av AgainAndAgain

Jag har druckit så mycket senaste tiden..regelbundet senaste året. Det går nog inte en dag utan alkohol förutom vid enstaka tillfällen.

Men nu dricks det mycket. Det blir flera vinboxar i veckan vilket oroar mig. Förr drack jag bara folköl om än det blev mycket också, 6-8 per gång. Men nu räcker boxen inte ens i 2 dagar.

Jag är så ledsen. Jag är skiträdd över hur konsumtionen påverkar min kropp men är också livrädd för att sluta tvärt för jag är rädd att jag ska få svåra abstinensbesvär.

Jag vill inte vara den här personen. Länge har jag försvarat det eftersom jag är högfungerande men jag tror inte att jag kommer att vara högfungerande länge till. Jag vågar inte/klarar inte berätta åt någon för att jag skäms för mycket. Jag vill klara det själv. Skulle krävas mycket för mig att berätta eller söka hjälp, det finns liksom inte på kartan.

Vet inte vad jag vill med inlägget mer än ventilera. Jag anmälde mig till alkoholprogrammet här på sidan, har börjat fylla i och gråtit mig genom alla svaren. Känner mig bara så värdelös som inte kan sluta fast jag egentligen vill.

AgainAndAgain
fre, 2021-07-09 - 00:18

Lite skrivfel ovan..eller kanske en del av mitt förnekande..regelbundet drickande under senaste 6 åren, men grovt eskalerande under senaste året är nog närmare sanningen. Kan tydligen inte vara helt uppriktig ens här, anonymt.

Sattva
fre, 2021-07-09 - 05:24

@AgainAndAgain Välkommen hit! Det går att bryta det där! Alkoholen får en att känna sig helt värdelös. Tro mig, jag vet. Jag känner igen känslan i det du skriver. Jag kände mig sådan i höstas. Nu är jag nykter sedan drygt 6 mån. Trodde aldrig att jag skulle klara det, jag hade ju försökt sluta så många gånger. Jag hade samma farhågor o känsla av att allt eskalerade som du beskriver. Det var tufft, men det gick! Man får vara beredd på att suget är starkt o lurigt. Jag hade hjälp av Naltrexone de första 4 mån, en medicin. Det gjorde att jag kunde stå emot suget lättare.
Gällande abstinensen kan jag inte svara något tillförlitligt. Det är nog väldigt individuellt.
Ge inte upp, det går att vända! Och för mig har det gjort mitt liv SÅ mycket bättre, på alla plan!!

Redo
fre, 2021-07-09 - 07:17

@AgainAndAgain

Känner likadant, att vara högfungerande men ändå misslyckas (alkoholen är ett misslyckande för mig). Har dock vågat berätta för de närmaste kollegorna och några vänner. Känns skönt, men tyvärr har det ännu inte gjort ngn skillnad för mig (kanske för att jag är mitt uppe i semestern nu). Har 9 dagar kvar på semestern och tänker/har bestämt mig för att vara nykter dessa dagar fram till oktober (tjuvkollade på vecka två i programmet).
Har dock svårt att se att jag kommer klara det. Mitt mål är att bli måttlig igen.

Ensam1984
fre, 2021-07-09 - 14:51

Välkommen. Du har tagit ett superbra steg att komma in här och skriva av dig. Det är det som räddat mig och så många andra. Detta community - denna familj räddade mig!

Jag kan inte svara på abstinens, men jag drack en hel del, fast inte riktigt varje dag (förutom i perioder) och kunde sluta tvärt... första gången på järnvilja, andra gången pga. medicin (som jag tar för adhd - som jag upplever tar bort mitt sug efter alkohol och mat). Nu har jag varit nykter i 9 månader, men det är inte lätt. Men i mitt fall så var inte det jobbigaste att sluta - det är alla känslorna som kommer fram, alla krångel som kommer upp till ytan.. allt man försökt döva i alla år - det måste man helt plötsligt ta tag i - utan alkohol. Det är fysiskt och mentalt utmattande men det är ett måste. Du vill ju inte leva som du gör nu - annars hade du inte sökt upp en grupp som heter alkoholhjälpen.

Mitt tips är att läs i andras trådar, hitta dina personer, de du kan identifiera dig med eller vars skrivarstil tilltalar dig, lyssna på poddar och läs böcker (vad du nu fördrar), själv lyssnade jag mycket på alkispodden när jag startade min resa för 2 år sen. Ta saker som de kommer, tillåt dig att känna, sova, vila. Ha strategier och planer för olika tillfällen - ex. vad gör du när suget slår till 14.30 på lördagen? Låsa in bilnycklarna i en box med timerlås?... ja vet inte... ;) och sist.. skriv mycket här, använd din tråd som dagbok. Var ärlig och hymla inte, det behöver du inte göra här. Vi är eller har alla varit där du är.

TappadIgen
fre, 2021-07-09 - 21:55

@AgainAndAgain Hur har det gått för dig? Många oroar sig för abstinens när de ska sluta. Tyvärr leder det ju ofta till att man förlänger drickandet för att undvika det, men riskerar att göra allt värre istället. Det är nog många som oroar sig i önödan och får inte så svår abstinens, men visst ska man ta det på allvar. Det går aldrig att säga att en viss mängd en viss tid ger abstinens och en annan inte. Visst påverkar både mängd och tid, men det är väldigt individuellt och en massa andra faktorer spelar in.

Det finns de som trappar ner själva, men som många som har försökt kommer påpeka så är det inte så enkelt för meningen är ju att man ska dricka lite mindre, men när man har problem med alkohol och fått i sig ett par öl, ja då kommer ju ofta den känslan att man lika gärna kan dricka ett par till och trappa ner imorgon istället. Det säkraste är ju att ta kontakt med en beroendemottagning eller liknande för att få hjälp med avgiftningen.

Om du slutar tvärt hemma själv är det väldigt viktigt att vara uppmärksam och kontakta sjukvården om du får problem. Ta gärna hjälp av en nära anhörig i så fall för det kan vara farligt, som sagt.

AgainAndAgain
mån, 2021-07-12 - 01:32

Tack för alla era svar. Jag ska vara helt ärlig.. Efter att jag skrev så drog jag mig från att logga in för att se svaren, kände att jag inte riktigt vågade.. Det blev som så verkligt om jag skulle läsa svaren så jag drog och drog på det, men jag är tacksam för er som svarat och även det ni skrivit.

Det är så jäkla tufft att inse att det nog finns ett problem. Jag har ursäktat mig så många år med att "jag har koll på det", men hur mycket koll har man egentligen om det blir alkohol var och varannan dag? Även om det bara är folköl så är det ju alkohol. Och när jag velat känna lite "mer" har jag köpt en vinbox. Detta är det som skett lite mer frekvent senaste tiden. Det är ju inte normalt det fattar jag ju men jag vill så gärna tro att det är lugnt. Mest för att stilla min egen oro över hur det påverkar mig, min hälsa, andra, allt annat.

När man börjar öva på försvarstal ifall någon skulle ställa en mot väggen, ja då kanske man också bör inse att det finns ett problem..ändå vill jag inte inse det. Jag vet, men jag vill liksom inte veta.

Jag har lyckats komma undan under lång tid eftersom jag är introvert (obs! betyder inte samma sak som social fobi, introvert betyder att man får energi av egentid men dräneras av socialt umgänge - motsatsen till extroverter som får energi av att umgås). Mina vänner vet att jag är det så att vara ensam jämt är normalt för mig....men..som ni nog säkert förstår har det gett mig det gyllene livet att dricka hur mycket jag vill utan att någon enda människa vet om det.. :/

Pandemilivet med jobba hemifrån. Ja det var underbart att slippa restiden, vardagsstressen och jag skötte det bra under första året men i våras började jag slira på det.. Och där började ju mina egna varningsklockor ringa. Jag insåg att jag gått över en gräns och att det började bli farligt nu.

Eftersom jag har barn varannan vecka så blir det utsatt..varannan vecka kan man leva som om ingen morgondag fanns. Inte för att det är så jag tänker men jag vill få varva ner, slappna av, må bra och där kommer alkoholen in. Varje dag innan barnen kommer, ja då ska hemmet städas upp, allt ska fixas i ordning, storhandlas och så är man förälder en vecka. Usch, jag hör ju hemskt det låter..

Det gör ont i mig att tänka på och jag känner mig så ensam i att hantera det men jag klarar inte av att berätta åt någon. Inte ännu. Jag klarar verkligen inte av skammen. Jag berättade för några år sedan när jag faktiskt sökte hjälp, men skammen höll på att sänka mig mer än alkoholen. Jag mådde så fruktansvärt dåligt av skammen att det skulle ha kunnat sluta där och då. Vi är olika lagda allihopa. Vissa kan hantera saker bättre än andra. Jag som blivit skammad sedan barnsben har insett att jag måste vara väldigt försiktig i vad jag berättar åt folk om det här, för skammen i sig skulle kunna få mig, i värsta fall, att inte vilja leva. Jag vet, det låter dramatiskt nu och jag har inga sådana planer men jag vet att det skulle sänka mig ner i en depression, jag skulle inte kunna se jobbet i ögonen m.m. m.m om det kom ut.

Det är därför jag måste klara av det här på egen hand nu innan det spårar fullständigt. <3

Ingen verkar ha misstänkt något på jobbet ännu, förmodligen tack vare pandemin. Nu har jag semester några veckor men till att jag är tillbaka så MÅSTE jag sätta stopp för hur jag håller på. Annars känns det bara som en tidsfråga innan livet faller ihop.

AgainAndAgain
mån, 2021-07-12 - 01:42

Vill också lägga till att jag har saker jag skulle vilja kolla upp hos vården men jag vågar inte eftersom de alltid frågar om alkoholvanor och jag klarar inte att vara ärlig. Jag vill inte få den stämpeln att det måste bero på alkoholen, jag vill bli tagen på allvar, men jag vet ju att om skulle de höra hur mycket jag dricker så skulle allt handla om det i stället för de orosmoln jag har. Det är ett moment 22. Kan ju absolut bero på alkoholen men jag vill inte att det ska vara orsaken och vill inte prata om det och då får jag ingen hjälp, men får ju ingen hjälp oavsett.

Allt kring det här gör mig bara så ledsen.

Andrahalvlek
mån, 2021-07-12 - 11:47

@AgainAndAgain Du klarar det här på egen hand. Med hjälp av forumet förstås. Men du måste verkligen bestämma dig, inifrån och ut. Och du behöver inte ta ett livsavgörande beslut nu. Börja med tre nyktra månader, ta sen ett nytt beslut. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa tips på böcker, poddar, Youtube-klipp. (Tryck på min signatur ovan så hittar du mina två trådar.) Jag tror på det som jag kallar ”faktametoden”, att hjärntvätta sig med nyktra argument.

Alkoholism är en progressiv sjukdom. Jag slutade själv när jag märkte att jag hade levlat upp mitt missbruk ett snäpp. Jag tålde mer och jag hade oftare minnesluckor. Vaknade på morgonen och kastade mig över telefonen: ”Vad skrev jag igår och till vem?” Min pappa dog av sin alkoholism vid 61 års ålder, för 20 år sedan. Jag ville inte traska i hans fotspår mer.

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag har varit nykter i 519 dagar, tjoho!)