Orkar inte mer

Profile picture for user snusen

Insåg i våras el rättare sagt tidigare att jag behöver hjälp försökte hitta ställen där man kunde va anonym men alla kommunala instanser har ju anmälningsplikt och gick inte va anonym. Har inte råd söka privat hjälp. Så tillsats kastade jag in handduken och kontaktade,sociala. Men de jobbar ju inte fort direkt hålls,fortfarande på att utredas vilken hjälp jag behöver fast jag redan vet det och förklarat min situation. Och känner de fokuserar på fel saker. Jag dricker för döva min ångest vet varför jag har ångest så de är de som som är problemet inte alkoholen i sig. När jag har perioder då livet är bar har jag inget behov att att supa då kan jag gå ut ta en öl el låta bli och bara njuta. Men nu har mitt drickande eskalerat till den punkt så jag inte har råd dricka längre och måste skaffa pengar på andra sätt för ha råd dricka. Och soc säger de förstår men ja just de ska ju utreddas. Och plus de är de semestertider. Ser ingen annan utväg än bara ge upp jag orkar inte strida längre för få hjälp. De har snart gått fyra månader sen jag bad om hjälp och min situation har inte blivit bättre utan sämre. Känner mig inte bekväm el hemma med AA alltid känt mig som ett ufo på deras träffar plus de ger mig inget lyssna på andras problem. Och vända mig till akutpsykiatrin finns inte ens på kartan de har gjort mig så illa och totalt avfärdat mig så sätter inte min fot där mer. Vet inte vad jag ska göra el vart jag ska vända mig. De känns som de ända som kan ge mig frid är att avsluta allt, jag har ingen ork längrevtill att kämpa för

Profile picture for user VaknaVacker

Förstår det är kämpigt när du försöker få hjälp och inte får det. Så bra du skriver här! Här finns verkligen stöd att få.

Det som är bra att tänka på är ju att det känns ju bättre just när man dricker men sedan blir den bara värre av det.

När du har det så kämpigt, sök akut hjälp! Har du någon alls du kan prata med irl?
Inte skall du behöva ha det så här. Ge inte upp, du är värdefull. Kram?

Profile picture for user snusen

Som svar på av VaknaVacker

Finns bara akut psyk man kan vända sig till och de vägrar jag. Sitta där i 5-15 timmar inlåst i väntan på få prata med en läkare i 10 min kommer bara öka min ångest. Sen kommer troligen läkaren avfärda mig el låsa in mig på avgiftning är inte vad jag behöver. Jag behöver få gå prata med någon kontinuerligt. Psyk de vill bara proppa i en massa mediciner och man får ingen vård där utan de är bara ren förvaring. Nej har ingen att prata med just nu den jag kan prata med är på semester utomlands och vill inte störa då

Profile picture for user Kennie

Kanske inte riktigt det stöd du söker, men här får man vara anonym och prata om sina problem. Kan du under tiden du väntar på soc utredning minska på alkoholen själv? Du skriver att under perioder när livet är bra kan du lätt välja att inte dricka. Vad behöver förändras för att dit liv ska bli bra igen? Ge inte upp, du är värd att få den hjälp du behöver! Och som sagt, här finns många som lyssnar och försöker stötta..

Profile picture for user snusen

När jag mina perioder då jag kan dricka normalt har jag knappt någon ångest och allt i livet flyter på. När jag var liten så svek och övergav min mamma mig och de har jag aldrig kommit över så när jag känner mig övergiven här och nu så kommer även den gamla smärtan upp och jag klarar inte av hantera de. Känslan av vara helt oälskad. Allt annat skit som hänt mig i livet har jag bearbetat Men inte de med mamma kan förtränga de i omgångar men varje gång såret rivs upp så tappar jag de och dricker för döva. Och jag vill inte behöva hamna långt ner i skiten igen som sist med hot om Lvm, tvångsvgiftningsr och åka ut/in på psyk och där emellan leva destruktivt.. Men känner att jag är på väg dit igen. Jag orkar inte en sådan resa en gång till. Druckit 7 dar i rad nu, spriten tog slut nu ikväll men orkade inte försöka fixa mer måste försöka bryta men de är svårt när ångesten slår till

Profile picture for user Kennie

Och just av en förälder, det sätter sig förstås extra djupt eftersom det händer innan man har verktyg att förstå det. Din mammas svek berodde förstås på något som var fel hos henne, inte med dig, men även om du vet det kan det ju vara svårt att ta in. Ibland kan det hjälpa att tänka hur man skulle tänka om någon annan som drabbats av samma sak, där skulle du nog se tydligt att skulden ligger hos mamman som svek, inte hos det övergivna barnet.

Angående ångesten som kommer, det låter kanske klyschigt, men kan du hantera den genom att gå en promenad? Gå ut i naturen, känn att du lever och har en självklar plats i livet, precis som fåglarna och träden. Sen är känslor jobbiga, men de är inte farliga i sig. Alkohol däremot kan ju vara riktigt farligt, som du har erfarenhet av. Se om du orkar kämpa mot suget för att slippa hamna där du inte orkar vara igen, du har makten.
All värme till dig, ta hand om dig..

Profile picture for user Ensam1984

Vet inte riktigt vad jag ska skriva men om vi vänder på det. Om jag skulle beskrivit mitt liv som ohållbart, med starka åsikter om sjukvården, AA, psykakuten samt med en underliggande ångest som jag härleder till min barndom. Vad hade du då föreslagit för mig!?

Jag tänker i vilket fall att du behöver ta kontakt med vården och berätta om hur dåligt du mår, det gjorde jag, och jag nämnde knappt drickandet. Men tror att det är viktigt om man inte klarar att sluta på egen vilja.

Sedan är anmälningsplikten inte lika med att ditt liv förstörs, inte i närheten. Det finns en orsak för den, för att man lättare ska få hjälp. Man måste lita på att samhället vill dig och andra det bästa.

Eller gör som många andra här. Skriv dagbok här, motionera, kämpa och överge djävulen själv. Men mår man dåligt psykiskt kan det vara för mycket att fixa själv, bara tänk på det.

Kram

Profile picture for user snusen

Som svar på av Kennie

Jo vet känslor är ju bara känslor dessutom förändras dom ju så de jag känner just nu kommer jag ju inte känna 24/7 resten av mitt liv försöker tänka så. Vet min mamma hade sina egna demoner att hantera hennes barndom var inte heller bra och med facit i hand så skulle hon inte valt skaffa barn men just där och då när hon träffade pappa så visste hon nog inte ens själv hur de skulle sluta jag tror ju inte hon valde skaffa barn för sen sabba det utan hennes intention var säkert att vara en bra mamma. Men sen pga hennes liv mm kom ikapp henne så blev det som de blev. Jag är inte längre arg på henne vi har till och med snackat ut och jag fick då möjlighet förklara hur de känns för mig hur de påverkat mig och jag är tacksam för hon lyssnade på mig och satt kvar och inte skyllde ifrån sig fast de måste varit jobbigt samtal för henne. Idag har vi ingen kontakt men de gör mig inget jag saknar inte att inte ha en mamma, den platsen tog min farmor istället och även lite min stora syster. Och så klart pappa så gott han kunde. Men de där såret att jag är oälskad och övergiven de är som ett varigt jävla sår som aldrig vill läka. Jag måste få läka de såret så de blir ett ärr som inte går upp hela tiden. Jag måste lära mig acceptera att de blev så här och de går ju inte göra ogjort.

Profile picture for user snusen

Som svar på av Ensam1984

Hade faktiskt inte bett dig kontakta vården utan bett dig söka privat om du nu haft den möjligheten. Tyvärr kostar privat vård och jag önskade jag hade ekonomisk möjlighet men nu är de som de är. Och ang AA hade jag bett dig gånditbförbbilda dig en egen uppfattaning bara för de inte passar mig så betyder de ju inte du kan ha utbyte av ha kontakt med AA. Ska få hjälp via soc men inget bestämt än vart el hur den vården kommer se ut men är i slutet av utredning så förhoppningsvis kommer de fatta beslut denna vecka. Sen är de ju tyvärr semestertider och de kan ju inte de på sociala påverka. Men har tack och lov fått en bra kontakt på soc så de är bra. Blivit så illa behandlad inom psyk för 10 år sen sa tex en läkare till mig att de är ingen idé lägga resurser på dig för du kommer bli ett psykfall som kommer åka in och ut på psyk och aldrig få ett bra liv. Tog 2 år i privat terapi så gick jag från psykfall till arbetsträna 8 timmar 5 dar i veckan, Som levde bra ångestfritt liv klarade mig själv mm. Tack vare intensiv terapin och folk som trodde på mig och som aldrig svek visst de fanns tillfällen under dessa två år de fick köra in mig akut till psyk men de gjorde de på ett respektfulltsätt och de pratade med mig och fick mig förstå att detta är de bästa för dig nu även om de känns oerhört jobbigt. Och de stöttade mig under hela tiden jag låg inne, kom besökte mig och la timmar på försöka förklara för personal hur jag är och fungerar och att hota mig mm inte skulle leda till något bra. Och ibland fick de även tala,om för personal vilka regler som gäller när man är inlagd och hota medvanmälan. Sånt händer inte inom vården. Där är de bara men så är de nu och så går de inte ens diskutera med dom och allt blir bara fel och man känner sig kränkt och illa behandlad. Så jag vågar inte lita på psykiatri vården har aldrig känt de någon gång sett mig och frågat mig vad kan vi göra för dig vad behöver du för hjälp, hur kan vi göra så att vården blir så bra som möjligt för dig utan här får du en massa piller sen så skickar vi en remiss som de tar upp till 6 månader innan man ens blir kallad till bedönmingsamtal. Sen säger dom ok du missbrukar men då ska du till beroende så kommer man till beroende ja ha du har även psykiska problem men då ska du till psykiatrin.
Fattar inte att vården inte ser att missbruk och psykiskohälsa går hand i hand utan särskiljer det.
Så nej råder faktiskt inte folk söka offentlig vård om de gäller psykiatriska problem sett och upplevt för mycket negativt

Profile picture for user snusen

Lovade mig själv i natt att nu är de slut på drickandet förvdenna gång försöka åtminstone hålla i till på onsdag både för mitt egna bästa men även ur ekonomisk synpunkt. Pengarna sinar lite väl fort nu och vill inte hamna i en sits där jag börjarvfundera på andra sätt att få tillgång till alkohol el,pengar, been there Done that. Men vad gör jag jo jag marschera in på bolaget och nu korkat upp. Men bara druckit några klunkar. De är vid sådana här tillfällen jag fullständigt hatar mig själv och helst bara vill lägga mig ner att dö. De är bara min absolut bästa vän som vet att jag återfallit med mitt drickande, min familj vet inget de vet knappt något om mitt liv i övrigt heller. Har en vän till men inte vågat berätta för henne, har så svårt för att säga till vänner när jag tex mår dåligt utan sätter alltid på ett glatt ansikte och är den som hjälper andra må bra. Men mitt egna dåliga mående förtränger jag. Jag är inte rädd min vän ska säga upp bekantskapen utan hon skulle förstå och hon vet hur mitt liv sett ut och vet jag har mycket i bagaget. Men ändå drar jag mig för vara ärlig mot henne ang drickandet. Hon är en bra vän och vet jag kan lita på henne. De har jag fått bevis på förr.

Profile picture for user Rosette

Du har startat en tråd här med titeln "orkar inte mer". Alkoholen har verkligen tagit en för stor plats och du mår inte alls bra av den. Du har vänt dig hit som ett sätt att sätta ord på detta och hur du mår, bra och modigt gjort!

Det är inte alltid så lätt att formulera hur en mår, söka stöd utåt och du gör det bra. Utifrån det du berättar låter det som du mår mycket dåligt, till och med tankar om att inte vilja leva som dyker upp, bra att du skriver och att du tar dig själv och ditt mående på allvar. Även om du vet att det är så att du kommer må annorlunda, alltså mindre dåligt så är det bra att du skriver. Då kan vi ge dig stöd härifrån.

Du funderar på om du ska berätta för en nära vän, något som kanske känns svårt när du är en person som inte har så lätt för att söka stöd om jag förstod dig rätt. Det låter lite här som att du laddar inför att ta det steget också genom att skriva här om jag förstår rätt. Du känner ju dig själv och vad du vill göra men det låter som en god idé att berätta för någon mer om hur du har det.

Du har fått flera svar här och hoppas något känns hjälpsamt och att du fortsätter att skriva och berätta. Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user snusen

Som svar på av Rosette

Nej, jag mår verkligen inte bra just att bara gå runt vänta på behandlingen känns så jädra segt. Jag ser mitt liv och mående raseras i fullfart och inget händer och jag klarar inte själv stoppa framfarten just nu. Fast de händer saker men tar sån jädra tid, tid jag känner jag inte har. Jag vill inte hamna där jag hamnade sist med massa inläggningar på psyk som typ bara ledde till sämre mående och massa avgiftningar. Vill verkligen inte hamna där igen men känner de är inte långt borta nu. Då avslutar jag allt hellre än utsätta mig för de igen. De stället jag skulle börja gå på öppnar först igen 15 aug de är hel månad bort känns som en hel evighet just nu. Nej har jättesvårt för be om hjälp rädd för man inte ska ta mig på allvar el inte förstå och då är de bättre dölja ens mående förr skydda mig mot känna att jag blivit sviken. Skulle hålla mig nykter idag men inte ens ett halvt dygn klarade jag dricker iofs långsammare nu och inte lika hetsigt utan mer bara hålla ångesten borta får göra nytt försök i morgon.

Profile picture for user Kennie

Försök igen imorgon, berätta för vännerna, häng kvar här! Du vill ju, och du kommer klara dig vidare till ett bättre mående än detta. Ge dina vänner en chans att hjälpa dig. Jag tror på dig, du är ju här för att du inte vill ge upp.. Använd den viljan till att vägra bolaget imorgon. Börja med den dagen. Du har så kloka tankar om din situation, och även kring din mamma och hur hon haft det, jag önskar dig styrka att orka vidare.

Profile picture for user snusen

Vaknade 5 i morses gick inte somna om, vin kvar ja ni kan ju räkna ut resten. Men nu är de knappt något kvar. Så nu är jag i valet och kvalet be om hjälp av soc att komma in på avgiftning, de har gått så långt :( Där jag absolut inte ville hamna är jag nu. Vet inte vad jag ska göra nu.

Profile picture for user snusen

Aldrig i livet att jag avgiftar mig via dem. Rena skräck upplevelsen inlåst får inte ha sina egna kläder, blir kroppsvisiterad, mobil beslagtas, urinprov när som helst vägrar du bältas man, personal som behandlar en som skit ungefär du är missbrukare så du är inte värd bli behandlad bra. De utgår ifrån att alla är knarkare och ärvdär mot sin vilja och har en plan att smuggla in knark även om man inte ens överhuvudtaget någonsin knarkat. Kan förstå de har vissa regler men att utgå från att alla är knarkare och behandla en värre än om man satt i fängelse och utgå från man bara vill ha droger hela tiden fast man sökt dit frivilligt de är inte rätt metod. Aldrig blivit så illa behandlad som när jag varit där, oengerad personal som kör med hot om bält ing för lilla minsta grej. Mår sämre efter avgiftning än innan pga man blivit illa behandlad vilket inte lett till fortsatt nykterhet när man väl lyckats ta sig ut. Är den avd som blivit mest Ivo anmäld i hela länet. Men finns andra aktörer tack och lov där jag bor och både soc och jag är överens om de är bättre alternativ och dit vi ska vända oss ingen annanstans. Skönt jag har en bra soc inte alltid en förrunat.

Profile picture for user snusen

Pratat med soc ang avgiftning men hon kunde inte följa med mig förens nästa torsdag, jag vet inte ens om jag finns nästa torsdag. Jag orkar inte hålla på så länge skulle kunna be min vän följa med mig i mån bitti men jag tvekar. Han vet om att jag dricker men hur de vart senaste tiden och i vilken omfattning de vet han inte. Jag vet vad som är bästa beslutet för mig, ringa min vän och be han följa med mig, men så jävla svårt att be om den hjälpen. Tänk om han är upptagen, tänk om de redan är fullt el de anser jag inte behöver avgiftning. Man måste våga för att kunna vinna heter de ju. Att de ska va så jädra svårt. Får försöka ta mod till mig under dagen

Profile picture for user Kennie

Förklara att det är viktigt och att du behöver hjälp. Och ge inte upp, du orkar lite till. Fokusera på att ta hand om dig så gott det går fastän du dricker, ät, drick vatten, ta en liten promenad, vila. Och kom ihåg känslan när suget faktiskt släpper och du kan andas ut, du klarar dig dit igen.

Profile picture for user snusen

Blir ingen inläggning fixar de själv i stället. De blir lugnast så. Jag har extremt svårt för ligga inlagd oavsett de gäller avgiftning el psyk, alla dessa regler och att man blir behandlad som mindre vetande ibland de brukar bara leda till onödiga konflikter mellan mig och personal. Vissa regler kan jag verkligen inte förstå mig på ochndå lite ångest på de så är tjafset igång. Så just nu ligger jag i sängen inte gått upp en brukar bli så första dagen att jag mest sover. Så kvällen kommer tillbringas framför teven med något gott att äta. Så får vi se hur resten av helgen blir. Ska på 17:årskalas i morgon i alla fall men har lust boka av får se hur jag gör. Men var skönt vakna nykter idag de de sista dagarn har varit ett rent helvete igår var jag nästan färdig för ge upp helt. Grät hela dagen hade mailkontakt med soc som försökte peppa mig hela dagen. Vi ska ses nästa vecka för gå genom utredningen sen så är den klar förnyas upp och beslutsfattare. Var mest de igår jag var så uppgiven över att de tar så lång tid och mitt missbruk bara eskalerar känns som kämpa i motvind ensam och andra bara står och ser på. Jag tog kontakt med soc och bad om hjälp för de inte skulle gå så här långt. Så känner mig väldigt arg, besviken över den långa utredningstiden. De får mig till tappa sugen att ens försöka själv hålla mig nykter. Men just nu är jag extremt trött på drickandet baravtanken på dricka ger mig avsmak just nu. Får se hur länge de håller i sig :):

Profile picture for user snusen

Då börjar denna dag gå till ända och jag är fortfarande nykter, kompisen messade mig på em och drog ut mig. De va skönt komma ut en stund i de goa vädret. Men nu kommer kvällen och tankarna. Önskade verkligen jag kunde stänga av huvudet. Men men de får va så jag får Facebook knarka och spela spel här ute på balkongen. I mån ska jag på kalas och då ska de tydligen drickas. I min familj dricker vi absolut ingenting på barns/ungdomars kalas bara när de fyller 18 och 20 annars är de nyktert. Samma vid jul kanske en nubbe el 2 till maten. Kan ju känna de är barnets dag/kväll inte vi vuxna som ska få chans till dricka finns ju 364 andra dagar man kan festa på. Men men inte min familj/hem/regler. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Knappt gjort annat än supit hela sommaren i min ensamhet så är ju väldigt sugen på få komma ut hänga med folk och ha kul, men vet ju ochså att de kan sluta med en ny sup period. Får se hur jag gör

Profile picture for user snusen

Åkte på kalaset, de var lungt med alkoholen drack bara 1 liter över flera timmar, men hade köpt 2 liter så nu dricker jag upp de sista. Nätterna är värst för mig tankarna snurrar i 180, har sömnproblem sen inan men de har jag kunnat hantera för då har ju inte tankeverksamheten varit i gång så oftast somnat runt 1/2 tiden nu somnar jag aldrig före kl 4/5 tiden på morgonen pga går inte stänga av huvudet, ångesten eskalerar och vet inte hur många nätter jag gråtit mig igenom. Och läkarna skriver bara ut propavan el ännu svagare medicin jag kan inte somna på det tro mig har testat mer än en gång. De ända jag somnar på är sömntabletter som är narkotikaklassade men de skrivs inte ut av förklarliga själ förstår jag men om en patient testat allt och litevtill så kan jag tycka att ta 1-3 tabl i veckan måste ju va bättre än patienten sover knappt nåt. Jag är arbetslös i höst ska jag ut och komma igång med arbete men de går inte. Kan inte ta ett jobb där man börjar kl 7, 8 el 9 10 skulle kunna funka men jag vill kunna jobba 100 procent dagtid och dessutom ha fungerande sömn. Och inte äta sömnmedicin utan lösa grundproblemet. Men de är alltid symptomen som ska tas bort och när symptomen försvinner av medicin då är grundproblemet löst enligt vården. Samma med alkoholen ta bort alkoholen så är alla grundproblem borta. Inte för mig för mig är alkoholen lösning på problem alltså måste jag lösa problemet och då kommer alkoholen inte längre va en lösning. Men har tappat hoppet på få den vård/hjälp jag behöver. Funderar allvarligt på hora ihop pengar så jag kan ha råd vända mig privat och be soc dra åt helvete. Är så arg på sociala just nu som bara drar ut på utredningen och under tiden eskalerar mitt missbruk och de ända råd är lägg in dig på avgiftning jag ha men sen då? Kommer ju ut till samma verklighet ingen hjälp el stöd men de kanske är deras plan att de ska gå så långt så man tillslut ger upp och tar sitt liv så har dom sparat massa pengar. Ser inte fram emot soc mötet på tisdag känner jag kommer explodera på soc de är inte min socialsssitents fel hon följer ju bara de regler/lagar som hon måste och vet hon verkligen försökt skynda på processen så mycket hon kunnat och jag är ju inte den ända klienten hon har. Men de ovanför som styr skulle jag vilja ha ett snack med. Att de fick ett ansikte se på som lider av deras regler mm. Att de finns människor som far illa under tiden deras regler/lagar ska följas finns till och med något som heter skyndsamhetskravet de har uppkommit för att man inte ska fara mer illa när man kontaktar soc vid tex missbruk. Nä nu ska jag inte elda upp mig här då lär jag definitivt inte kunna somna.

Profile picture for user Kennie

Tycker jag. En del vet man redan, men bra att få fundera över vad som triggar en att dricka. Du verkar ha tuffa beslut framför dig.. Kanske funkar det att du slutar dricka själv om du håller dig undan fester och liknande ett tag? Du verkar på många sätt så medveten och ser så klart på din situation, jag önskar verkligen att du hittar hjälp och kraft att ta dig ur drickandet. Ta hand om dig och hoppas mötet på soc ger något positivt.

Profile picture for user snusen

Tack. Vet precis vad som triggar mig måste bara lära mig att otriggas av dem :) Men idag stod jag emot faktiskt var trött, grinig, gick emot vad jag själv ville och behövde vilket inte gjorde humöret bättre och kände att lite vin behövdes men förhandlade med mig själv och bestämde mig för att i mån får jag dricka så tar jag nytt beslut i mån plus sitta bakfull i mån på möte med sociala känns sådär. Speciellt då hon vill ha in mig på avgiftning alt låsa in mig på psyk så kan de ju va bra gå dit skärpt och klar i huvudet och visa att jag kan va nykter ibland. Så de blir en lugn kväll framför teven med lite god mat i stället.

Profile picture for user Kennie

Härligt att du stod emot idag, du har ju viljan som behövs! Jag håller på dig, jag tror du har mycket att ge, jag har sett hur du peppar andra här inne på forumet. Hoppas kontakten på soc ser din kraft och hjälper dig att hitta en lösning som hjälper och inte stjälper. Att du kommer dit nykter och inte bakis är en bra början.

Profile picture for user snusen

Ja ibland så :) Ja de hoppas jag med. Har en bra soc men sen har ju hon regler/lagar hon måste följa. Får se hur mötet går.

Profile picture for user snusen

Vart på soc i idag gick rätt fort va bara några få frågor hon hade. För kunna slutföra utredningen. Hennes plan är att jag ska så fort de är tillbaka från semester att börja gå hos rådgivning som jag besökt en gång och fick bra intryck av. Sen har de tydligen traumabehandling fast de kallade delförklaring ett annat ord safe and nånting. De lät i alla fall något som skulle kunna vara något för mig. Så hon skulle ligga på dem så de tar kontakt med mig Sanford de kan. Sen vill hon jag ska ha kontakt med beroendeenheten de är jag inte speciellt intresserad av men motsatte mig inte helt utan gick med på ett möte i alla fall för vad de ev kan hjälpa mig med, bla annat behöver jag ju något att sova på som är lite starkare än propavan och de har inan hjälpt mig med det. Så får se vad den kontakten ev leder till dock tar de ju alltid flera månader inan man får tid där så blir väl först i höst någon gång. De bra är att soc är lite som mig om något inte funkar/känns bra då är de ingen idé fortsätta utan bättre då titta på andra alternativ de ska kännas bra för mig och fungera. Deras egna behandlingar är bara gruppbehandlingar och de funkar inte för mig. Kan inte sitta i grupp och prata om jobbiga saker blir bara tyst och är faktiskt totalt ointresserad av andras problem, de få ggr jag varit i sådana grupper är de alltid jag den dom förstört gruppdynamiken genom dra mig undan, inte dela med mig. Sucka mm när andra delar. Så då är de bättre inte gå på sånt. Efter mötet blev jag helt nedstämd och ledsen, var nedstämd redan inan lite men blev värre efter och under mötet. Kände bara hur jag ville gråta på mötet men att visa känslor av de slaget för någon de klarar jag inte. Gick runt lite i stan efteråt men fick panik av allt folk. Efter som jag lovat mig själv att i mån dvs i dag får jag dricka så tja, de blev systemet ochså orkade inte stå emot. Så här blir de alltid vid svår sömnbrist jag tappar all energi och kraft och har noll motståndskraft mot dumma tankar. Ja ja försöker inte slå ner på mig själv i tanke på jag just nu har noll stöd och hjälp så kan jag inte lägga ribban för högt. Men är så trött på leva så här, de är inget värdigt liv

Profile picture for user snusen

Ibland undrar jag om de inte är tvärtom på väg mot ett ovärdigt liv. Ramlade ner i ett riktigt mörkt hål i går och är kvar där, känner mig sviken, övergiven och hatad. Min vän vill inte veta av mig och jag kan inte hantera det. Är en jädrigt lång historia. Han har alltid funnits där för mig, och nu är de som jag inte existerar längre han vill inte ens prata med mig el se mig ens. Jag har ställt upp så mycket för honom mer än vad man kan begära av en vän och gör fortfarande men han bara skiter i mig. Vill bara dö just nu, skita i allt.

Profile picture for user Kennie

Sorgligt med vännen som sviker. Men det behöver inte leda till att du sviker dig själv. Du har makten där. Något som hjälper mig mycket är att jag börjat se på alkohol som något liksom larvigt. Som en skrytig person som försöker ställa sig in och få en massa plats i ens liv. Och jag vill inte ge kraft åt en substans som bara är dålig för mig, jag klarar mig bättre själv, och det gör ju du också. Ta hand om dig och ge dig själv att vara nykter under en lång period, åtminstone tre månader, så kan du ta nya beslut om dit liv sen. Det klarar du, ha tålamod.

Profile picture for user snusen

Har stångat mig blodig hela livet i jakten på känna mig älskad el rättare sagt få mammas ovillkorliga kärlek, en jakt jag aldrig kommer vinna. Jag vet detta och jag kämpar för läka de såret men de rivs upp hela tiden. Men de gör så jävla ont och aldrig fått uppleva hur de är att få känna sig älskad. Den ända gång jag upplevt villkorslös kärlek är av min fd katt. Ni hör ju själva hur patetiskt de låter. (Skarattar åt mig själv just nu) tur man har lite skratt kvar :) En terapeut sa till mig en gång att så länge jag har min humor kvar så var han inte speciellt orolig för mig. Har en förmåga se de komiska i de svarta har nog varit min räddning mer än en gång.

Profile picture for user Kennie

Ja, den där villkorslösa kärleken av föräldrar, jag förstår att det är något man har med sig hela livet,, om man fått den eller inte. Som att svår undernäring i barndomen gör att man blir mindre till växten rent fysikt. Men det går att hitta vägar runt vårt bagage tror jag. Går det att känna den där villkorslösa kärleken för sig själv? Jag tror ändå det. Att man vill sig själv väl och kämpar för att vara snäll mot sig själv. Jag får intrycket av att du tagit dig väldigt långt på någon sorts inte resa, och förstår varför du mår som du gör ibland. Har sagt det förut, jag tycker du skriver väldigt klokt om dig själv och ger goda råd i andras trådar, du har verkligen en kapacitet som jag tror kan ta dig vidare framåt, om du bara lyckas kicka det fysiska beroendet.. Gör det, stålsätt dig i tre månader och bli av med giftet, du förtjänar att må bra!

Profile picture for user snusen

Nä de är sant om en katt inte gillar en spelar de ingen roll vad man gör, de bara totalt dissar en :) Man behöver aldrig tvivla på en katts känslor är nog därför jag gillar katter de är sig själva och är de något de inte gillar så dissar de direkt. Verkar gå hem hos katter mer än en gång folk sagt till mig men gud hen tillåter aldrig någon klappa hen. Borde nog jobba på sånt där ställe som tar emot övergivna katter. Är ju arbetslös och ska ut på jobb. Men litet uppehåll just nu pga missbruket.

Ska gå på sån där trauma behandling el rättare sagt ansökt om de och där kommer jag lära mig hantera svåra känslor. Så hoppas jag får börja med det. Jag försöker verkligen hålla ut tills behandling börjar men är svårt och jag är konstant rädd för jag ska göra något dumt el bli ännu mer destruktiv. Ja, jag har gått genom mycket och lärt mig mycket om mig själv på vägen är de där sista ”grejen ” jag måste lära mig hantera. De är mitt stora grundproblem som är till grund för övriga problem.

Profile picture for user Kennie

Det är något med hur du resonerar som gör att jag verkligen tror på dig. Du har en speciell sorts klarhet i det du skriver, du verkar se saker för vad de är och inte vad du vill att de ska vara. Ett katthem låter som en jättebra plan, och att nån gång i framtiden jobba med människor kanske? Tror du skulle bli bästa soc-tanten någonsin! Ta en dag i taget tills du får hjälp nu..

Profile picture for user snusen

Sökte till socionomprogrammet men kom inte in är ju rätt populärt. Så satsar hellre på katterna mer lätthanterliga än människor :) Men varit inne på jobba med ungdomar, var länge sen jag var ung men har lätt för snacka med dom och förstå hur de känner. Har ju ju erfarenhet av må dåligt och märker att unga har lätt för prata med mig vore dumt inte utnyttja det.

Profile picture for user snusen

Dricker fortfarande varit i kontakt med soc så kan jag inte bryta själv i helgen så blir de avgiftning på tisdag, har bestämt mig för lägga in mig då, behöver nog de dagarna att vila. Som de är nu får jag aldrig vila max en dag sen är jag på det igen. Förut har jag alltid kunnat bryta efter 2/3 dagar och hålla mig nykterhet par dagar men nu kör jag all in delux. Men känns tufft nu, i min värld är de bara alkisar som tar in på avgiftning och någon alkis är jag ju inte, bara dricker för mycket ?
Ska försöka minska på drickandet i helgen. Önskar jag kunde resa bort, åker alltid till Polen flera ggr per år men pga Corona har det varit omöjligt. Visst man kan numer ta båten över men de kostar för mycket. Flyget är så mycket billigare och numer på båten måste man boka hytt vilket inte direkt gör de hela billigare. Över 2000 kr enkel väg mot flygets 200 kr är jädra skillnad. Man kan åka dagtid och därmed komma undan hyttkravet men fortfarande för dyrt. Plus man får räkna med kostnaden ta sig till och från Karlskrona bar.acde är en 1000 kr. Men förhoppningsvis öppnar de flyget nu den 28:e håller tummarna för det. Polen har blivit min fristad, kan andas där, ingen ångest och inget drickande de är semester från livet :) Skulle behöva de nu.

Profile picture for user DetGårBättre

Ja, det kan nog vara skönt att komma bort. På avgiftning är det alla möjliga - men visst, oftast klart fler slitna än de övriga. Går ju att lägga in sig men det går ju även att avgifta sig hemma (PKA) med benso men det är ett jävla springande fram och tillbaka för att hämta det då bara!

Polen har ju dock galet billig alkohol men även allt från jordbruket. Var där i några veckor förra året och älskade det. Först Warszawa, sen Gdansk och till sist Szczecin.

Hoppas det blir bra vad du än väljer och lyckas med!

Profile picture for user Baraenmor

Tänker att det kan nog bli ganska bra med avgiftningsprogrammet ändå! Vet att många mått så mycket bättre efter avgiftning, även i öppenvård. Frågan är hur det blir sen efter avgiftning..

Profile picture for user snusen

Ja alkoholen där är billig tror aldrig jag betalt över 20:kr för en stor öl och drinkar är ju rätt billiga ochså,här hemma blir man ju nästa ruinerad på en drink. Varit i Warzawa, tricity (Gdansk/sopot/gdynia), krakow flera ggr. Nästa gång du är i gdynia ta båten över till hel underbar halvö. Älskar Polen blivit mitt andra hem och har planer på flytta dit. Men pga Corona har jag inte varit där sen januari. Tack DetGårBättre

Ska börja i behandling men just nu har de semester så får vänta till mitten av augusti drygt men de är som de är. Men där jag ev ska avgifta mig har uppföljning med psykolog mm om man vill och då sätts de in direkt, inte som på beroendevården de ska ju skicka remiss mm och man får vänta i veckor på bedömningssamtal. Tack Baraenmor

Profile picture for user snusen

Minska på drickandet går så där. Är livrädd för ångesten som kommer när man inte är konstant marinerad i vin. Så trött på mitt leverne just nu så jag har god lust spy på mig själv. Hoppas verkligen de finns plats på avgiftningen på tisdag jag vet inte vad jag gör om de säger de är fullt att avgifta sig via psyk/beroende finns inte på kartan tar hellre livet av mig. Men ska inte gå händelserna i förväg och stressa upp mig för de, är ju ändå inget jag just nu kan kontrollera. Men är rädd soc kommer tvinga mig om jag inte får plats på tisdag. Hon är bra men tuff min soc går inte lura henne vilket iofs är bra jag behöver en sådan person och inte sådana man kan lura och manipulera. Min förra soc räckte de man tog till lipen så blev de som jag ville. Även om de är jobbigt med soc man inte kan lura/manipulera så är de faktiskt de jag haft mest respekt för och kommer ihåg med värme och de har blivit bäst resultat ochså. Ska försöka leta upp någon bra serie nu och nörda ner mig i och verkligen försöka dra ner på drickandet, sluta helt klarar jag inte men dricka lite långsammare.

Profile picture for user snusen

Idag har jag faktiskt druckit extremt lite, men låta bli helt går inte får ångest delux men bättre dricka lite än en hel bib som de vart de senaste. Inser att under hela juli månad har jag haft ca 5-6 nyktra dagar ? Hoppas verkligen jag kommer in på avgiftningen de kommer bli jobbigt men jag behöver den hjälpen förstår jag 5-7 dagar fri från alkoholen så kommer jag ha bättre förutsättning fortsätta va nykter och de är bara 2 veckor kvar till min behandling kan påbörjas. En vecka om man ser från avgiftningen avslut. De borde jag klara, måste klara det. För är så trött på drickandet och dess konsekvenser, jag orkar inte mer. Vet avgiftningen kommer bli tuff. De tuffaste är att de känns som folk vill bli av med mig, min vän tycker de är jättebra jag ska in på avgiftning samma med soc men jag vänder på de och känner att de vill ha in mig på avgiftning för slippa mig vet de inte är så men de känns så. Men har bestämt mig för att oavsett hur de känns så får jag lägga min tillit till de vet vad som är bäst för mig just nu förståndsmässigt vet jag att de vill mitt bästa och hjälpa mig men känslorna säger annat.

Profile picture for user AmandaL

Oh jag hoppas också att du kommer in på avgiftningskliniken för din egen skull, det verkar som att du behöver den extra hjälpen för att kunna ta dig ut ur alkoholens grepp om dig ?? Och så bra, modigt och starkt av dig att söka den hjälpen, det ska du vara stolt över att du tagit ett sådant stort och viktigt steg ? det är jättebra att du ska in på avgiftning, din vän vill dig väl som också inser det, det är en riktig vän, tyvärr tycker vi alkoholister ofta synd om oss själva. Men en riktig kompis vill inte se sin vän dricka för mycket, så denne är en fin vän som också hoppas du kommer in! Det gör jag också, för din hälsas skull ???

Profile picture for user snusen

Ja, jag behöver det även om de känns jobbigt och tufft. Klarar inte bryta helt själv. Ja, vet min vän och soc vill mitt bästa men är svårt känna det. Men får lita på dem och inte mina känslor

Profile picture for user Kennie

Jag tror också att din vän och soc vill ditt bästa. Och det är ju inte som att de vill skicka dig till Sibirien på livstid, utan 5-7 dagar på avgiftning om jag förstår rätt? Om jag försöker tänka utifrån din kompis perspektiv så skulle jag tycka att det var skönt att du fick hjälp med den medicinska delen av att bli nykter, där man själv inte har så mycket kunskap. Och så finns man där som stöd i det emotionella delen. Det känns som att du verkligen har motivation nu, du inser att du inte vill leva som du gjort tidigare. Dessutom har du idéer om framtiden. Att hjälpa ungdomar låter som en bra idé. Precis som katter öppnar de sig inte för vem som helst. Sök igen till socionomlinjen, eller något liknande, när du känner dig stark nog. Jag tänker på dig och håller tummarna för att du får komma in imorgon.. Idag är det sol och milda vindar där jag bor. Om det är det hos dig också, gå ut en stund och känn att livet finns där och att vi alla har vår plats och del i det och förtjänar att må bra.

Profile picture for user snusen

Jo de är gött väder här med för en gång skull så sitter just nu på balkongen och njuter. Enda nackdelen jag har ett stort jädra träd som blockar solen redan halv fem men men man kan inte få allt fördelen med trädet är noll insyn från huset mitt emot man får ta de onda med de goda :) Plus gillar trädet så hoppas de aldrig behöver fälla det. Nä men de känns nästan som det ? Tur soc följer med annars hade jag inte pallat gå dit själv. Hoppas bara de nu inte har någon korkad idé att man inte får ha någon med sig in pga Corona för då får jag spel direkt. Sitta där i 1-3 timmar själv och ska försöka prata om sin sak utan alkohol i kroppen och abstinent de pallar jag inte. Risken är att jag då skriver ut mig inan jag ens lyckats skriva in mig. Jag behöver någon som kan prata för mig i sådana här lägen. Men ingen idé oroa sig över de nu.

Jag är stressad än då så de räcker. Min familj tror jag ska på semester i en stuga i skogen, pappa är sjuk i bältros plus 90 år så fick akut fixa någon som kan hämta hans apodos i veckan då jag inte kommer kunna göra det. Pga coronan kommer jag inte få gå ut dessa dagar. Som tur är så har han många barnbarn och barnsbarnsbarn som gärna hjälper till. Snacka om leva dubbel liv bara min vän och soc som vet allt. Plus ska rodda pappas 90 års kalas mitt upp i allt tur de blir enkelt pga Corona. Vi ska grilla i en park så ingen avancerad planering hade tänkt åka en båttur men pga Corona så valde vi ett alt där vi lätt kan hålla avstånd och de va väl en jädra tur i tanke på stackarn åkt på bältros. Sen idag ringde syrran och började snacka om hans present och jag kände men orka bry mig. Men de tror ju jag mår bra och är som vanligt så kan ju inte bli arga på dem.

Alt berätta för familjen finns inte de klarar inte av hålla käften till pappa min familj är värsta skvaller centralen, de en vet de vet alla. Tro mig kan skriva på morgonen på fb jag har feber tar Max 3-4 timmar sen har jag pappa i telefonen hörde du va sjuk. Då har han pratat med någon i familjen :) Vill inte oroa pappa, han fick ensam vårdnad av mig som barn och har varit alldeles för överbeskyddande och är fortfarande och jag klarar inte av det. Skulle han få reda på mina problem skulle han ringa mig morgon/kväll för kontrollera jag inte dricker. De skulle definitivt få mig att dricka, han är världens snällaste men han för står inte jag är vuxen i hans värd är jag fortfarande 12 år. Frågar alltid om jag har pengar till mat mm. Min syster som är bra äldre än mig och har barn är dock vuxen i pappas ögon henne frågar han aldrig om hon tex behöver pengar el överbeskyddade henne som barn hon fick till och med flytta hemifrån när hon var 15 blev med barn som 16 åring.

Kanske därför pappa varit mer överbeskyddande mot mig för han insåg att släppa ungar fria hur som helst nja. Men sen å andra sidan har inte hennes mamma försökt kidnappa henne el skjuta pappa så kan iofs förstå pappa. Min mamma var galen när jag var liten. Hans oro då var befogad. Men han verkar missat att jag numer är vuxen :) Han kan ringa mig på vintern och säga de är väldigt kallt i dag glöm inte mössa och långkalsonger om du ska gå ut :) Numer tar jag de hela med ro ja ja pappa lovar :) Som ung protesterade jag genom göra tvärtom vad pappa sa. En gång skulle jag åka finlandsfärjan pappa direkt gå absolut inte ut på däck hört så många som blivit kastade över bord, ni kan ju ju själva räkna ut vart jag var kl 4 på morgonen sketfull, ensam dessutom. Enbart för pappa förbjudit mig. Men blivit bättre med åren reser ju utomlands 6-8 ggr per år ensam så han har fått lära sig lita på jag klarar mig själv.

Jösses blev en halv bok de här inlägget :)

Profile picture for user snusen

Kom in på avgiftningen, känns ok än så länge. Men bara varit här i 2 timmar :) Tyvärr inte eget rum men hon jag delar rum med värkar rätt vettig så ska nog gå bra. Och personalen verkar bra, läkaren var bra och lite små rolig. Så ska nog överleva här.

Profile picture for user Ostrukturerad

Som svar på av snusen

Ditt inre barn längtar efter den kärlek och trygghet som din mamma aldrig gav dig som barn! Jag har haft otaliga healingsessioner och läker för varje dag, nya insikter ploppar upp hela tiden, även om jag kan känna djup sorg över en massa saker fortfarande vissa dagar. Kan rekommendera healing, såvida helaren är seriös och ingen kvacksalvare! Har du inte råd finns det mycket att hitta på nätet, t ex på Youtube. Kram!

Profile picture for user snusen

Vad är de med de som jobbar natt? Alltid tykna och uppkäftiga hoppas verkligen jag får sova nu i natt för den idioten vill jag inte ha med göra igen för då kommer jag tappa det helt. Presenterade sig inte ens kan tycka de hör till god ton. Ja ja inte mycket jag kan göra åt han mer än försöka undvika idioten

Profile picture for user Kennie

Hoppas du får god hjälp och slipper ha med den tråkiga nattpersonalen att göra... Ta hand om dig och tänk framåt mot ljuset i tunneln. Har du någon målbild? Något att se fram emot när du tagit dig vidare i nykterheten? Själv ser jag fram emot helgmornar utan bakfylla, med kaffe och lugn i kroppen...

Profile picture for user snusen

Nej, inga målbilder mer än få till sömnen bara sovit 4 timmar i natt fast de proppade i mig i massa stessolid under dagen så ingen sömn när jag fick natt medicinen fick jag åtminstone 5 timmars sömn men 5 timmar på 1 1/2 dygn är inte vad jag klarar. Är helt slut och gråter bara. De är omänskligt med så här lite sömn. Man blir julhelg slutmoch de här verkar inte bry sig om man bara mår ännu sämre utan sömn och ökad ångest. Blev tjafs vid frukosten och jag blev jätte ledsen så kommer en personal sa jag vill skriva ut mig och tårarna sprutade och de ända jag fick till svar var: ja de är lika bra, men tack för det. Försökte förklara att jag är inte sån härvegentligen men när man knappt får någon sömn så blir jag inte mig själv. Sagt till fler personal att jag knappt sovit något alls och svaret har bara vart de låter jobbigt. Men nu skulle sköterskan prata med läkaren om mediciner så jag kan få sova. Plus soc ska ringa prata med dem senare på förmiddagen. Tur jag har min soc och min supersnälla rumsgranne som fixade frukostbricka till mig och till och med sa till personalen att kanske vara lite mer empatiska och förstående. Fy fan vilka 2 dygn de varit och jag vet att åker jag hem så kommer de inte bli bra. Så känns just nu välja mellan pest el kolera

Profile picture for user Kennie

Förstår att du känner dig utlämnad och att det är svårt när personalen inte möter dig, men ändå, fysiskt är det här en chans att bli bättre.. Och du har varit med om tuffare saker än sömnbrist, det här klarar du! Och du vet ju precis som jag att beroende gärna eldar på de där känslorna av hopplöshet så att man ska kunna rättfärdiga för sig själv att man ska få dricka.. Och som du säger, om du åker hem nu blir det inte bra. Uppbåda all din kraft, nu måste du stå ut och kämpa vidare! Jag tänker på dig...

Profile picture for user Kennie

Hoppas du fått sova inatt och att personalen varit okej... Oavsett vad, ge inte upp, på ett eller annat sätt tar du dig ur det här...

Profile picture for user snusen

Hyfsat ok.Jo i natt fick jag sovit förutom stesolid och Imovane satte de även in theralen så sov 8 timmar och vaknade bara en gång men lyckades somna om lika fort igen dega pecis varjag behövde. Sen sov jag en timme till efter frukosten blir ju så med theralenet man blir så jädra trött dagen efter. Men hellre de än trött på sömnbrist. Men blev så klart tjafs vid frukosten men de löste sig. Har fruktansvärt morgonhumör och maten är alltid ett problem när jag ligger inne. Så nu har jag mat vak av personal ha ha de allra flesta är ok. nu har min rumskompis åkt hem så hoppas jag slipper någon ny men risken är väl minnemal. Hon va lite väl pratglad men lugn och väldigt snäll. Börjat bli lite mer social med de andra. Tack för dina kloka och fina ord

Profile picture for user snusen

Kvällen gick åt helveteintw självskapat på vet inte hur många år men ikväll blev paniken för mycket och i stället för vi talade om hur kag mådde så blev de diskussion ang mediciner. Så gick in på rummet och tog en penna och skadade mig blev bara rispor så
Ingen allvarlig skada. Fick sån jädra
Panik så han inte ens tänka

Profile picture for user Kennie

Har paniken att göra med abstinens tror du? Förstår att den tar fart när du inte når fram till den du pratar med. Kanske kan du när du är lugn skriva ned några saker som är viktiga för dig i hur du blir bemött. Men panik får finnas, dumheter gör man ibland, låt bara inte beroendet lura dig att panik betyder att du ska ge upp. Jag tror dock att du har en hel del klokhet att sätta emot om du ger dig tid att analysera lite. Kan det vara så att beroendet försöker skapa situationer som ska vara oacceptabla och få dig att vilja lämna avgiftningen? Jag menar inte att du inbillar dig paniken, men att en del av hjärnan genast kastar bensin på lågorna när en situation uppstår. Jag fick lära mig av en psykolog angående att hantera ilska att man har ett val, att bli arg eller inte. Hon bad mig tänka på ilskan som en röd knapp, och på lugnet som en grön knapp. En kort stund, när impulsen att bli arg kommer kan man välja om man ska tillåta den eller inte. Trycka röd eller grön knapp. När man väl valt den röda knappen är det väldigt svårt att kontrollera hur arg man ska bli, då drar känslorna iväg. Men det går att välja grönt, att vara lugn, gå undan, be att få tänka ifred ett tag. Och du har ju den där förmågan att syna och se igenom ditt eget beteende, tror du inte att det kan funka för dig att låta bli att agera på paniken eller stressen eller ilskan? Hur som helst, kvällen är snart slut, ny dag i morgon. Ge beroendet fingret och stanna kvar på avgiftningen, låt ditt kloka jag vinna.

Profile picture for user snusen

Är kvar men varit tjafsigt till och från de försöker fasa ut stesoliden och de går så där så de fick sätta in en stess till. Men nu ikväll har de vart lungt och haft någorlunda bra samtal med ena sjuksyrran. Utskrivningen börjar närma sig och är orolig för hur de ska bli fram till den 10 aug då behandlingsgruppen startar upp igen efter semestern. Plus min soc gått på semester idag så nu har jag inte henne att bolla med. De tycker jag ska gå på öppenvård 3 dar i veckan blåsa och prata med en sjuksyrra lite men ser inte riktigt vitsen med det. Varför blåsa? Sånt har aldrig fått mig låta bli dricka för de blir ju ingen konsekvens om jag nu inte skulle dricka och inte blåsa grönt.Sen tycker de jag ska äta naltroxen. Om man dricker på det ska effekten av själva alkoholen inte i finna sig de där tar jag med en stor dos nypa salt. Klart min hjärna funkar så ibland så de fattar jag med, problemet med mig är att de går så fort så jag har hunnit öppna käften inan jag ens fattat jag är arg

Profile picture for user snusen

Jobbig dag blev tjafs efter lunch tror de tror jag har någon form av störning men de bjuder jag på. Ska bli utskriven i mån, men sen då? Ja då kan ju få träffa sjuksyrran på öppenvård 1 el 3 ggr i veckan och exakt hur ska de hjälpa mig hålla mig nykter? Komma dit blåsa svara på frågor om hur jag mår sen hejdå syns på onsdag dessutom inte på bestämda tider utan man ska va vara här kl 8 så man får första plars i kön (de öppnar 8.30) sen sista väntan 1-2 timmar på få komma in till sjuksyrran, skulle inte tro det. Ser inte nyttan med kliva upp strax inan sju på morgonen åka över halva stan vänta utomhus 30 min sen vänta inomhus 1-2 timmar för blåsa och få 5-10 min samtal som jag kan hålla med mig själv. De där man ska blåsa är för man ska låta bli dricka men om du druckit blir de ingen konsekvens så varför ens blåsa. Ser de bara som att de försöker kontrollera mig och risken att jag tar en öl inan för bevisa att de inte kan kontrollera mig är stor. Så mej triggar de bara. Deras svar var att man blir motiverad när man ser man inte druckit på ex dagar jag räknar aldrig nyktra dagar jag blir inte imponerad över mig själv om jag tex inte druckit på 10 dagar (och nu räknar jag som druckit att jag supit rejält, har jag tagit en öl el 3 på en kväll är de inte att ha druckit i min värld) utan ser de som ok haft en period med bra mående och lägger ingen värdering i det. De viktiga är inte hur länge du låtit bli supa utan att man försökt och lyckats och skulle man inte lyckats nån dag el flera är de bara feedback på man gjort fel nånstans på vägen och de ledde till man drack då får man kolla på vad de vad då man lär sig av de misstaget.

Profile picture for user snusen

Ingen verkar veta när jag ska skrivas ut har just nu 3 olika bud, söndag, måndag el tisdag ja ja lär visa sig. Vill hem men är orolig för jag ska börja dricka igen ganska omg. Mina vänner har ju nu återgått till jobba igen, en här tyckte jag skulle skaffa en kontaktperson kanske bra idé men behöver ju kontaktperson redan när jag skrivs ut och socialens kvarnar maler ju inte fort direkt min soc gick på semester nu i fredags 4 veckor och en kontaktperson om 1-4 månader (måste ju utredas först) fram ni känns ju meningslöst.

Profile picture for user Kennie

Har inget bra råd att ge, men det känns ju riskabelt att du tror att du kommer börja dricka igen. Hoppas du får stanna ett par dagar längre.. Varför tror du att du kommer dricka? Är du inte motiverad att sluta, eller är det något som gör dig särskilt stressad eller så just nu? Finns det något som du kan se som skulle hjälpa dig att inte dricka? Håller tummarna för att du får stanna lite till...

Profile picture for user snusen

Ångesten är för kraftig att stå emot och när jag blir utskriven så blir de inga mediciner medskickade som dämpar ångeste. nämnvärt utan bara gör en trött. Pratade med läkaren idag och tydligen håller de mig här tills mina behandlingar startar upp och sociala ordnar så jag kommer få hembesök 2-3 ggr per dag. Läkaren här är bra och han har insett att mitt liv har varit allt annat en en dans på risotto och nu släpper inte han mig förens han vet att jag fått de resurser jag behöver och att de fungerar. Känns bra men samtidigt fast på en avd i nästan 2 veckor där man bara få gå till Hemköp 1 gång per dag i samlad trupp och massa regler jag har mega svårt att tolerera känns sådär. Men de är de bästa för mig just nu fast de suger

Profile picture for user snusen

Ingen verkar veta nånting här och alla säger att de får du ta med soc, soc hänvisar, till Nordhem, de där hänvisar till deras läkare osv osv. Jag är medicinskt färdigbehandlad så långt är vi alla rörande överens. Min behandling börjar om ca 2 veckor. Läkaren på Nordhem vill ha mig kvar här tills behandling, kontaktperson mm är ordnat för mig som sagt vi pratar minst 2 veckor. Nja säger jag. Personalen tycker jag är medicinskt färdigbehandlad och ska ut.
Jag vet att släpper de ut mig nu så är risken megastor jag börjar dricka igen ganska omg och de är ju vad läkaren vet ochså, Soc har gått på semester, så får kontakta hennes enhet i mån men de lär väl stå likna handfallna de. Känns som jag bara blir kastad fram och tillbaka mellan alla och allas tyckanden och de pratar inte med varandra så jag får olika bud mm, och fattar negering och blir bara jävligt stressad och irriterad. Vet de finns ett ställe som dit kvinnor kan kommer för bo tills man blir mer stabil el tex i väntan på egen lägenhet i fall man bott på behandlingshem el nyss kommit ut från kåken el som mitt fall behöver stöttning tills behandling mm kommit i gång. mm. Men just nu hade personalen inte tid prata med mig utan hänvisade mig till soc. Som naturligtvis stänger tidigare på sommaren. Alltid jävla samma sak bara massa strul och ingen hjälp och man känner att man bara är till en jävla belastning.
Borde byta namn till den hopplösa

Profile picture for user snusen

Blir utskrivning i mån, till ingenting. Så lär väl hamna här snart igen. Dessutom berättade personalen de på kvällen så jag varken kunde få tag på soc el den bra läkaren (den läkare som tog beslutet i dag skriva ut mig i månår en sån där som så klart knappt kan svenska och som inte är intresserad av de ska gå bra för folk) Så de blev personalen som fick ta utbrottet och min arm. Hatar när folk fattar beslut ovanför mitt huvud och talar om mig. Han hade ju kunnat komma upp på avd. (Vi pratar en trappa upp samma byggnad) och snackat med mig de kanske inte hade blivit som jag viljat men jag hade ju i alla fall fått en chans att ge min syn på saken och fått komma tilltals. Nu fattade han en massa beslut utan ens veta vad jag vill el behöver han har aldrig ens träffat mig. Och den idioten ska jag ha utskrivningsamtal med i morgon de kommer ju gå galant NOT

Profile picture for user Sisyfos

Snusen, du bestämmer själv. Du har makt över ditt liv. Du kan välja även om du inte ser det så just nu. Jag tycker att du har gjort så många kloka påpekanden i andras trådar så kunskap och insikter har du. Du ville verkligen inte nerbär du började skriva här. Nu är du färdigbehandlat och nykter och kan börja på nytt. Alkohol är sämsta medicinen för ångest. Leta djupt inom dig själv och hitta det som får dig på andra tankar. Någon av de som faktiskt lyckades med sin nykterhet här efter många misslyckade försök beskrev det som att hon hittade sin ryggrad. Du kan och du är inte maktlös. Jag hoppas att du faktiskt fortsätter där du var. Du verkar vara en så fin person.

Profile picture for user Kennie

Hoppas du orkar trots ångesten... Tror du har mer styrka inom dig än du själv tror. Hemskt att bollas mellan olika läkare, och så synd att inte den kloka läkaren fick bestämma, men ge inte upp nu....
Styrkekram!

Profile picture for user snusen

Den andre läkaren va ok när han äntligen lyssnade på mig och inte personalen som hade noll koll. Kontaktade soc ang kontaktperson de hade jaglika väl kunnat låta bli. Då min soc har semester fick jag mejla en kollega till henne, tyken jävla käring. Kontaktperson va inget de på vuxenenheten kunde va behjälplig med de gjorde enheten för funktionsnedsättning dvs de som mår psykiskt dåligt bara. Ok var i min utredning framkommer de att jag mår psykiskt bra? Varför lämna in remiss till psyk om jag inte mår psykiskt dåligt?

Dessutom kunde hon bara hjälpa mig med akuta saker dagtid och vardagar. Ja just de var väl tanken bla med en kontaktperson någon man kan snacka med, träffa även på helgen, kvällen. Att jag nyss blivit utskriven, har ångest dygnet runt trots medicin, knappt kan sova trots narkotikaklassad insomningsmedicin. Och kämpar som fan för låta bli dricka är inte akut, tydligen. Frågade henne om de är brukligt att personer som söker hjälp frivilligt hos soc ska eskalera i sitt missbruk i avvaktan på hjälp. Ska väl va tvärtom. Jag bad om hjälp för de inte skulle gå så här långt. Fick då till svar att men behandlingen börjar ju på måndag, öhhh nej. De öppnar mottagningen på måndag och jag är ju knappast den ända klient de har så de är ju inte säkert jag får en tid den veckan. Skrev ochså att jag kan inte lova jag äf i skick att ens gå dit nästa vecka el om 2 veckor och kanske behöver avgiftas en gång till vad kostar inte det? Både ekonomiskt och i mänskligt lidande?

Sen som om de med soc var nog arbetsförmedlingen är ta mig fan lika dumma dom. Fick en handläggare i början av 2019, en idiot. Hon ville veta vilken kodning jag hade så hon kunde sätta in rätt insatser och vad som gör jag ej kunnat bara ta ett jobb. Svarade då att jag varit deprimerad nyligen fått behandlingv5 ggr hos vc psykolog. Då jag var arbetslös så blev decaldrig tal med psykologen om hur de funkar på jobbet mm. Så de kunde hon inte använda sig av för kodning. Detta informerade jag henne om vid vår första träff. Men hon var absolut tvungen se de själv de tog ända fram till okt 2019. Under de månaderna kunde varken jag el soc få tag på henne.

I okt säger hon att jag nu är kodad tänkte inte mer på det. Sen gick människan upp i rök. Svarade återigen vare sig på mejl el tel. Soc tyckte då vi skulle skita i af o h gå via Alc. Funkar jättebra men så ville de på Alc veta vilken kod jag hade på af. Mejlade/ringde sen april men hon på af hade gått upp i rök igen. Försökte byta handläggare gick inte tillslut mejlade jag ex antal chefer och fick reda på min kod 61 psykisk funktionsnedsättning kronisk. Höll på smälla av, till slut får jag reda på vem som gett mig denna kod. Nån jädra käring som aldrig någonsin träffat mig el ens samtalat med mig. Där tog de hus i helvetet Och jag blev vansinnig och tro jag mejlade 5 chefer på,af och ifrågasatte hur i helvete nån som aldrig träffat mig kan sätta en kod på mig utan ens ha utrett mig ens.

Plus min handläggare mejlade mig och glatt informerade mig om att hon nu inte längre sen en tid tillbaka inte var min handläggare. De tror jag inte på utan tror hon blev rädd när jag mejlade halva af och hotade med jo anmälan. Fick svar av en av cheferna som då berättar för mig att den utredningen jag gjorde 2006 i en helt annan stad har de utgått i från för koda mig 2019. Där brann de för mig kan jag säga rejält. Skrev tillbaka till. Heden att mitt mående 2006 går inte ens att jämföra med mitt mående i dag jag hade typ klippkort på både avgiftnigen, psykakuten med vet inte hur många inläggningar, söp typ varje dag. Ex antal självmordsförsök helt jädrans sönderskurna armar. Att ens bedöma min arbetsförmåga där och då de var fan inte ens etiskt ok.Min terapeut viste inte från dag till dag om jag ens levde. Han ringde mig flera ggr per dag/kväll/helg för kolla om jag levde .

Till och med psyk sa jag var ett hopplöst fall. Den jävla utredning är jag numer kodad på skrev de till denna chef och förklarade att visst jag har problem i dag men jämfört med då så går de inte ens jämföra. Så nu ska en ny utredning på mig göras. Plus de kommer få sig en fet jo anmälan på sig. Idiot chefen till och med erkände att de ej fanns papper på att jag ens godkänt att de inhämtat dessa gamla uppgifter från den externa aktör som gjorde utredningen. Vet hon handläggaren frågade jag sa nej de vet jag, jag förklarade ochså att den utredningen är helt inaktuell och dessutom helt fel vinklad. Har till och med kvar den jädra utredningen. Och den är så jädra fel, försöka utreda en med svår Ptsd för hur vederbörandes arbetsförmåga är de är fan skrämmande.

Psykiska störningar och beteende störningar orsakade av alkoholen
Osjälvständig personlighetsstörning ha ha de finns ingen mer självständig än mig är snarare för självständig
Social fobi varje gång jag berättar för folk som träffar mig och de hör om denna diagnos håller de på garva ihjäl sig för den är så jävla fel är jättesocial både med folk jag känner och nya bekanskaper
Inte undra på man var som man var när man hade konstant ångest, blev utsatt för övergrepp, våldtäkter, sålde sig, drack, självskadade, en mamma som svikit och övergivit mig och hade precis börjat i terapi och öppna upp inför allt de jobbiga. Kanske inte konstigt man verka helt jädra körd.
Jo dystymi var en av diagnoserna ochså de lyckades få med tror fan jag fick alla diagnoser från a till ö :)
Som sagt hopplöst fall var vad de kom fram till fast de skrev ju det med lite finare ord.
Och de mest sjuka med den utredningen var att 2 månader senare bedömde f-kassan mig fullt frisk och att jag kunde stå till arbetsmarknadens förfogande till 100 procent. Brukar kalla mig själv ett medicinskt under :) De var ju den perioden då alla skulle ut i jobb el FAS 3 jobb tack och lov så mådde jag för dåligt för fas 3 och hade inga problem med få socialbidrag och inte behöva stå till arbetsmarknadens förfogande de insåg att jobb var inte de viktigaste just då utan att jag kom på banan, tack och lov

Profile picture for user Kennie

Om man ska se något positivt i hela denna slitiga process du har varit med om, så visar du ändå förmågan till förändring. Om du kunde ta dig så långt fram från hur du mådde 2006 så kan du ta dig vidare och uppåt även från 2020. Kämpa vidare, ångest är hemskt, men den varar inte för alltid..

Profile picture for user snusen

Kennie: Måste orka men vet inte hur, men har bra stöd av enna vännen tack och lov. Och i går när jag va på väg hem från stan och kände att nä men en öl el många fler inte skulle va dumt så messade jag en vän och mer el mindre beordrade henne in till stan för äta middag ute med mig så jag kundecdlå ihjäl några timmar och tänka på annat :)

Sisyfos: Ja de är faktiskt helt sjukt man dricker för döva ångesten, sen får man ångest för man druckit, något osmart :)

Tack både Sisyfos, kennie och undrare för fina ord och hjärtan ?

Profile picture for user snusen

Fortfarande nykter men märker att vid lilla minsta irritationsmoment så vill jag dricka. Men låter bli. Även när jag druckit värre än nu har mina levervärden alltid varit bra. Nu är de lite förhöjda men ändå inom gränsen för anses vara normalt. Några dagar in på avgiftningen fick jag jätteont där ungefär levern sitter och även ont på motsatta sidan under nedre revbenen. Såg ochså att jag var svullen runt anklarna och underbenen kändes stumma på nåt sätt. Och magen såg ut som jag var gravid i 12:e månaden. Då jag är hypokondriker så blev de ju googling och ja får levern jobba för hårt för länge så kan man bla få svullna anklar! Svullna upp magen mm. Smärtan börjar avta och underbenen känns inte stumma längre och magen blivit lite mindre svullen men fortfarande svullna anklar. Och trycker jag vid nedre revbenen el äter fet mat så känns de mindre skönt. Så varje gång jag känner för dricka så tänker jag på levern. Jag är inte lättskrämd av mig att värdena va lite höga var jag ju beredd på men när de började göra ont och anklarna svullnade och jag såg mega gravid ut då blev jag lite små spak faktiskt. Så mitt delmål just nu är hålla mig helt nykter, äta bra mat, röra på mig varje dag fram till nästa lördag. Då är de fest lovat mig själv att då får jag dricka, korkat? Ja troligtvis men jag har bestämt mig. Kräftskiva och 90 års kalas och inte dricka alkohol jo tjena. Är ju som julafton utan Kalle anka.

Profile picture for user Kennie

Vad bra att du står emot när suget kommer! Och levern är ju en bra motivation, den vill man inte vara utan. Fortsätt med dina delmål, och tänk på hur kroppen frisknar till... Angående kräftskivan, tänker du att du bara ska dricka den kvällen och sen hålla upp igen? Brukar det fungera för dig? Låter riskabelt, och just det där att liksom hålla sig en vecka för att sen belöna sig med alkohol, känns som att det går emot vad du slitit med senaste veckorna, belöningen är ju att slippa dricka skiten som förstör så mycket... Personligen brukar jag för övrigt passa på att ta en promenad just under Kalle Anka på julafton... Och till kräftor är alkoholfri cider det absolut godaste tycker jag, testa! Håller på dig, du är på rätt väg!

Profile picture for user snusen

Missar ja Kalle på julafton då kan hela jädra julafton läggas ner de är ju starten på själva resten av julaftonen :) Ett år gick strömmen 10 min i 3 jag svär hade strömmen inte kommit igång hade jag ringt och mord hotat Gbg energi :) Vissa saker ska bara va som alltid på julafton. Där är jag som som pappan i serien Svensson Svensson som dessutom ochså alltid ska ses på julaftonen :) Och den där jävla Karl Bertils jul fast den är helt jävla värdelös :)

Mår jag bra psykiskt har jag inga problem dricka en kväll några öl el vin och dricka lagomt och sen inget mer. Nu mår jag iofs inte psykiskt bra men har bestämt mig och har jag bestämt mig för något då kan inte ens vilda hästar stoppa mig, envis som en åsna på både gott och ont :)

Levern har jag för tillfället bedövat orkade inte stå emot suget idag men dricker rätt lite men köpte ju inte så de bara skulle räcka i dag utan typ hela helgen. Ja vet dumt och jag kommer ångra det :(

Profile picture for user AkillesU

Hej! Vill bara skicka styrkekramar!
Ångest och psykisk ohälsa är boven. Självklart är det lätt att självmedicinera med alkohol om man inte har något annat. Men jag hoppas och tror att du får hjälp inom vården tills sist. Just nu mår du för dåligt för att klara det här på egen hand.
Håll ut!

Profile picture for user snusen

Tack. Bett om hjälp men min soc har semester just nu och den som soc jag ska kontakta istället kan inget göra enligt henne själv bara om de är akut. Försökt förklara för henne, att om jag inte får hjälp nu kommer de bli akut. Fick då till svar de inte jobbar med människor som mår psykiskt dåligt, hennes ord så hon bad hon mig vända mig till vården. Ville ansöka om kontaktperson. Försökte förklara att så lätt är de inte de få vård omgående de ligger dessutom 2 remisser till psykiatrin beroende. Men sånt tar alltid tid inte så man får tid direkt. Och sätta sig på akuten i 10-14 timmar för få prata med en läkare i 5 min som med all sannolikhet inte kan göra mer än vad de på avgiftningen redan gjort är bara slöseri med min och deras tid. Plus just nu är de högtryck på psyket knappt någon kommer ens in på lpt just nu är tvärfullt. Jo jag vill men ibland tappar jag motivationen speciellt när jag känner att myndigheterna inte i ser allvaret och alltid måste låta de gå för långt för mig

Profile picture for user Sisyfos

Ibland är det svårt att läsa din tråd eftersom du skriver ner innan exakt när du ska göra något dumt. Jag kanske borde vara exakt så ärlig, först då kan man ju göra något åt problemet, men nej jag låtsas ha 0-tolerans och ”snubblar”. Men det gör ont att läsa att du planerar en fylla, det gör ont att läsa att du faktiskt lägger ansvaret för allt utanför dig själv. Jag vet att det är svårt, jag är inte klar elller perfekt, men jag tror faktiskt inte att någon är maktlös inför alkoholen. Efter första glaset ja, men innan har vi ett val. Du kan faktiskt välja. Du mår dåligt nu, men just den här jäkla skitdrogen får dig inte att må bättre. Varken på en kräftskiva eller annars. Kalle kan jag förövrigt kanske hålla med om.
Ser att du fallit, men nu har du ett val.,, du kan lägga av direkt och se det som en engångsföreteelse eller fortsätta. Världen kommer aldrig att vara så perfekt så att du inte kan hitta en anledning att dricka. Jag vägrar att acceptera att man är ”maktlös”. Vi har säkert olika utgångslägen, men jag tänker ändå att du faktiskt har ett val nu. Du har så enormt många färdigheter. Du skriver bra, du ger andra råd. Du ska ha tid och ork att fullfölja din jo-anmälan.. Drick inte bort det, du har kapacitetshöjande kan ha ett annat liv.
Kramar!

Profile picture for user Sisyfos

Ibland är det svårt att läsa din tråd eftersom du skriver ner innan exakt när du ska göra något dumt. Jag kanske borde vara exakt så ärlig, först då kan man ju göra något åt problemet, men nej jag låtsas ha 0-tolerans och ”snubblar”. Men det gör ont att läsa att du planerar en fylla, det gör ont att läsa att du faktiskt lägger ansvaret för allt utanför dig själv. Jag vet att det är svårt, jag är inte klar elller perfekt, men jag tror faktiskt inte att någon är maktlös inför alkoholen. Efter första glaset ja, men innan har vi ett val. Du kan faktiskt välja. Du mår dåligt nu, men just den här jäkla skitdrogen får dig inte att må bättre. Varken på en kräftskiva eller annars. Kalle kan jag förövrigt kanske hålla med om.
Ser att du fallit, men nu har du ett val.,, du kan lägga av direkt och se det som en engångsföreteelse eller fortsätta. Världen kommer aldrig att vara så perfekt så att du inte kan hitta en anledning att dricka. Jag vägrar att acceptera att man är ”maktlös”. Vi har säkert olika utgångslägen, men jag tänker ändå att du faktiskt har ett val nu. Du har så enormt många färdigheter. Du skriver bra, du ger andra råd. Du ska ha tid och ork att fullfölja din jo-anmälan.. Drick inte bort det, du har kapacitet. Du kan ha ett annat liv..
Kramar!

Profile picture for user Andrahalvlek

Du lägger ansvaret på ”alla andra” och olika omständigheter. Det är enligt mig fel väg att gå. Ingen annan kan fixa detta. Bara du. Du har makten att tag i detta.

Läs gärna mitt senaste inlägg.

Kram ?

Profile picture for user snusen

Tror jag el rättare sagt vet jag använder andra el omständigheter som ursäkt för dricka, när jag suget blir för jobbigt. Precis som ni båda skriver så tror inte jag heller på man är maktlös inför alkoholen utan man har val och antingen så väljer man skylla på soc, el man var stressad eller nu vad ens anl är till ta till alkoholen. Eller så försöker man hitta något/någon som kan stödja en till göra valet låta bli. Har sprit kvar sen i går för inte köpte jag en liter vin utan de var ju mer ekonomiskt köpa 3 liter( de där med ekonomiskt, mer för pengarna är ju rent bullshit anl är ju för man inte vill sitta där kl 23 på kvällen och inse vinet är slut). Men då jag var med kompisen bla igår drack jag sansat så igår blev inte inte så mycket som de brukar bli. Hade tänkt åka till bolaget i dag köpa mer fast jag har ca 2 l kvar men valde fortsätta sova fram tills kl var över 16. Och hade jag anl till dricka igår så har de ju inte minskat till idag då man har förmåga fatta idiot beslut i fyllan. De är därför jag denna omgång supande bara valt dricka hemma själv för jag inte ska försätta mig i situationer jag inte kan hantera. Men igår bröt jag mot den regeln och skit hände. Så just nu har jag 2 delar av mig den enna som känner ok de sket sig igår men ta nya tag nu bakslag får man räkna med nu tar vi nya tag. Du fixar detta Den andre delen som tänker men kom igen du har alltid varit en looser, du kommer aldrig få ett bra liv ring din ”vän” fixa mer sprit och kör på bara. Men de bättre tankarna är lite starkare

Profile picture for user Sisyfos

Du är ju ingen looser, det syns ju i dina inlägg också att du inte tycker det. Just alkohol och den ångest det för med sig gör ju dock att det är så lätt att tänka precis så när man har druckit. Starkt av dig att inte fortsätta. Det är ju så onödigt att gå tillbaka till där du var i början när du började skriva här. Håll ut nu! Du är värd att du tar hand om dig.

Profile picture for user snusen

Försökte verkligen lura mig själv att lite vin på fredagen klarar jag jo tjena. Speciellt inte efter läst genom mina journaler som barn. Letade efter den där utredningen ang arbetsförmedlingen och hittade alla journaler och läste genom allt. Tror aldrig jag riktigt tagit in hur min tidiga barndom påverkat mig och fortfarande påverkar mig. Nu är i alla fall vinet slut visst kan skaffa mer är inte handikappad men orkar faktiskt inte lägga ner energi på det vill bara sova bort allt. Har mycket göra i veckan förbereda 90 års fest, kontakta af för få ut uppgifter så jag kan jo anmäla skiten ur dem och förhoppningsvis få en tid hos Behandlingsgruppen. Men känner mig så jävla kluven nånting håller mig tillbaks tror de är att när man dricker behöver man inte ta ansvar man kan skylla allt på alla andra och bara skita i allt. Men innerst inne vill jag ju inte leva så. Vill kunna hitta ett bra jobb, leva ett liv där jag styr inte alkoholen. Allt är så rörigt just nu och när jag inte har någon att bolla med blir de svårt. Försökte berätta i fredags för min vän att jag dricker för mycket och att soc blivit inkopplat hennes svar va ok. Men vet du attt...... så började hon prata om alla sina dejter kände mig något dissad. Ha träffat en annan vän via fb som ochså dricker för mycket som jag kan snacka med men känner vi tyvärr drar ner varann istället för stödja varann. De är skönt kunna skriva av sig här men är ju inte samma som med prata med någon irl. Sen har vi kräftskivan/90 årsfesten nu på, lördag förnuftsmässigt inser jag att jag bör va nykter dricka typ cola cola. Men jag orkar inte förklara varför jag inte ska dricka de kommer fatta och jag orkar inte att de får reda på något inte just nu de är för tidigt. Får se hur jag gör i första fall får jag väl dra en nödlögn typ jag äter penicillin pga halsfluss el nåt. Inre för jag känner någon som ens varit förkyld sen i mars pga vi numer är så noga med handhygienen. Coronan har sina fördelar alla andra sjukdomar har nästan varit som bortblåsta under denna period. Får se hur jag gör har ju några dagar på mig fatta beslut.

Profile picture for user Kennie

Gillar ditt senaste inlägg, tycker du ger dig själv riktigt goda råd där! Förstår vad du menar, att alkoholen ger skydd mot obehagliga och jobbiga känslor. Men de känslorna kommer du jobba dig igenom, medan alternativet att fortsätta dricka innebär att det kommer vara mycket jobbigare, fast på andra sätt och det går ju inte över så länge du dricker.. Penicillin är väl en bra vit lögn, och se till att det finns till exempel alkoholfri cider, så kanske det inte ens är någon som reagerar på vad du har i glaset. Läs igenom ditt senaste inlägg igen, där har du din väg framåt om jag får råda...

Profile picture for user snusen

Så fort jag gör något el är med vänner så känns livet ganska ok men så fort jag blir ensam kommer tankarna. Om allt möjligt, både bra och dåligt dåliga huller om buller. Allt känns bara rörigt just nu Och ingen jag känner jag riktigt kan bolla med. Plus känner att hålla igång från morgon till kväll börjar ut sin rätt. Och precis som jag försökt förklara för hon soc tanten som är i stället för min ordinarie som har semester som lovade jag skulle få tid på måndags till Behandlingsgruppen som jag sa att de ska vi nog inte räkna med har jag haft rätt om ingen tid än. Vilket inte är konstigt alla har varit på semester och han jag pratade med först kommer tillbaka först nästa vecka och jag är ju inte ensam som klient där så de är ju inte riktigt upp till soc bestämma vem de de ska boka in först. Är nog många som är lika desperata som mig efter tid. Ska i alla fall hålla ut till på lördag el rättare sagt måste hålla ut till på lördag. Pappa ska få den bästa födelsedagen det är han värd :)

Profile picture for user Kennie

Känner igen mig i att man mår mycket bättre när man är med andra. Och ensamhet har ju varit farligt för människor på den tiden vi levde som jägare och samlare, så det är nån sorts instinkt som gör oss mer oroliga när vi är ensamma. Och fortfarande kan ju vänner och sociala sammanhang verkligen rädda ens liv, så fortsätt träffa folk och försöka nå fram. På sikt kanske du också kan hitta någon grupp att jobba tillsammans och umgås med, som nåt volontärarbete, eller någon samtalsgrupp, kanske går att hitta någon att bolla viktiga frågor med där. Och du verkar bra på att hitta möjligheter och ha koll på vad som funkar för dig! Att fira pappa på lördag låter som något att se fram emot, hoppas du får njuta av det! Ta hand om dig!

Profile picture for user snusen

Mår ju egentligen inte bättre utan mer slipper tänka på de jobbiga tankar. Kan lättare trycka undan dem. Jag är egentligen en person som lätt kan vara med mig själv utan problem, reser själv mm. Men nu får jag panik nästan. Just nu klarar jag inte av ha krav på mig som tex måste va nånstans exakt dag/klockslag måste va lite mer på mina villkor och mående. Pratar inte i samtalsgrupper om saker som är jobbiga plus har väldigt svårt lyssna på andras problem när jag själv mår dåligt, kan inte sitta still, himlar med ögonen när jag tycker folk är patetiska mm, en av anl till varför inte AA funkar för mig de bara tar massa energi ifrån mig. Nä egen terapi är de som behövs men förhoppningsvis ska de på Behandlingsgruppen snart höra av sig. Tack det samma

Profile picture for user snusen

Ligger i min solstol på balkongen är ju en sån där underbar sommarkväll ute kom strax från badet. Min kompis semester är slut så blivit vi åkt ut på eftermiddagen till badet och idag var de en sån underbar kväll vid badet och jag som älskar fota fick en del fina bilder. Synd de inte går ladda upp här. Sån där kväll man känner man inte vill åka hem.

Älskar sommaren och älskar bada, bästa jag vet. Har alltid sagt att om jag tar mitt liv så blir de vid havet. Finns inget som ger mig ett så lugn som se ut över havet oavsett de är en härlig sommarkväll el en riktigt blåsig höstdag. Hav och öppna vidder är min grej. Men så hade vi ju sommarstuga när jag var barn/ungdom påsen karg ö så man är väl präglad av det. Skog och insjöar är inte min grej visst de är fint och vackert men skulle aldrig kunna bo inåt landet nä salt hav och karga klippor måste jag ha närhet till och betong och storstad.

Får krupp i små städer bott på 2 små orter kl 18 va knappt en käft ute och allt stängt, nä fy liv och rörelse måste de va. Då känner jag mig trygg. Skulle aldrig våga sova i en stuga själv i skogen och kanske ha en im till närmsta granne. Tror jag sett för många skräckfilmer :) Är jag själv i skogen är ja mer rädd för våldtäktsmän och massmödare även mitt på ljusa dagen än för älgar el björnar, nu är björnar i mina trakter extremt ovanligt iofs. Större risk man blir skjuten utanför porten el rånad men sånt är jag inte ett dugg rädd för, de finns inte på min karta :)

Skönt haft en lugn och bra dag och kväll idag. Känner mig så där härligt trött och seg

Profile picture for user Kennie

Ja, havet ger mig lugn också. Älskar att bara sitta i solen på varma urbergshällar och titta mot horisonten. Fler såna dagar!

Profile picture for user Kennie

Glömde kommentera tidigare inlägget - visst finns alla känslor kvar även när man umgås med andra, men jag tycker att det hjälper att få känna sig glad och fungerande, det finns med mig när jag har mörkare stunder. För mig funkar det så att om jag skärper mig och låtsas vara glad inför andra så blir jag glad på riktigt efter ett tag. Fattar att gruppsamtal inte är för alla, tror inte jag skulle orka heller. Fnissar lite när jag tänker på hur du sitter och himlar med ögonen ?.. Men jag gillar att jobba i grupp, har varit med i många frivilliga projekt, som att ordna festival och samla in pengar för olika saker, blir kul gemenskap tycker jag.

Profile picture for user snusen

Ja, finns inget härligare. Nä försökt testa AA höll på krevera varje gång kände bara hur jag ville ta var och varannan och förklara att du kanske skulle gå i terapi stället för sitta här och dra samma grej varje gång. Släpp de gå vidare, inte älta. Men man får ju inte avbryta den som talar el påtala vederbörande bara hålla käft :)
Inte min grej alls. Och ju mer de tjöta om alkohol och hur hemsk den drycken var ju mer sugen vart jag på dricka. Motvalls käring som jag är :)

Profile picture for user snusen

Kunde inte hålla emot i dag var tvungen dricka för komma ner i varv. Jag gick på I 180 och de måste ske något hela tiden idag. Var så speedad så manhade kunnat tro jag tagit andra saker än alkohol. Och jag känner att jag fixar inte va nykter i morgon. Finns så mycket som jag inte kan skriva om här el berätta för sociala. Och de på Behandlingsgruppen har inte hört av sig. Måste ringa dit på måndag om de inte hör av sig. Ska försöka sova nu bliven lång dag imån.

Profile picture for user Kennie

Och att du får tag i behandlingsgruppen på måndag. När du är sådär speedad, funkar det att jogga eller nåt annat pulshöjande? Funkar bra för mig, blir lugn efteråt.

Profile picture for user AkillesU

Jag har också lätt för att stressa mig själv. Kan nästan bli manisk ibland med saker jag gör. Blir hög på adrenalin.
Men har börjar leta nya saker som
Gör att jag kommer ner i varv sen. Istället för alkoholen....
Tex andas, Avslappningsövningar (finns på spotify t.om.) gå en promenad..
när jag är alltför speedad har jag svårt att andas, därav att få ner pulsen o andas. Kram

Profile picture for user snusen

Jogga är inget för mig men powerwalka kan funka men vill ju helst något ska ske. Promenera då är jag ensam med mina tankrnoch de vill jag inte. Idag var jag på pappas 90 årskalas. På väg hem från det nu blev verkligen lyckat. Pappa var jättenöjd. Ja måste få tag på dem för är på väg tappa kontrollen nu och jag orkar inte de en gång till. Blev alkohol idag med och har så klart sprit kvar. Och jag klarar inte av ha sprit stående hemma. De dricks upp omg.
Men de viktigaste var att pappa fick en perfekt fest och de fick han :) Skaldjur och present han va jättenöjd med och lotter som han vann på. Plus de viktigaste för han att få träffa alla i familjen pga Corona så är de ju bara några få av oss han mött.

Profile picture for user snusen

Söndagkväll, vinet nästan sluta borde tycka de är skönt. Men nu kommer ångesten hjälp alkoholen på väg ta slut helt slut inan jag somnar? Får panik, måste somna full. Försöker ragga sprit men de ända kontakter jag har är närmast familjen och majoriteten av de sover nu de ska ju upp jobba imån. Skulle säkert kunna fråga mina yngre släktingar de har säkert stenkoll på vart man kan hitta nummer till langare men där går min gräns. Har imovane och ångestdämpande men vill inte blanda, Aldrig ätit dessa ångestdämpande tidigare står bara blir tröttare med alkohol men aldrig gillar blanda piller /alkohol oavsett

Profile picture for user snusen

Söndagkväll, vinet nästan sluta borde tycka de är skönt. Men nu kommer ångesten hjälp alkoholen på väg ta slut helt slut inan jag somnar? Får panik, måste somna full. Försöker ragga sprit men de ända kontakter jag har är närmast familjen och majoriteten av de sover nu de ska ju upp jobba imån. Skulle säkert kunna fråga mina yngre släktingar de har säkert stenkoll på vart man kan hitta nummer till langare men där går min gräns. Har imovane och ångestdämpande men vill inte blanda, Aldrig ätit dessa ångestdämpande tidigare står bara blir tröttare med alkohol men aldrig gillar blanda piller /alkohol oavsett