Kom på ikväll att jag dricker när det ”blir för mycket”

Jag har verkligen försökt jobba på att möta motgångar på bättre sätt men idag kände jag mig besegrad. Därav min dryga avslutning på mitt första inlägg.

Ja jag har nog inte sett det som ett återfall, men inser nog att jag slutade dricka av en anledning och tyckte att det var ok att börja igen när barnen blev vuxna. Har problem med alkoholen och måste nog inse att jag aldrig kommer kunna dricka ”normalt”.

Ångest…var ute med vänner förra helgen och hade sen hemmafest med samma gäng dagen efter. Fredagen med utgång gick bra men hemmafesten spårade ur totalt för mig, kommer knappt ihåg någonting och låg bakfull i två dygn efter med kallsvett och ångestattacker. Nu är det fredag igen och jag är nykter, får nästan panik av tanken att dricka men vet att denna känsla, tyvärr, kommer försvinna. Jag skäms och känner mig som en andra klassens medborgare och vet ganska säkert att de jag umgås med sitter och diskuterar mitt beteende på fyllan bakom min rygg. Jag vill verkligen inte leva såhär och är även rädd att mista mitt umgänge om jag slutar dricka. När jag hade min nyktra period förra gången så märkte jag att inbjudningarna slutade komma ganska raskt, dels för att vissa inte vill dricka bland nyktra människor samt delvis för att jag inte ville gå på bjudningar lika ofta som när jag drack. Behövde bara skriva av mig lite för jag har såna panikkänslor i kroppen och hoppas att det kan lätta lite om jag delar med mig.

@Källarmannen tack för svar. Min man är tack och lov av inställningen ”man dricker när det är fest” annars skulle jag förmodligen dricka lite varje dag jag också. Händer ibland (oftare förut) att jag dricker en flaska vin någon vardag och det funkar, dvs. blir inte för full, dricker flaskan under många timmar, men försöker låta bli då jag vet att min man misstycker och jag känner att det bara är onödigt. För mig är det fester som är det stora problemet egentligen, blir för ivrig och sveper i mig alkohol. Jag får ett märkligt beteende, blir gränslös och drabbas av minnesluckor med ångest och skam som efterrätt. Tack och lov har jag inte heller misskött jobbet någon gång pga alkohol. Känner dock att jag är låg på jobbet ibland pga jobbiga känslor efter fyllefester.

@Källarmannen vad skönt att det går framåt för dig och varje glas man låter bli är ett framsteg i sig, framförallt när du inte längre dricker mer än du visar för din omgivning. Grattis till dina framsteg och hoppas att även din helg blir fin🙂

Blir mer och mer sugen på att sluta dricka helt och hållet. Jag kan verkligen inte hantera alkohol, märker att andra börjat reagera på hur jag blir när jag dricker och får oftare kommentarer om att jag blir konstig när jag dricker. Inte ordagrant så, men får ofta förklara mig dagen efter. Så pinsamt och förnedrande bara.
Har tappat kontrollen helt enkelt och tål i princip ingenting. Är bara så ledsen just nu, har klarat av att sluta förr och skulle förmodligen klara det igen men är så rädd att livet kommer bli tråkigt. Fast livet är ju tråkigt nu med, kul timmarna innan festen börjar men bara ångest efteråt. Förvirrande inlägg men måste bara få ur mig lite känslor :/

Ni har helt rätt i att livet blir bättre och roligare av att inte dricka. Tänker mer och mer på tiden jag avstod helt från alkohol och kan inte komma på en enda gång när jag skämdes över mig själv då, aldrig har jag heller ångrat en nykter kväll.

Tror att jag behöver komma till den punkt där jag erkänner för mig själv att jag är alkoholist och aldrig kommer kunna gå på fest och dricka måttligt. Aldrig i hela mitt liv har jag heller känt ett så starkt sug efter alkohol som jag gjort det sista året. Dricker ”bara” Max två gånger i veckan men betalar priset för det övriga veckodagar då jag är trött och har ångest fram till nästa klunk. Har bestämt att jag ska vara alkoholfri imorgon och helst hela helgen men kom på mig själv att förhandla med mig själv för att på något sätt ändå rättfärdiga att dricka lite vin imorgon. Nej usch vad jag är less!

@Amanda L grattis och bra jobbat🙌