Knyttets sång

Profile picture for user Se klart

... som lyder:
”Stig in och säg godafton så de vet att du är här.”
Så jag gör det nu. Kanske äntligen.
Läst här under några, kanske 2-3 år, oftast just den här tiden. imponerad av så många. Tack. Jag tänker försöka börja med 66 dagar utan alkohol. När jag tidigare hållit upp 2-3 veckor har jag ofta känt mig ”lätt” i livet, och att det har varit relativt lätt att avstå. Men sedan dras jag så snabbt in/tillbaka i överkonsumtion: varje fred/lörd/sön, sedan ngn kväll i veckan, eller 2-3 kvällar. Sedan- varje kväll. I månader. (Aldrig okontrollerad, men ibland tycker jag att det är värre, för det går alldeles för bra eftersom det inte märks så mkt.)
När jag läser inlägg här inser jag att allas resor är individuella men det är ngt mkt stort med det stöd som ni ger varandra.

Jag är en högpresterare som Aldrig Ber Om Hjälp.Jag ”klarar allt”.Not.
Jag har inte svårt att på ett professionellt sätt ”kliva in och säga godafton” men så tror jag att det finns ngt blygt och skört i mig som jag inte riktigt står ut med.
.
Men nu är jag här iallafall.
66 dagar till att börja med. Eller förresten- en dag till att börja med.
Ps. Knytets sång heter visst Hemulernas kalas, men strofen är rätt.

Profile picture for user Se klart

Vaknade tidigt (delade på en flaska vin igår med mannen för att fira ut helgen) var pigg, kändes nästan som när jag var liten. Och skulle börja ny årskurs. Och lite så var det ju i morse, vardag efter lång ledighet varav ingen dag var alkoholfri. Jul m barn och barnbarn-måttligt, men sedan liksom en så oändligt tjatig känsla av att inte vilja sluta. Stanna uppe, somna sent, vakna trött och lite darrig. Tänkte ingen dag att jag skulle avstå. Någon dag att det skulle bli måttligt. Några dagar blev det så. Många dagar inte. En dag; söndag eller en av alla dessa helgdagar och vinet slut. Märkligt nog en lättnad. Att inte behöva bestämma själv, och framförallt; inte behöva tampas med rätt takt, ha koll.
Idag; en lätt dag, som i lätta steg. Inget sug. En stunds oro mellan fixa mat och äta (många berättar om just det).
Jag vet att det inte kommer att vara så här varje dag under de till en början tre månader jag ska vara nykter. Men för idag är jag tacksam. Låg en lång stund och tittade mig omkring i mitt sovrum. Stannade vid; växters blad. Lampans kant. Mina tavlor, hade nästan glömt hur det ser ut här hemma.
Jo,när jag gick igenom stan där jag bor påväg hem, insåg jag att varje restaurang, bar, krog- förhåller jag mig till, som en chans eller en möjlighet till lite glömska.
Insikt. Allt var inte perfekt idag.
Men det har varit lugnt.

Profile picture for user Se klart

3,5 timme
En halv ljudbok
Kaffe på sängen ändå
Nattsvart utanför fönstret
Inuti inte fullt så mörkt. Dricker kaffe, radio, som mormor för länge sedan.

Profile picture for user Se klart

Bra dag på jobbet, där i tid, hem i tid, mat (nästan i tid)
På kvällen nån sorts; nervositet (innan middag) trötthet efteråt. Vill ha vill ha. Glass hade funkat bra men har bestämt mig för tre månader utan så många fler stimuli än snus. Snart helg. Hur ska det bli? Målbild: cola zero och snus...
Tänkte idag på om detta att ”nå botten” som många pratar om, som föregår nykterheten. Måste det vara så?
Kan man inte bli nykter på kanten tlll den där avgrunden?
Någon som erfarit? Eller måste man ramla hela vägen ner?
Bävar för att min hjärna (jag!) ska säga ”vin ibland”. Vet att det accelererar.
Kan jag vara på en annan plats om ett år?
Sov så dåligt inatt, hoppas på bättre nätter. Läser många fina inlägg här som inspirerar.
Tror jag känner mig sorgsen för att jag är där jag är. Hade önskat vara som ”alla andra”, men det säger jag ju dagligen till mina barn: var glad att du är du, och jämför dig aldrig, särskilt inte med alla andra.
Det är inte lika lätt att säga till sig själv. Tänkte först att jag önskar bort den delen som aldrig kan sova utan 2-3-4 glas vin. Men jag tänker att man behöver se sig själv på något holistiskt sätt. Alla delar är/formar mig. De kanske inte är så bra. Men delarna är jag.
Eller är det som många skriver här; att man är sjuk. Och en sjukdom är ju helt ok att önska bort.
Förvirrad, det kanske klarnar med tiden.
Har inte haft en tanke på att dricka något idag,
Istället små pustar av glädje, lättnad som blåser lite försiktigt på mig. DET känns som länge sedan, kan inte minnas glädje som uppstår alldeles av sig själv.
Melankolisk idag hoppas bättre imorgon.

Profile picture for user Sofia

Vad oerhört fint att läsa om ditt motstånd mot att starta en egen tråd här, i egenskap av högpresterare som aldrig ber om hjälp, som du nu ändå har övervunnit! Stort och modigt, du tar nya steg och reflekterar på vägen. Jättespännande att följa och förhoppningsvis även spännande för dig själv att gå tillbaka i tråden och se din utveckling över tid. Härligt med små pustar av glädje och lättnad, hoppas att det kommer fler och starkare sådana! Fortsätt skriv, ibland får man göra ett antal inlägg innan en ny tråd tar fart.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Se klart

Som svar på av Sofia

Hej Sofia, tack för att du skriver till mig’ precis som jag skrev tänker jag att detta får bli lite grann som en dagbok. Jag är, som jag skrev, inte så van att be om hjälp (men är bra på att hjälpa andra), det är nästan främmande land för mig.
Idag har iaf varit enkelt, på nästan alla sätt, utsätter mig inte för så många risker just nu, men middag m vänner ikväll och ett glas vin kändes lika avlägset som att köra bil eftersom jag inte har körkort,..
Medan förra veckans middag med vännerna hade känts som kinesisk vattentortyr utan alkohol.
Jag tänker att det ligger ett beslut emellan och det betyder något,
Tack igen för att du läste och skrev!

Profile picture for user Se klart

Sover skruttigt. Drömmer så mkt, vaknar ofta, men morgnarna är sköna för trots att jag är trött så vaknar jag långsamt.
Rör mig från sömn till vaken som att stiga upp mot vattenytan efter ett dyk,
Jag är mer uppmärksam, jag har mer energi men också svårt att vara still.
Imorgon till skärgården fredag, satsar på alkoholfri öl och god mat,
Inga storstilade slutsatser mer än jag känner mig mindre stressad, note to self, och inget monster i garderoben som jag varje dag ska förhandla med, och som nästan alltid vinner...

Profile picture for user Vinäger

Ja, som skribent då, får jag säga. Som läsare är du ju inte ny. Visst är gemenskapen här fantastisk.

Häng på någon/några här på forumet - är extremt många nya här efter nyår -och kör gemensamt, så kommer det att kännas lättare.

Lycka till!

Kram

Profile picture for user Se klart

Jobbigt med helg, jobbigare än jag mindes och kan bero på att jag faktiskt druckit mer denna höst än någonsin tidigare.
Passerade också en gräns för mig: att gå till systemet för att dricka hemma själv när min man var bortrest. Halvflaskor. Och hämtmat och vänt-vin.
November hemsk, december också mycket alkohol, trött, dödasttrasad.
Allt hjälper med ett par glas vin.
Nu tänker jag mig så en längre period men kan ej idag ta beslut om aldrig mer.
Men idag somnar jag nykter!

Profile picture for user JoYo

Dag 7 idag? En vecka?
Den första veckan är svår, den andra är svår. Men ändå på nåt vis lättare för varje dag.
Dag 12 för mig idag. Igår upptäckte jag att tiden går saktare utan alkohol. Härligt, att vi kan få ut mer tid som nyktra. Det bästa är när vi kan börja njuta av den extra tiden och inte sörja över A. Det finns så mycket njutbart i livet!
Jag vill tipsa om en bok ”Tänka klart” av Annie Grace. Förutom terapi och flera självhjälpsböcker, så är just den boken klarsynt och ett stöd i nykterheten! Jag fick själv tipset här i forumet och är tacksam!
Vi kör på nu va?
?

Profile picture for user Vinäger

Både här och i min tråd.

Tycker att du reflekterar så bra. Och du, ingen behöver ta ett beslut om att nykterheten ska vara för alltid. En dag i taget räcker. En dag i taget. Varje dag.

Kram till dig

Profile picture for user Se klart

Tack vinäger och yajo för pepp och boktips, ska läsa så snart den tråkiga boklunnsboken är avklarad ?
Mer tid, precis som du säger. Men i helgen tyckte jag tiden gick långsamt...men vet ju att helgerna iaf i början är värst. Längtar efter veckan nu med roligt jobb och möten med barn och barnbarn, och en skruttig pappa, det finns så många runt mig för vilka jag vill vara en alldeles riktig person.
Tack Vinäger för påminnelsen om en dag i taget!

Profile picture for user Se klart

Helgen har varit bra-ingen tanke på att ta ett glas, (även min man kör vit månad sä det är skönt) och när jag fattat ett så här viktigt beslut känns det som jag stängt en dörr, iaf den första tiden.
Reflektion: mer tid= bra, men också lite tråkigt.
Piggare? Nja i helgen. Sovit som en stock. Vaknade och trodde jag var bakis i lördags, inte kul.
Gladare: lagom, det får duga just nu,
Funderar (nog) alldeles för mycket kring detta med hela livet (ska försöka 3 månader tlll att börja med.) Tack Vinöger för påminnelsen ?
Och ikväll somnar jag nykter.

Profile picture for user Espandrill

för ditt meddelande i min tråd. Lustigt att du reagerade på strumporna för jag läste i din och tänkte att din introduktion var ruskigt likt hur jag har det med alkohol och fixar allt utan att be om hjälp osv. (skriver och tänker först ”har haft det” men inser att 11 dagar utan inte betyder att det beteendet ligger bakom mig).
Jag blev nyfiken på vad 66 dagar kommer ifrån? Impad är jag också, jag som är rätt mallig över min månad (som alltså inte är avklarad än ?).
Vilka är dina vinster så här långt? Har det varit jobbigt vid något särskilt tillfälle att stå emot?

Hejar på dig!

Profile picture for user Lingonris

har också varit trött i helgen... Ville bara ta ett glas och få lite energi... Men det stannade vid en tanke och inget mer. Genomled helgen med total brist på energi och med en inneboende irritation. Men nu är det måndag igen och det känns faktiskt lättare! :)
Kram till dig! <3

Profile picture for user Se klart

Vilka sköna namn vi har :)
Espadrill, jag kommer nog att köra 3 månader. Såg ngt hälsoprogram och en bok som pratade om 66 dagar. Har hört att 100 dagar återställer kroppen så gott det går. Men 90 dagar behövs för att ändra sin livsstil. Så jag tror att jag landar på 90 dagar.
Tänker att det är bra som du skriver om att öva på ”har haft”, det berättar kanske lite om vad det undermedvetna önskar om framtiden? 11 dagar- det är bra. Det är 11 dagar med stora beslut, varje dag.
Nu kämpar vi på!
Lingonris, så skönt (förlåt) att höra att du också är trött och har det lite tråkigt... jag med. Helt ointressant måndag, men det som trots allt ÄR intressant är att det går bra att ha det lite småtråkigt och långsamt och inte ens förhöja middagen med något ”unn”, och att det är good enlighet för idag. En dag i taget! Kram.

Profile picture for user Se klart

Dina frågor glömde jag.
Vinster: piggare på dagarna. Får mer gjort på jobbet, eller snarare mer fokuserad.
Vänjer mig lite i taget vid att ha det lite småtråkigt.
Orkar ringa mina gamla föräldrar, och lyssna, och fundera över min relation till dem.
Mer tid på kvällen! Om jag och min man dricker vin en vardag, så slutar han vid 1 glas. Sen dricker jag upp nästan allt som är kvar. Där strandar min kväll.
Bra, vi ska dela och samla på oss massor av lärdomar, 40 högskolepoäng minst, kram.

Profile picture for user Se klart

Sug; rimligt, helgen svårast (såklart)
Inte varit vrålpigg direkt men inte heller trött/seg/dov känsla i huvudet.
Tycker jag ser lite piggare ut.
Lite lättare.
Försöker att inte dra på några växlar alls utifrån denna vecka, dagarna får rulla på utan så mkt intresse/förväntningar från mig.?
Jag tycker att en dag i taget är ett väldigt bra mantra. Det funkar för mig.
Imorgon ska jag på middag med min ”gamla” mammagrupp (30 år sedan)
Vin och babbel, men där är det alltid några som inte dricker, (ibland jag) så det oroar jag mig inte för.

Profile picture for user Vinäger

Tänker på att inte ta ut något i förskott vs att glädjas åt framgång. Är lite kluven där, det är helt klart en balansgång. Men tror på att det gynnar den fortsatta färden att vara stolt över sina framgångar. Man behöver kanske inte bränna av ett helt fyrverkeri efter en vecka, men ta tillvara fördelarna som uppkommer tycker jag nog att man ska göra.

Hoppas att du får en trevlig kväll.

Kram

Profile picture for user Se klart

... att ta tillvara fördelarna, och idag kände jag, första dagen, stark känsla av lugn, det tar jag till vara på.
Funderar över ”tjej(hehe)middagen ikväll som jag upplevde inte var så jättekul, lyfte inte riktigt som det brukar. Min man trodde att det berodde på att jag inte hängde med i vin-svirret. Så kan det vara. Min känsla ändå; ja, det kan jag leva med- om det nu inte är så roligt, nykter.
Tänkte på om jag aldrig ska få ha roligt/flamsigt igen m dessa vänner som jag gillar mkt.
Men det var helt okej, och det kan ju räcka, ikväll var bra nog.
Bonus: var glad som en lärka på jobbet idag och utsikterna för morgondagen ser bra ut ?

Profile picture for user Se klart

Fick en fråga från en kollega om vi skulle ta en aw nästa vecka (vi brukar inte gå ut så detta var lite nytt) därav sa jag som det var, gärna ett glas vin men det blir alkoholfritt för mig för jag har vit månad (orkade inte säga tre...)
Svaret blev, men då väntar vi till februari.
Jag svarade: jag är good enough trevlig med en alkoholfri öl och roligt sällskap.
Detta funderar jag över. Jag vill, när jag är beredd och kan förbereda mig, gärna öva på sociala grejer och klara av dem.
Har ingen vän som skulle säga så, utan snarare uppmuntra mig,
Men uppenbarligen finns de som tycker man är sämre sällskap-nykter.
Jag närmar mig min andra helg med lugn.
Mina nyktra dagar har inneburit att jag;
Står ut när det är lite tråkigt.
Tar vara på min nya tanke-tid snarare än att grubbla på hur länge eller vad för sorts alkoholberoende har jag. Jag undviker den diskussionen just nu. Jag behandlar mig själv som ett trotsigt barn: jag hör vad du säger men nu gör vi som jag bestämmer.
Jag har en stängd och reglad dörr till alkohol idag.
Jag ägnar ändå viss tid åt att fundera över för- och nackdelar med nyktert liv.
Bras-vinet? Laga mat-vinet? Fira på jobbet-vinet. Trött söndag-vinet? Just idag känns det inte som mitt liv kommer bli en Golgata- utan de där vinglasen.
Men det kan säkert ändras, känslan,
Det har hänt mig vid några tillfällen, att jag fått en blixt-liknande känsla av ilande glädje över att jag finns till.
Min kropp säger tack genom att sova. Och vakna glad på morgnarna och dricka kaffe x 2 i sängen.
För mig mäter sig de kaffekopparna mot vilket bras-vin som helst,
Det är ju de sakerna vi ”handlat med”.
Bras-vin och fortsättningen (på sikt) på den historien.
Mot kaffemorgon och förväntan inför dagen.
Vad långt du skriver nu?
Jag vet men jag ville fästa de här orden för att de känns lite viktiga. Men jag slutar nu.
Bonus: såg en väldigt krånglig film ikväll som jag i vanliga fall inte haft varken tålamod eller möjligen inte heller hjärnkapacitet att hänga med i...
Bonus 2: Min man är faktiskt ännu bättre ut ett nyktert perspektiv, skönt om det håller i sig för jag har någon gång undrat hur vi har det, egentligen och på riktigt,
Bonus 3: klara ögonvitor, minus 1,5 kilo kroppsvikt, minus 10 kilo dåligt samvete och förträngning av verkligheten.

Godnatt!

Profile picture for user JoYo

Så klarsynt och positivt du skriver! Förstår och känner igen.

Jag har varit på AW. Inte ens nämnt att jag inte dricker a. Beställt ramlösa eller alkoholfritt. Ingen har märkt. Förutom en tjej (som dricker destruktivt) som undrade om jag ”inte druckit nåt”. Jodå, jag har druckit en del. Men frågan tycks bara gälla alkohol? Sen började hon förklara varför hon drack. Jag sa att jag gärna hade druckit, om det inte hade påverkat mig negativt. Sen släppte jag diskussionen och hade en trevlig kväll. Testa att inte ens nämna det? Vi har väl rätt att hänga med på Aw oavsett vad vi dricker? ??
??

Profile picture for user Rolf

"såg en väldigt krånglig film ikväll som jag i vanliga fall inte haft varken tålamod eller möjligen inte heller hjärnkapacitet att hänga med i..."

Undrar hur många gånger jag fått se om filmer eller serier för att jag var för onykter att greppa... Så skön vinst.

Kram på dig.

Profile picture for user Se klart

Yojo just i det här aw/fallet var vi endast 2 personer så en nykter person blev 50% vilket verkade vara för mycket... har ej hört ngt vidare. Om det är många är det sällan ngn som frågar, det blir allt vanligare att människor skippar a. Sånt har jag inte haft svårt för, men har gärna kompenserar med vänt-vin när jag väntar på hämtmat. Och sedan fortsätter jag när jag kommer hem. Så jag kan växla så mellan problemdrickande och vad som utifrån ser ut som helt normalt drickande.
Rolf, visst är det spännande med alla serier som man sett men sedan har svårt att redogöra fly om ngn frågar...Kan rentav vara en fördel, vi kan se om allt ?
Hoppas ni också laddar för en skön fredag, alltså nykter. Kram!

Profile picture for user Se klart

Ikväll kunde jag inte somna.
Men jag känner mig kaxig för jag VET att jag inte komme få upp och äta nåt ocg dricka vin tills jag kan lägga mig och slockna. Jag bjuder mig själv på att inte känna stress över att vara trött imorgon.
För Jag Komme Inte Vara Bakis.
Jag tror att jag i helgen ska samla ihop mig och skriva ner min historia med alkohol, för att se/ha det skrivet, och jag hoppas atr jag nu orkar att vara uppriktig med mig själv. Idag - 100% prestation i den viktigaste frågan för mig just nu: nykter.
Heja alla ni som kämpar, och stöttar,

Profile picture for user Var Dag

Helt rätt att inte bli stressad över att man inte kan somna (vilket är lättare sagt än gjort) idag hoppas vi på sömn och imorgon kanske sovmorgon? ☀️ Heja oss - önskar dig en fin mysig helg med massor av sömn ?

Profile picture for user Lingonris

jag känner igen mig.. Jag tänker också mycket på "bras-vinet"... Får nästan lite panik av tanken på att det inte få ta det glaset igen. Men då tänker jag att det beslutet behöver jag inte ta i dag, nu är det i dag som gäller. Och i dag väljer jag att inte ta det utan att vara nykter, och det får vara good enough just nu tänker jag.

Trevlig helg till dig och tack för inspirerande läsning!

Profile picture for user Vinäger

Ett av de allra bästa argumenten för att vara nykter. Då handlar det förstås inte om lite huvudvärk och ev illamående, utan om den där förbaskade ångesten. Den som river och äter upp en inifrån. Som viskar om ännu ett misslyckande. Som talar om hur man gjort bort sig på ett eller annat sätt. Som skriker att man är värdelös.

Men nu du, Se klart, nu slipper vi det. Nu vaknar vi pigga och fräscha (nåja...) som en nyponros.

Du gör det så bra, du kommer att fixa detta.

Kram till dig

Profile picture for user Se klart

För pepp och heja.
Så hemskt mkt sovmorgon blev det inte då vi haft eminent besök av tre barnbarn över natten. Att gå upp halv sju med en kvittrande tvååring kompenserar dock sömnbristen.
Och att köpa en alldeles för dyr och dessutom för liten klänning på rean som jag tänker att jag ska komma i om fyra veckor.
Vinäger- bakis är ett enkelt ord, men som du så väl beskriver, kommer i tusen upplagor. Tycker jag haft relativ tur med mina första vita veckor men du påminde på ett bra sätt om vilka blankslipade vapen jag har att ta till om argument FÖR att ta ett glas, dyker upp.
Bakis av vin + för lite sömn, eller av vin och försovning, och kryddad med lite vaga minnen av hur kvällen/filmen egentligen slutade.
Bakis och genomtrött som att helgen aldrig räckte till.
Återhållen söndag och ändå vakna som ur medvetslöshet måndag morgon.
Detta vill jag inte tillbaka till.
Tack alla som skriver, delar med sig, vill gott ❤️

Profile picture for user Espandrill

Som svar på av Se klart

faktiskt hur många likheter vi har i vår situationen. Mannen med normalt och kontrollerat drickande - check, gamla föräldrar som behöver ens tid och uppmärksamhet - check, den småtråkiga tillvaron utan vin - check. Den sista tycker jag känns väldigt jobbig ibland, därför kan jag inte se mig själv som helnykterist, tänker att jag skulle dö av tristess.

Därför tycker jag det är så starkt av dig att sikta på 3 månader. Kanske jag kan ta sats på det sättet jag också någon gång.

Vi kämpar på!
?

Profile picture for user Se klart

Kul att du är här.
Vi har många likheter.
Tråkigheten- det fixar vi och kan höja oss över, när och om det behövs.
Jag ska berätta lite om varför 3 månader känns som ett bra intervall.
Jag brukar ha vit månad i januari. Det har varit ganska enkelt, men kanske främst av den anledningen att det är så begränsad tid. Det går nästan att ha siktet inställt på 1 februari, bita ihop.
Det jag önskar med att testa en länge period är för att hitta ett sätt att leva mitt liv utan a. Inte bara en parentes alltså.
Detta är viktigt för mig. Parallellt med dessa tre månader går tankarna kring att inte dricka mer. Alls. Som tur är så räcker det fint att bestämma sig en dag i taget.
Jag har lyxen att ha en stor familj, många vänner och ett roligt Jobb.
Trots det; alldeles för ofta och för mycket.
Jag har ofta tänkt att mitt riskbruk är en tickande bomb. Hur mycket motstånd mot a har jag om livet skulle drabba i form av tex skilsmässa, förlust?
Jag vill bottna i verkligheten och stå stadigt.
Ja, därför tror jag att en längre period är bra för just mig. Kram!

Profile picture for user Lingonris

Du bjöd på ett morgonskratt när jag läste om ditt köp av en för liten, dyr klänning... :) Hög igenkänning på den... Jag kämpar både mot alkoholen och sockret just nu, jag vill och behöver verkligen gå ner i vikt men sockermonstret är värre än nånsin.. Jag tror att det beror på avsaknaden av alkohol just nu, jag dövar med socker istället, inte bra! Jag har precis som du också klarat en vit januari tidigare, senast förra året. Och sen skulle jag "dricka måttligt" därefter och det gick ju INTE som planerat.....

Så jag kör också på tre vita månader nu, eller rättare sagt 78 dagar... För då är det en semesterresa bokad och jag vill inte bestämma mig för att inte dricka något alls på resan.. Även om jag som du har parallella tankar om att hålla mig helt nykter och helt sluta dricka. Men jag tänker att jag tar den frågan längre fram, nu är det fram till resan som gäller först och främst..

Ha en fin dag fina du! <3

Profile picture for user Se klart

Några rader om detta med alkohol genom livet:

Tonår: Aldrig för mycket, alltid konrollerat. Tyckte inte om känslan att vara berusad eller tappa greppet.
Ung vuxen: Pluggade, gick ut, drack sällan, väldigt sällan gränslöst.

Småbarnsåren: Drack inte på många år, förutom undantagsvis, nyår, någon utekväll. Helt koncentrerad på små barn, tidiga morgnar, plugg.

Efter skilsmässa: Första gången jag gjorde mig själv uppmärksam på att det kunde bli för ofta. Framförallt att jag första gången kände att jag behövde alkohol för att fly känslor. Främst gällde detta veckor utan barn.
Minns ej att jag gick till systembolag eller så mitt i veckan. Var ute en del med vänner, men aldrig okontrollerbart. Däremot: känslan av tröst, och att enkelt kunna sova, och glömma det som var jobbigt för en stund.

Nytt äktenskap, nya barn: Relativt lugnt vad gäller alkoholen, men ändå nån sorts gnagande känsla av att ett glas kunde lösa spänning och stress i ett väldigt, väldigt intensivt liv/ medelåldern, fram till ca 50.

Efter 50: Barnen flyttar = mer tid för sig själv/ par, kan gå ut och äta oftare, sovmorgnar, och a-intag påverkar inte vardagen (eller det gör det visst) men inte på samma sätt. Dricker alltid fredag, lördag, ibland söndag.
Har inte något beteende som varken är konsekvent eller stadigt upp- eller nedåtstigande. Har januari som vita månader, och även september/oktober, vit vardag. Försöker begränsa mig till helger. Märker att jag dricker mycket mer än min man, och är inte nöjd. Dricker små skvättar i smyg. Två glas går bra, men efter 3-4 kan jag inte riktigt dra gränsen.
Har de senaste månaderna gjort tre saker som jag känner oro inför, och som också är anledningen till att jag skriver här:
1. Har druckit/ handlat på systemet mitt i veckan när min man inte varit hemma. Halva flaskor, då detta är min ”gräns”för vardags-vin, men har ej hållit mig inom den gränsen. Denna höst har det knappt gått en dag utan alkohol (läs, det har kanske gått EN dag.)
2. Någon gång satt mig på ”mysig” aw-bar påväg från jobbet, tagit 1-2 glas vin själv, (det räcker konstigt nog ofta för mig, och då kan jag intala mig att det är helt normal konsumtion) Ofta har det handlat om att jag känt mig stressad och pressad av jobbet, som innebär många fysiska möten, så då behöver jag koppla av.
3. Har druckit så mycket att jag mått illa och kräkts vid ett tillfälle i höst, och det var inte vid nån stor fest, utan en familjemiddag. Ingen märkte detta, men det känns väldigt illa.

När jag läser detta minns jag att jag i ”perioder” druckit mycket mer än normalt, kunnat drick ur ett glas vin efter en fest (på morgonen alltså) Kunnat dricka vin på eftermiddagen, om det finns, och för mig själv.
Men aldrig någonsin så mycket så att det märks, utan bara för att känna mig lite lugnare.

När jag fick hjälp med sömnproblem (som ofta varit en anledning till varför jag druckit) så blev det mycket lugnare, i många år. Njöt av att inte behöva medicinera med alkohol.
Så sammanfattningsvis kan jag inte se att jag haft detta i mig, från ungdom. Jag tror snarare att det har varit en flyktväg för mig när livet har blivit övermäktigt. Jag har haft mkt stora åtaganden både i mitt jobb, och privat. Men jag har också haft långa perioder, emellan, där alkohol haft obetydlig roll. När jag tränat mkt, inte haft behov.

Sammantaget är min egen bild av mitt drickande lite svår att få ihop. Jag använder helt klart A för att hantera stress. Jag dricker ganska ofta, för mycket. Men verkligen inte alltid.
Vad andra tycker spelar mindre roll, men ingen har någonsin uttryckt oro för mitt drickande, utom min man för många år sedan, och innan jag fick sömntabletter.
Jag har sällan eller nästan aldrig gått till systemet för att handla åt mig själv, utan druckit det som funnits hemma.
Har två gånger köpt igen vin, som jag druckit upp.
Det har hänt under hösten.

Så det som jag upplever alarmerande, förutom detta vardagsdrickande, är just de sakerna som jag beskriver.
Att gå till systemet och handla till mig själv. Varning.
Att dricka upp för mycket av det som finns hemma (i nån sorts smyg). Varning.

Jag vet själv inte riktigt hur jag ska tolka de här varningarna. Det finn de som säger att det går att hitta sätt att dricka helt normalt, särskilt som jag ju har en bit kvar innan det blir en social katastrof.
Men när jag läser här, och framförallt- när jag tänker själv. Så ser jag att det finns en eskalering i mitt beteende. Och frågan är när och var den eskaleringen stannar.
Du måste väl inte sluta helt? Det är det främsta argumentet jag hör om jag tar upp detta. Jag VET att jag bestämmer själv, men andra människors syn på att mitt drickande inte är särskilt problematiskt, det smittar av sig på mig. Jag dricker kanske inte så mycket? Jag överdriver kanske, har för höga krav på mig själv?
Så tänker jag förstås inte idag, då jag har en fast beslutsamhet kring mina nyktra tre månader framåt.
Men sen? Självklart räcker en dag i taget, iallfall idag. Men har behov av att fundera, och umgås med tanken på ett alkoholfritt liv.
De tankarna sparar jag och skriver om lite senare.

Kan man ens bli helt nykter i förebyggande syfte? Som att gå i terapi för att undvika framtida kriser.
Jag skulle säga nej på fråga två, men på ett vet jag inte.

Alla ni som skriver, och om någon orkat läsa denna essälånga text. Tack för att det finns en inkludering här, som jag nästan inte ser nån annanstans i samhället. Det är stort. Kram på er.

Profile picture for user Se klart

OM nu någon läser det här så är det superviktigt för mig att poängtera att jag inte gör någon som helst värdering i de olika spår och resor vi befinner oss i.
Jag försöker inte säga om mitt drickande att det är så lindrigt (för det är det inte) men mest se det från olika håll för att bli lite klokare på mig själv. Är jätteglad för tips och tankar kring detta om ifall man måste nå botten? Ska man liksom trava på dit, eller är det möjligt att sluta innan?
Just nu är jag så irriterad på detta att ALLT trevligt för mig personligen och för min omgivning ska kopplas ihop med vin/drinkar, Är utled på att hantera min stress med vin eftersom jag märker att den bara blir VÄRRE och helst kräver påfyllning nästa dag.
Drickandet sker dessutom för de flesta av oss på kvällstid, några ynka timmar. På jobbet, 8-10 timmar om dagen går det utmärkt att inte ägna.a en enda tanke.
Blir galen på att man/JAG ska ifrågasätta om det går att ha ett bra liv utan drickandet, när det för oss här- gör livet så jävla mycket jobbigare att leva.
Om stress är en för jobbig del av livet är det väl DEN jag borde ta itu med,
Kram (även till mig själv som kämpat denna helg med en söndag som kröp fram på alla fyra och gjorde mig maximalt rastlös.)

Profile picture for user Espandrill

är också något jag känner igen mig i, att försöka förstå nivån på hur illa ute jag är. Jag hade som ung vuxen ett 100 % festrelaterat förhållande till alkohol. Började vardagsdricka ett glas någon dag då och då när barnen var i lågstadieåldern, för att jag tyckte det signalerade att jag hade ett avslappnat förhållande till alkoholen, "man behöver inte dricka för att bli onykter".
Det som har bekymrat mig särskilt mycket den senaste tiden är insikten att jag verkligen gillar att dricka ensam. Jag vill helst vara hemma ensam (det händer inte många minuter i veckan) och sitta i soffan med ett glas vin. Jag har längtat hem från saker för att jag kan ta ett glas vin när jag kommer hem och har börjat tacka nej till saker jag tidigare gjort tillsammans med andra människor, för att dricka vin ensam i stället. Det är min värsta insikt, att jag så smått börjat värdera alkoholen som ett bättre sällskap än riktiga människor. Jag har under de senaste två åren (?) alltid fördruckit hemma innan en fest, när jag fixar i ordning mig osv. Har insett att nästan ingen annan jag känner håller på så.

Jag fick lite panik när du skrev att du haft flera vita januarimånder, och andra månader men kommer tillbaka i gamla hjulspår och att det är därför du nu kör 3 månader och överväger ett nyktert liv. Jag inser ju att jag är där du var för några år sedan. Jag inbillar mig ju att jag efter denna vita månad ska vakna upp med ett nytt och sunt förhållande till alkohol. Har redan en aktivitet som involverar alkohol inplanerad till 1 februari...

Du skrev i min tråd att du hoppas att jag fortsätter skriva här efter januari. Tidigare gånger har jag släppt detta forum efter en halvhjärtad ansats att ta tag i mitt problem. Jag hoppas att jag förstår mitt problem lite bättre denna gång och hänger kvar.

Tack för hur du berättar om dig, det ger mycket till mig att tänka på.
kram

Profile picture for user JoYo

Jag fick nya insikter! Det här får inte vara en ”vit januari” endast! Vitt liv! Vågar man tänka sig ett vitt liv? Jag önskar mig det! Oss alla!?

Profile picture for user Se klart

Tack för att ni löser, och kommenterar här, det betyder väldigt mycket
Espadrill: jag började nästan gråta när jag läste din kommentar (gråter så sällan nu för tiden) men tänker att det är betydelsefullt att känna igen sig. Jag känner igen längtan efter att vara ensam, lyxig tid och då med sällskap av vin som ingen har koll på hur mycket (inte jag själv heller) Mina nya morgnar är också än så länge den största vinsten. Förut: Treo, trött, aldrig utsövd, stressad och aldrig hungrig och sön ångest när tankarna närmade sig detta kring min kropp/hälsa. Hur länge har detta pågått? Hur har det skadat min kropp? Darrar jag på händerna? Och så tankarna på att jag kommer att bli sjuk eller dö av detta. De tankarna innebar sån panik för mig att jag inte med mesta möjliga ansträngning av min hjärna kunde förstå hur jag lät detta pågå.
Nu; lugna, harmoniska morgnar. Att få vakna långsamt, fundera, dricka kaffe i sängen, läsa nyheter, lugn och ro på jobbet och koll på läget. En sådan morgon är jag beredd att byta mot vilken vinkväll som helst. Och den insikten, att det är just det jag kan, har stor betydelse. De där morgnarna finns inom räckhåll. Tack för påminnelsen som jag ska bära med mig som en skatt. Jag vet mycket väl att det kommer andra dagar. Men idag är inte andra dagar, idag är jag nykter. Och tackar för att det är vardag.
JoYo och Charlie! Jag läser och hänger med i era trådar och liv, varje dag. Tack för allt ni delar med er. Kram.

Profile picture for user Se klart

Och de borrar nånstans i huset, eller det låter iaf så, så det är rent omöjligt att känna frid över vad jag ändå tycker är en god prestation.Det har varit lätt och svårt. Jag lär mig otroligt mycket här, om detta helvete som a ställer till med. Om hur mycket kämparvilja som finns. Och samhörighet. Värdefullt är ett understatement.
Mycket mer vardagsglädje är min främsta reflektion. Lättnad, över att känna sig fri. Att göra vad jag vill en kväll. För jag bestämmer.
Och så små små skillnader. Ordning i handväskan. Kommer ihåg småsaker jag ska göra. Count your blessings heter det ju, och jag har haft fullt upp med det idag. ?‍❤️‍?‍?

Profile picture for user Espandrill

Ja, det gäller att se och uppskatta de små sakerna. Minnet hoppas jag också ska bli bättre, är så disträ. Läste någonstans att hög alkoholkonsumtion ökar risken för att utveckla demens, en av många anledningar att lägga ner.
Ha en grym dag!

Profile picture for user Se klart

Av arbetsrelaterade orsaker är jag ganska insatt i just alzheimer och demens.
Hör utbildning skyddar, liksom att ha ett aktivt liv även som äldre. (Chanserna att ha det ökar ju också om vi inte dricker, som ju är passiviserande.)
Riskfaktorer är precis som du skriver, hög konsumtion av alkohol.
Och obehandlat högt blodtryck.
Jag tycker också jag är disträ, glömmer saker jag pratat med barn eller man om. Så för mig är det absolut ett starkt vägande skäl att komma till rätta med mitt riskbruk. Eller vad jag nu ska kalla det...
Ha en bra dag Espsadrill och alla som kniper även den här dagen som vit.
Grymma är vi!

Profile picture for user Se klart

Ikväll är jag ensam hemma, vilket som omväxling är väldigt skönt.
Har inget vin hemma så det är en icke-fråga.
Däremot unnade jag mig en a-fri öl efter elva timmar på jobbet. Har inte velat göra det till en vana, utan tänker att en öl eller a-fritt bubbel kan vara ok till helgen. Alltså på så vis som de flesta dricker alkohol.
Jag köper den mat jag vill, jag tänker att jag kan äta oxfilé varenda fredag. Jag köper en kräm som jag tyckt har varit för dyr. Jag äter glass när jag vill, jag går ändå ner i vikt (inte så viktigt just nu men en bonus)
Jag tittar på mig själv i spegeln och tycker att jag ser pigg, glad och stolt ut. Jag tänker inte nedsättande tankar om mig sjölv.
Jag har ont i käkarna ibland för att stress finns såklart fortfarande i mitt liv men jag tänker att tid finns att reda ut det också.
Jag tycker att himlen liksom lyft, att jag ser längre.
Jag går förbi alla vanliga pubar och restauranger påväg hem och tittar in och är inte avundsjuk och överväger inte att gå in, som så ofta.
Jag latar mig en stund till och tänker att jag hinner allt jag vill hinna med ikväll, ändå. Jag tycker torsdagen den 23 januari har varit en av årets bästa dagar i sin enkelhet och det, det räcker. Jag vet att det kommer andra dagar som inte känns som om de räcker som de är. Men idag är inte den dagen.
Önskar alla fina och stöttande medkämpare här en kväll som är bra nog. ???

Profile picture for user FinaLisa

Se klart, så fint du reflekterar över dig själv och din tillvaro. Så närvarande i nuet ?
Jag blir lite avis, själv lever jag mer i morgon än idag. Planerar, organiserar och kontrollerar...? Det är jag det..
Måste bli bättre på nuet, tänker jag när jag läst ditt fina inlägg...?

Kram?

Profile picture for user gojan

Vad modig du är!
Jag kommer att titta in fler gånger och följa din resa. Du skriver fint och beskriver din väg så bra.
Kram,
Gojan

Profile picture for user Se klart

Roll, Fina Lisa, Gojan och Vinäger
När jag landar just här med just era fina kommentarer så lyfter min kväll.
Flax flax går tankarna, ja visst är jag mig själv till vardags men också så himla duktig på ett sätt som inte är något att skryta över. Jag övar mig här på att vara I Mig Själv. Ni hjälper mig massor med det.
Tack snälla! Fredag kan vara den tuffaste dagen, och om vi just nu är precis mitt i det som är det tuffaste, så kan vi vara ganska säkra på att vi klarar det här. .
Kramar till er.

Profile picture for user Se klart

Tack Espadrill, önskar dig också en fin helg, vi håller ihop ?
En insikt; jag har mycket att göra idag, fix och förberedelser, ärenden och handling.
Min underliggande ton är stress.
Hur ska jag hinna?
Inser plötsligt hur lång den här dagen är, istället för bara några timmar kvar.
Eftersom den inte kommer att kapas vid 17:00 av drink, vin, vin, etc.
Vad många timmar jag har att erövra eller ta tillbaka.
Fin (lång) lördag önskar jag er! Kramar.

Profile picture for user Espandrill

Som svar på av Se klart

Insikten att dagarna blir längre utan alkohol! Jag har hunnit med massor idag: tränat morgon + kväll, lagat lunch till familjen, tvättat fyra maskiner, dammsugit soffan (!), kollat vinterstudion, hälsat på hemma hos kompisar på andra sidan stan, köpt hämtmat och nu ska jag duscha och kolla en film. Länge sedan jag fick så mycket gjort på en dag. Vad hände under dina kvällstimmar som blev över ikväll?

Profile picture for user Se klart

Ja du Espadrill, jag övermannades tyvärr av ett hemskt sug efter vin, helt synkroniserat med min man (som ju kör vit månad)
Så från att ha njutit hela dagen över de här extra timmarna, så landade det i lite allmän irritation och framförallt tusen frågor och tjatiga tankar om varför jag håller på med det här trista löftet.
Jag närmade mig inte ens hyllan med ett antal flaskor vin, det kändes väldigt långt borta. Lika långt borta var tanken på att aldrig mer dricka.
Efter denna utsvävning i tanken är jag nu tillbaka på rutan som lyder: idag är jag nykter.
Däremot var det väldigt härligt att läsa i DIN tråd hur du tog tillvara dagen, kraft och energi i det du skriver!
Men istället för att grotta ner mig i att livet troligen aldrig kommer att bli riktigt kul igen, så satsar jag på en bit ost och ett glas cola och lämnar mina egna tankar i Monopolets Gå i fängelse, allra tidigast imorgon kommer jag att diskutera någonting med mig själv överhuvudtaget.
Kram!

Profile picture for user Espandrill

Som svar på av Se klart

Att inte ge efter när du kände att suget övermannade dig. Hade jag inte begränsat mitt första mål till en månad hade jag övermannats och gett vika ett antal gånger är min gissning. Du är imponerande strong, jag ser upp till dig!
”Livet blir aldrig riktigt kul igen” - vi har ju samma deppiga tankar kring ett alkoholfritt liv du och jag. Vi kan väl tillåta oss att konfrontera de tankarna då och då, gnälla över tristess och glamourbrist och hjälpa varann att se saker som känns kul? Kram

Profile picture for user Se klart

Om man till kul räknar; energi, lust, lätt att andas, effektivitet och se fram emot.
Du har rätt Espadrill, vi måste få lov att grotta ner oss tillfälligt, för ibland är livet tristare utan a. Så lättjefullt i stunden, och som det går att längta eller njuta av de stunderna.
Idag vet jag inte om nån högre makt (är sekulär ateist) ändå bestämde sig för att ge tillbaka extra allt för att jag stod emot igår. Glad idag! Ska få träffa hela min familj och fira en födelsedag. Behöver inte tänka på att jag ska dricka försiktigt för jag är nykter idag. Det är någonting.
Och Espadrill, precis det hoppas jag att vi kan hjälpas åt med. Påminna vad som ligger i andra vågskålen när den vill tippa åt fel håll. Kram alla som kämpar. ❤️

Profile picture for user Se klart

Idag känns det som jag klättrat över ett jobbigt berg och ut på andra sidan med en fin utsikt.
Jag måste vara rädd om mitt nyktra ”tankesystem” märker jag.
Det är som sagt inte bara en tanke utan sammankopplade sådana som ett nät över hela mitt liv.
När jag stör mig själv, i lördags var ett utmärkt exempel, med tankar på vin, mys (av det slaget) smak och mat och att få höja känslorna ett snäpp bara genom några små klunkar. Då, då händer det att hela hjärnan liksom får en dubbelgångare. Kan inte förklara bättre.
Men alla tankar om välmående blir infiltrerade av det tänket.
Min andra insikt: det blir jobbigt när jag gör exakt de saker som är förknippade med vin. Jag behöver bryta lite fredag/lördagsrutiner, bara lite.
Förra helgen föll det sig så att jag hade andra aktiviteter för mig, det skapade då inget sug. Vin kan inte läsa kalender och vet inte vad det är för veckodag. Men vin kan läsa vanor, det vi/jag gör.
Stor middag igår som hanterades utan problem men med två glas a-fritt bubbel.
Är osäker på om det är bra, men står inte riktigt ut med Coca-Cola i fina glas.
Nu blir det skönt med vardag!
Kram på er.

Profile picture for user Se klart

De här första veckorna är vardagen en fristad. Tacksam.
I varje andetag känner jag nån sorts skillnad. Det kan vara inbillning men det kan också vara sant.

Profile picture for user VaknaVacker

Så bra du skriver om detta. Känner också så. Vinet sitter som i rörelsemönstret och vanemönstret. Tänkt på det och känt det är rätt att bryta ritualen och mönstret.
Så himla skönt att bestämma själv!!
Grattis till tre veckor???Kram

Profile picture for user Rolf

Idag bjuder jag på några bevingade ord från en som skriver här på forumet.

”Så jag gör det nu. Kanske äntligen”
”Allt var inte perfekt idag. Men det har varit lugnt.”
”Årets sämsta sömn, 3,5h”
”Tänkte idag på om detta att ”nå botten” som många pratar om, som föregår nykterheten. Måste det vara så?”
”Sov så dåligt inatt, hoppas på bättre nätter.”
”Tror jag känner mig sorgsen för att jag är där jag är. Hade önskat vara som ”alla andra”
”Tänkte först att jag önskar bort den delen som aldrig kan sova utan 2-3-4 glas vin.
”Sover skruttigt. Drömmer så mkt, vaknar ofta, men morgnarna är sköna för trots att jag är trött så vaknar jag långsamt.”
”Jag känner mig mindre stressad”
”Jag är mer uppmärksam, jag har mer energi men också svårt att vara still.”
”Nu tänker jag mig så en längre period men kan ej idag ta beslut om aldrig mer.”
”mer tid= bra, men också lite tråkigt.”
”Ville bara ta ett glas och få lite energi.. Men nu är det måndag igen och det känns faktiskt lättare!”
”Tycker jag ser lite piggare ut.”
”När jag tidigare hållit upp 2-3 veckor har jag ofta känt mig ”lätt” i livet”
”Min man är faktiskt ännu bättre ut ett nyktert perspektiv”
”Klara ögonvitor, minus 1,5 kilo kroppsvikt, minus 10 kilo dåligt samvete och förträngning av verkligheten”
”Jag bjuder mig själv på att inte känna stress över att vara trött imorgon.”
”Jag Kommer Inte Vara Bakis.”
”Detta vill jag inte tillbaka till.”
”Jag har ofta tänkt att mitt riskbruk är en tickande bomb.”
”Mycket mer vardagsglädje är min främsta reflektion. Lättnad, över att känna sig fri. Att göra vad jag vill en kväll. För jag bestämmer.”
”Jag tittar på mig själv i spegeln och tycker att jag ser pigg, glad och stolt ut. Jag tänker inte nedsättande tankar om mig själv.”
”Jag tycker att himlen liksom lyft, att jag ser längre.”
”Livet verkar kunna bli kul ändå - Om man till kul räknar; energi, lust, lätt att andas, effektivitet och se fram emot.”
”Idag känns det som jag klättrat över ett jobbigt berg och ut på andra sidan med en fin utsikt”
”Blir galen på att man/JAG ska ifrågasätta om det går att ha ett bra liv utan drickandet, när det för oss här- gör livet så jävla mycket jobbigare att leva.”
”De här första veckorna är vardagen en fristad. Tacksam. I varje andetag känner jag nån sorts skillnad. Det kan vara inbillning men det kan också vara sant.”

Hur många gånger vill du göra denna förändring? Hur många gånger tror du att du behöver gå igenom detta innan du ser att A är en falsk vän? Kan vi dricka normalt? Det du beskriver ovan är det normala enligt min mening. För vissa går det långsammare att skapa beroendet, vissa går vi djupare ner i fördärvet än andra, precis som du frågar dig själv. Men en sak är säker att A har alla dessa smygande baksidor som bara är förunnat att förstå för den som har blivit nykter.

"Glöm bort hur hemskt det var och minns att allt det roliga är kvar! Jag längtar efter havet som jag aldrig har fått se Och att samla vackra snäckor är en underbar idé!"

Profile picture for user Ensammenintestark

Se klart, stämmer ju fullständigt att alkoholdjävulen verkar som bäst i vane- och rörelsemönster. Har börjat med programmet här på AH och skriver logg. Blir ju fullständigt tydligt att suget och tankarna på a dyker upp som mest i viss situationer och platser. Så vi måste bryta vanorna och rörelsemönstren. Och bli uppmärksamma på när de dyker upp som oftast. Då är vi beredda att ge dem en match och lämna dem därhän.

Rolf, dina citat ur Se klarts tråd blir ju närmast poesi sammansatta på det sättet.? Den röda tråden är helt klart att alkohol förstör våra hjärnor och att utan den kan våra liv bara bli bättre och bättre.?

Profile picture for user Espandrill

"Vin kan inte läsa kalender och vet inte vad det är för veckodag. Men vin kan läsa vanor, det vi/jag gör." Huvudet på spiken! Det där situationsbetingade suget är ju det som gör det så infernaliskt svårt att tänka sig att det går att sluta helt. Jag har nu, efter en nästan hel vit månad, rätt så bra koll på i vilka situationer jag får sug:
Jag måste sluta åka hem från jobbet måndagar och fredagar.
Jag måste sluta gå på social tillställning i anslutning till arbetsdagens slut (AW, middag, annat).
Jag måste sluta umgås med 80 % av alla jag umgås med.
Jag måste sluta vara hemma i mitt hus en lördag eller söndag om jag inte bestämt måste köra bil senare på kvällen.
Jag måste sluta tycka det kan kännas betungande att ha barn med NPF.
Jag måste sluta irritera mig på saker i mitt liv som jag skulle vilja rätta till men inte kan rätta till (just nu).

Om jag bara slutar hamna i de där situationerna så skulle det nog vara rätt så lätt att hålla sig borta från alkohol.

Profile picture for user Se klart

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, för jag som är en babblare av rang blev mycket berörd och rörd av ditt inlägg.
Jag tycker väldigt mycket om roligt, och lika viktigt är allvaret. Det du skriver får mig att känna mig sedd, och tagen på allvar.
Är väldigt tacksam för det. (Och jäklar, du nailar liksom essensen av vad som tagit mig tre veckor att nästan komma fram till.)
Men vet du, ikväll var vi på bio och påväg hem sa min man; nu hade det varit härligt att gå och ta en öl.
Och jag svarade helt sanningsenligt, att det hade jag inte ens tänkt på.
Glädjen med nykterheten är verkligen en jädra Monet-palett.
Tack för att du påminner!
Knyttet är påväg mot havet.

Profile picture for user Se klart

Tack för era fina kloka inlägg.
Vad bra, Ensam, att du loggar i programmet. Jag har min logg här, men kan tänka mig att testa. Har bara inte kommit mig för än.
Espadrill, jag funderar, och tror att jag kan skriva som jag tänker, då du vet att min ton är vänlig.
Jag tror inte alls du behöver sluta med allt det du beskriver. Eller, det vet ju såklart du också. Jag är klar över måttet av drastisk hopplöshet i dina formuleringar för så känns det ibland.
Jag har inga lösningar, jag har tre veckors nykterhet som jag kan falla ur imorgon, inte så mycket.
Men är det något som slagit mig varje dag av dessa 22 dagar så är det hur mkt enklare det är att leva utan skam, för det är en känsla som har varit som något jättetungt osynligt program i mobilen som ligger och drar batteri utan att göra nån nytta!
Jag ser fram emot att vi får fortsätta följas åt här!
Kram ?

Profile picture for user svagis

har jag upptäckt din tråd Se klart - och vilken inspiration du ger mig!! Tack för det. Jag känner igen mig och tar till mig alla dina kloka formuleringar kring hur vi måste ligga steget före i nykterhetsarbetet. Jag har övervunnit ett par allvarliga situationer av sug med hjälp av mina alter egon (som jag kallar min högre makt). Det är som att jag visar min maktlöshet inför alkoholen genom att kalla in mitt alter ego som får ta besluten åt mig. Det ger en liten känsla av trygghet för mig att tänka så men låter ju inte riktigt klokt egentligen :)
Kram
svagis

Profile picture for user Espandrill

Som svar på av Se klart

Jag såg en dokumentär på TV en gång, om en man som var alkoholist. En välordnad social tillvaro, som sakta gled mot kaos. Hans fru och barn ställde ett ultimatum: sluta drick annars lämnar vi dig. Mannen gjorde ett aktivt val och fattade beslutet att alkoholen var viktigare för honom. Han flyttade utomlands och söp sig själv till döds, om jag minns berättelsen rätt. Jag tänker på honom ibland, och undrar hur långt ifrån jag egentligen är den mannen? Alltså, jag är verkligen inte i närheten idag, men den mannens öde gör att jag förstår att beroendet kan gripa tag i en människa på ett sätt som gör att allt förnuft man en gång besuttit kan försvinna, och att det kanske sker snabbare än att man hinner agera i tid.

Du förstår att jag förstår att sluta göra normala saker inte är svaret på mitt problem. Jag behöver förnuftiga röster som din som påminner mig om att jag jag fortfarande har mitt förnuft i behåll. I verkliga livet avskyr jag förnuftiga människor som med utgångspunkt i moral, eller ännu värre - dygd - har synpunkter på hur andra människor (jag eller någon annan) vill leva sitt liv. Jag slits mellan min liberala grundsyn och insikten att vissa saker bara är dåligt för en själv eller för andra och de ska man försöka lägga av med att göra.
Heja dig och tack för dina ord.

Profile picture for user Se klart

Espadrill, förnumstighet nej tack.
Ej heller moral eller pekpinnar.
Inget av det är verkningsfullt på den här planhalvan.
Som så mycket annat i livet så behöver viktiga beslut i någon mån vara lustdrivna eller hur?
Det svåraste om jag kokar ner några av tråk-effekterna av ett nyktert liv är möjligheten till lite socialt accepterad glömska. Men det måste finnas vägar runt det, tänker jag.
Och något stort som jag har upptäckt i nykterheten och som är nytt för mig:
NÄR jag inte dricker minskar behovet av den där glömskan.
Finns helt enkelt inte så mycket jag behöver glömma bort.
Jag behövde inte vila från tankarna på;
Hur det med min kropp
Hur är det med mitt minne egentligen
Hur är det med min handstil
Hur är det med min energi på jobbet
Hur är det med min vikt och när vägde jag mig senast.
Glömskan är helt enkelt inte så central som den har varit.
Jag har aldrig uppfattat det så tydligt under mina tidigare vita månader, eller vita vardagsveckor.
Och om jag är på gott humör så känns detta som en skatt att hålla nära eller en karta som vecklar ut sig, lite dag för dag.
Önskar dig en fin dag!
Kram.

Profile picture for user Se klart

Tack för inkik i min tråd, och tack för fina ord. Jag följer dig och håller hårt på dig!
Glad att vi har varandra. Ett lite löst virkat skyddsnät att landa i.
Din forskare använder jag mig av då och då. Kram!

Profile picture for user Se klart

Idag är det torsdag, igen.
Dagarna tuffar på med väldigt få inslag av sug efter vin, däremot fortfarande mycket reflektioner kring de här första veckornas erfarenheter.
Jag vet inte varför det är annorlunda för mig den här gången, jämfört tidigare vita januari. Men i samma stund jag skriver det så inser jag ju att det som ÄR annorlunda, är att jag skriver och läser här.
Det är i det närmaste trolleri, även om det handlar om grundläggande saker som:
Gemenskap. Att vara lyssnad på/läst. Uppmuntran. Stöd.
Helt enkelt (fast svårt) det som människor behöver för att kunna skapa förändring i livet. Ingen människa en ö.
Många gör den här resan på egen hand.
För mig är det milsvid skillnad i perspektiv och horisont, i och med detta forum.
Makes you think. Andras erfarenheter, möten. Det är ju så vi människor blir till från allra första dagen i livet.
Det jag vill säga med det, är egentligen tack för att ni finns här, läser och tänker, åt varandra ibland. Stöttar när någon halkar. Tar emot när någon faller. Och puttar på när någon tvekar.
Så för mig har erfarenheterna så här långt, inte bara handlat om att klara av mina vita dagar. Utan också nya insikter kring vad det betyder att få dela med sig.
Oavsett hur våra vägar löper framåt, parallellt eller åt olika håll, så kommer jag alltid känna mig berikad av de insikterna.

Ja, mina tankar rör sig mellan evigheten och fredag kväll.
Inte konstigt att det svindlar till ibland, inte de vanliga perspektiven.
Jag känner inte att jag slåss mot något. Inte ens suget. Jag känner mig arg ibland, över den situation jag befinner mig i, arg över sånt jag missat. Men jag försöker verkligen ha en holistisk syn på mig själv. Alla delar hör ihop, allt är jag, men jag kan förändras. Upplever inte heller någon kidnappning. Än.
Jag är dock varje dag väldigt ödmjuk. För mig är tricket, så här långt, just detta: En dag i taget. Att plocka sönder ”evigheten” till ögonblick som jag förhoppningsvis- och om jag bestämmer mig för det- vart och ett kommer att kunna hantera.
Livet är ju megastort och magiskt, och på samma gång:
Ja eller nej till det där glaset.
Varken större eller mindre beslut än just det.
Kram alla som läser, och kämpar!

Profile picture for user Espandrill

Som svar på av Se klart

Du skriver om den upplevda gemenskapen och stödet här och jag tänker som du, att det skulle vara så mycket svårare att rikta tankarna åt rätt håll om jag inte läste vad du och andra skriver här. Min vita månad skulle inte vara mer än en one-hit-wonder och jag skulle vara tillbaka i gamla hjulspår till 100 % imorgon. Även om jag dricker imorgon har jag hunnit rikta om mitt sikte under dessa fyra veckor efter att ha kommit till en massa insikter. En stor skillnad för mig är att jag nu också vågar prata med verkliga människor om alkohol på andra sätt än bara som ett roligt inslag i livet.
Härligt att du har hittat din särskilda bonus med att sluta. Jag letar efter min bästa grej, har ju många bra men vill ha något som slår de saker jag jag försöker byta ut med att sluta med A.
Önskar dig en härlig helg! kram

Profile picture for user svagis

Detta forum stärker mig varje dag i mitt beslut att inte dricka A något mer. Själva dagboksfunktionen är också motiverande då det räcker med att gå tillbaka i sina egna inlägg när nykterhetsprocessen började...de anledningar man hade att sluta. Så BRA gjort Se klart och alla andra att vi hittade varandra härinne!
Kram
svagis

Profile picture for user Se klart

Espadrill,
Jag vill inte säga hejdå även om det allra mest fantastiska vore att du inte behövde läsa-skriva mer här.
Jag vill inte riskera att låta ”duktig” för jag vet inte hur det ska bli framåt... tänker idag tex på varför jag ska envisas med längre tid än en månad.
Positivt är att jag glömmer a, allt oftare. I början kändes min hjärna ockuperad av alla tankar, faktiskt tröttande,
Jag har konstigt nog börjat känna igen mig själv lite mer, alltså den jag var för länge sen. Det känns spännande, särskilt som jag nästan glömt bort hur jag tänkte ”förr”. Ska fundera lite mer på det.
Svagis, (känns alltid lika svårt att skriva)
Tack för fina ord, och hoppas din helg blir fil trots inställt kalas.
Tänker på er och önskar er en fin lördag, till att börja med! ??

Profile picture for user Se klart

Note to self, om jag behöver den:
Minns hur det är att vakna en lördag, 07:15, vara glad och utvilad.
Ligga kvar i sängen två timmar, med kaffe, tidningar, tankar.
Gå en lång promenad.
Äta lunch på stan med det bästa sällskapet.
Se fram emot dagen, och kvällens fest.
Veta, vara fullständigt trygg i, att idag är jag nykter.
Den sprittande, porlande bäcken av glädje.
Det lugna andetaget,
Den stolta hållningen.
Den frihetskänslan.

Profile picture for user Espandrill

Ett bra tag till, hoppas jag. Hoppas helgen varit bra! Hade min planerade avstickare igår, tog det lugn och slutade tidigt så jag mår bra idag. Och solen skiner!

Profile picture for user Se klart

Okej.
En helg med uppsidor men också i viss mån jobbiga insikter. Och kanske insikt om att jag behöver ta det fortsatt lugnt på den här resan.
Fredagkväll och hela lördagen gick allt i bra takt, dvs i takt med mig själv. Lördagen var helt ljuvlig! En väldigt härlig dag. Helt uppfylld av energi och glädje.
Lördag kväll; middag och fest, Loka istf champagne, och alkoholfri öl.
Trevligt, kul, socialt. Hade många tankar kring alkohol men inte en tanke på att dricka något. Så mitt beslut känns just nu grundat och stadigt.
Och jag vill heller inte säga att det var tråkigt.
Men det är annorlunda.
Där och då ÄR det annorlunda.
Det går inte att komma ifrån.
Till exempel; samma tillstånd i hjärnan som en tisdag påväg tlll jobbet.
Samma grad av vakenhet och koncentration.
Samma nykterhet.
Ingen glömska, ingen kemisk eufori, ingen förlåtelse kring verklighetens skavighet.
Idag kände jag mig ”bakis” när jag vaknade men kanske mest pga jag åt bröd och pasta- efter 4 veckor utan kolhydrater.
Jag är stillsamt glad över att vara nykter.
Jag längtar (som vanligt) efter söndag kväll i soffan, snart måndag, mindre tankar kring detta.
Bra saker:
Jag pratade med en vän om mina tankar kring ett helt nyktert liv.
Pratade även med min man om detta.
Fler bra saker:
Satt ensam uppe en stund igår, något jag brukar göra för att kunna dricka lite till, och ifred.
DET var lika skönt utan vin.
Summering; nya utmaningar, nya tankar, ingen alkohol, 20 000 steg. Roligt umgänge (utan a). Minus på vågen.
Fjärde helgen avklarad.
Osäkerhet kring framtiden, men mkt säker på att vara nykter ikväll.
Kram ni som läser, kämpar, hejar, försöker igen, delar med er. ❤️

Profile picture for user Se klart

Jag är stolt och mallig.
Jag gillar just nu vardagarna bättre än helgerna, känner mig fortfarande lite vilsen, försöker leva på som vanligt med middagar/socialt men känner att det är mer ansträngande, och jag är rädd om min kraft. Behöver den till mig.
Stor respekt för detta jobb som ska göras.
Oroväckande nog har jag börjat glömma lite av övertramp i alkoholens spår.
Påminner mig, dagligen.
Jag står fast vid mina tre månader, till att börja med. Eller snarare, ikväll somnar jag nykter.
Min horisont fortsätter att växa.
På så vis känns ett nyktert liv lite spännande.
Har en enorm tur att ha ett liv som jag inte har någon större anledning att fly ifrån. Konstigt nog har jag upplevt att det har varit så mkt som varit jobbigt att jag är värd vinets avkopplande effekt, i princip varje dag.
Det känns konstigt idag!
Tack alla som skriver, ni betyder var och en otroligt mycket för mig och min ork och vilja. ❤️

Profile picture for user Se klart

Hälften av mitt viktmål avklarat
Fyra veckor, en tredjedel av mitt nykterhetsmål.
Strövar efter att tanka, tanka med insikter och glädje så att mina beslut att varje dag välja att vara nykter ska fortsätta att vara självklart.
Önskar mig; att det här jobbet inte krävde så mycket tankar.
Tycker jag behöver koncentrera mig varje dag. Inte för att jag är beredd att/riskerar hälla upp ett glas vin, utan för, jag vet inte, behöver vara vaksam på mina egna luringar och just tanklösheten.
Hur är det för er andra?
För någon som varit nykter lite länge?
Vaknade pigg denna morgon, för er som är mitt i era första dagar så går den stora tröttheten över så småningom!
Fin tisdag allihop! ?

Profile picture for user Ensammenintestark

Hej se klart. Grattis till fyra veckor och minus fem kilo??.
Har bara varit nykter hälften så länge som du men känner igen mig i rädslan för att släppa garden. Det känns som att vaksamheten måste finnas där under lång tid framöver. Och ett jobb är det verkligen, men tror och hoppas som du att det ska lätta så småningom.?

Själv inne i den stora tröttheten för närvarande men gläds över att höra att den nog kommer att lätta snart. Ha en skön nykter tisdag.?

Profile picture for user FinaLisa

Grattis till 4 veckor och 5 kilo! ??
Nu kanske du får unna dig ett par nya byxor i storleken mindre...??

Jag har ju passerat ditt mål som jag förstått är tre månader...?
Men för min del så har det gått så lätt utan sug denna gång eftersom jag kapitulerade i höstas.
Insåg att det var lättare att avstå än att vara måttfull...
Så jag tror att jag redan efter dag 49 bestämde mig för att aldrig dricka mer.
Men jag hade ju fortfarande delmålen 3 månader samt 100 dagar i bakhuvudet.
Och när jag nådde dit så kände jag; nää, jag vill inte dricka ett endaste glas vin till! Det finns ingen anledning när jag mår så mycket bättre utan!
Så fundera några varv till på väg till målet!?
Lycka till ?
Kram ?

Profile picture for user Espandrill

Äter ju precis hela tiden, eftersom jag slutade med snus två veckor innan min vita månad. Jag har tidigare aldrig haft nån kroppslig hangup, nu känner jag mig tjock. Fast det är jag inte, men det känns så.
Heja dig, så skönt med positiva resultat! Kram

Profile picture for user svagis

Undersök VAD det är du äter och kolla hur många kalorier det innehållet så kan du kanske välja alternativ med lite mindre kalorier i men ändå få äta? T.ex så berättade min syrra för mig att bara när man väljer mellan olika knäckebrödssorter så kan man spara en massa kg på vågen så numera köper jag alltid Falu Råg-rut för de innehåller visst minst kalorier (och jag älskar knäckebröd). Bara som ett exempel. Men också bara om du orkar. Själv har jag valt att fortsätta snusa för tillfället eftersom jag fick artros pga min övervikt och först måste ta tag i den tillsammans med alkoholproblemen.
Kram
svagis

Profile picture for user Se klart

Tack för fina grattis och heja! Betyder mycket.
Fina Lisa, tack för tips och råd längs vägen, så skönt med några som går före, jag hänger tätt efter och lyssnar.
Idag har varit en tråk-kväll, varit på stan och fått tillfälle att reflektera över ”aldrig mer” och just idag känns det omuntert.
Men idag är ju inte evigheten så jag nöjer mig med att vara nykter ikväll.
Endamintestark, du får ta rygg på mig! ?
Espadrill, hade aldrig kunnat snusa nu, men min 16:8/lchf går riktigt bra. Känns belönande att se lite kindben och en midja som varit något osynlig senaste året.
Jag har varit jättesmal och ganska vältränad i flera år, men det senaste året har varit väldigt tufft av olika skäl, samt mkt jobb, så jag konstaterade 10 kilo plus på vågen. Många glas vin och somningar i soffan
Var på extra koll hos tandläkaren för någon vecka sen, men allt var bra.
Kändes otroligt skönt.
Svagis, jag har kört mkt kaloriräkning under åren. Just nu funkar lchf bra, för jag behöver få äta lite ost på kvöllen, och bli riktigt mätt!
Kram på er ALLA som kämpar,
Idag har mitt psyke/humör ej guldstjärna. Men det är ok.

Profile picture for user Se klart

Om någon har tankar eller insikter om detta, tar jag gärna emot.
Jag har instinktivt jättesvårt för ordet kapitulation. Jag VET att det i dessa sammanhang är ett sorts styrke-ord, men jag har svårt att förlika mig med att kapitulera. Inför något öht.
Jag läser, förstår, att kapitulation inför A är att acceptera sjukdom och därifrån navigera på ny kurs.
Men jag lever med tanken att det är JAG och ingen annan som bestämmer,
Jag läste någon som skrev ”när kommer min nyktra dag nummer två” och min instinkt säger: När DU bestämmer dig.
Jag har hela livet tänkt att inget annat än mina egna beslut styr mitt liv.
Jag har väldigt svårt att ”tänka om”, jag känner mig inte styrd, även om jag ju uppenbarligen dricker mer än jag vill.
Och nej, precis. Det känns inte alltid som ett eget beslut. Så kanske är jag också i kön för kapitulation?
Funderar mycket på det här. Kan gärna utforska både andlighet och högre makt.
Men kapitulation- känns svårt,
Glad för input av anykind!
Kämpar-onsdag och helgen rycker närmare. Har gjort en lista på vad som funkat bra och mindre bra dessa helger,
Ska hålla mig till det som funkat bra.

Profile picture for user Javelin

Men oj vad mycket inspiration det finns i den här tråden. Och Grattis till 4 veckor och 5 kg! Är själv inne i femte veckan och jag kan inte låta bli att undra hur mycket förändringar som skett inuti kroppen, det yttre är så klart glädjande med. Tog faktiskt några före-bilder när jag slutade dricka och började med mer hälsotänk... Mår illa när jag ser dem, vilket vrak alltså. Har lite fler kilon jag vill bli av med men de flesta har nog alkoholen stått för så det löser sig säkert med tiden.

Humöret... ja det går upp och ner men överlag så har precis alla aspekter i mitt liv blivit bättre utan alkohol. Det är egentligen det enda jag behöver minnas när beslutsamheten börjar vackla.

Profile picture for user Se klart

Tack för fina ord, och vad glad jag är att kunna vara med och inspirera.
Vi får hjälpas åt!
Vi har samma tid i nykterheten, och jag tänker som du. Så glad över att vakna och veta att jag inte plågat min lever, mina tänder (sån panik över att få dåliga tänder) och lagt på vikt.
Jag har inga före-bilder men när jag ser mig själv på bilder från nyårsafton... inte kul.
Försöker tänka snälla tankar om den där tjejen ändå. Det är kämpigt att vara nykter, men fan vad kämpigt, rörigt och sorgligt det är att dricka.
Kram på dig. Vi tar den här kvällen nykter.

Profile picture for user Se klart

Sen kliver jag vidare i nykterhet som kommer vara den längsta sedan jag var gravid sist för snart 25 år sedan.
Jag tänker mycket på alla et som skriver här, och vilken hjälp det är.
Jag läser på morgonen en kort stund. Ibland en stund mitt på dagen, ofta när stress känns extra övermäktig, och jag vet att det kan vara utlösande för att känna mig så ”värd” ett glas vin efter jobbet.
Det hjälper mig så mycket! Jag är imponerad och så glad när jag ser att ni kör ”en dag till”.
Även om nykterhet måste komma inifrån, så är detta sammanhang avgörande tror jag. Plus-det känns som det finns så många här som jag bryr mig om nu, så är beredd att fortsätta vara nykter för att få fortsätta hänga med er ???
Det som gör mig lite ledsen är de som plötsligt tystnar, och när jag letar hittar jag deras trådar som lite efter ett skeppsbrott, långt ner på listan.
Kanske kommer några av dem tillbaks? Hoppas. Många som har det så himla tufft, och just idag är det inte vi som läser och skriver här.

Profile picture for user VaknaVacker

Jag tror många av oss försöker minska eller sluta med drickandet många gånger. Och många kommer tillbaks... kan ju ta tid. Har själv gjort några varv o krumbukter innan jag landade i att det här går bara inte. På riktigt går det inte mer.
Kram?

Profile picture for user Vinäger

I alla fall det du skriver om forumet. Precis så är det. Vi får nära vänner, vilka vi inte ens vet hur de ser ut. Om de inte kommer på träffen, förstås.

Vill tillägga att jag tycker om ditt sätt att skriva. Småfinurligt och med en tanke bakom. Snyggt. Blir också imponerad över ditt sätt att beskriva tankarna kring fortsatt nykterhet. Tror att du sätter ord på vad många känner. Tack för att jag får följa dig.

Kram kram

Profile picture for user Mig99

Hej, jag läser och läser på detta forum och trådar ( är ny sen i söndags inne på dag nr 6 som nykter) ... får sån pepp av att bara läsa alla era trådar . Känner igen mig i så mycket. Idag kände jag ett sug , enormt sådant märkligt men de är exakt såna här dagar inser jag. Mycket på jobbet klarar en stor presentation , massa annat kännt mig sådär på topp och så kommer törsten ! Liksom att jag vill unna mig med vin, skulle ju inte bli ett glas snarare en flaska minst ...Själv hemma med, men tog en löp runda istället . Nu ligger jag här grymt nöjd över mig själv och förbaskat stolt ! Jag kommer vakna nykter på dag 7 imorgon...
Glad att detta forum finns och man kan läsa alla trådar ??Tack till er!

Profile picture for user Se klart

Vinäger, dina ord betyder mycket! Tack. Jag blir otroligt glad att jag kan bidra med något som har betydelse, att få ”vara med” här känns inte mindre än en hedersgrej,
Jag skriver mycket i min vardag så det är ett ganska invant sätt att kommunicera men sammanhanget här är ju helt nytt. ☺️
Mig99, Ny tid, tack! Vi är lite knäppa här som kan växla så mellan klokskap och galenskap.
Men vi övar vidare på lite mer balanserat liv. Fredag imorgon och då behöver vi varandra extra mkt.
Kram och ett nyktert godnatt ?

Profile picture for user Se klart

Och inte längre de där tvära kasten mellan vardag och helg, mina veckor är ofta så intensiva att ju både vardagar och helg är tillfälle att dricka vin men på helgen är det lite på ett annat sätt och jag brukar tänka redan vid lunch på vin som ska kluckas i glas inom bara några timmar.
Det går ju inte en fredag och sällan en torsdag (då det är fullt tillåtet att smygstarta med ett glas eller fyra...)
Det här ska jag vänja mig vid, lite i taget. Det finns mkt som är skönt med den här mjukare övergången. Att helgen inte börjar med att vara helt slut, är ett bra exempel. Att kunna planera för mer aktiviteter (låter så tråkigt men menar sånt som teater, ärenden, fix hemma, sånt jag tycker om) är en fördel.
Jag försöker hitta sånt som kompenserar fredags-förväntningar med tex väldigt god mat, dricka en a-fri öl när jag lagar mat, lite nötter.
Där och då tycker jag att det är bra nog gott och mysigt.
Helt slut ikväll, nykter, skriver mer imorgon. Kommer läsa, skriva och nog behöva hänga mkt här?

Profile picture for user Se klart

Kämpar på med mitt inte särskilt drickvänliga vin i iskallt landethus på uppvärmning.
Mannen dricker svingott (som jag minns det) vin men just det bekommer mig inte, och han har frågat noga om lov.
Har reflekterat kring ”roligt” de senaste dagarna. Återkommer om det.
Har varit ute med vänner (som alla dricker) och det går bra, men jag märker att jag blir rastlös snabbare än vanligt, är liksom ”klar” och är inget vidare på att underhålla andra.
Apropå inte så rolig.
Men tänker att just precis nu:
Annat att lägga vikt vid, som mig själv.
Ikväll är jag nykter, klart slut.
Kram och tankar till alla som jobbar sig genom fredagkvällen, starka är ni!

Profile picture for user JoYo

Du satte ord på något jag inte reflekterat över. De tvära kasten mellan vardag och helg. Så sant, det känns mjukare som nykter. Mer tid för härligt och viktigt!
Ha en skön fredag!
?

Profile picture for user Se klart

Som svar på av JoYo

Ja, där sa du det. Jag är inte lika; flås-andas från fredag em av allt som ska avslutas och sedan påbörjas, liksom parallellt. Känner ofta nån sorts stress hela vägen hem och innan vinet.
Den stressen (som också kan vara härlig förväntan) har minskat.
Kram!

Profile picture for user Se klart

Vaknade timmar efter min planerade uppstigning och det tog några minuter för mig att inse att jag:
Varken var bakis
Och inte hade druckit igår.
Jag hade helt enkelt sovit ut för att min kropp och lilla skalle behövde det.
Det är nog det jag menar med avsaknad av skam.
Att inte ha den där skam-maskinen inombords som går på autopilot, som följeslagare.
Samma med min ibland tilltagande lathet. Jag ”bare viler mig” som nån i Emil i Lönneberga sa.
Jag råkar behöva det.
Och jag måste inte vara energisk för att visa nån eller mig själv att jag iaf och minsann inte har låg aktivitet pga jag gillar att dricka vin ibland.
Jag BE-HÖ-VER läsa mycket här,
Jag behöver er, era olika röster och erfarenheter, era olika platser och longitud och latitud på den här kartan.
Utan er tror jag inte jag skulle fixa det här, dvs att vara nykter idag.
Tack.