Hej! Micke alkoholist
Från att druckit på helgerna började mitt drickande öka för tio år sen. Ja började dricka både helger och vardagar. Jobbet blev förstås lidande med bakfylla på jobbet och sjukskrivningar. Jag kunde ta med mig hunden i bilen och planlöst åka omkring på Upplands små vägar och dricka öl. Inga som helst betänkligheter att jag kunde skada andra människor med mitt fyllekörande. Efter ett fylleslag på Eckeröfärjan som slutade med fyllecellen i Norrtälje och en polisanmälan om våld mot tjänsteman bestämde jag mig att det fick vara nog. Jag sökte hjälp på Märsta beroendemottagning. Jag gick i enskilda samtal hos en terapeut och tog antabus. Det funkade bra under behandlingstiden, men efter en tid började dricka igen. Jag trodde att jag kunde ha kontroll över drickandet och bara dricka nån gång på helgen, men jag var snart tillbaks i vardagsdrickandet.
Jag flyttade till Gävle och ett nytt jobb. Drickandet och fyllekörningarna fortsatte. Till slut åkte jag dit för grov rattfylla. Eftersom körkort krävdes i tjänsten så fick jag villkorat körkort med alkolås under 24 månader. Ett annat villkor var att jag skulle lämna blodprov till Transportstyrelsen en gång i månaden. Det man mäter i blodet är bl.a. halten av CDT i levern. Man får inte ligga över värdet 2 av CDT-halt i levern, vilket jag gjorde två gånger under testperioden. Vilket resulterade att jag inte fick nytt körkortstillstånd i somras. Alltså lyckades jag inte hålla mig nykter även fast jag hade Transportstyrelsen vakande över mig. Jag skrev ett brev till Transportstyrelsen där jag vädjade att om jag inte får körkorttillstånden skulle jag förlora mitt jobb. Jag skrev att jag skulle börja på Gävle Berondecentrum och börja ta antabus. Svaret från Transportstyrelsen var att de krävde minst tolv månader av CDT- värden under 2. De gånger som jag legat över värdet 2 var senast i november 2015 så jag kunde räkna med ett körkortstillstånd tidigast december 2016.
Jag talade om för min chef hur det låg till och jag blev sjukskriven tre timmar om dagen för rehabilitering på Gävle beroendecentrum samt att jag började ta antabus. Man har rätt att sjukriva dig för att genomgå behandlingen Jag gick med i motivationsgruppen i början på september och har nu påbörjat grundstegen i tolvstegprogrammet på Gävle beroendecentrum. Tolvstegsprogrammet skapades av Anonyma Alkoholister i USA på 1930-talet och har fram till idag botat miljontals alkoholister. Programmet används idag av AA-gruppperna i Sverige och runtom i världen.
Jag har tillslut erkänt för mig själv och omgivningen att jag är beroende och jag kan säga att det var en underbar känsla. Att inte längre behöva förneka skapar i sig ett lugn och en trygghet som jag tror är en förutsättning för att påbörja tillfrisknande från sjukdomen alkoholism. Det kommer att bli upp och nedgångar under tillfrisknandet, vissa dagar känner jag att jag kommer att klara av att var nykter resten av livet, vissa dagar får jag koncentrera mig på en timme i taget. Terapigruppen på Gävle beroendecentrum är nu min fasta, trygga och glädjefulla punkt i tillvaron. I gruppen finns inget förnekande, inga lögner eller skam. Vi tar del av varandras liv, det som har varit, både det glädjefulla och det bedrövliga, och det liv som pågår. Vi alla tar kraft och ger kraft till gruppen. Jag tror ur detta, glädjen att både få ge och ta skapar en kraft som blir större än oss själva. En kraft som tar bort rädslan, ångesten, självhatet, självömkan och cynism. Den ger kraft att stå emot suget, stå emot längtan att få berusa sig och känna det tillfälliga lugnet och välbehaget, vilket bara skadar en i slutändan.
Jag har varit nykter i två månader nu. Jag känner ett lugn, en tillförsikt, och en livsglädje som jag nog inte känt förut i mitt vuxna liv. Jag vet att det kommer att bli tufft ibland, men jag vet också att det finns en kraft där både inom mig och utom mig som kan hjälpa mig bara jag är villig att ta emot den.
Mvh Micke