Hejsan !

Lever med en man som dricker varje dag. Har varit full på fotbollsträningar, möte med föräldrarföreningen. Listan kan göras lång.
Har sagt att vi delar på oss om han inte söker hjälp. Men han skiter i vilket verkar det som.
Jag är nyfiken på vad det var som gjorde att du härinne som är alkoholist slutade dricka. Vad var det som gjorde att du tog tag i det ?

Det var nog flera saker som gjorde att jag valde att ta emot hjälp.
Familjens blickar när jag var full, risken att bli av med jobb, familj och hus, alla lögner....., tröttheten, jag jobbade, söp och sov i ett enda virrvarr, jag söp mig till medvetslöshet varje kväll så jag skulle slockna snabbt, idiotin med att ta morgonsupen på helgen för att kunna komma igång och den kom upp igen (kom sen på att grundade jag med 10,2 öl så stannade stakspriten kvar), 10 år innan jag slog i min personliga botten sökte jag hjälp via kommunen vilket var fullständigt bortkastat, sista halvåret sökte jag hjälp på olika sätt bla hos soc vilket återigen var fullständigt meningslöst men hittade sen en väg via en Minnesotabehandling som jag själv fick bekosta.
Då hade jag kommit så långt ner så jag var beredd på att göra allt för att få hjälp.
Mitt egna val och ett val jag aldrig någonsin har ångrat !

@sommar2023 vad tufft ni har det. Jag hoppas det finns ett annat liv för er. För min del var det ångesten över att inte kunna hantera mitt drickande. Att jag var en dålig förebild för mina barn. Att jag gjorde mina nära besvikna. Insikten i att jag faktiskt valde bort saker som gjorde mig glad till förmån för att kunna dricka vin hemma framför en serie. Det tog mig dock ca två år av eget grubblande ..läsning här inne..reflekterande. Jag hoppas att din man kommer till insikt och att du orkar göra de val du känner att du behöver göra <3

Har inte lyckats ännu, så egentligen borde jag vara tyst. Men han kanske inte skiter i vilket. Det gjorde inte jag när jag var i den situationen, men slår vad om att mina anhöriga trodde det då. Alkoholvansinnet gick bara inte att hejda, fast jag brydde mig i allra högsta grad paradoxalt nog. För anhöriga är det beteendet som blir avgörande i slutändan och inte vad den alkoholbesatta eventuellt känner eller tycker. Samma för mig själv för den delen.

@sommar2023 Hej, och hemskt ledsen att höra att du upplever samma sak som förmodligen många utav våra partners har upplevt. Det kan absolut inte vara lätt för dig, på samma sätt som det inte varit lätt för min fru!

Anledningen till att jag valde att sluta för nu 10 dagar sedan var för det första att min son på 7 år frågade mig varför jag ALLTID måste dricka alkohol. 7 ÅR GAMMAL! Sen har jag haft MÅNGA år av lögner om hur mycket jag dricker och säkert druckit 4-8 enheter varje kväll, varje dag i veckan men förra veckan bröt jag ihop totalt. Visst då har ju jag kommit till insikten att det inte längre går att ljuga för nära och kära och att jag inte kommer att klara mig. Nu har det gått bra i 10 dagar så hoppas att det även fortsätter så, så att jag inte gör mina nära och kära besvikna vilket jag gjort under alldeles för många år.

Jag hoppas att det löser sig för dig och att han bättrar sig, ALLA inklusive dig är värd en partner som inte dricker för mycket och i ditt fall, inte dricker alls.