Hej,
Dett har jag ju tyvärr låtigt gå för långt, a är inte längre min ”vänn” som jag låtigt mig tro under alla år. Inser att jag inte har något annat val längre, men är lite rädd. Inte för att inte dricka utan för vad som ska ske när jag ligger inne. Någon med egna erfarenheter som vill dela med sig?

Hej Missty
Avgiftning, hur går det till?
Jag har gjort 4 avgiftningar så jag har svart bälte i det ?.
Du anmäler dig och du får ett samtal med personal. Du får blåsa, har du alkohol i blodet väntar TNE tills du är nollad. Därefter kommer du in på ”pensionatet” där kommer de ta massa prover på dig. Ge dig B12 sprutor i rumpan (näring). Läkare kommer titta till dig. Sedan kommer du få ett avtrappningschema. Du kommer säkerligen få benzo under 4-5 dagar som kommer fasas ut. Du får äta god mat, tid att landa. Bara vara. Du lägger upp en plan framåt ihop med läkare på pensionatet.
Du kan få lämna peth prov framöver (Mäter alkoholkonsumtion) med 4 v mellanrum. Så du kan slapp av, du kommer få omsorg, värme och även en säker avgiftning. Dessutom bolla tankar och idéer med proffs.
Så grattis till ditt kloka beslut om avgiftning. Att ”tända av” är inget man ska lattja med.
Själv har jag kommit ut fr pensionatet och kör min 17:e dag med antibus. Håller på att göra en ADHD utredning och det lutar starkt åt grov ADHD. Så det ska bli skönt att få medicin som balanserar mig ist för min egna medicin ren vodka.
Lycka till
Kram Sigge
Ps skickar en kram till alla gamla forumvänner, må väl ds

Hej, Sigge69
Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter. Lever med en make som har konstaterad adhd så kan på ett vis förstå ditt dilemma. Men då tolkar jag det som att jag inte behöver fundera så mycket kring ev medicinska komplikationer? Har redan antagit att jag har brist på B-vitamin tyvärr. Hur upplever du att det fungerar med antabus? Biverkningar?

Du kan bara passa på att bara vara M. Du kommer få så fin omsorg av kunniga proffs.
Antabusen (17:e dag) inga som helst problem med den. Den gör ju att jag slipper jiddra med mig själv.
Drack 20 - 60 cl ren vodka varje dag under låååång tid....
så nu spar jag min tid och lever inte som distanserad. Är på gymmet nu.
Men du kan få medicin som är bra mot sug efter alkohol. Finns många mediciner. Varför göra det svårare än vad det är?
Kram

Har recept på campral, men det har inte fungerat så bra. Möjligen för att viljan saknats? Jag tillhör dessa ”rödvinskärringar” och har väll tidigare skyllt på massa annat än det faktum att det blir för mycket. Hur som så har jag nu kommit till den punkten att det ger mer beskymer än vinning. Jag är väldigt tacksam att du vill dela dina erfarenheter med mig. Men då bör jag packa för en 5 dagar något då? Något du rekommenderar att ta med sig? Antagligen nikotinplåster i mitt fall.

Hej igen
Vet du vad? Du behöver inte packa ned ett skit. Du får sköna landstinget kläder.
Men schampoo, tandborste mobil kan ju vara bra att ha med sig.
Jag kör på baclofen tsm med antibus. Det hjälper mig. Jag har en inre jävla stress, ett skäl till varför vodka hjälper mig kortsiktigt. Men känner inget av den med baclofen.
Så prata och ventilera med din läkare om olika stödinsatser samt mediciner.
Du fixar det ??

Tack återigen för dina tankar, ja men den där stressen känner jag igen. Har ett sk. ”Kontrollbehov”, och försöker alltid att vara ”duktig”, så har kanske samma problem jag, är ofta stressad inombords, men sen studerar jag med vilket möjligen bygger på stressen och har hjälpt till att möjliggöra en hög a konsumtion då det är distansstudier. Hört att det är viktigt att ha en ”plan” efter, min tanke är att vända mig till beroendeakuten eftersom jag börjar skaka mot kvällningen då jag inte arbetar med återställare ( ännu). Men kanske får jag lite råd av läkaren innan utskrivning som du säger.

Just nu sitter jag väll och planerar för kommande aktivitet. Tanken är att jag ska åka imorgon ( gjort det tidigare om det inte funnits saker som ” måste göras” innan jag åker).

Vet inte riktigt om jag håller med din likelse med ”pensionat” ? Sigge69,men jag är tacksam att du delade med dig av dina erfarenheter och tankar. Nu kan det ju bara bli bättre så att säga. Sen får jag se till att hålla i detta när de bedömer att jag är färdigbehandlad här.

Förutom antabus då såklart ☺️. Funderar även jag att sen på alkoholmottagningen efter att jag får komma hem be om råd och stöd och ev andra läkemedel mot ev stress/ nedstämdhet. Någon med erfarenhet? Mycket frågor för mig nu.

Jaha, det där med antabus känndes ju som en bra idé. Om det inte var för de biverkningar jag fick av den ( förstå mig rätt nu, inget jag avråder andra från ta), men för mig funkade det inte. Grät från det att jag tog den och satt på toa halva natten :(. Men har tid för uppföljning på måndag hos beroende mottagningen. Så hoppas de kommer med goda råd ?. Önskar alla en trevlig helg.

Kom ju hem i torsdags och helgen var lugn om än full med planerade saker att göra, dessa viste vi innan jag satte livet på ”paus”. Alla göromål hanns dock med och känner att detta var rätt beslut för min del. Var på ett första möte med mottagningen som finns i kommunen där jag bor, blev bra bemött och ska på vidare rådgivning. Till alla som kämpar där ute: ge inte upp! På ett eller annat vis så går det bara viljan finns. Min vilja lös med sin frånvaro innan jag tog detta för mig stora beslutet. Nu har det gått så kort tid, men rent fysiskt kan jag redan se framsteg i form av att jag inte är lika ” plufsig”. Psykiskt så håller jag väll på att ” landa” fortfarande. Men är långt från att ge upp kampen.

Vill egentligen bara hoppa in och säga: WOW! Så starkt av dig att trotsa dina rädslor, och så fint att se att du fått belöning i form av ett gott bemötande och en rivstart på din förändring. Tack för att du delar med dig, det du skriver är verkligen inspirerande. Och fortsätt gärna berätta om hur det går för dig, om du vill!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Så glad för din skull ? Nu har du det värsta bakom dig, nu blir det bara bättre och bättre.

Tre tips från Annie Grace:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på fördelarna.
3) Identifiera dig som nykter.

Kram ?

Hejsan Kristoffer,
Tack för dina vänliga tankar och ditt stöd när jag berättar om min ”resa”. Den är långt från över, det är nu en vecka sedan jag stod utanför beroende akuten och inte riktigt visste vad jag skulle vänta mig. Vissa vanor har jag inte helt lyckats förändra ( är uppe och ” nattsuddar” fortfarande ?), men det kommer väll ju längre tiden går tänker jag. Det jag däremot ( trotts att jag är långt från morgonpigg, ja, jag vet det hänger samman med föregående mening) så har jag en energi och en vilja att uträtta det jag ska bra när jag vaknar. På ett vis så känns det lite som mitt liv har haft ”paus” de senaste två åren tyvärr. Och jag har ju det svåraste framför mig ännu. Men som jag skrev innan så upplever jag ett väldigt gott mottagande från vården samt att det ger stöd att skriva och läsa här. Med tur kan kanske mina erfarenheter ge någon annan en tanke som kan vara till hjälp för dem och deras liv. Jag upplever personligen att komma till insikt var ett stort steg.

Hejsan Lovely,
Tack för ditt pepp och ja, det handlar mycket om att förändra sina vanor och jag är glad att jag valde detta nu vid den ålder jag är i ( hafsat ung beroende på vem du frågar ?), inget ont menat mot dem som kämpat på länge från min sida. Detta var rätt för mig just nu.
Vad jag förstått av att ha läst lite i olika trådar så är du längre fram än mig och då är det väldigt vänligt av dig att du delar med dig av dina erfarenheter till oss andra.

Hej,
Är glad och full av energi ( även om jag tenderar att vara en ”tröttmössa på mornarna fortfarande ??), vilket var länge sedan jag upplevt innan. Visst finns det stunder då jag saknar gamla vanor, men kan inte i nuläget svara på om det faktiskt är a jag saknar eller rutinen runt denna? Hur som så har det väll gått åt endel äppelmust under dessa dagar. Fått hjälp med en svagt rogivande tablett vid oro och en till sömnen av vården, däremot är det inga starka eller beroendeframkallande saker, utan innehåller ett ämne som kroppen producerar för att bli trött och slö, vilket passar mig utmärkt. Har Campral på recept och hemma men blev biverkningar även av den så tänker ( och hoppas) att jag kommer långt på min envishet. Trevlig fortsatt helg på eri kylan ?.

Nu blir detta ett lite ”rörigt” inlägg. Jag har vad jag tror accepterat att a inte är för mig och börjar sakta landa i den insikten. Känner väll att jag har hyfsad koll på tillvaron och visst kan det vara så att en alkoholfri öl slinker ner, men mina tankar uppfylls inte i lika höggrad av att jag inte får/kommer kunna dricka igen, utan det är väll just nu mer vanan än ” snuttefilten” ( bra uttryckt av läkaren på beroendeskuten). Jag ska inte sticka under stolen med att jag fått Atarax utskrivet att ta vid behov ( svagt lugnande, äter lägsta dosen), så visst tar jag till hjälp för att undvika att må riktigt dåligt. Nu består inte det i deprisiva tankar utan snarare en inre stress, som jag tror andra nämnt att de kan ha och har dövat med a ( även jag kommer troligen att utredas för ev. Diagnos i framtiden, adhd är det inte så får se vad de hittar ?). Hur som nu kommer vi till det rubriken syftar till, vi har en vänn till familjen som inte mår bra alls p g a eget missbruk ( har inte så stor koll på vad människan tar, men nått ”uppåt”), under sommaren så försökte vi ställa upp med mat och sällskap och då hette det att det var/skulle bli slut med den biten. Vi börjar sakta förstå att viljan till detta saknas, det är trist för personen bakom är bra, men håller på att försvinna mer och mer. Nu till min fråga, bör jag just nu ( när det är lite för mig att ta in kring min egna situation) pausa denna vänskap ( som just nu består av något svammel och oftast något man vill ha) eller hur hade ni resonerat? ( nu menar jag inte att alla har ”pundare” i sin omgivning) men fler än jag kanske känner någon som tagit dåliga beslut? Jag själv har gjort det, av annan och mer laglig karaktär visserligen ( ska tilläggas att vi uttryckt till personen att det inte är önskvärt att komma hit påverkad). Jag känner väll mest ( fler med mig utan samma historia) att jag inte riktigt orkar med just nu tyvärr, inte för att jag är mer värd utan för att personen saknar insikt i sin problematik. Tar tacksamt emot råd och konstruktiva slutsatser. Det som ”ställer till det” lite för mig är att jag har känt personen innan drogerna och vet vad som finns bakom, men jag ser inte så många spår av det just nu tyvärr.

Att pausa den vänskapen alltså. Just nu behöver du fokusera på ditt eget mående. Var och en ansvarar för sitt eget liv.

Antingen är du ärlig och säger som det är. Att du just nu inte orkar med kaos och panik i ditt liv och därför måste sätta allt sådant på paus. Låt hen ta illa upp om hen vill, det är inte ditt problem. Eller så gör du dig ”oanträffbar”.

Jag förespråkar ärlighet, det tillhör nykterheten. Men det beror förstås helt på hur stark man känner sig. Vita lögner är okej så länge de syftar till att man håller sig nykter.

Kram ?

Hejsan,
Ja, som du förstod så va jag inne på det du påpekar, att kaos inte passar in just nu. Människan har inte riktigt insikt i att det är ett problem. Oanträffbar kan vi inte göra oss då adressen är känd, däremot så får det bli ett allvarligt samtal om att detta inte fungerar just nu ?. Tack för klocka tankar