Hej.

Har under ca 5 års tid haft ett aktivt alkoholmissbruk med allt vad det innebär som eskalerade i takt med att pandemin gjorde entré. Har druckit mycket, mycket, mycket.
Jag har hela livet haft det kämpigt med hypokondri (även kallat hälsoångest) vilket såklart blev en enorm trigger för mig när pandemin drog igång.

Lösningen blev att dämpa ångesten med alkohol. Smart va, tänker ni säkert. En person som är rädd om sin hälsa gör något av det mest ohälsosamma man kan göra mot sin hälsa för att dämpa rädslan kring det. Ja, jag vet. Kan bara hålla med…

Det senaste året har jag haft en vilja att sluta pga att hälsan har börjat bli lidande av mitt missbruk. Hade väl egentligen ingen plan utan skulle trappa ned gradvis och ta det när det var “rätt läge”.

Snabbspolning till mitten på början av December 2022 då jag fått nog och ångesten av att dricka blev större än njutningen. Vakna upp med skam, ångest och såklart en sjuhelvetes hypokondri att “nu jävlar har jag supit sönder mig själv för all framtid”.

I Söndags när det var VM-final sade jag till mig själv att “This is it - nu dricker vi för att sätta punkt för en era”.

Jag var nykter en dag.
Jag var nykter två dagar.
Jag var nykter tre dagar.
Och idag, på fjärde dagen - när jag trodde att allt skulle vända så blev abstinensen istället det svåraste jag upplevt i min “karriär”.

Det chockade mig lite för jag hade läst att efter 3 dagar ska allt bli mycket bättre. Varför blev det inte så för mig?

Jag hade en enorm huvudvärk, så jag lade mig för att vila runt lunch. Jag kom på att det kan ha varit att jag inte druckit kaffe på hela veckan så jag tog mig en rejäl kopp för att bli av med huvudvärken. Det skulle jag INTE ha gjort.

Vad som hände sedan var att huvudvärken istället blev värre, men jag började stelna till i muskler. Jag fick inte kramper, men det kändes heller inte långt ifrån.
Jag gjorde allt jag kunde för att mota detta. Jag lade mig i ett varmt bad, gjorde avslappningsövningar, försökte äta frukt för att få upp blodsockret. Alla mina försök att må bättre resulterade bara i att jag mådde värre och värre. efter 3.5 timmar började jag känna mig rejält yr och det kändes även som att jag fick svårare och svårare att andas.
Jag gjorde verkligen allt jag kunde för att ta mig igenom detta, men när jag började bli rädd för att tappa medvetandet eller att sluta andas hade jag ingen annan utväg längre.

Jag tog 2st 50cl 3.5 och satte mig och fokuserade på ett spel som jag kan sjunka in i.

Det hjälpte en del - den mest akuta abstinensen är under kontroll.

Jag vill och ska sluta dricka och det känns piss att jag var tvungen att avbryta det hela efter 4 dagar utan att jag själv ville. Kände ingen njutning i att dricka, bara en sorg över att jag behövde göra det för att inte krascha.

Så… vad gör jag nu? Vilken strategi ska jag ha för att kunna sluta dricka.
Jag vill A.B.S.O.L.U.T inte blanda in sjukvård och hamna i massa register där jag aldrig kommer få klassade mediciner utskrivna oavsett i hur stort behov jag är av dem.

Vilken strategi kan jag ha, med detta utfallet i åtanke?

Kan jag göra ett nytt försök och skippa kaffet helt och hållet och hoppas att det går vägen nästa gång?
Bör jag dricka en 3.5 varannan dag i en vecka för att glesa ut tills det inte längre behövs?

Notera att viljan att sluta finns, jag vill inte längre och kan inte längre om kroppen ska hålla till min 50-årsdag. Det vet jag.
Men om jag möter på fysiskt motstånd när jag försöker sluta, vad har jag för alternativ då?

Tacksam för tips!

Ute och går i regnet. Kallt och jävligt. Lika mycket ett försök till att må bättre som ett slags försök att flytta fokus från ångest, rädsla och allmänt nattsvart världsbild. Jag har provsvar från olika läkarundersökningar som ligger där hemma och väntar men jag vågar inte öppna dem. Dåliga besked = alla mina rädslor besannas och livet är förstört. Bra besked = ”jaha men vad bra! Då kan jag ju sluta sen”.
Fast det sista är inte sant för denna gången vill jag verkligen. Fick dessutom tråkiga hälsonyheter i en annan mätning jag gjort så slutar jag inte med alkoholen nu kommer jag snart vara förstörd ändå.
Promenaden verkar hjälpa lite. Kallt att gå och skriva samtidigt och huvudvärken gör sig ständigt påmind. Om två dagar skall jag anordna jul för hela familjen och det kunde inte vara sämre timing att må som jag gör.

Vad starkt av dig att ta skriva här! Det känns väldigt blottande och skrämmande att skriva om sin ångest och oro. Har du startat utbildningen som finns på sidan? Tycker den var väldigt bra. Vad är positivt och negativt med att dricka? Jag dödar min ångest genom att dricka men har blivit för mycket. Alkoholen tar över min hjärna. Jag vill bli fri men det är tungt. Den har ju varit en riktigt falsk kompis. Precis som du är jag rädd för vad jag förstör för min familj och livrädd över att jag ska dricka mig till en tidig grav. Jag har själv fått nog och blev medlem här. Men det är tungt. Förstår tänkandet att om det är lugnt kan jag ju fortsätta! Alkoholen vill ju gärna fortsätta vara med tyvärr. Jag har just nu börjat min resa så kanske inte kan ge så mycket mer en sympati. Du är inte ensam!

Det finns nog andra här som kan svara mycket bättre än jag, men vill bara skicka dig en hälsning. Hoppas du slipper panikattack. Jag känner igen mig i hälsoångest och att pandemin eskalerade drickandet.
Ta hand om dig!

Läste inte ditt första meddelande, ursäkta. Men förstår din känsla att inte hamna hos sjukvården, jag känner exakt lika dant. Du kan ju gå på AA möten (kanske i annan stad) eller ringa alkoholhjälpens telefon. Det är total sekretess.
Själv trappade jag ner även om det var tungt. Jag tog ett glas, jag ville så gärna ha mer. Men tog endast ett glas. Så ”medicinerade” jag bort den värsta abstinensen efter dag ett, även om det inte är helt rekommenderat. Så gjorde jag. Men tror inte på 3-5 varannan dag.
Den här pandemin har verkligen slagit hårt mot många tyvärr..

Hej, kan inte så mycket om abstinens, men det finns info på forumet om tecken man ska vara vaksam på, man kan ju kontakta vården för akut hjälp utan att säga att det rör sig om beroende. Om du klarade tre dagar utan och drack lite idag så kan du kanske testa att vara nykter imorgon igen? Ta dig igenom de första svåra dagarna och fortsätt skriv här, du kan må så mycket bättre!

Tack snälla för era svar! Det hjälper att se att det finns andra som förstår vilken situation jag är i.

Jag mår bättre nu och jag tror det var koffeinet som gjorde att abstinensen slog i taket. Efter den tid det tar för koffein att lämna kroppen så kändes det mycket bättre.

Den största triggern av alla för mig är rädsla för att ha druckit mig till allvarliga sjukdomar och just nu har jag en hel shoppinglista av skrämmande symtom som gör att ångesten ligger på en hög nivå.
Metallsmak i munnen, kissar ofta, ont höger sida om magen, trötthet, bubblor i urinen, dåligt korttidsminne.
Ja, jag är övertygad om att jag drabbats av diabetes, njursjukdom, leverskador, demens…
Därför gick jag till läkaren idag för att ta ett gäng prover, för att se svart på vitt hur illa det är ställt. Svaren ligger och väntar på mig men jag vågar inte titta. Det är för mycket rädsla och ångest kring det.

Jag vill bara bli fri. Kunna leva ett hälsosamt liv och slippa vara så himla rädd att jag behöver supa bort rädslan för en kort stund, för att sedan börja om nästa dag med lite mer ångest än tidigare

Jag söker konstant förklaringar på mina symtom för att lugna, men det bidrar bara till ännu mer ångest när jag läser vad de kan innebära - som går att koppla till mitt drickande

Ska försöka sova nu och hoppas innerligt på en ljusare morgondag, för idag har varit hemsk får start till slut.
Det finns så mycket jag vill säga, och så mycket jag undrar och såna stora rädslor som snurrar i mitt huvud att jag varken vet in eller ut just nu. Varje minut känns det som att allt kan ryckas ifrån mig. Jag behöver komma till en tryggare plats, se hopp istället för totalt mörker. Jag hoppas att morgondagen är en ljusare plats.

En lättnad, varjefall för mig var att gå på samtal hos alkohol och drogmottagningen. I min kommun har de både personer från landstinget och från kommunen som jobbar. Skillnaden mellan dem är att de som är anställda på kommunen inte skriver journal. Dvs det finns inga dokument i något system som spår av att du haft problem.

För min del var det viktigt då jag också ogärna har mina alkoholproblem förevigt dokumenterade.

En lättnad, varjefall för mig var att gå på samtal hos alkohol och drogmottagningen. I min kommun har de både personer från landstinget och från kommunen som jobbar. Skillnaden mellan dem är att de som är anställda på kommunen inte skriver journal. Dvs det finns inga dokument i något system som spår av att du haft problem.

För min del var det viktigt då jag också ogärna har mina alkoholproblem förevigt dokumenterade.

Tack för bra tips! Jag ska se vilka möjligheter som finns till samtalsstöd efter nyår. @rsvr

Jag mår bra idag. Känner ingen abstinens och alla prover såg okej ut. Jag har lite högre blodtryck än önskvärt och blodsockret ligger för högt, så ändrar jag inte min livsstil KOMMER jag utveckla diabetes inom en snar framtid och blodtrycket kommer såklart inte bli bättre av sig självt heller.

Kanske låter konstigt, men det var de bästa provsvaren jag kunde få. Jag är inte söndersupen - än! Allt ligger i mina händer och med denna väckarklocka, en kollaps som var millimeter från att förstöra julen för alla inblandade, så är det inte längre hållbart att hålla på som jag gör.

Bortsett från de två folkölen jag tog igår för att inte svimma av ångest har jag inte druckit på 5 dagar nu. Kanske inte låter mycket, men för en som druckit varje dag i 5 år är det en stor bedrift. Jag kan göra det här, jag kommer klara det! Jag ska lägga upp en plan och hålla fast vid den. Inte bara vad gäller alkoholen utan träning, kost, tobak, mentala biten. 2023 ska bli vändpunkten. Det ska bli året då jag slutar dricka bort min ångest och istället går mot en hälsosam livsstil. Jag har mina barn, min familj, ett bra jobb och massor med saker som kommer tas ifrån mig om jag inte lägger om livet NU.

Hej @Ny idag och varmt välkommen hit!
Du har hittat hit och berättar på ett ärligt och öppet sätt om dina alkoholvanor och önskan om att göra en förändring, det krävs det både mod och kraft att göra. Igår mådde du riktigt dåligt och oron över olika hälsosymtom var stor särskilt rädsla kring om det kunde vara kopplat till ditt drickande, låter som att du verkligen har fått nog av hur det sett ut och är redo, och har börjat förändra. Idag mår du bättre och proverna var inte så dåliga som du trott, glädjande att höra.
Du är igång nu och hoppas du kommer hitta mycket här inne som blir hjälpsamt för dig!

Nu kanske det känns något lättare inför julen, hoppas det!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej Rosette! Ja, idag mår jag toppen. Första gången jag kan säga det på väldigt länge utan alkohol i kroppen. Det känns som att allt har hamnat på plats nu, jag ser med klarhet på varför jag dricker och hur det drabbar mig/min omgivning.

Kommande tid ska jag använda för att göra en plan på hur jag ska agera framöver. Jag tänker mig att tre nyktra månader för att nollställa kropp & sinne för att sedan ta ett beslut om jag vill dricka på speciella tillfällen eller om jag kanske känner att det inte längre är något för mig så är det också något jag skulle välkomna.

Tacksam idag över att jag tog mig igenom den värsta abstinensfasen och att det nu handlar om en vilja att vara konsekvent och inte bjuda in alkohol i mitt liv där den får utrymme att skapa ångest.

Ångesten vill ha alkoholen. Jag vill det inte.

@Rosette

”Ångesten vill ha alkoholen. Jag vill inte det.” Det är en riktig citat som jag bara måste säga var helt underbart skrivet!
Det stämmer så väl!
Va härligt att du mår bättre och att provsvaren var ändå bra. Grattis! Samt att du känner att det fortfarande är en väckarklocka, så starkt jobbat! Ångesten vill ju gärna att man ska dricka och som du skrev tidigare är provsvaren bra så säger ju ångesten (inte du) att vi kör på! Så starkt jobbat av dig! Vilken fin julklapp till dig själv.