Att ständigt jaga kicken… Det är för mig vad det handlar om. I mitt liv är allt kontroll, vara den perfekta människan, jobba svinhårt, vara alla tillags och ständigt utvecklas. Sen blir de för mycket, jag tar några öl och jag flyr in i dimman. Med de kommer skammen, ångesten, kraven, pressen…. Så börjas de om. Hur hittar man de där lugnet och acceptansen när man konstant kämpar för att vara perfekt?

Ja du, svår och viktig fråga. Jag brukar tänka att jag försöker se på mig själv så som jag ser på andra. Om en vän hade känt så här, vad hade du gett henne för råd? Jag råder mig själv att vila när jag behöver , städa och träna lagom, laga enkel mat när jag inte orkar, strunta i brödbaket om jag inte orkar. Perfektion är ett extremt tillstånd. Kanske får man välja ut några få saker där man kan eftersträva det? Att prioritera och tillämpa good enough-tänket tror jag på. Börja redan idag, strunta i något du tycker att du borde och lägg dig i soffan en stund istället!

@Elli.A Välkommen hit! Du frågar hur hittar man det där lugnet och acceptansen när man konstant kämpar för att vara perfekt? Att du tar några öl för att fly bort men efter det kommer skammen, ångesten, kraven, pressen. Det blir en en ännu ondare cirkel när alkoholen kommer in i bilden. Ofta finns det underliggande orsaker till att vi dricker och du berättar om din konstanta kamp för att vara perfekt. Att försöka uppnå att vara perfekt är oerhört energikrävande och också en illusion, det finns ingen som är perfekt. Det är omöjligt att vara perfekt. Det vi lär oss av och får erfarenheter av är just våra misstag. De bästa uppfinningarna kommer utav misstag. Att ha kravet på sig att vara perfekt är någon annan som tutat i en. Det kan vara föräldrar, lärare eller andra i vår omgivning. Människor som själva mår dåligt för att de måste vara perfekta och inte vet något annat och som de lär ut. Galet.

Ett sätt är att prata med någon professionell om dina tankar och känslor om att vara perfekt. Att försöka nå och se vad det står för, varför de finns hos dig. Livet blir väldigt tufft att leva om man ska försöka leva det perfekt, för det är ett ouppnåeligt krav och det blir absolut inte bättre för att man vill vara perfekt. Jag minns att jag gick till en bvc psykolog med mitt barn när hen var liten. Hen var så aktiv, om sig och kring sig och jag undrade om det var något fel. Mitt första barn och min bild var att hen skulle vara lugn, fin och snäll. En bild av det perfekta barnet, så idiotisk bild. Psykologen tyckte allt så fint ut, ett barn som var nyfiken och aktiv. Kände mig rätt träffad när psykologen sade att det handlar nog mer om den perfekta mammans bild av hur det ska vara som är problemet, det omöjliga kraven jag sätter på så väl mig själv som barnet. Förstod att det var något jag fått med mig som barn om hur det ska se ut, kraven på det perfekta som inte finns. Det var skönt att få insikt i detta och börja jobba med dessa inpräntade krav, se varifrån de kom och börja kunna möta barnet på ett helt annat sätt. Idag är mitt motto good enough och det blir oftast väldigt bra så.

Ha en fin söndag!💕

tack för era fina kommentarer. Jag har bestämt mig för att vara nykter nu i minst 3 månader. Det är ett väldigt bra tillfälle då jag just nu går hos en kbt-terapeut en gång i veckan och har ett stöd där. Min rädsla är bara att hur jag ska kunna få ”utlopp”, släppa stressen och pressen, rädslan för suget efter alkohol och sorgen som kommer med de, att andra kan men inte jag. Jag har både adhd och Ocd som gör att min vardag är väldigt svår och alkoholen har blivit en tröst och en vän som hjälper mig ur hjärnan. Men jag är trött på att komma ramlandes hem på en söndag morgon, vara besviken för att jag inte klarade dricka måttligt. I vissa perioder går det, i vissa perioder går det inte. Och jag är så rädd för alla fester och konserter jag ska på under våren, hur ska jag klara det nyktert?!?

Hej, så bra att du tar en nykter period! Det är inte så svårt med fester och annat som man tror i början. Se till att ha med dig alkoholfritt alternativ som du gillar, och så fyller du på med det och har ett standardsvar om nån erbjuder alkohol, typ," nej tack, jag kör nyktert idag" , eller nåt. Och de flesta bryr sig inte om vad andra dricker. Själv har jag upptäckt hur mycket annat det finns att njuta av än alkohol, inte minst på just fester och konserter!

Och på tal om att jaga kickar. Är de andra som känt en förändring månadsvis?
Första månaden mådde jag jättebra. Hade kul ute, var stolt över mig själv och hade energi. Månad två, kändes de som att allt rasar. Verkligheten kommer ikapp. Nu är uttråkad, rastlös, ledsen och deppig. Vill inte längre gå ut pga känner att det bara är jobbigt, har ju inte alkoholen som något att få upp mitt humör. Som att allt bara känns tråkigt. Varför ska jag sitta här med dessa människor som dricker när jag lika gärna kan glo på tv?

@Elli.A Det gick upp och ner mycket för mig de första månaderna. Jag var i ett lyckorus över att ha blivit nykter i början sedan blev det ganska svart ett långt tag men det är processen tror jag. Vi måste ta oss igenom en himla massa och det tar olika lång tid. Deppigheten gick mycket upp och ner och emellanåt var det väldigt svart men jag har hela tiden vetat mitt mål och jag har spelat hela filmen, från första glaset tills jag vaknar morgonen efter. Då finns det ingen romantik i drickandet. Det krävs en väldans massa tålamod för att ta sig igenom när man mår dåligt men lita på processen!🙏Det blir färre och färre svarta hål att ramla ner i med tiden som går och vi blir starkare hela tiden för varje hinder vi tar oss igenom. Kram