Stor-Babs

Ja precis... förstår ju att man alltid kan falla dit men... hur länge snackar vi innan vanan att inte dricka vin "satt sig" rejält? Längsta jag gjort var 7 v så jag vet inte alls. Klart det är individuellt så svara gärna hur det vart för DIG.

Återfaller ofta

Jag har varit nykter ett tag, jag var nykter i sex veckor efter en period med för mkt a. Första två veckorna var dryg tyckte jag, sedan avtog det värsta suget/saknaden. Efter fyra veckor var det helt ok, tänkte inte på a på fredag lördag så mkt, tankarna fanns där men inte lika jobbiga. Det blev en längre startsträcka för att bara åka o köpa a. Efter sex veckor blev vi bjuden på en middag och jag drack öl, blev för mkt i vanlig ordning. Konstigt nog ville jag inte se a alls. Blev efter tre veckor bortbjuden igen, vet inte varför jag drack då??? Bara blev så, dom två gångerna jag druckit har gett mig en känsla av att jag behöver inte a nåt mer. Jag mår dåligt psykiskt av skiten. Jag har lyckats komma ifrån mkt av bruket jag hade men har fortfarande svårt att lita på mig själv i vissa situationer då jag tycks falla totalt. Det verkar iaf som att man kommer ifrån alkohol även om man tar så kallade återfall. Det tycks för mig vara mer destruktivt att bruka a med för kort återhämtning. Verkar bli psykiskt beroende så jg måste ha det varje ledig eftermiddag tillslut. Det verkar försvinna mer och mer ju längre man är nykter. Nu verkar jag ha vunnit tillbaka lite förtroende hos min omgivning så dom tror inte att jag ska dricka hela tiden eftersom jag inte fått jättemkt kritik när jag druckit senaste två gångerna. På nåt vis känner jag att jag kan dricka om jag vill men jag bestämmer själv att inte göra det.

Nu litar jag inte ett dugg på mig självbärande det gäller alkohol under en fest lr liknande så det ska nog helt undvikas för min del helst. Är inte riktigt där än men känns ändå som jag gjort nåt framsteg.

Tipset jag kan ge är att försöka finna ditt sätt att förhålla dig, jag slutade helt plötsligt se det som viktigt att kunna hantera a. Jag egentligen känner att jag accepterar mer nu att jag inte kan det. Ingen annan har med det att göra, jag bara låter bli. Jag har en känsla av att jag inte tvingar mig. Jag tar det inte lika allvarligt längre. Om jag bestämmer mig för att dricka så kan jag åtminstone lita på mig själv att jag inte gör det igen dagen efter. Så jag ser det inte så hårt om jag skulle dricka, mer ett misstag inte ett återfall. Jag ser det som att jag ska inte dricka men råkar det hända så är det inte hela världen. Låter man det bli hela världen med medföljande ångest så r det lätt att man fortsätter.

Kanske blev rörigt det här men försök förstå psykologin jag försöker förmedla.