... och den 22 september valde jag att sluta dricka - och allt gick kanon! Året senare stoltserade jag med 365 dagars nykterhet på Facebook, och drygt 1½ månad senare hade jag öppnat min första öl på över 13 månader.

Sen dess har det rullat på, och jag har insett att alkoholen återigen fått mig i sitt grepp.

Idag vill jag försöka igen, och det jag fruktar mest är nog att jag kan lägga ännu ett misslyckande till högen av alla andra misslyckanden. Men samtidigt vill jag inte förlora.

Det står en oöppnad öl på mitt vardagsrumsbord, och jag tänkte låta den stå kvar som en påminnelse att jag valt att avstå den sista ölen och fortsättningsvis också den första ölen.

Mitt liv idag är förvisso oförtjänt bra, men jag är medveten om att ett fortsatt drickande kommer att ändra på det. Jag är dessvärre för stolt att gå med i AA eller motsvarande, och hoppas att detta forum kan ge mig det stöd jag behöver när suget sätter in.

Jag har läst lite av tidigare inlägg, och jag önskar naturligtvis samtliga lycka till i kampen mot alkoholen! <3

/X12

Du får nog svälja din stolthet tror jag. Finns för många fördomar om AA man måste prova själv. Vad var det som gjorde att du öppnade ölen efter ett år.

X12

Det kändes som att det var ett medvetet val, och aldrig tal om något oövervinnerligt sug. Men sen rullade det på igen, och det enda jag kan stoltsera med sen dess är ett fåtal dagar av nykterhet de senaste två åren.

Kanske trodde jag att jag blivit stark nog att kontrollera det, men bevisligen var det inte alls så.

Jag klarade av att hålla mig nykter på ren vilja under drygt 13 månader, och jag trivdes som fisken i vattnet under den tiden. Jag tillät aldrig några samtal om hur det gick, utan skötte det helt och hållet på egen hand.

Kanske var den stora drivkraften då, som nu, att alkoholen förvandlade mig till någon jag inte ville vara, och att det var upp till mig att sluta för att kunna få det liv jag ville ha.

Nu har jag varken barn eller sambo, men däremot en flickvän som är medveten om problematiken sen tidigare. För mig så besväras samvetet ordentligt varje gång jag dricker, eftersom jag då också måste åsidosätta saker jag vill göra och som jag också mår bra av.

Flickvännen har minst sagt varit tålmodig, och även om jag aldrig varit elak eller aggressiv när jag druckit så kan jag bitvis varit frustrerad. Dels pga det dåliga samvetet, men också för att jag har en liten tendens till att jobba för mycket.

Nu hoppas jag att tron kan ersätta behovet av att dricka, samtidigt som jag försöker komma igång med träningen igen.