Då var det dags igen. Till och från försöker jag. Till och från lyckas jag.

Det senaste halvåret har varit riktigt tufft och alkoholen har återigen fått mer och mer plats i vardagen. Såpass att jag tycker det påverkar mitt liv. Jag är rädd för hur långt de ska gå om jag inte drar i handbromsen NU.

Jag vet att jag kan om jag verkligen anstränger mig. Det är upp till mig att göra rätt val.
Att ge mig själv chansen.
Att inte hamna i lägen där alkoholen blir för frestande.
Att planera och förbereda.
Att leva fullt ut.

Jag har varit på forumet tidigare men en del har förändrats. Få se om jag får till det här med tråden ... får testa mig fram. Blir ett bra tidsfördriv så tristessen inte triggar suget.

Anonym26613

Välkommen tillbaka då 🥳

Det är nog många som behöver dra i handbromsen så här efter sommaren. Bra stund att fundera lite på sina vanor överlag tror jag. Själv har jag lagt på lite sommarkilon som behöver försvinna. Och hitta ny motivation att fortsätta med det nyktra livet. Behöver påminna mig själv om varför jag slutade.

Har du en lista över alla nackdelar som A kommer med? Eller nykterhetens fördelar kanske?

🌸💚🌸💚🌸/Mary

Tack Miss Mary Poppins!
Jag gick med i 30-dagars programmet som finns här på alkoholhjälpen. Där får man reflektera en hel del kring för- och nackdelar kring alkoholen. Det är något jag gjort många gånger tidigare också, jag vet ju egentligen allt jag behöver veta. Tänk att jag ändå inte har lyckats hålla mig helt nykter, nog är det märkligt ...

Det har varit ett tufft halvår för oss i familjen. Ett av barnen har varit sjuk och jag har VABBAT halvtid och heltid sedan i våras. Har just börjat jobba halvtid igen och hoppas verkligen att barnet är på rätt väg och att hen klarar av att börja skola igen. Under den sämsta perioden drack jag inte alls, det började igen när barnet började bli friskare och klarade sig mer och mer själv. Då var det som att jag behövde få bedöva känslorna och ”slappna av” (vilken klassisk ursäkt!). Nu vet jag ju att lindringen är otrolig kortvarig och att den dåliga nattsömnen och att ångesten som följer när alkoholen går ur kroppen inte är värt det! Speciellt inte när det påverkar en så stor del av dagen efter som jag tycker att de gör nu för tiden. Har funderat länge och nu bestämt mig för att köra. Delmål 1 är att klara helgen. Delmål 2 är att köra klart 30-dagars programmet.

Dag 1 börjar lida mot sitt slut och de känns ok.

Är egentligen inte så trött men har lagt mig i sängen. Tänker att jag kan se en serie eller något och försöka somna, kroppen behöver vila och jag vill vakna utvilad imorgon.

Idag har suget knappt funnits alls, känns bra och något väntat. Busat med valpen och sett en film med karln. Tänker att jag ska göra något annat än de jag brukar, bryta mönstret som leder till slentrianmässigt drickande. Det fungerade fint ikväll. Måntro vad jag ska hitta på imorgon?

Anonym26613

Låter som bra plan. Både att köra 30 dagars programmet men också bryta mönster. I början ville jag bara lägga mig så tidigt som möjligt för att "få räkna dagen" som nykter. Nu njuter jag redan av mina nyktra kvällar och kan sortera alla tankar och känslor till rätt plats.

Ska bli spännande att få följa din resa 🥳🤸💚

God morgon dag 2!

Fy vilken natt det blev. Det blev inte många timmars sömn... har identifierat ett par orsaker och ska justera tills inatt. För det är som du säger Mary, just nu vill jag mest bara sova och lägga nyktra dagar på hög. Förhoppningsvis når jag dig du och Qwer1 är så småningom.

Jag antar att jag får vara på min vakt gällande sug och impulsiva beslut gällande alkoholen idag, sett till att jag antagligen kommer vara väldigt trött. Ska be maken om stöd då han kommer hem från jobbet. Själv jobbar jag hemma idag.

@Aura Du är stark du fixar det! Man mår mycket bättre att vara nykter. Jag funderar själv på att bli nykterist till 99% och ta ett glas skumpa/välkommendrink för att fira något speciellt inget mer

Jag har någon konstig rastlös känsla i kroppen. antar att de blir så när man går från att i närmare ett halvår behövt ta hand om en ungdom, ibland handgripligen hålla fast hen, inte kunnat låta hen gå på toa själv, sovit med hen och ja... helt enkelt spenderat alla timmar på dygnet med hen. När sjukdomen blev bättre och jag återigen började få lite tid för mig själv var alkoholen snabbt tillbaka och fyllde det eventuella tomrummet. Nu finns ... ingenting? En mer eller mindre frisk ungdom som jag glädjer mig åt helt otroligt mycket, såklart, men de har också givit mig en massa tid som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Speciellt då jag inte börjar jobba heltid förens i nästa vecka, ev slutet av augusti beroende på hur skolstarten går.

Idag har jag jobbat 4timmar. Gått en skogspromenad med hundarna. Klippt gräset tillsammans med maken. Löst ett korsord. Fixar med disken. Och klockan är inte ens fyra!

Vad sjutton för folk med all överbliven tid?!

Qwer1; tack! Jag vet inte helt säker vart jag vill landa i slutändan... fast egentligen vet jag ju att jag alltid hamnar i ett okontrollerat drickande när jag väl börjar igen efter ett längre uppehåll. Den här gången har jag kunnat köra på i över tre år utan att de spårat allt för hårt, utan att de fått allt för stora konsekvenser. Men jag vet inte om de är värt det i slutändan. Vetskapen om att jag kan hamna ”där” igen med ångest, skam och skuldkänslor... bara för att kunna ta ett glas här och där... nej, jag får se. Nu är det 30 nyktra dagar som gäller. Sedan får jag utvärdera.

Middag och tjafs med både ungdomen och den lite yngre. Lagom kul, inte direkt de jag behövde nu ... tröttheten har också slagit till med full kraft. Känns som att jag skulle kunna lägga mig NU. Behöver ändå se till att alla duschar och är redo för morgondagen innan jag lägger mig. Vill inte somna nu och vakna 01:00, superpigg. Har en del jag vill förbereda för egen del också.

God morgon dag 3,
Eller är det verkligen en god morgon? Hade väldigt svårt att somna igår natt. Med alkohol i blodet var själva insomningen aldrig ett problem. Sen sov jag dåligt hela natten men somna, eller slockna, gjorde jag. Nu är det tvärt om. Nu kan jag knappt somna men när jag väl gör det får jag 3-4 timmars oavbruten sömn. Tyvärr ringer klockan tidigt och det är bara att gå upp.

Jag har haft mkt ångest inatt. Det sker förändringar hemma. Dels ska jag försöka vara inne på kontoret mer och tonåringen ska tillbaka till skolan. Det känns jobbigt. Glad över att hen är nog frisk för det men livrädd för att vi ska störta tillbaka till där vi var i vintras/våras. Har inte kunnat släppa det. Senario efter senario. Mer VAB? Sjukskrivningar? Kanske måste jag vara med hen på skolan? Ingen alkohol som bedövar, alla känslor är olidligt skarpa, bilderna och farhågorna glasklara. Fy, vilken natt det varit.

Tuff omställning för er båda, jag förstår att du är frestad att ta till den lätta lösningen. MEN det är ingen lösning på sikt. Med alkohol i kroppen sover du inte riktigt, det blir som en lätt narkos snarare, och du får inte din läkande sömn.

Jag sov också som en kratta i början, dag 8 vände det tror jag. Bra sover jag fortfarande inte, men allt är relativt.

Tankarna om hösten måste du släppa. Allt blir som det blir och går som det går. Ta inte ut oron i förskott, och kanske helt i onödan.

Poddtips: ”Närvaropodden” med Bengt Renander.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"Tuff omställning för er båda, jag förstår att du är frestad att ta till den lätta lösningen. MEN det är ingen lösning på sikt. Med alkohol i kroppen sover du inte riktigt, det blir som en lätt narkos snarare, och du får inte din läkande sömn."
Precis så är det! Visst somnar/slocknar jag på en halv sekund men det är inte mycket värt när jag sedan vaknar gång på gång med ångest och torr mun. Då litar jag hellre på att sömnen blir bättre efter ett tag. Dessutom vet jag att hela jag skulle må bättre av mer rörelse, det skulle nog hjälpa sömnen mycket men just nu vill jag ha så lite "måste och borde" som möjligt i mitt liv.
Ska kolla in podden. Kanske blir ett avsnitt under hundpromenaden. Har svårt att se att jag får med mig familjen på eftermiddagspromenaden med tanke på vädret!

Jag var inne på kontoret idag. Har haft en väldigt huvudvärk. Fick gå hem efter halva dagen vilket är ok. Skulle egentligen fortfarande kunna gå hemma heltid till slutet av månaden men jag vill jobba. Det är en stor del av min identitet och något jag kan distrahera mig med när hjärnan börjar snurra.

Tonåringen verkar ha haft en bra dag på skolan. Både hon och läraren har berättat om dagen vilket känns skönt. Kanske slipper jag PANIK-oroa mig nu, det hade varit skönt. Oron kommer fortsätta ligga kvar men vi har våra veckomöten med vården och jag vet att jag kommer få reda på om det vänder åt fel håll. Precis som Andrahalvlek säger så hjälper det inte att oroa sig i förväg. Tyvärr verkar det vara lite så jag är, så jag alltid har varit. Försöker acceptera och arbeta på det...

Snart borde resten av familjen komma hem. Idag ska vi köra lite storkok och sedan vet jag inte riktigt... Den konstiga känslan sitter kvar i kroppen. Jag har huvudvärk och mår illa. Vill inte planera in för mycket då jag är trött och vill vara snäll mot mig själv men jag vet också att tristessen är en av mina värsta fiender när det gäller alkoholen. Kommer nog hänga på forumet en hel del.

Ibland är hjärnan bra konstig.

Efter att ha gått en fin promenad med en vän, kunnat ta fram färdiglagad god mat och kunnat vila mig på soffan så kommer ändå tankarna... skulle inte kalla det sug i nuläget men tanken finns där. Nästan så att jag omedvetet börjar känna på känslan inför helgen?
Ett tag lekte jag med tanken på en 3,5:a men tog upp det med maken och han tyckte inte alls att de var en bra idé och föreslog en läsk. Kändes bra att kunna prata om det så avslappnat och att han svarade det jag behövde höra.

God morgon dag 4,
Inatt sov jag äntligen helt ok. Kan bero på att kroppen fått arbeta sig trött.

Just nu känns allt bra. Är lite trött bara, morgonseg skulle man kunna kalla det. Ser fram emot helgen och att få sova ut!