricker tills jag stupar i princip.
Oavsett. Känner mig otroligt skör och känslig. Varenda litet ord jag säger känner jag blir fel. Kan älta i timmar om småsaker andra inte ens märker.
I morgon ska jag träna sent. Det är ju fredag och om jag håller mig upptagen så vet jag att det inte blir nått. Inte för att jag är det minsta sugen men jag vet också hur snabbt saker ändras.
Ta hand om er ❤️
Och jag ser att jag skriver
Och jag ser att jag skriver helt osammanhängande ? Jaja, ni förstår ju som alltid ❤️
Efter en nykter fredag ska
Efter en nykter fredag ska jag nu efter min träning ta en dusch och gå och lägga mig och läsa.
Inget vinpimplande i soffan här inte! ?
Samma strategier. Hålla mig sysselsatt. Hålla mig ifrån triggers. Ta det lugnt. Andas. Nytt val varje dag. En dag i taget. ❤️?
Låter helt underbart!
Bra jobbat!
Soffhäng här, men förstås utan vinpimplande. Ny Loka smak rött äpple/päron, mums?!
Känns dig stolt och sov så gott när det är dags för det☺️.
Kram
/Fibblan ?.
Livet suger rent allmänt och
Livet suger rent allmänt och i helgen blev jag full. Det var party ute och jag var inte ensam. Men självklart har jag ångest från helvetet. Alla säger att jag inte har något att ha ångest över.. Men vad vet jag. Usch. Jag klarar verkligen inte detta.. En månad klarar jag varje gång sen tillbaka ner i sliten igen.
Det går över ?
Ge det några dagar så mår du bättre. Man kan bara göra det bästa man kan. Just nu behöver du att du är snäll mot dig själv.
Stor kram
Kemisk ångest
Man behöver inte ha gjort något dumt för att få ångest av alkohol. Man kan få rent hjärnkemisk ångest av alkohol, det fick jag. Det är hormonerna som går bananas.
Till slut hade jag nästan konstant ångest, trots att jag medicinerar med SSRI, och då kändes alternativet att sluta dricka plötsligt som enda utvägen. Jag är på dag 9 nu, så jag är nybörjare på det här.
Alkoholen ”kidnappar” belöningscentrum i hjärnan så det krävs mer och mer för att må bra när man dricker. Dagen efter störtdyker må-bra-hormonen serotonin och dopamin - och då får man råångest.
Det där reder inte upp sig på nolltid, även om man slutar dricka tyvärr. Men det enda sättet är att sluta dricka alkohol och låta hjärnan reparera sig helt enkelt.
Träning är en bra ”motkraft”, för då frigörs må-bra-hormonet endorfin.
Saknar dig ?
Läste min tråd från i höstas och hittade ditt nick och kom på att dig har jag saknat ett bra tag ?
Med tanke på dina sista inlägg är risken stor att det inte går så bra, men jag hoppas att du läser och nu ser att jag saknar dina inlägg.
Jag firar 3 nyktra månader idag, tjoho! Kan jag så kan du också ❤️
Kram ?
Hej Västligvind ?
Jag firar sex nyktra månader idag, tjoho!
Kan jag så kan du, jag lovar!
Kram ?
Hej igen
Ja som ni förstått har det inte gått så bra för mig.
Idag är jag fortfarande bakfull med extrem ångest från i fredags.
Betett mig dåligt igen, min man är besviken och arg på mig då jag gjorde närmanden på en annan man. Rakt framför honom. Kommer inte ihåg mycket men vet att jag inte menade det så som det såg ut.
Har gjort bort mig igen. Mår riktigt dåligt. Har sårat mina nära igen. Ligger här och tycker synd om mig. Jag kan inte sluta verkar det som.
Känns som jag aldrig får sinnesfrid eller ro. Känns som jag bara gör min nära ledsna. De hade haft det bättre utan mig om jag ska vara ärligt.
Så jävla deprimerad.
Så jävla deprimerad.
Har bett om ursäkt tusen ggr till min man. Har skrivit ett långt sms. Jag har kämpat i ett år nu. Jag förlorar snart allt på grund av alkoholen. Hur ska jag kunna bygga upp allt igen. Hur ska jag orka detta. Jag hoppas han inte lämnar mig. För jag klarar det inte utan honom.
Jag är inte ens 35 fyllda och har redan raserat allt. Som kvinna är detta extra skamfyllt också. Jag som kvinna super mig redlös. Det tar hårdare än om en man hade gjort samma.
Har enorm ångest. Ligger i sängen och svettas men har inga tårar kvar. Hur ska han kunna tro på mig att denna gången är det verkligen sista. Har ju sagt det så många gånger förr.
Hjälp finns..
Jag förstår att du mår hemskt... Jag tänker att man måste inte klara allt själv. Har man ett utvecklat alkoholberoende så behöver många hjälp från vården för att ta sig igenom den akuta fasen. Det blir ju också tydligt för din man att du menar allvar om du söker vård. Du har probleminsikt och viljan att sluta, det är det viktigaste. Med rätt verktyg kommer du klara det, men tänk inte att det räcker att bara bestämma sig, hade det varit så enkelt hade ingen varit alkoholist. Men hjälp finns att få, sök den och var stolt för att du tar hand om din hälsa.
Hej och jag förstår verkligen
Hej och jag förstår verkligen din känsla nu. Det är faktiskt synd om dig, adjävulen är en stark kraft som sätter sina klor i en . Jag rekommenderar dig att söka hjälp, ensam kommer man ingenstans. Läs o skriv härinne, och ta en dag i taget. Styrkekram
Så vaknar man upp i alla fall
Så vaknar man upp i alla fall med lite mindre ångest. Den ligger och gnager där, men mindre. Mannen sover på soffan. När jag tänker tillbaka till i fredags blir jag såklart arg på mig själv. Men också arg på min man.
Jag har absolut inte varit otrogen. Det var absolut inte så jag menade. Men ingen tror på mig. Jag har sårat min man och det vet jag. Det har mer med hur jag blir som onykter han är arg på en just den situationen tror jag. Han känner nog att han absolut inte kan lita på mig som onykter. Det är svårt att veta eftersom han inte pratar.
Ska jag låta han vara? Eller prata med honom mer? Vi har varit tillsammans länge och vi har alltid stått vid varandras sida i svåra tider. Jag hoppas han står vid min nu.
En dag i taget får det bli igen. Är så rädd att trilla dit igen, har kämpat så länge med detta. Vågar inte gå till vården. Bor i en liten håla.
God morgon på er alla! Idag ska jag i alla fall vara nyker.
Din man
Du kan be om ursäkt igen, utan att vänta dig ett svar.
Säg typ: ”Jag förstår verkligen att du är arg och besviken på mig, och jag beter mig som en idiot när jag är full. Jag har fått nog och ska bli nykter nu, och jag hoppas att du vill stötta mig i det beslutet. Du behöver inte svara nu, men jag vill ändå säga det till dig nu så att du vet om det.”
Är det jobbigt att säga - skriv ett brev och ställ vid hans kaffekopp på frukostbordet.
Skriv och läs mycket här på forumet. Distrahera dig med motion i alla former. Kolla min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” som är fylld med tips på poddar, böcker och youtube-klipp.
En dag i taget. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.
Kram ?
Tack fina ni ? Andra Halvlek,
Tack fina ni ? Andra Halvlek, Jullan och Kennie och ni andra som svarat den andra vändan jag var här inne.. ?
Ångesten har lindrats men är fortfarande där. Samma ångest. Samma ego. Känner en stor sorg. För nu vet jag ju verkligen att det inte går mer. Men samtidigt så är det en sorg. Som en gammal vän som alltid funnits där när det varit trist, roligt, hemskt och ledsamt.
Jag har ju försökt att dricka normalt. Verkligen försökt! Läst varenda bok, googlat, pratat med läkare, trappat ner... Men.. Tar mig en redig fylla som får konsekvenser, är nykter en månad (längsta jag gått), börjar så smått, det går bra. Riktigt bra, tror jag är botad ? och så sex månader senare är jag tillbaka på ruta ett.
Jag orkar faktiskt inte mer. Jag orkar inte hålla på att hålla koll, räkna glas, kolla så jag dricker i samma takt som andra, begränsa mig. För det är inte så jag vill dricka och om jag inte kan dricka som jag vill, så vill jag inte göra det alls. Jag vill ju dricka mycket! ?
Jag vet att detta kommer bli den största utmaningen i mitt liv. En utmaning med mig själv som antingen vinnare eller förlorare.
Ska försöka skriva här ofta. Och nu i början kommer jag nog inte vara så aktiv i andras trådar. Jag orkar helt enkelt inte.
Dagen har gått bra. Ångestpåslag ibland. Jobbat. Ätit middag med min man. Och där går det väl bättre tror jag... Ska sova tidigt. Normalt sett somnar jag inte förrän vid 1 men detta måste också ändras på.
Att jag har 3 dagar nyktert betyder inget för mig. Dricker ju sällan på vardagar så det är fredag som blir eldprovet.
Godnatt på er alla ?
Och förresten Andra Halvlek.
Och förresten Andra Halvlek. Det betyder massor att du var inne i min tråd när jag var borta ❤️ Tack för det. Jag kände mig mycket mindre ensam på en gång ?
En enorm lättnad
Det är helt naturligt att du känner sorg inför att göra slut med din vän i med- och motgång. Men den vännen har ett dåligt inflytande på dig, drar iväg dig på äventyr som slutar i katastrof.
Du kommer snart att känna en enorm lättnad. Det är tusen gånger lättare att sluta dricka helt än att dricka ”kontrollerat”. Se bara till att stänga bakdörren, spika igen den.
Håll i. Håll ut. En dag i taget.
Kram ?
Tiden är på vår sida..
Låt tiden gå en dag i taget. När jag började min nyktra period kändes det otänkbart att sluta för alltid. Sen gick tiden och undan för undan slutade jag sakna alkohol. Som när man kommer över nån man varit kär i som dumpat en. I början är det olidligt, sen sorgligt, sen vemodigt. Och så börjar man tänka att var han verkligen så fantastisk, han var ju ofta rätt osympatisk egentligen, och till slut fattar man inte varför man var kär överhuvudtaget. Så låt tiden gå, det kommer inte alltid kännas så svårt att inte få dricka.
Bra liknelse Kennie!
Precis så är det. En förälskelse som slutar i förnedring och kaos, och sen känner man sig halv ett tag, och miserabel. Men efter några månader vaknar man upp och tänker ”Hallå!? Vad såg jag hos honom egentligen?”
Kram ?
Morgon.
Morgon.
Hur kunde jag göra bort mig så. Kan inte sova på nätterna.
Men är så trött.
Ja.. Ja... Ny dag och nya tag
Framåt
Håll din blick där, du kommer behöva fokus på ett enda ställe och det inte på varför du gjort det ena eller andra igår eller förra veckan. Tids nog kommer tid för sånt men nu är nu och en dag i taget! Kram ?
Reflektioner.
Reflektioner.
Är trött, vill sova ovanligt tidigt. Det är ångesten som tar ut sin rätt. Den kommer och går som i vågor. Man ser något på tv som påminner en. Man hör något. Ett minne flashar förbi. Man mår illa över sig själv. Man tänker aldrig mer. Jag har kämpat klart.
Sen finns det också den där jävla tanken som ALLTID kommer när ångesten börjar lindras. "Men det går nog" "Inte ska väl du vara nykter heeeela livet" "Tänk när du är 68 och sitter på en solsäng vid medelhavet, hade det inte då varit liiite gott med ett glas vitt"
Så. Sjukt.
Jag som har över 30 år kvar tills jag är 68. Ska jag börja tänka på det nu?? Det kanske inte ens blir någon solsäng vid något medelhav om jag fortsätter. Det kanske inte ens blir några 68 år fyllda ens!?
Nej, jag ska som jag sagt inte ha något tidsmål med detta. En dag i taget. Om jag har tidsmål dricker jag på målsnöret. Det vet jag.
Min tråd borde alla som försöker lära sig dricka normalt igen läsa. Jag har försökt. Så många gånger.
Orkar inte försöka mer och orkar inte jobba frammåt. Det är lätt nu att bara skita i allt. Skit samma i jobbet, relationen, huset och livet. Drick sönder allt nu för det kommer hända någon gång oavsett.
Ja så känns det denna gången. Är inte ens "taggad" på att vara nynykter som man brukar bli. Jag är bara less och trött. Har till och med börjat be till Gud varje natt. Att ge mig styrkan att hålla i denna gången.
Långt svammligt inlägg. Men men. Nykter är jag fortfarande i alla fall.
Att sätta ord på det svåra
Verkligen jättebra att du sätter ord på det du känner och tänker. Bra för dig att gå tillbaka till, och bra för andra att läsa också.
Förstår att du har svårt att känna dig taggad om du tycker att du gjort detta förut. Men vänd på det, dina tidigare erfarenheter har du med dig - den här gången fixar du det!
Kram ?
Taggad..
Kämpa på en dag i taget. Tror att det att du känner dig otaggad på nykterheten kanske är en del i beroendets försök att få dig att stanna kvar i drickandet. Du behöver nog bara gneta dig framåt ett tag, så tror jag att du kommer få glädjen tillbaks. Och Gud, varför inte? Goda tankar tar oss långt, och vördnad inför det heliga i livet ger även mig styrka, och gör mig mån om att ta vara på det.
Västligvind ❣️
Som svar på Så vaknar man upp i alla fall av Västligvind
Jag är flickvän till en som just nu inte dricker ... Nyss trillade han dit, men verkar ta nya nyktra tag, samtidigt som jag upplever honom låg. ?
De stunder min pojkvän druckit har jag varit arg på situation, inte på honom. (Du nämner ju "situationen" i ditt inlägg.) Han är en helt annan de stunder han är nykter. Killen med gott hjärta. Kanske din man tänker på samma sätt som jag, dvs att situationen är jobbig, att det inte är den "riktiga" du i situationen.
Jag har haft väldigt svårt att prata med honom om vissa situationer fastän jag velat, det har liksom varit stopp! Samtidigt som hela jag upplevt att samtal vore det bästa ... ? Kanske din man och jag är lika på den punkten, en tanke bara. ?
Så här i efterhand konstaterar jag att även min pojkvän haft svårt att prata. Att bägge parter i en relation kniper mun leder, tror jag, att relationen kraschar förr eller senare. Man måste helt enkelt prata, eller kommunicera på NÅGOT sätt.
Att skriva är då som åtminstone Andrahalvlek nämner ett alternativ. Det borde jag tidigare ha gjort känner jag ... Att kanske skriva något i stil med att "jag har som en spärr för att prata, men känner att jag vill nämna några saker ..."
Sköt om dig. Kämpa på. ?
Kämpa på, det låter lite lamt
Kämpa på, det låter lite lamt men tiden läker alla sår.
Vill även tillägga att det går att ligga nykter på en solsäng utomlands.
Mvh
Jobbar men ångesten är inte
Jobbar men ångesten är inte nådig. Hittar på grejer (hoppas jag) i mitt huvud som jag då skulle ha gjort i fredags. Tänk om jag slog någon? Tänk om jag gjorde si och så? Scenariona i mitt huvud går på repeat. Gjorde jag detta? Var det såhär?
Hur får jag det att sluta? Jag orkar inte med detta.
Hej
Vill bara titta in och säga att jag tycker att du är stark som tar tag i detta igen och vill få till en ändring. Jag är också i början av min nykterhet efter många tidigare försök i olika former, dricka lite, dricka sällan, inte med jobbet, bara öl etc. Allt gick åt skogen. Men heja oss att vi kämpar på och tänk vad skönt att aldrig mer behöva vakna upp och fundera på om man slog någon dagen innan! För någon utan dessa problem som vi verkar dela låter det nog helt sjukt men jag förstår precis, den tanken har jag tänkt efter en och annan middag och fest... Läste också dina tankar om att inte kunna dricka vin på solbädden vid Medelhavet när man är pensionär. Exakt samma tanke har slagit mig ☺️ Men tänker att det finns andra sätt att lyxa till det på på ålderns höst och så långt framåt i tiden kanske vi kan unna oss att inte planera redan nu.
Kram☀️
Västligvind
Som svar på Jobbar men ångesten är inte av Västligvind
Så jobbigt det måste vara ... ?
Vill du faktiskt veta om något mera hände? Vad skulle du få ut av det? ?
Det som har varit är i det förgångna. Det kan man tyvärr inte förändra. Det man kan göra, är de val man gör här och nu samt i framtiden. Hoppas du inte tar illa upp av inlägget, vill dig bara väl. ?
@AstridK ☺️ Tack för dina ord
@AstridK ☺️ Tack för dina ord. Känns bra på ett sätt att veta att man inte är ensam. Vill ju såklart inte att någon ska må som jag men du förstår nog ? Ja, jag är så trött på att hålla på att begränsa mig och hålla koll. Det slutar ju aldrig väl som vi vet. Tack för dina ord ?
@Tröttiz ? Jag tar absolut inte illa upp ☺️ Det första jag tänkte på eftersom jag är paranoid är att "var du med? Vad vet du?" haha ? Det är såklart som du säger. Vad hade jag fått ut av det. Jag kan ju inte ändra på någonting som hänt, bara framtiden. Tack för att du skrev så, det går mig att släppa lite på ångesten ❤️ Och tack för ditt inlägg innan. Det är nog mest hur jag blir, alltså situationen som min man blir arg på precis som du. Att man ändras i personlighet så.
...........
Så lite uppdatering från dagen.
Hade ju en väldans ångest där ett tag. Men jobbade på. Försökte gå helt in i mitt jobb vilket fungerade lite. Hade Rättegångspodden i öronen hela dagen. Det får mig att tänka på annat.
Samt också en reflektion, jag må ha gjort dumma saker i mitt liv. Svikit folk (men bett om ursäkt varje gång), ljugit och druckit lite för mycket, lite för ofta. Ställt till det för mig helt enkelt. Men mitt liv hade kunnat vara så mycket värre. Alla jag älskar är friska, jag har ett bra jobb som jag längtar till, inga katastrofer eller hemskheter. När man lyssnar på en podd om så hemska saker som vissa får gå igenom så lättar det lite för mig. Det kanske är egoistisk och helt fel. Men jag tänker på allt jag faktiskt har och allt som inte har hänt. Det gör det lite enklare när ångesten väl kommer.
Annars har jag tränat idag länge, och kommer göra så hela helgen. På lördag ska vi bort (!) men jag ska köra så det är ok. Båda barnen är med och mannen så nog ska det gå bra. Relationen hemma går bättre.
Är väldigt trött men kan inte sova. Tankarna snurrar. Har laddat ner en app som läser typ godnattsagor för vuxna. Det fungerar faktiskt.
Könns skönt att kunna skriva av mig här för jag har ingen annan att prata med om detta. Eller jo det har har men jag vågar inte riktigt än.
Ta hand om er därute ❤️
Vad bra du är!
Segt och trögt i början och jag har läst så pass många trådar här att jag vet att en gång är den sista som man börjar om.
Sen apropå solsängar och pensionen, alltså jag tänker att om vi är nyktra så länge så har väl hjärnan kvicknat till såpass att den kan fantisera ut annat njut!
Jag ska dricka champagne och röka cigaretter på min 80-årsdag men planerar en del solsäng-häng innan dess! En enda dag i taget, tiden kommer. Kram ?
Fredag.
Fredag.
Min "bästa" dag. Nu är det helg och jag får dricka vin.
Har svårt för denna dagen. Men jag kommer hålla mig nykter idag. Kommer inte åka till systemet och det enda vi har hemma är sambons öl som jag inte gillar. Dom dricker jag bara om jag har druckit något annat innan som tagit slut. Så om jag inte tar första glaset idag kommer det inte vara några problem. Och vi har inget första glas vin för mig att dricka ens.
Har bokat in träning så jag missar de där farliga timmarna mellan 17 - 19:30. De är mina timmar då man kommer hem. Varvar ner, börjar förbereda middag. Vin.
Första fredagen på månader jag är helt nykter om jag klarar denna!
Håll tummarna för mig nu vänner ?