Om några dagar har jag varit nykter i 8 månader. Det känns inte som det har gått så lång tid och självklart är jag stolt. Det jobbiga, förutom det allmänt konstanta suget, är att jag velat dricka på allvar vissa stunder. Jag är trött på sorger, drama, fysisk smärta och ibland bara att man känner sig så ensam. Har druckit två alkoholfria öl i helgen och det hjälpte ju det där suget, men känslorna får man ju handskas med. Har inte druckit för att dämpa någonting, eftersom det ju varit alkoholfritt men självklart hjälpte det suget automatiskt. Som vilket "sockersug" som helst.
Känns som jag under dessa månader har fått bättre syn på mig själv och just mognare tänk kring känslostormar. Något jag absolut inte vill offra mot en alkoholhaltig öl. Det är inte värt det skriker min kropp, det känns som både hjärtat och hjärnan är på min sida denna gång. Tillsammans håller dem mig i schack och det känns ju fint.
Jag har tänkt nyligen "ska jag ge upp och bara supa istället?" flera gånger. Alla gånger har jag lyckats tänka framåt och övervägt det positiva med att avstå. Varje gång har det ju blivit bättre och inte varit så illa som jag trott. Det har varit värt mödan.
Det är lättare att gå in i sin karaktär, den där som självförstör, självömkar och hatar allt och alla (framförallt sig själv) och livet.
Det är lättare för att det är de man är uppvuxen med, lärt sig hantera, lärt sig leva med. Min supar karaktär vill låtsas som att jag mår bra, aldrig haft en enda sorg i mitt liv, att jag klarar mig själv, att jag har vänner och inte är ensam överhuvudtaget, att jag är världens roligaste, att jag kan göra vad f jag vill. En player karaktär som inte behöver kärlek, närhet och något vackert som livet har att erbjuda. Det är ju inte den jag är, det är en karaktär jag skapade utifrån barndomen, trauman och alla svek. Jag menar inte karaktär som i att jag inte vet vem jag är annars - har full medvetenhet, utan jag har insett senaste tiden att det blivit en karaktär på andra vis för mig - för jag idag inte känner samma koppling till den personen längre. Delar av den personligheten på det goda viset behöver jag inte offra bara för att man väljer ett nyktert liv. Jag är ju inte tråkig och misslyckad för att jag inte dricker, lite så får man komma ihåg.
Svårt att säga om nykterheten kommer följa mig livet ut
Svårt att säga vilka framtida sorger som kommer och går och hur man hanterar det
Jag vet bara att jag snart varit nykter i 8 månader och jag tänker på att det är sommar snart, och
förhoppningsvis fortsätter hjärna och hjärta samarbeta så att jag kan få en lugn nykter sommar utan drama och självförstörelse. Det är allt jag önskar.