Hej,

Vet inte riktigt vad jag ska göra. Känns lite hopplöst. Nådde nog lågpunkten för mitt osunda förhållande till alkohol i fredagsnatt.
Var ute med mina vänner för att fira en födelsedag. Drack alldeles för mycket och blev som vanligt utslängd från krogen. På vägen mot taxin så träffar jag en tjej som frågar om hon får åka med mig hem. Full och idiotisk som jag var så sa jag ja. Vaknar upp dagen efter och inser att samma tjej har tagit mitt kort och tömt det på alla mina pengar. Har inte ett minne av vad som har hänt och skäms som en hund.
Önskade verkligen att jag kunde säga att detta var första gången jag på grund av mitt drickande har skadat mig själv eller andra. Tyvärr så är det inte så. När jag tänker bakåt så inser jag att 2 ganska bra relationer har förstörts av mitt drickande. Jag har förlorat respekt på min arbetsplats och bland mina vänner för att jag alltid är den som blir fullast och "gör bort mig". Jag är ingen vardagsdrickare eller ensamdrickare utan jag håller mig oftast till helgerna och dagar då jag är ledig. Tyvärr så har jag gått förbi det stadiet där jag känner att jag kan dricka ett par glas och sen gå hem. Nästan varje gång blir det en "helkväll" och ångesten blir starkare och starkare för varje gång.
Har försökt söka hjälp tidigare. Bland annat hos er på Riddargatan 1. Har dock inte riktigt haft styrkan eller viljan att löpa hela linan ut. Känner en oerhört stark oro för hur livet ska bli utan att dricka alkohol. Fredagens incident och den skammen jag har känt idag för att gå till polisen och min bank gör att jag känner att det får räcka nu. Ska jag kunna fungera i ett normalt socialt sammanhang så måste jag ändra mitt drickande. Vet ju att det är lätt att säga/skriva detta på en måndag efter en riktigt tuff helg. Det jag försöker säga är att jag tror jag behöver någon form av hjälp. Någon som har något tips på vart jag kan vända mig för att få ordning på livet och mitt drickande?

Mvh

Johan

Startanew

Det viktigaste av allt är att man verkligen vill själv. Tycker jag iaf. Så länge man verkligen, verkligen vill så kommer man att lyckas. Hjälp finns att få både via beroendecentrum/aa eller med antabus. Eller båda såklart. Jag vet bara att jag verkligen vill detta denna gång och inser att jag är hjälplös i förhållande till alkohol.

Så mitt råd är att fråga dig själv. Kommer jag kunna dricka "normalt" och isf kommer det att vara en hållbar lösning? Finns ju vissa som klarar det men de verkar inte vara många. Om inte så ställ positivt mot negativt. Om du då kommer fram till att du vill satsa, bryt mönstret.
Hitta saker att göra. Att sitta hemma och tycka synd om mig själv fick mig att börja igen. Det rekommenderar jag inte

Full last

Ja tror det är 5 år sen ja skrev här. Jag fann nya mönster och bröt men så lätt att falla tillbaka. Vet inte vad det är för konstigheter med alkohol men den tar lätt tillbaka känslan av ofelbarhet, flykten från vardagen med oberoende känsla (menar av andra) och en kort stund av välbehag. Trots att det mesta eller allt faller runt omkring. Så mitt svar är att det är svårt att dricka normalt igen. Jag själv hade det svårt att erkänna mig själv som beroende, och trodde det skulle funka. Men det vill bara eskalera. Svårt det där man vill va med och skåla för någon men sen gäller det och säga stopp vilket är lättare sagt än gjort.

bulln

Tror det här är ett väldigt bra ställe för dig, du har säkert sjutusen tankar som tänkts men aldrig fått utvecklas under de gånger du känt att du fått nog av dig själv.
Men ja.. En dag i taget, någon plats att ventilera, kanske en ny hobby. AA eller någon annan grupp eller kanske terapi.
Välkommen hit i alla fall och lycka till! Du är inte ensam ;)