Hej! Jag vill börja med att säga att jag är helt ny här, så har inte så bra koll på allt men men. Jag är en 18 årig tjej som väljer flaskan framför det mesta. Jag har insett att det faktiskt börjar bli sorgligt. De senaste 4 månaderna har jag druckit något så extremt. Dagar långa spenderar jag på att dricka, tiden spelar inte någon roll. Väldigt ofta börjas det klockan 8 på morgonen, alltså innan skolan. Det låter helt fruktansvärt. Så många dagar i veckan spenderar jag full i skolan och hemma och det börjar verkligen gå utför i livet. Hamnar efter i skolan, somnar hela tiden, blir irriterad på dem jag älskar, får fysiska smärtor och mår allmänt dåligt.

Ingen har faktiskt märkt att jag varit påverkad i själva skolan, men mina lärare och vänner märker att något är fel. Förstår ju att det är fel, men jag kan verkligen inte sluta. Jag vill knappt sluta hur konstigt det än låter. Mår jag dåligt av alkoholen en dag har jag glömt det nästa och så bara fortsätter det. Jag gillar vad den gör med mig, tar bort alla tankar och ger mig ett lugn. Världen blir bara så lugn. Men jag vet att det alltid bara varar i någon timme, sen blir allt 100 gånger värre än vad det redan var. Varför kan jag inte bara fatta det? Alla utbrott, hemska fyllor och skamliga saker hade aldrig hänt om jag bara kunde sluta.

Värt och nämna är väl också att jag anses vara en "duktig elev" och en "god vän". Mina vänner börjar dock bli irriterade på mig då dom anser att jag dricker mycket, och då har dem bara sett mig på helgerna samt vissa enstaka vardagar. Åh gud, de skulle bara veta. Får också hjälp på umo för min depression samt histora av självskadebeteende, men jag vågar verkligen inte berätta juste detta. Vad kommer hända med mig då? Det verkar som att jag inte ännu är redo att ge upp flaskan, jag väntar fortfarande på att hamna ännu djupare. Fyfan va dumt. Jag vill skydda dem jag älskar genom att inte berätta, för annars blir dem ju så så oroliga. Jag måste ju klara skolan, men snart ger jag upp.

Hej "Nectarofthegods",

Varmt välkommen hit! Vad modig du är som skriver här och berättar så klarsynt och ärligt om hur du har det med alkoholen. Du sätter verkligen ord på känslan av att både vilja och inte vilja göra en förändring, och hur det kännas olika i olika stunder. Även om du inte känner dig redo just nu så har du en samtalskontakt där du får hjälp, och där du skulle kunna få hjälp även med alkoholen. För många är det ett viktigt första steg att skriva här, kanske kan det vara det för dig med?

Du får väldigt gärna fortsätta att skriva här och berätta om hur du mår och hur du har det. Du är verkligen inte ensam om att dricka på det här sättet, och det finns mycket stöttning, tips och kloka tankar att få av andra på forumet. Det går även att skriva direkt till oss rådgivare under menyvalet Stöd -> Fråga oss.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen