Jag har försökt få kontroll på mitt drickande ett tag nu (flera år). Har gått på Riddargatan för att få hjälp men gett upp. Läst böcker och räknat glas. Inget har hjälpt, jag har bara fortsatt på samma sätt. Några glas vin på kvällen, för att klara livet och slå undan ledan. För att stressa av eller för att kunna sova, eller så ska jag laga något gott och då måste man ju ha vin till. Finns så många skäl att unna sig lite vin. Jag har tänkt att jag ju inte dricker så mycket, det är ingen fara. Men boxarna tar slut oroväckande fort och turerna till glasåtervinningen kommer tätare.
Har tillbringat två veckor själv i stugan på landet och tänkte att det var ett utmärkt tillfälle att inte dricka, systembolaget ligger flera mil bort och det var inga middagar med kompisar inbokade så skulle bli enkelt med en nykter period. Men jag fick till två alkoholfria dagar på två veckor.
Jag har alltså tappat kontrollen helt. Jag vill inte dricka längre, jag vill få känna att jag kan stå emot, att jag kan se mig själv i spegeln på morgonen och slippa skammen. Slippa vakna varje morgon och känna maktlöshet men ändå ta beslutet att nu får det vara nog, trots att jag egentligen inte tror på mig själv. Slippa dessa eviga förhandlingar med vem det nu är där inne i huvudet som alltid övertygar mig att jag kan ta några glas, bara ikväll också.
Idag ska jag inte dricka, har inget hemma och systembolaget är stängt. Men imorgon, hur ska jag klara att inte köpa vin då? Det är som att jag blir fjärrstyrd, blank i huvudet och utan kraft att hålla fast vid mina beslut.
Jag känner ett visst hopp efter att ha läst lite här på forumet, det hjälper att läsa om era tankar och upplevelser. Jag har förstått att det är en dag, timme eller kanske minut i taget men jag känner att jag är så bra på att lura mig själv så jag är rädd att inte kunna avstyra inköp och förstås drickandet.
Men idag är jag i alla fall safe.

Du kan det är bara att låta bli, till slut blir det en vana det också. Men det tar tid och det är disciplin som gäller, en dag i taget till slut har du samlat på dig många nyktra dagar.
Jag kämpar jag med och har fallit många gånger men nu är jag uppe i 78 dagar

Jag känner igen mig i att det var så extremt svårt att sluta. Jag bagatelliserade mängden, förträngde, förskönade. Var inte riktigt ärlig mot mig själv heller. Det var en extrem vana.
ingen alkohol hemma.
se till att inte köpa, boka in annat tills systemet stänger.
Drick inte hemma, om du har familj se till att de vet att du inte dricker.
Drick a-fritt vid de tillfällen då du förskönar alkohol, vid matlagning etc (eller cola, eller inte alls).
En del i att det är så svårt tror jag är att det blir en besatthet. Så extremt inlärt. Hjärnan kör på den breda inkörda vägen. Och på eftermiddagen när du är trött så är det den vägen ni tar. Så kanske borde du planera in annat för att inte hamna i de där hjulspåren. Och inga boxar!!!
Sen sällar jag mig till kören som rekommenderar en lång alkoholfri period. Vet inte hur din plan ser ut. Jag gick på Riddargatan med planen att dricka måttligt. Gick inte alls bra. Eller, det gick bra för det mesta, men inte alltid. Sista besöket hade jag fått nog och gav upp tanken på måttlighet. Så en lång, lång vit period följde. Nu dricker jag enstaka glas vid sparsamt valda tillfällen. Trivs med alkoholfrihet.
För mig var nyckeln verkligen att avstå helt. Alkohol påverkar så lång tid, så även de där tillfällena med måttligt (1-2 glas på helgen), gjorde att det blev svårare tror jag. Funkade bra periodvis, men när dipparna kom, då ökade konsumtionen. Nu på andra sidan fattar jag inte nödvändigheten eller guldskimret runt alkohol.
Och allt du använder alkohol till
@Vildasvanar skrev:"För att stressa av eller för att kunna sova, eller så ska jag laga något gott och då måste man ju ha vin till." går så jäkla mycket bättre att göra utan alkohol. Hitta sätt att varva ner: träna, yoga, andas, meditera..
du kommer också att komma ur den här livsstilen tror jag. En dag är det bara nog!

@Branda Det låter så enkelt att bara låta bli men det är ju nyckeln. Kan man låta bli har man ju inget problem med alkoholen, eller?
Det är det nästan omedvetna beteendet att köpa vin även om man bestämt att inte göra det. Sen går det av bara farten att hälla upp det första glaset. Men jag ska tänka en dag i taget.
Dina 78 dagar ger mig hopp!

@Sisyfos Tack för kloka ord, det är otroligt skönt att få höra att jag inte är ensam om mina upplevelser och misslyckanden.
Jag har börjat förstå att det är en lång alkoholfri period som är rätt väg för mig. Min inställning på Riddargatan var att dricka måttligt men det håller inte, mina mönster måste ändras. Men när jag berättar för mig själv att det är alkoholfritt som gäller tre månader (läste här att det är en lämplig period) så kommer invändningarna, "men hur ska det bli på födelsedagen" eller liknande. Massor av förhandlingar pågår och jag har tidigare alltid förlorat dessa mot den där lena, övertalande rösten som lockar med alkohol.
Jag känner så mycket skam över detta, vågar inte berätta för familjen. Men jag kanske måste göra det ändå, så småningom.
Just nu är det en dag i taget och att försöka lura den där rösten som driver mig att dricka.

Precis den inställning som du har hade jag. Tanken på att avstå vid födelsedag, jul eller ute med vänner kändes jättejobbig. Men mitt drickande hade fått konsekvenser som jag inte ville leva med. Min familj upptäckte helt enkelt hur det var och ifrågasatte att jag drack. Jag hade då dragit ner betydligt, gick i behandling och det gick för det mesta bra. Jag hade då ett samtal med min syster där hon verkligen ifrågasatte behovet av att kunna ta ett glas ibland. Varför liksom? Om det nu är så att drickandet är ett problem varför är det där enstaka glaset så viktigt? Jag svarade, hon ifrågasatte, jag svarade igen men hon är envis min syster och det finns egentligen inga bra svar på varför det skulle vara viktigt att ta ett glas.
Så länge det är viktigt, så är det ett problem. Det är inte viktigt. Man behöver det inte för att passa in i familjen. Helt ok och sunt att dricka a-fritt, man har lika trevligt, eller trevligare ändå. Och med vänner är man klar i knoppen under kvällen, det är ganska skönt.
Jag har väl helt enkelt upptäckt att jag medicinerade med det och att det inte funkade. Det är bättre utan.
Jag tror att man måste släppa skammen, det är ju svårt, men acceptera sig själv med tillgångar och nackdelar kanske. Alkohol är så otroligt skambelagt, vilket egentligen är jättekonstigt eftersom man å andra sidan förväntas dricka i tid och otid och då ska man skämmas för att man inte dricker. Det är bra konstigt. Men du kan ju alltid skylla på diet eller nåt tills du känner dig bekväm med att välja sunt.

Tredje dagen utan vin, känns skönt att vara lite mer klar i huvudet måste jag säga!
Men dessa tankar på alkohol hela tiden, en alltid pågående förhandling. En terapeut sa en gång att jag skulle låtsas att dessa tankar var på bulgariska så att jag inte förstod:) Bra grej, men det gäller att ha närvaro nog att hinna reflektera över lockropen från alkoholtankarna.
Har läst flera inlägg här och fått en del insikter från er kloka människor. Det är underbart att läsa om era framgångar! Men också fint att känna igen sig i tankar och svårigheter att hantera olika situationer.
Min stora oro just nu är att jag tycker livet är tomt och innehållslöst. Vad finns när mitt vinglas är fullt av vatten istället?
Men ska försöka stanna mer i nuet och uppskatta fördelarna med att vara nykter i stunden.

@Sisyfos Vilken underbar syster du har! Det är en riktigt bra fråga, varför är det viktigt att dricka ett glas vin? Ska fundera på vad mina svar på den frågan är.
Skönt att ha någon som stöttar, jag vågar inte öppna mig, inte än i alla fall. Men att få svar här betyder väldigt mycket🙏💕
Det du skrev om skam är så sant, man får skämmas om man inte dricker men man skäms ännu mer om man dricker och inte har koll.
Tack för ditt stöd!