Hej! Idag har jag tagit mig i kragen och bokat tid på hälsocentralen för att prata om mitt drickande. Det känns bra men jag är orolig för att jag inte ska kunna dricka alls. Jag vill ha kontroll över mitt drickande och det har jag inte nu. Jag dricker för ofta och ibland mer än jag hade tänkt mig. Jag blir full minst en gång i veckan och då blir jag omdömeslös och grälsjuk. Jag vet inte om känslorna jag känner i berusat tillstånd är äkta eller om de uppstår av alkoholen. Känslorna får mig att gräla med min man och han är förstås innerligt trött på det. Dagen efter kommer jag inte alltid ihåg vad som har hänt och vad jag har sagt. Jag vill att alkoholen ska förgylla mitt liv och inte förgifta det som jag upplever att det gör nu. Jag är kvinna, 53 år, har ett arbete som jag trivs med, en stor vänkrets och inga andra problem än jag dricker för mycket och för ofta. Krävs det att jag slutar helt med alkohol?

Tror inte nån här kan svara på om du måste lägga ner helt.

Jag antar att det beror på hur långt man har kommit i sitt
missbruk. Har man fullt utvecklat sjukdomen så måste
man tänka att man inte kan dricka alkohol. Har man bara hamnat
lite på sniskan kan man säkert räta upp det och lära sig dricka "normalt"

Jag är dock inte nån specialist på det kan bara utgå ifrån mitt eget beroende
och dess konsekvenser.

Det inte går att få en alkoholist (med utvecklad sjukdom) att dricka måttligt.
Det är min övertygelse genom mina egna erfarenheter och andras i min omgivning.

Lycka till med det du vill uppnå
;)

Kram

pågång

ditt snabba svar! Jag vet egentligen att det inte finns ett enkelt svar på om jag måste sluta helt eller om jag lära mig att dricka måttligt men jag vill verkligen inte vara en fylltant!

Varför inte börja med att försöka begränsa drickandet till en nivå som du och din omgivning tycker är rimlig? Om inte det funkar kanske du får tänka om.
Hälsar D.

Gunda

Hej Såg att di skrivit i min tråd, bra att du startade en egen, då är det ju lättare att hitta dig och kunna komentera.
Jag är också ny här relativt ny har varit med i 2 veckor.
Jag har fått väldigt många aha upplevelser då jag läst i de olika trådarna, kan rekommendera det.
Jag tror man får en hel del insikter genom att läsa och skriva.
Ha en bra kväll.

pågång

Jag har försökt begränsa mitt drickande men misslyckats flera gånger. Jag måste göra något annat eftersom det inte funkar för mig att dricka kontrollerat. Har du någon erfarenhet av att hjälp från vården?

pågång

ditt svar! Jag får lära mig hur det fungerar här. Ha det fint du också!

Hej Pågång!

Ja, viss erfarenhet har jag (från Capio Maria). Jag gick där i två år i en mindfulnessgrupp och hade även samtal, vilket var till stor hjälp. Men då hade jag redan slutat dricka, mycket tack vare vänner som stöttade och egen bearbetning av problemen. Rent allmänt tycker jag det verkar som om man ska ha tur i att hitta kontakter som är bra för en och det krävs en hel del eget arbete. Ja, eg. är omgivningen enbart ens konsulter...
I det arbetet är det här forumet alldeles utmärkt! Hoppas du hänger kvar, läser och funderar; skriver! Varje gång du ev får sug ska du sätta dig ned, samla dina tankar och skriva något - kort eller långt!
Vi hörs
hoppas
D.

pågång

gick bra. Vi har haft gäster och ingen av dem har problem med att dricka kontrollerat. Jag har druckit mest förstås men lyckats hålla det på en nivå så att jag inte har blivit full. Jag vet inte riktigt hur det känns att reflektera över mitt drickande på det här sättet. Det borde inte vara så att jag tycker att jag har lyckats med drickandet - jag vill ju att det ska vara självklart att jag inte blir full. Det blir som rysk roulette liksom. Ibland funkar det - ibland inte. När jag blivit full, varit elak och inte minns allt som hänt brukar jag försöka låtsas som att det inte finns. Det är inget som min man kan acceptera och det ska han väl inte göra heller men det händer att jag tycker att han är för petig och ogin. Jag antar att det beror på att jag vill försvara mitt dåliga förhållande till alkohol och få fortsätta med mitt missbruk ifred.

pågång

blev inte bra. Ensam hemma på fredagkvällen. Öppnade en flaska vin och skulle bara dricka två glas. När flaskan var tom gick jag på krogen. Blev berusad. Igår var jag på fest och hade bestämt mig för att klara av att dricka lugnt. Det gick inte. Jag blev full och lämnade festen innan middagen var över. Gick gråtande och vinglande hem. Hemma öppnade jag en flaska vin och började fylleringa till människor jag inte haft kontakt med på flera år. Ingen svarade som tur var och jag har inte vågat kolla samtalslistan i telefonen än.

pågång

ska jag träffa läkare för att prata om mitt drickande. Jag ska vara ärlig och berätta att jag dricker mycket mer än de nio standardglas i veckan som är en övre gräns för kvinnor.

pågång

...som är här? Inte en enda av er kommenterar min tråd. Jag hade förväntat mig stöd och pepp.

Jag läser mest, gör nått inlägg då och då.
Men jag skriver mest för min egen skull, sen
om nån läser det så är det ju kul.

Kör mitt eget race och det går också bra.

En del kommenterar bara i vissa trådar.
Så är det....

Om du vill och vågar så finns det en sluten grupp på FB som är
väldigt peppande. Där skriver alla till alla.

Nykter & drogfri för min egen skull heter den.

Kram

MM

Malta

Jag har precis hittat hit igen. Efter en 1,5 år rak nykterhet, så trillade jag dit. Det kom smygande sakta och i början kunde jag dricka 2 glas och vara "nöjd". Även om det hela tiden skavde i bakhuvudet... Min man har inte accepterat mitt drickande på länge. Då går jag inte ut och gör saker eller blir arg. Jag blir litet annorlunda i talet. (Annat var det när jag var ung). Jag kommer aldrig att lära mig att dricka. Jag vill lära mig att Inte dricka. Jag vill inte längre. Mina nära o kära är oroliga och ringer mannen också.

Har du varit hos hälsocentralen än?

//M

pågång

Tack för din respons! Jo, jag var på hälsocentralen förra veckan och träffade en läkare. Jag försökte beskriva mitt problem så ärligt som möjligt men märkte efteråt att hade ljugit lite. Jag sa att jag dricker mer än nio standardglas per vecka och det nog blir runt femton men sanningen är det blir mer tjugo. Idag har tagit prover för att se hur min kropp mår av mitt drickande. Nästa steg är att träffa läkaren igen och analysera provsvaren. Sen vet jag inte...det enda jag vet är jag inte vill vara en fylltant!

Kram1

pågång

Tack för din respons! Jag ska kolla upp FB-gruppen.

Kram!

Återfall efter 2 år med 0 alkoholkonsumtion. .
2 öl på krogen sen var det kört igen.
Druckit i 1,5 år.

Nu idag, har jag klarat 6 veckor igen.

Tillhör den skaran som anser att om man
har utvecklat ett starkt beroende är det 0 som gäller.
Resten av livet.

Undrar också vad sa läkaren?
Fick du några råd kring behandling?

Kram

MM

pågång

Nej, inga råd av läkaren. Vi ska invänta provsvaren och därefter göra en analys. Ärligt talat så känns det som att jag överdriver mitt problem med alkoholen och att varken jag eller läkaren tar det på allvar. Jag fungerar bra i arbetslivet och för det mesta i privatlivet. Kanske ljuger jag för mig själv?

Kram!

pågång

...känns så alkat liksom. Kan inte riktigt förlika mig med tanken att jag är alkoholist. Hur vet man om man är det?