Jag har haft ett riskbruk av alkohol sedan alkoholdebuten vid 12 års ålder. I tonåren och mina tidiga 20 missbrukade jag också droger.

Jag har alltid klarat studier och arbete och har bildat familj med min nuvarande make som hade en senare alkoholdebut, men annars har haft liknande problem som jag. När barnen var små drack vi mindre men när de började skolan ökade konsumtionen igen.

Jag har under hela mitt vuxna liv försökt minska min konsumtion med olika självhjälpsprogram. Jag har vänner och bekanta utan riskbruk och kan ha ett rikt socialt liv utan behöva förklara varför jag inte dricker.

Jag är starkt motiverad till att minska min konsumtion dels på grund av barnen men en ökad del beror även på att jag blir äldre och inser de fysiska riskerna med mitt beteende.

Jag har på senare tid upptäckt att min make inte har samma motivation och önskan. Den största delen av min konsumtion sker med honom. Vi triggar varandra istället för att hjälpa varandra. Jag har börjat fundera på att lämna honom på grund av detta. Det är inget jag vill, men jag tror inte att jag kommer klara av att minska / sluta dricka så som det ser ut hemma nu.

Vi har pratat om att inte köpa hem så mycket, men han ”bryter pakten” och handlar ändå. Han skojar ofta bort mina försök till att prata om det här . Alla hans vänner riskbrukar fortfarande så jag tror inte han har samma syn på det som jag.

Är det någon som har en liknande situation , hur tänker ni? Har ni några tips eller råd?

Välkommen vad bra att du hittat hit. Det ställer till problem med en partner som inte är överens med problemdrickandet, men du kan kanske försöka att gå i bräschen och visa vägen . Prova ett par veckor och se vart det leder. Det är nog ingen bra idé och rusa iväg o skiljas. Ofta tar det olika tid för olika personer. Kämpa på . Kram Jullan

Tack jullan!
Jag ska försöka föregå med gott exempel. Jag har tragglat med detta ett par år och börjar fundera på om det går att få igenom en förändring. Ibland kanske man måste lämna ändå? Det är svårt, samtidigt så är det ju min man sen flera år och barnens pappa.

Om inte han är någon stöttning kanske du behöver en annan person som kan vara ett starkt stöd. För att jämna ut det hela. Har du gått någonting på AA? Där får man en sponsor som kan vara till stor hjälp. Och du kommer iväg någon annanstans för att ta tag i det här problemet. Låter som det kan vara knepigt att handskas med det själv endast på hemmaplan i den situationen med din man.

Ps. Vilken ålder är medelålders? :)

Hej akillesu!
AA det lät stort och läskigt ! Men jag kanske ska börja fundera i de banorna.

Jag fyller snart fyrtio, har börjat förstå att livet tar slut. Jag vill inte att det tar slut i en stroke eller i cancer vid sextio...

Tror du kommer klara att sluta dricka oavsett hur du väljer med din man, när du väl har motivationen och börjar tänka om går det lättare än man förväntar sig, så var det för mig i alla fall. Den fina kontakten jag fått med barnen är en av många belöningar med att vara nykter . Trodde inte de märkte att jag drack för mycket, men de märker definitivt att jag har mer ork och närvaro nu. Ett lästips är This naked mind av Annie Grace. Jag tycker hon är lite överdrivet pratig i sin bok, men känner ändå att mycket av det hon skriver stannar hos mig och landar rätt. Börja med tre nyktra månader som de föreslår här på Alkoholhjälpen, och läs mycket här och annan fakta under tiden, så kan du sen välja hur du går vidare med nykterheten och din man. Jag önskar dig glädje och balans på din väg!

Ett av Annie Grace tips om att få med andra på tåget att sluta dricka är att själv vara nykter och hitta glädjen i det. För eller senare blir den man lever med nyfiken på hur man kan vara så lycklig utan alkohol, och då först är de mogna att hitta sin motivation och ta egna steg. Hon menar att de flesta som dricker för mycket vet det, men att de inte kommer ta emot råd förrän de är mogna att förändra och själva ber om hjälp...

Fint att du har hittat hit.
Har inte haft problem med man som dricker men problem med mig själv som dricker. Och oavsett vad den andra gör eller inte tror jag på ett längre uppehåll som du redan fått tips om. Och därefter ta större beslut.
Ofta (eller åtminstone för många) handlar början av nykterheten med att ta en dag i taget. En skilsmässa är ett megaprojekt av planering och framförhållning. Jag hade inte fixat dessa två saker parallellt.
Sedan kan du väl prata med din man om det du skriver här?
Lycka till!

Malycka

Känner igen mig i det du skriver. Jag har under lite mer än ett år försökt trappa ner och kämpat med att få maken med mig. Istället har har han föreslagit ett gott rött till maten fast vi tidigare sagt att det inte ska bli något den kvällen. Svag som jag är så har jag hängt på. Han har inte samma beroende som jag men är rädd att han håller på att utveckla det. Så här har vi hållit på länge. Förändringen kom för 22 dagar sedan när jag bestämde mig för att sluta dricka helt. I början var han inte alls stöttande, snarare "men ta ett glas" och liknande inställning och kommentarer. Men efter att dagarna gick så började han förstå seriositeten och allvaret. Det slutade med att vi bestämde noll konsumtion för mig och för honom en begränsad mängd endast på fredag och lördag. Motivationen för honom var en båt han vill köpa ;-) Vi har nu gjort en tvåårsplan för honom där vi sätter undan den mängd pengar han sparar och om två år ska han kunna köpa den båt han vill ha.
Det var hans trigger och drivkraft - en båt :-) Man kunde ju önska att det varit att hjälpa mig och stötta i att bli nykter, men icke. En båt. Nu vet vi ju inte hur utfallet blir, är ju bara några veckor än men han säger att han ser fördelarna med att konsumera mindre så kanske är det annat än båten som blir viktigt framåt.
Vet inte vad som kan fungera för er men tänkte i alla fall försöka dela med mig av vad som fungerat för oss (hit tills, en dag i taget).
Ett stort lycka till!

Min man har minskat sin konsumtion av öl och väljer även bort de starkaste ölen (de där Dumihelahuvudetölen), för att inte bli full. Jag bryr mig inte om att han dricker öl, då vin var min grej. Men om han blir larvig/full, går jag ut med hunden och lyssnar på en podd (tex beroende eller alkispodden). Sen tar jag en tidig kväll i sängen med en bra bok. Vaknar tidigt, pigg och glad för jag är inte bakis.

Försök att hitta ditt sätt att hantera dina kvällar, så de blir bra. Kanske följer din man ditt exempel efter en tid när han ser att du mår bra, har lyster i ögonen och har energi.

Om du inte vill gå på AA, kanske du kan börja med att gå på Al-Anon som medberoende, för att få stöd. Det har hjälp mig mycket så jag klarat att släppa tagen om makens alkoholkonsumtion.

Bra att du hittat hit :)

Tack för alla kommentarer,det värmer och är till stor nytta.

Jag hade ett mycket bra samtal och nu ska vi vara avhållsamma tillsammans ett tag, så får vi se hur vi ska göra efter det. Det är nog en hel resa att upptäcka vad som händer när vi inte dricker.

Jag hade en liknande situation som dig..Jag slutade dricka..Gick väldigt bra, mycket tack vare Forumet och vännerna här..Jag har fått otroligt mycket pepp och styrka här genom åren..Ex-mannen var också nykter till en början..Men det hela slutade med en separation..Jag fortsatt nykter och glad..Ex-mannen ännu djupare ner i träsket, men utåt sett OK..Det finns par som klarat nykterhet tillsammans också..Så det mesta går, bara viljan och insikterna är med..???

Fantastisk progress, min man och jag har haft tre vita helger tillsammans. Igår ville jag dricka vin men han sa nej. Vi mår fantastiskt ! Pigga och glada på helgmornarna , träningen ger bättre resultat och framför allt skuldkänslorna mot barnen är borta. Han är mer biten än jag. Nu har vi sagt att vi ska vara nyktra hela oktober med. Sedan är vi bortbjudna men då ska jag köra så då klarar jag mig undan.