Den här gången ska det gå vägen

Profile picture for user Elleme

Här är jag! Jag har skrivit några gånger tidigare, för länge sedan. Då hade jag inte bestämt mig även om jag visste att jag hade stora problem och ville förändra mig.
Men bestämt mig hade jag inte, jag vill iallafall tro att jag har det nu. Det känns annorlunda i kroppen. Jag är på riktigt rädd för min hälsa, att jag kommer dö snart om jag fortsätter.

Jag är 33 år, skild sen två år tillbaka, två barn i skolåldern, sköter mitt jobb (även om det blivit flera ”sjukdagar” pga bakfylla).
Fick snabbt en onormal relation till alkohol när jag började dricka.
I tonåren var jag helt ointresserad, men då var jag istället för intresserad av droger och destruktiva relationer istället.
Det eskalerade snabbt som sagt när jag upptäckte alkoholen och jag har aldrig kunnat sluta när jag väl börjat dricka.

På senare tid har jag mest druckit för att jag varit rastlös, för att få energi eller för att inte känna mig ensam. Vilket jag förstått är väldigt vanliga orsaker när jag läst om er andras erfarenheter.

Ikväll sitter jag här i min soffa, och tränar på att omfamna mina känslor istället för att fly ifrån dem genom att dricka. Jag försöker meditera, lyssna på poddar, messa med vänner en stund eller titta på någon serie på Netflix.
Jag har ingen alkohol hemma, men tankarna på alkoholen finns där och pockar på min uppmärksamhet hela tiden. Det har ju varit rutin att alltid ta något eller flera glas varje kväll, eller iallafall varannan.
En vana som jag vill bryta nu.

Ingen i min närhet vet om det här, och jag är inte redo att prata om det. Det behövs säkert längre fram men jag måste komma en bit på väg själv först. Jag är särskilt rädd för att bli av med mina barn om jag söker hjälp.
Därför tror jag att det här forumet kan hjälpa mig mycket. Att få skriva vad jag tänker och känner. Kanske som min egna dagbok och om någon kommenterar eller vill diskutera med mig är det en bonus.

Det är skönt att inte vara ensam.
Ha en fin kväll!

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Du är verkligen inte ensam. ??
Du är så ung.. jag önskar jag fattat detta när jag var 30 år!!
Grattis till ett bra beslut och jag hoppas att du stannar hos oss länge och skriver ner dina tankar ?????

Profile picture for user Elleme

Som svar på av Miss Mary Poppins

Jag hoppas också att det är nu det händer, nu klarar jag det här!
Jag vill innerligt!
Jag vill vara stark, ta bra beslut, må bra.
Min strategi för kvällen nu är att inom 10 minuter gå och borsta tänderna, sen bädda ner mig och titta på film i sängen tills jag somnar. Ska inte ge alkoholdjävulen något tillfälle att infektera mina tankar ikväll.
Och då har jag vunnit ännu en dag ❤️

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Varje dag räknas. För mig är 3e dagen alltid värst. Par dagar senare kan jag sova. 10e dagen började jag ha mindre ångest.

Det är intressant och individuellt, men så spännande!! Så skriv ner allt du känner och tänker. Du kommer att behöva anteckningar som påminnelser när du senare börjar förhandla med A.

Hoppas filmen är bra ?????

Profile picture for user Elleme

Idag är det fjärde dagen jag vinner.
Efter jobbet åkte jag och handlade, hela vägen i bilen satt a-djävulen på axeln och viskade att ”några 3,5:or kan du ju iallafall köpa, det blir man ju inte ens full på. Det räknas ju inte” osv.
Jag tänkte några vändor på det, men ganska snart bestämde jag mig för att jag inte vill. Jag vill inte, det går inte, det stannar inte där.
För öppnar jag dörren ens lite på glänt, så kommer stormen att låta den flyga upp med ett brak. Och då går allt sönder. Igen.
Så jag unnade mig svindyra räkor och läsk istället, klappade mig på axeln och åkte hem. Utan öl. Utan stress i kroppen att häva i mig något för snabb effekt.
Och plötsligt vann jag den här dagen också.
Jag är försiktigt optimistisk, jag förstår att fyra dagar inte är ett mirakel, att det är sjukt mycket jobb som jag har framför mig.
Men en minut, en timme, en dag i taget. Förhoppningsvis förvandlas de senare till veckor, månader och år.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

4 dagar är ju kanon!!! Kanske det svåraste på hela resan. Tar hundra gånger hellre dagarna 50-54 än 0-4. Det är sååå mycket sug och ångest i början. Men du är ju grym!!

Imorgon är det fredag. Hur förbereder du på det? Själv ska jag träffa vänner och äta gott. De vet redan att jag inte dricker så det ska gå bra ???

Profile picture for user Futurista

Kikar in och säger hej. Jag har fem dagar idag. Är rädd för att prövningen kommer imorgon. Känner igen att dricka på rastlöshet, för att få energi och ensamhet. Precis så för mig också.

Imorgon blir det nog take away, lösgodis och Netflix för min del.

Kram ? ?

Profile picture for user Elleme

Hej!
Igår hade jag tokångest på jobbet. Och rastlösheten skrek i mig när jag satt på jobbet. De sista två timmarna av arbetsdagen brottandes jag med tankar på, sug efter och förhandlingar med mig själv om A. En nykter helg..
Det är så enkelt att springa in på bolaget efter jobbet, så lättillgängligt, tar ingen extra tid osv.
När jag åkte förbi tittade jag åt ett annat håll, låtsades nästan att jag missade det och inte orkade vända tillbaka.
Mammaveckan började igår så jag åkte vidare från jobbstaden och hämtade barnen och kom innanför dörren hemma.
Jag klarade mig! ?
Även om jag kände mig splittrad i tankarna, suget skrek, så blev det en jättemysig kväll med mina knoddar.
Idag vaknade jag ”frisk”, utan huvudvärk, utan dålig smak i munnen, utan alla darrningar, utan ångest, ja ni vet - allt det där man känner dagen efter.
Och nu har jag plötsligt klarat en hel dag till. Jag kan knappt tro att det är sant, jag har varit nykter i 6 dagar.
Imorgon får jag vakna på samma sätt igen, det är magiskt ?.
Men jag fortsätter att vara försiktigt optimistisk, att falla tillbaka är så lätt. Men just nu låter jag mig ändå att njuta.
Hur går det för dig Poppins? Vilken dag är du på? ?
Och Futurista, hej på dig! Hur går det för dig? ?

Profile picture for user Elleme

Jo jag kom ju på, mitt i min ångest där på jobbet kände jag ett sånt behov av att få logga in här och skriva, och få pepp. Men då låg hemsidan nere, kanske var det bara så för mig eller så var det något allmänt strul.
Det var nära att jag tog det som ett tecken på att det kanske inte var meningen att jag ska ta hjälp, att jag inte behöver den, att det var ett ok från universum att jag fick dricka.
Det är ju sjukt så här i efterhand när man tänker på det, hur stark den här sjukdomen är att man förhandlar med sig själv på det viset.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Grymt jobbat! ???
Jag är på dag 64/65, beror på räknesätten. Alltså är i gruppen som slutade 1a januari. Just nu i en jobbig period och kämpar en dag åt gången genom mars.

Första helgen är jobbigast. Bra jobbar. Första "allt" är svårt. Men samla på dagar så kommer du märka att du glömmer att du passerar systembolaget.

?????

Profile picture for user Elleme

Usch, idag är det jobbigt.
Jag är så trött och så lättirriterad.
Just nu känns det ju som att hur ska jag orka leva om jag inte får ha några rus ibland, det är ju endast då jag är tillfreds med livet. Det är då min hjärna slappnar av, och jag kan vara i nuet.
Jag förstår att det inte är sanningen, jag förstår att jag behöver lära mig att vara lycklig på något sätt utan alkohol, jag förstår att alkoholen inte gör mig lycklig - den bara lurar mig för en stund för att sen dra ner mig ännu mer i det svarta.
Men helvete vad jobbigt det känns just nu..

Profile picture for user Edda4

Jag känner igen mig i en hel del du skriver. Framförallt det där om att inte våga söka hjälp pga det då direkt går iväg en orosanmälan angående barnen.
Jag drack jättemycket på barnfria veckor och mindre på barnveckorna.
Idag har jag varit nykter i 21 dagar. Det är så skönt.
Kram!

Profile picture for user Sattva

Hej!
Det blir bättre, jag lovar. Jag är en av dem som varit nykter sedan januari, så det du skriver är nära men ändå så fjärran. Livet kommer gå vidare utan rus. Andra små saker blir "belöning" och avslappning istället. Rastlösheten, irritationen o tröttheyen ger med sig så smått. Sedan går ju livet på ändå. Allt blir inte rosenrött, men det är SÅ mycket skönare att slippa släpa runt på skam, skuld, hemligheter...
Håll ut o ha tålamod!

Profile picture for user Andrahalvlek

I Annie Graces bok ”Tänka klart” står det: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen”. Och precis så är det. När alkoholen är historia börjar man känna glädje, nöjdhet, harmoni i vardagliga saker. Man behöver inte alkohol som stämningshöjare längre. Grundnivån blir liksom mer grundglad, grundnöjd, grundlugn. Ett otroligt häftig och magisk upplevelse ??

Så lyssna på oss som gått före - fortsätt vara nykter en dag i taget och till slut får du själv uppleva det vi försöker beskriva här på forumet.

Kram ?

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Det är skit och blää de första dagarna. Speciellt när man har bara alla andras ord på att det ska bli bättre.
Jag har inte hört talas om hen som ångade ett nyktert dag. Men motsatsen är en annan. Alla mina forumvänner som råkat dricka säger exakt samma sak: Alkoholen ger INGENTING de redan inte hade förutom ångest, trötthet och ledsna tankar. Vi behöver absolut inte etanol.

Kämpa på lite till så kommer du bli glatt överraskad ?????

Profile picture for user miss lyckad

Jag tänkte på min son, som var det minsta barnet, 12 år när jag slutade dricka..Tänkte på att om jag fortsatte och han blev omhändertagen..Med en ryggsäck på ryggen och sorg i sina fina blå ögon. Han kanske hade fått bo hos någon annan, för att jag inte slutade dricka..Den blicken såg jag många gånger när jag drack..Men förmådde mig inte till att sluta dricka för att min hjärna blivit beroende av alkohol..Jag ville inte dricka och förstöra mitt och barnens liv, men beroendet i hjärnan skiter i sånt, bara hjärnan får giftet..Konsekvenstänk alltså.. Vad händer om jag fortsätter som innan, och går djupare ner i missbruk..Till slut hittade jag den magiska styrkan..❤️?..Håller tummarna för att alla ni som skriver, ska kämpa för er frihet från alkohol..Varm Kram..???

Profile picture for user Elleme

Hej på er!
Det har gått många dagar sen jag skrev.
Anledningen till det är, som ni säkert hade kunnat gissa, att jag har fallit tillbaka.
Jag ger inte upp, jag har tokångest och hatar mig själv så mycket, men jag kämpar på. Jag vill, jag måste.
Så idag är jag återigen på dag 1.

Tack för att ni finns, jag är så tacksam för att det finns ett forum där jag kan vara 100% ärlig.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Elleme Misstag gör alla, huvudsaken är att man lär sig något av dem. Skam är en känsla som är mer destruktiv än konstruktiv, men den är alldeles för lätt att känna. När du lyckas vara nykter så kommer du att slippa skammen, och den befrielsen känns som man lassat av sig flera kilo. Man kan gå rakryggad i alla situationer. Hur ser din plan ut för att undvika att återfalla igen?

Kram 🐘

Profile picture for user Elleme

@Andrahalvlek Tack för dina fina ord!
Jag har tyvärr ingen plan, mer än att inte ha alkohol hemma. Vilket gick åt skogen idag när jag kom till jobbet, hos en kund, som lämnat en flaska champagne till mig som tack för ett bra arbete. Jag funderar på att ge den till min kompis, men det kommer att bli svårt.
Jag vet inte vad jag ska arbeta fram för annan plan, självklart tänker jag på mina barn och den där bilden som @miss lyckad skrev om, bilden av hur barnen tas ifrån mig - den är stark och smärtsam, och effektiv.
Mitt största problem är ensamdrickandet, det är då det spårar ur totalt. På fest kan jag ändå behärska mig, jag är så rädd för att göra bort mig, så då kan jag hålla tillbaka.
Men det föder ju såklart begäret, så det är inte som att jag skulle kunna göra det ena utan det andra.

Profile picture for user Grezzlon

@Elleme
Hej!
Så bra att du kom hit igen. Känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag är på samma plats själv. Har endast lyckats vara nykter en dag denna veckan och känns så misslyckat. Men jag försöker att inte döma mig själv utan att ta timme för timme.

Gällande flaskan, kan du ge den till en kollega? Eller rent av slänga den?